`Morgongåvan`

Kvällsluften var kall och rå. Hamnen var höljd i ett dunkel av dimma, oljelukt och gammal fylla. Kajen var ödslig så när på en man i en grå sliten trenchcoat och ett par låga blanka skor. Sam Copper drog fram ett litet etui och fick till slut fram en cigarett ur dess gap. Han frös och kände fortfarande smaken av whiskeyn han en stund tidigare hade bekantat sig med på Joe´s place. Ägaren hette förresten inte Joe. Sjakets kapten var Willie, en gammal handelssjöman som nu drev ett tillhåll för mindre lyckade själar. Sam hade som vanligt avslutat sin dag vid bardisken, som vanligt haft Willie som bollplank, och som vanligt vattnat sin sträva hals med Glenfiddich med en touch av vatten. Sam drog sin coat tätare kring sig.

Morgonen hade börjat som den brukar. Han hade en vana att klockan halv åtta ta sin första kopp java, varpå han begav sig till sitt kontor på Samson-street. Ett kvarter från kontoret hade han stannat till vid Artie's tidningsstånd - som han alltid gjorde - och tagit upp morgondagens upplaga av the Herald. "Morr´n Sam" hade Artie sagt. "För jävligt det där med den unga bruden vid Upper East". "För jävligt", hade Sam svarat.

Upper East, ett fashionabelt område som hade drabbats av verklighetens bitterhet när de vaknat på söndagsmorgonen. En unga kvinna, Laura Driscoll, hade hittats strypt i sin lägenhet av den städhjälp som varannan söndag gjorde ett grovjobb där. Städhjälpen, en äldre mexikansk kvinna, hade turligt nog handlat rationellt. Utan att röra någonting hade hon ringt pojkarna i blått. Hennes samtal hade kommit in kl O9.12 till centrala polisdistriktets larmcentral. Givetvis hade "centralen", som distriktet kallades, dröjt med beslutet att vidarebefordra larmet till East-distriktet, vilka hade det drabbade området inom sin domän. Kommisarie O´Keefe vid East fick beskedet strax före tio, och polis och rättsläkare var vid Lauras kalla kropp klockan halv elva.