Fejd med länsman

För krono-länsman Melén ställde han till ett rent litet hälsike. När denne till-trädde sin tjänst år 1903 i Bollebygd var ett av hans första uppdrag att inkassera obetalda likvider. Det var en dålig start för en länsmannakarriär. Han blev impopulär i bygden inte allenast för uppdragens art, utan även över hans herremanér. Iklädd i spetsbyxor, smorläderstövlar, en silverknoppad käpp och därtill blossande på en stor cigarr sågs han utöva sitt myndighetsuppdrag. Detta retade folk.
Brand hade inte väl hunnit installera sig i Rävlanda, förrän Melén kom och skulle inkassera 14 kronor. När Brand såg vilken typ han hade att göra med, beslöt han att göra sig omöjlig. Melén ombads att komma nästföljande dag, vilket han gjorde. "Nähä det kunde inte bli tal om betalning", och utmätning som Melén slutligen hotade med gick inte heller an. Alla ägodelar inkl. huset, alltsammans var överlåtet på en äldre dam, som vistades hos honom. Denna dam var författarinnan Malvina Bråkenhielm, som bl.a. skrivit romanen "Fattigdoktorn", en essä om Brand. Länsman ville in i huset, men gick inte an, för ägarinnan tillät inga besök utan han inbjöd Melén att följa med till hönshuset för att slippa stå ute i det dåliga vädret. Väl ditkommen drämde doktorn igen dörrn och låste med orden; "Där kan du sitta din jävel!" Så satt nu länsmannen inlåst med en folkilsken tupp som enda sällskap.
Det blev nu rika tillfällen för honom om att få komma inför häradsrätten med länsmannen som motpart, där han utlät sig i en förödande svada. Denna strid började 1909 och slutade i Göta hovrätt 1916 och det utmynnade i brev till Konung Gustav samt ett förordnande av sinnesundersökning, vilken utfördes 1924. Hovrätten konstaterade, att "Brand var fullt frisk men domstolarnas och deras substituts uppgift är för allvarsam för att de skola nödgas tjänstgöra såsom avledare för vad personer kunna uppfatta såsom utslag av deras sinneshumor." När länsman Mellén slutligen tog sig av daga, genom att i sitt ägandes hönshus skjuta sig i huvudet med sin tjänsterevol-ver trodde folk, att det berodde på de ständiga holmgångarna med Brand, som kunde vara en bidragande orsak, men länsmannen hade även förskingrat stora summor av inkasserade och anförtrodda medel.
Bland pojkarna i byn stod Brand högt i kurs. När de skjutit en hare och kom till Brand med denna, fick de inga pengar men väl en halvliter 96%. Det hann bli många harar innan det kom till känndom hos kommunämden och Melén. De satte åt honom, så han var tvungen att upphöra med sin praktik ett tag. Men snart saknade sockengubbarna sin kompetente läkare, så det beslöts att han kunde få komma tillbaka igen, på nåder.
Under sin vistelse i Norrland fick han intresse för getavel, som han nu med framgång fortsatte med på gården Värred. För att förhindra inavel lånade han en getabock från en gård vid Borås. På tåg levererades bocken till Rävlanda station och sen bad Brand någon av traktens pojkar hämta denne mot en ersättning av 25 öre.