DEMETER

Årsväxtens gudinna. Myterna om henne handlar framför allt om hennes sökande efter sin bortrövande dotter, Persefone, varvid hon inte gav sig tid att sköta sin egentliga syssla med resultat att jorden blev ofruktbar och missväxt drabbade människorna. När hon i sinom tid återvann sitt sinneslugn tog hon itu med att råda bot på detta och begav sig till den ändan till Attika där hon hade åtnjutit gästfrihet under sin vandringstid och där hade hon gjort allt för att muntra upp den sorgsna gudinnan med glada rytmer av det slag som efter henne kallas jamber. I huset ifråga fanns en liten pojke vid namn Triptolemos, och åt denne ägnade Demeter nu sina omsorger och undervisade honom i jordbrukets konst, varefter hon sände honom ut i världen att lära dess svältande folk att plöja, så och skörda, baka bröd och odla frukt, allt saker som dessförinnan hade varit okända för mänskligheten. Till slut blev Hermes  av Zeus utsänd till underjorden och befallde Hades att återlämna Persefone till hennes mor. Men eftersom Persefone hade ätit ett granatäpple (en vanlig fruktbarhets symbol) som Hades givit henne blev hon tvungen att vistas en tredjedel av året hos sin make i undejorden.

Demeter avbildas vanligen med sädesax och en fackla, den senare förmodligen symboliserande hennes sökande efter Persefone. Demeters stora fest, Thesmoforiefesten, firades i Aten och andra centra i Grekland, och under hela den klassiska tiden kom folk ur alla samhällsklasser från alla länder kring Medelhavet för att invigas i och deltaga i de eleusinska mysterierna.

HADES

Son till Rhea och Kronos och bror till Zeus och Poseidon. Han blev härskare över underjorden, som kallas dödsriket eller Hades. Hades har makten inte bara över de dödas skuggor utan också över allt annat som finns inne i jorden såsom ädla stenar och metaller. I den egenskapen benämns han också Plutos, "rikedom". Hades gemål är Demeters dotter Persefone, som han hade rövat bort. Dödliga som väl inträtt i hans rike kunde inte hoppas på att få återvända till världen ovanför, och Hades framställs därför som obarmhärtig och obeveklig. Man offrade svarta får till honom och offren genomfördes med bortvänt ansikte.

Hos Homeros och i klassisk tid var Hades hemvist för alla döda, onda såväl som goda, och liknar Scheol i Gamla Testamentet. Tartaros var beläget längst ned i underjorden och dt var där som evigt straff utmättes till de lägre gudomligheter som hade kränkt de stora gudarna på ett mera allvarligt sätt. I senklassisk tid infördes tanken om belöning och bestraffning för avlidna dödliga med Tartaros som "Helvetet" för de syndiga och Elysium som de saligas boning. Men båda var belägna inom Hades domäner i underjorden. Det är därför inte helt korrekt att be
teckna Hades som "Helvetet".
Hades vaktades av Kerberos och genomflyts av floderna Styx, Kokytos, Pyriflegeton, Lethe och Acheron.

FÖREGÅENDE