LINKÖPINGS UNIVERSITET
Institutionen för kultur- och samhällsvetenskap
Statsvetenskap A
Politisk teori 1
halvfart
vårtermin 1995
Fredrik Andersson
Edmund Burke Bakgrund Denna essä är uppbyggd kring ett behandlande av Edmund Burke´s Reflections on the Revolution in France. Nämnda Reflections som utkom år1790, är av ursprung som brevkorrespondans avsett att skickas till en bekant till Burke, -den unge Dupont som befann sig i Paris. Burke fann emellertid att sakens vikt krävde en mer utförlig behandling, men behöll tilltals-. och brevform i den slutliga utformningen av Reflections. Syfte Min avsikt är inte att återge Reflections i referatform och ge en reviderad version av den, utan jag kommer med hjälp av Reflections och annan litteratur (listad under litteratur), försöka belysa grunddrag av Burke´s politiska filosofi med hjälp av vissa begrepp som påvisar hans uppfattning om den statspolitiska konsten. Det är min förhoppning att kunna genomföra detta i analytisk anda över de subjektiva val av begrepp jag valt, där jag även ger tolkningsalternativ av Reflections. Inledning Den blodiga revolten mot det kungliga och centralt byråkratiska styret i Frankrike var knappa året gammalt och upprättandet av Nationalförsamlingen som det demokratiska uttrycket för den nyvunna friheten för det franska folket, sågs ur en annan vinkel av Burke än de Londonbaserade herrklubbarna Constitutional Society och Revolution Society (1) samt vissa predikanter - dr Richard Price - , vilka uttryckt stöd för denna Nationalförsamling. Denna församling sades representera det franska folkets vilja och skulle upprätta en ny statsbildning utifrån nya värden genom genomgripande drastiska förändringar i revoltens tecken. Burke´s vinkling ligger i hur vi tolkar Reflections. Det framstår för mig två huvudsakliga tolkningar man kan framhäva, tillsammans med ytterligare en liten tolkningsaspekt värd att beaktas:
Angående [1] så var revolutionen endast ett år gånget, vilket gör det mindre tänkbart att Burke utifrån sitt perspektiv (han befann sig i England) skulle ha skaffat sig en effektiv överblick av alla händelser i Frankrike med direkt koppling till den revolutionära rörelsen. Vidare verkar Burke vara obemärkt av de sociala faktorer vilka kunnat legat till grund för revolutionen, i.e den övervägande klyftan mellan rik och fattig, skattefördelningen och rättssystemet (2). Terrorväldet med den blodiga jakten på adeln låg, när Reflections skrevs, i framtiden och får inte tas i fokus vid tolkning av Burke´s verk. Personligen vill jag därför frångå tolkning [1] och lämna den åt andra för att behandlas, och istället inrikta mig mot [2] och [3]. Att se verket som varning stärks om man beaktar tidaspekten och kritiken mot tolkning [1], där också polemiken i Reflections vänder sig mot engelska medlöpare (t ex de två herrklubbarna och predikant Price). Burke uttrycker det även explicit:
Nu genomförde han inte det sistnämnda jämförelseprogrammet till fullo, men kopplingen till Britannien märks tydligt i Reflections, där han menade att faran med den franska revolutionen ur brittisk synpunkt låg i dess underliggande ideologi med tro på människans förnuftskraft och rationalitet som bas för socialt liv. Burke säger:
Hoffman/Levack ger också uttryck för tolkning [3] i boken Burke´s Politics där det sägs;
Burke uttrycker också i debatt i House of Commons den 7:e februari 1790, enligt Hoffman/Levack;
Låt mig inrikta eder på tolkning [2], vilken jag kommer följa härefter i försök att med hjälp av vissa grundbegrepp viktiga för Burke, påvisa drag av hans politiska filosofi.. Det politiska väsendet Burke var motståndare till den nyfunna förnuftsmässigheten i hans tidsepok - The Age of Reason - , som härskade över synen på hur man når kunskap. Att hänge sig åt a priori förfaringssätt vid utövandet i konsten att sköta en stat, där man tillskriver den rationella hjärnan och dess abstraktionsförmåga en alltför stor roll, är att hänge sig åt 'metafysiskt sofisteri', enligt Burke. Han menade att samhället hålls ihop av traditionell moral och ej av förnuftskraft, en ståndpunkt som närmast kan beskrivas som anti-ideologisk. Ideologi skall här förstås som idčlära om hur en stat bör skötas och förfara genom postulerandet av vissa grundläggande premisser vilka äro underbyggda av tron på det rationella förnuftet. Detta motstånd mot rationaliteten skall dock inte tolkas som om Burke helt avskrev detta i det politiska väsendet. Jämför Hoffman/Levack igen;
Hans användande av human nature är grundat på en syn på människan där hon i och för sig är rationell, men begränsad i förmåga att överblicka all information, och uppvisar även starka emotionella drag (8). Människan lär sig istället, utifrån egen begränsade rationalitet, av egna och andras stuationer i generationer, vilket leder till bättring av mänsklighetens kondition. Människan är i grunden varken god eller ond, utan blandad, där vi leds av moraliska lagar konstituerade genom vana och tradition (9). Detta ligger även bakom det kontrakt vi är del av i när vi ingår i ett samhälle, Burke igen;
Detta kontrakt bygger också, enligt Burke, på ett grundaxiom han postulerar; nämligen existensen av Gud, där..."recognition of the universal natural law of reason and justice ordained by God as the foundation of a good community." (11)...ligger som en skuggbild över Burke´s politiska filosofi. Personligen finner jag hans politiska Gud och den betydelse han tillskriver "the will of Him, såsom något mystisk och är närmast lika "metafysikt sofisteri" som han själv velat undvika. Men låt oss försöka förstå hans uppfattning utifrån hans tidsepok. De två världarna Hans användande av "metafysik" kan här ge anledning till att låta mig spekulera över den betydele han ger begreppet: Hans tro på erfarenheten framför tro på den deduktivt tänkande processen, verkar sätta honom som empirist, och följande filosofen David Hume i tron på vana och erfarenhet. Detta är för mig troligt, och likt Hume är det viktigt att påpeka att Burke verkar påvisa åtskillnad mellan människans värld och den gudomliga världen ifråga om förnuftet och rationaliteten. Gud är förnuftig och a priorisk, medan människan är som ovan antytt emotionell och erfarenhetsbunden. Vetskapen om detta förhållande mellan Gud och människan är essentiellt för Burke, och att som människa försöka bryta detta förhållande och själv leka den förnuftiga Guden genom ideologiserande och teoriserande helt utan vana,erfarenhet och tradition i beaktning, - detta är att ägna sig åt metafysik. Att som han själv gör, postulera existens av Gud, är inte metafysik för honom, utan uttryck av ett grundaxiom som inte får förnekas. Mitt resonemang här framhåller alltså en två-världsuppfattning av Burke, och frågan som genast infinner sig är; -var möts gudomligheten och mänskligheten? Det är staten, kyrkan och folket som är baser för detta möte. Burke ser på kyrka och stat som två aspekter av en och samma sak, den gudomliga närvaron. Association till Augustinus Guds stat är inte svår att få, och verkar även berättigad. Staten i Burke´s mening består av dess folk och dess institutioner, sammanblandad i något som är organismliknande, mystiskt och för att använda ett modernt yttryck, holistiskt; med betydelsen att statens delar skall förstås utifrån lagar som gäller för helheten, dvs helheten går före delarna.
Staten är för Burke närmast heligt, där han kombinerar statens disposition att bevara, med dess förmåga att förändra och reformera. Men denna förändring måste följa en process som bygger på erfarenhet, och institutionernas naturligt traditionella inrättningar. Burke igen om förändringsprocessen:
Att som i den franska situationen med Nationalförsamlingen i spetsen, totalt revidera rådande ordning utan att beakta det ovan citerade, och göra det inom ideologiserande ramar, är helt förkastligt enligt Burke, och bryter mot den av Gud instiftade ordningen. Det sociala kontraktet skulle då vara nära upplösning, och bryta den harmoniska staten, där dess folk skulle upplösas i fraktioner:
Detta är vad han ser att hans franska vänner kan vänta sig, där de franska institutionerna blir herrrelösa och sårbara för diktatoriskt styre och där han framförallt framför fara med den franska militärens lösgjordhet från det gamla auktoritära, men naturliga, styret. Han säger;
När Burke skrev detta var Napoleon Bonaparte endast 21 år gammal, och okänd för omvärlden, men nog är det intressant att beakta Burke´s profetia;
Avslut Det är min förhoppning att jag kunnet ge lite intressant läsning för någon som vill komma i kontakt med Edmund Burke och hans politiska filosofi. För den som önskar fördjupa sig i hans tankar, så hänvisar jag till litteraturlistan som jag hoppas ger en god introduktion. Jag avslutar med hjälp av Burke där han beskriver staten, och eftersom han tillskrivits som konservatismens idékälla, så tar jag tillfället i akt att framföra felaktigheten vi ofta gör när vi associerar Burke och hans konservativa idéer med oförmåga till förändring:
Noter
Litteratur Edmund Burke, Reflektioner om franska revolutionen, Contra Förlag & Co, Enskede, 1982. Ross J.S. Hoffman & Paul Levack, Burke´s Politics - selected writings and speaches, Alfred A. Knopf, New York, 1967. Russell Kirk, Edmund Burke - a genius reconsidered, Arlington House, New York, 1967. Maurice Cranston (editor), Western Political Philosophers, The Bodley Head, London, 1969. Frederick M. Watkins, The Age of Ideology, Political Thought, 1750 to the Present, Prentice-Hall Inc., New Jersey, 1964.
|