Sigtuna Stad, Folkskolan 1958-64
(heter nu: St Persskolan) & personlig
Sigtuna-historia
av
|
||||
|
Som många andra, är jag intresserad av min
barndomsstads historia och dess människor, särskilt under 1900-talet. Jag har
med stor fascination läst Harriet Hjorts historie-dokumentär-romaner om Sigtunas stad under 1000 år. Mycket lärorikt, spännande och
nödvändigt att ha som bakgrund för oss som bor och verkar här idag. Engagerade, oegennyttiga människor behövs för att bevara det unika med
Sigtuna stad, men ändå varsamt utveckla den för att vara attraktiv för den
moderna människans krav på god livsmiljö. Sigtuna stad är idag i ganska hög grad en pendlarbygd med en tämligen stor
bostadsexpansion på gång. Då ska vi inte hindra utvecklingen, utan bidra till
att den sker på ett anpassat sätt. Många har pensionerat sig i den härliga
miljön och servicen måste anpassas även därefter. Sigtuna Folkskola anno 1958, klass 1Från vänster främre raden: Av klädseln att döma, hade vi förvarnats
om klassfotograferingen.
Men staden
var liten även då och flera bor kvar idag eller har kommit tillbaka, som jag.
Eller också bor deras föräldrar kvar här.
Man kommer
uppenbarligen inte ifrån sin historia, och i Sigtuna stad inte heller sin
egen personliga. Det ger samtidigt en skön trygghetskänsla, även för de äldre
när de känner igen busungarna från förr.
Sigtuna Rådhus, byggt 1744. Ett välkänt kännetecken på Stora torget för Sigtuna stad, minsta rådhuset i landet. Idag museilokal och vigselrum. Klockan klämtar varje dag. På
bilden ser du en keramikmodell. |
Sigtuna Folkskola, den rosa, var nybyggd
1958. Jag tillhörde således den allra första
klassen i den fräscha skolan med stor aula och den fantastiska lyxen: egen
gymnastiksal med swimmingpool, ett rejält berg att leka i och åka tefat
utför (och bryta armar och ben i)! Du
som känner igen dig från Sigtuna folkskola (idag St Pers skola) år
1958-1964 - hör av er till mig! Flera
av er, eller era föräldrar, bor kvar i Sigtuna. Vår kära småskolefröken Märta
Edström bor kvar i Sigtuna, precis som Gunnar Rosenqvist, och
minns oss ännu! Det skulle vara kul att fixa en e-postlista oss emellan med
berättelser om vad vi gör idag och vad som ledde dit. Vi skulle kunna ordna
en skolträff i Sigtuna efter alla dessa år! Många som gick i Folkskolan bor
kvar här. Jag står vid pilen och hade väldigt långt hår i hästsvans (som jag
klippte av vid 14 års ålder) och var stark och busig... |
|||
|
|
||||
|
|
||||
|
|
||||
Sigtuna stad på 50-taletJag tillhörde givetvis det stora Sjudargårdsgänget,
eftersom jag bodde i Lilla Sjudargården, tillsammans med Kerstin och Monica
från vår klass. Alla syskon ingick med automatik. Det trevliga var att
”gängen” hade bostadsområdet som gemensam nämnare och att vi i Sjudargården
lekte ihop oavsett ålder de här tidiga åren bland många nybyggare på
50-talet, då hoppet om en ljus framtid spirade, men pengen satt hårt åt för
de flesta. Snobbar fanns det få (liksom bilar),
kulturpersonligheter fanns det en hel del, mammor, som hade hemmet som
arbetsplats, många. Gängen i Sigtuna beblandade sig inte
de första åren. Det kändes naturligt att vi hade stark geografisk
tillhörighet i Sjudargården, på Malmen, i Brännbo, på stan, på landet. Och så
hade just vi i Sjudargården väldigt många lärarbarn, eftersom många villor
var lärarbostäder för Hum (idag SSHL). Det var lite speciellt för oss när
det gällde bus och äppelpallning… Varje dag gick, eller cyklade, vi i
Sjudargårdsgänget tillsammans till och från skolan – det var inte tal om att
bli skjutsad med bil (fast mina föräldrar alltid hade bil och pendlade till
sina jobb i Stockholm redan från 1954). Underligt att lite äldre barn inte
anses kunna (eller bereds möjlighet genom trafiksäkerhetsåtgärder) gå/cykla
själva till skolan idag.
Vi spelade mycket brännboll och kula,
metade, hoppade i hässjorna, klättrade i träd, badade och byggde kojor.
Vintertid åkte vi givetvis kälke, spark och skidor på tvären med matsäck samt
byggde snögrottor och hade snöbollskrig. Vid busväder vidtog
inomhusaktiviteter, såsom spel, ritning, teaterföreställningar, baka kakor,
läsa Kalle Anka, Stålmannen, Kitty-, Biggles- och Bill-böckerna på vinden,
skriva brev och berätta spökhistorier. TV och dator störde inte
kreativiteten. När den första TV:n kom till Sjudargården, var det som tur var
några få timmars utsändning per kväll – Sigges Cirkus, Bröderna Cartwright
och sådant. Och inte minns jag att vi någonsin
klagade ”jag har ingenting att göööööra”, som jag hör många barn och unga tonåringar säga idag, trots
mängder av leksaker, verktyg, böcker, spel och inte minst: egna huvuden och
händer (!). Det är tragiskt
Vi hittade alltid på saker själva – vi blev
uppmuntrade att vara innovativa och använda de små medel som stod till buds.
! I mina tidiga tonår var det ju spännande att gå ner på stan och äta korv
och pommes frites på grillbaren (bageri idag) och köpa isglass i Johans kiosk
bredvid. Kanske har barn alltför stressigt idag, har alltför många val att
göra, alltför mycket serverat och är kringgärdade av för stora restriktioner… Mig värmer det alltid att i staden
idag träffa Asta (Kerstins mamma, som bjöd på saft och bullar efter skolan
och ibland även middag, när mina Stockholms-pendlande föräldrar inte hunnit
hem), Valborg (bästisen Yvonnes och Maries mamma, där jag nästan bodde
ibland, fast mitt hem låg 100 m därifrån – mina äldre bröder var med sina
kompisar och mina föräldrar pendlade som sagt på långsamma vägar till och
från Stockholm varje dag), Lia (Tinas mamma, som jobbade på Laréns apotek),
Renées mamma, Gertrud (Åsas och Finns
mamma i spännande skrivar- och musikhem med friare regler än vanligt), fru
Persson i Uhléns hus med första TV:n i området, Gerd (Monicas mamma),
Thorsten & Carin, min jympalärare på Hum Elsie, Folke, Gunnar, Märta med
flera i min föräldrageneration. |
||||
Klass 6, sista före realskolanI 6:e klass i folkskolan 1963-64 hade vi fått
tillskott i klassen och några hade försvunnit. Vi ser samtliga lite mognare
ut. Den käre magister Rosenqvist verkade i alla år på skolan och bor kvar i
staden han också.
Lustigt att det finns 3 aktiva lokalpolitiker
på detta klass-porträtt-foto! Och pappan till en ung mästerbagare i vardande
– och dottern till stadens tidigare mästerbagare! Och en kommuncontroller.
Och en lärare! Och…ja, här är det du som måste fylla i. |
Efterlysning Känner du igen dig? Mig? Oss? Kan du berätta om någon på fotona för oss andra? |
|
||
|
Lite
familjehistoria
Här intill ser
du ett 50-talsfoto av min familjs kära Goggomobil, som mamma Margareta, som var född 1918, ofta rattade
fullproppad med Sjudargårdsbarn till söndagsskolan på 50-talet, som hon själv
ledde i den nybyggda Ansgarskyrkan uppe på Lekmannaskolan (idag
Ansgarsliden). Ibland gick färden till den gamla, stora, då kalla och mörka
Mariakyrkan för att höra kyrkoherde Råberger från den höga, respektingivande
prediksstolen. Råberger var dock mycket jovial och skrämde inte mig ett dugg.
Idag är kyrkan varm och trevlig inuti med alldeles ny orgel och många olika
aktiviteter. |
Goggomobil var det första bilmärke pappa sålde. Vi satt bra i Goggon alla fem i
familjen, även på långfärd med messmörsmackor och saft, i den där pyttebilen
från Tyskland, som introducerades på 50-talet i Sverige. Pappa sålde den i
Sverige och folk runt Sigtuna provkörde. Fotot på pappa Holger är från 1984 med Finlands Vita Rosen
på fracken för sina transportinsatser på Petsamo-trafiken under Finska
Vinterkriget 1939-40. Han var född 1917 på Söder i Stockholm. Så sent som i
år träffade jag en kille som provåkt en Goggo med pappa och visste berätta
att den väsnades väldligt i kupén – inget jag minns (förträngt?). |
|||
|
LÄNKAR (fler kommer): |
||||
|
många bilder från den årliga marknaden en augustihelg. |
Sigtuna stad med 7.300 invånare ingår i Sigtuna kommun med 34.500
invånare – kolla in vår kommunwebb! har egen webb – kolla! |
Skriv eller läs gärna i min gästbok: ideer, tips,
kommentarer. Där får du också chans
att hämta en egen gästbok till din egen webbsida. |
||
|
|
Sigtuna
Museer – en fantastiskt spännande historia
visas i en levande historisk miljö. Ständigt nya utställningar av olika slag.
Museiansvariga Sten, arkeolog och Elisabet, antikvarie, gör ett fantastiskt jobb med vårt fina museum. Nu
jobbar de för att få igång permanent-utställningen Sigtuna Anno 1000. Titta in på
museiwebben, så förstår du… Webmaster: Yours truly, |
|||
