Untitled Document

Tyskarna hade den 2 Augusti invarderat Luxemburg och de tyska armerna började sammla ihop sig för att invardera Belgien. Floden Rehn passerades dagligen av ca 550 militärtåg, med soldater, vapen och matföråd. Den 12 Augusti stod den Tyska styrkan på 1 500 000 man, uppdelad på fem armèer, redo.

Tyskarna mötte mer mostånd än vad dom hade väntat sig av de belgiska armèerna. Men med hjälp av hård granatbesjutning lyckades tyskarna att krossa de belgiska arméerna. De övriga belgiska styrkorna retirerade till Antwerpen. Sammtidigt hade den franska armen, som hotades av den tyska framfarten, fått förstärkning av en brittisk styrka på ca 80 000 man. Dessa träffade Tyskarna på den 23Augusti på vid staden Mons i västra Belgien. De brittiska styrkorna var små men väl tränade och hade lagt sig i en försvarslinje vid en kanal utanför staden. Britterna tvingades så småningom på flykt. Men även dom blev upphunna och besegrade av Tyskarna.

Tyskarnas segertåg forsatte mot den franska gränsen. Där möttes de av de franska trupperna. Och ännu en gång gick tyskarna som segrare ur striden och fransmännen fick ta till flykten. Tyskarna förföljde fransmänen men de tyska arméerna hade splittrats upp och de började få problem med både komunikation och hälsa. Tågen med förnödenheter och medicin till de tyska armererna kunde inte längre nå fram till den tyska fronten. Tyskarna beslöt sig därför för att gå öster om Paris i stället för väster om som först var planerat. Denna manöver upptäcktes dock av fransmänen och regeringen och en stor del av befolkningen i Paris flydde i en jättelik ström söder ut. Under tiden hade de franska trupperna lyckats att ta sig ifrån tyskarna, men med flera hundra tusen döda eller sårade. Trots förlusterna så lyckades fransmänen att sammla ihop en styrka. Dock tvingade tyskarna åter fransmänen på flykt. Det var då en av de franska generalerna sa: "Hårt ansatt på min högerflank. Min center ger efter. Omöjligt att manövrera. Situationen utmärkt. Jag går till anfall." Alla de franska trupperna gjorde helt om. Och försärkt av trupper från Paris och Storbrittanien så bildades en arme på ca 1 000 000 Fransmän och 125 000 Britter som anföll den 1 275 000 man starka tyska armen vid floden Marne.

Fransmänen visste att detta slag skulle avgöra hela Frankrikes framtid. Så alla som kunde stå på benen skulle bara anfalla och inte tveka det minsta. Dom offrade sina liv för sitt land. Efter fyra dagar och 80 000 stupade män så lyckades den fransk-brittiska armen att krossa den tyska krigsmaskinen bara några mil utanför Paris. Detta slag är känt som "la bataille de la Marne" eller Slaget vid Marne.