Till sist vill jag tillägna min kära mamma...

som gick bort i december 1994 med en av hennes finaste dikter.

SKYMNING

Nu är det skymning i mitt liv
som vatten flyter skall jag drömma.
Sakta faller bladen ned
mot markens fukta-
men under stjärnor ser man mer.

Och jag är glad för varje tår på min kind
som sakta faller ned en sista gång.
Jag kan endast höra suset-
vid trädets fot
Släpp ned vart blad mot marken
mot vår jord.

Jag ser när stjärnor faller ned
på vår jord-
Skall de fångas upp uti sitt fall
av någon hand.
Jag kan bara stå här och undra
så långt ifrån-
Kommer vi nånsin upp mot
stjärnornas hav.

Ja, det börjar mörkna nu för mig
här i natten.
Fast själar möts nog-
under stjärnornas valv.
Jag har fångat många stjärnor
men dom smälter undan-
Säg mig hur håller man dom kvar?

Tillbaka...