Grismaran 2002
Grismaran 2003 – ett trendbrott
I år var det ett rekorddeltagande utan dess like. En ökning med 350%!!! Vilket idrottsevenemang kan stoltsera med liknande siffror? Knappast någon. Vad ska det bli av detta utomoderntligt trevliga arrangemang?
Som vanligt samlades löparna vid Lundåkerns trapp. Nytt för i år är promenerarklassen. Deltagarna i den klassen startade redan klockan 13.00 och tar sig gående hela vägen. Frågan är om det är mindre jobbigt då man färdas långsammare och därmed är ute längre men å andra sidan kan man ju njuta mer av banan fast å andra sidan igen så är väl frågan om det går långsammare att gå jämfört med den fart man har på slutet av en Grismara. Detta är dock helt personligt och skiljer från löpare till löpare.
Startskottet för löparklasserna gick precis då startskottet för Stockholm maraton gick. Fältet drog fram längs Häradsvägen. Vägen var kantat med människor som tjoade och hejjade (ellerÉ.). Själv la jag mej i slutet av den ledarklunga som snabbt utkristalliserade sig. Efter 5 km delar sig Grismaran i en Ónästan halvmaraÓ och en halvmara. Där är det absolut senaste stället man kan bestämma hur långt man vill springa. Vi var nu 5 löpare i ledarklungan. Göran E och nyförvärvet Jörgen K tog den lämpligare varianten av Grismaran medan Mats F, jag och fjolårssegraren åke O vek höger upp mot logen för att springa en hel halvmara. Jag hade varit förkyld senaste veckan och missat 4 träningspass men jag kände mig ändå för dagen otroligt stark. Skulle beslutet vara ödesdigert med tanke på förkylningen eller fanns det ork i kroppen för hela sträckan? tänkte jag då jag sprang den tunga backen upp mot Baggböle loge för att sedan fortsätta bort mot Kåddis.
Gubbelöparen Magnus E behagade att bojkotta Grismaran i år för att istället springa Stockholm maraton. Jag hade beställt SMS-bevakning på honom så vi skulle ha koll på honom under loppet. Magnus sprang otroligt bra. är nån förvånad? Vid 10 km var vi ca 1 km efter honom och ändå 70 mil ifrån. Efter en mil kom vi fram till den svåraste delen på hela banan. Hängbron! Tre man springande på en hängbro är en upplevelse i sig. Bron kom rejält i svaj och man fick koncentrera sig på att sätta i foten på rätt höjd i förhållande till brons svängningar. Tur var väl att ingen grupp med pensionärer skulle över samtidigt. över bron kom vi i alla fall. Nu var vi på tegssidan om älven. För en Grisbacka-, Gubbe- eller Ersbodabo så känns det alltid lite skrämmande att vara på ÓandraÓ sidan älven. Vad gör vi om vi möter nån tegare tänkte vi nog som smått allihopa. Tryggt var det då att ha Totte och Catta i promenerareklassen som rekare. Dom har ju faktiskt provat på att vara tegare under några år och kunde ju som bereda väg åt oss då vi sakta men med högt tempo närmade oss travbanan. Vid ca 14 km började jag få lite krampkänning i höger vad så jag var tvungen att springa lite mer med vänster ben för att avlasta det högra. Detta gick förvånansvärt bra. När vi har ca 2,5 km kvar till mål passerar Magnus 21,1 km markeringen för att fortsätta 21,1 km till. Tufft säger jag bara. Då vi placerade Bölesholmarna började jag känna att jag nog behövde dom 4 passen som jag missat. Jag var tvungen att släppa några dm till Mats och åke. Då vi sprang över gamla cykelbron till ÓrättÓ sida om älven hade luckan växt till några meter. Nere på strandpromenaden, ca 1,5 km från mål, la åke in spurten. Mats hakade på men tyckte att det gick väl så fort. Men plötsligt hände det. Mats fick förnyade krafter och ökade farten ännu mer och lyckades skaka av sig åke och sprang triumferande in i mål. Jag är nog i världsklass sa Mats helt oberörd i en segerintervju efter loppet. Själv var jag kanonnöjd över min tredjeplats. Det kändes bra att inte behöva fara ett varv till i alla fall. Magnus kämpade på ett varv till och sprang i mål på fina 3.33.38 men då satt jag hemma och avnjöt en god middag.
Nästa Grismara är den 5 juni år 2004. Börja träna redan nu.
/Leif Norgren