Teknik och Politik
Hur två tekniska artefakter påverkat 1800-talets imperialism

1. INLEDNING
1.1 SYFTE
1.3 AVGRÄNSNINGAR
1.4 MATERIAL
1.5 METOD
1.6 BEGREPP
1.7 DISPOSITION
 
2. TEKNIK OCH POLITIK
2.1 Att söka motiv och medel
2.2 Teknik och social förändring (T-S)
2.3 Social förändring och teknik (S-T)
2.4 Komplementär ((S-(T)-S))
2.5 Teknik och utveckling
2.6 Vad är intresset för statsvetenskap?
 
3. IMPERIALISM
3.1 Nyimperialismen
3.2 Europa under 1800-talet
3.3 Förklaringar
 
4. ARTEFAKT ÅNGBÅT
4.1 Asien
4.2 Nemisis i Kina
4.3 Efterspel opium
 
5. ARTEFAKT HANDELDVAPEN
5.1 Afrikaintresset
5.2 Breechloaders
 
6. MOTIV OCH MEDEL
6.1. Avslutande diskussion
 
LITTERATUR

Våra fäder levde i en tid av oskuld från vilken varje svek var fjärran.
Då stannade man lugnt vid egna stränder och åldrades på sina fäders mark,
rik i sin fattigdom och kände ingen rikedom förutom den som gavs av egen jord.
Men världens riken, förr i trygghet skilda förbands medelst tessaliskt timmer
och havet piskades av åror och blev, ehuru skilt från oss 
ett föremål för mänskors skräck.

					Seneca, Medea.1

1. INLEDNING

Enligt ett vanligt synsätt indelas studiet i internationell politik i tre nivåer.

Aktörnivån; där enskilda aktörer är intressanta, enskilda staters utrikespolitik och beslutsfattande.

Interaktion mellan aktörer; där konflikt- och förhandlingsstudier är vanliga.

Systemnivå; där de två ovan nivåerna studeras som delar i ett större perspektiv. Teorier söks formuleras med utgångspunkt från egenskaper hos systemet.

Vid aktörnivån söker man förklara beslutsfattande, politiska skeenden, med olika modeller, teorier, med olika utgångspunkter. Vanliga ansatser är rationalistisk teoribildning, perceptionsmodeller, behaviorism. De två övriga är också aktörgrundade men man vill påvisa relationer och underliggande doktriner för helheten. Dock kan vi utan större våghalsighet påstå att all politiks mekanism är beslutsfattandet.

Beslutsfattande sker under vissa betingelser, med vissa aktörer, för att nå vissa mål. Målen kan variera, men i statsvetenskaplig litteratur i allmänhet antas att målen ska nås genom "olika medel eller instrument" som aktörer har till sitt förfogande. Företrädesvis brukar i litteratur medlen framhävas (förutom grundläggande maktbaskomponenter) som; diplomati, propaganda, ekonomiska styrmedel, tvång och militära medel. Målen är alltså utstakade, motiv föreligger och instrumenten, medlen, är sekundära och styrda av just motiven.

Vad jag här vill uppmärksamma är medlen, att titta närmare på förhållanden mellan politiska motiv och politiska medel. Jag har valt en tidsmässig och skeendemässig kontext, som fortfarande är viktig för den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen för vår värld; 1800-talets imperialism och nyimperialismen från 1870-talet fram till första världskrigets utbrott. När det rör förklaringar till imperialismen/nyimperialismen, varför stater agerat mot annan part eller stat på ett visst sätt, har i historisk och statsvetenskaplig forskning setts främst ur politiska motiv och, eller, ekonomiska motiv. Förklaringar handlar i huvudsak om motiven, men sällan har författarna berört medlen för agerandet. Kort sagt har det varit med motiven man förklarat agerandet (det som styrt beslutsfattandet) medan medlen endast varit instrument för motivens bärare, aktörerna (traditionellt stater).

Jag inriktar min studie på tekniska medel, här som fysiska artefakter som verkade under den tidsperiod vi berör. Med tekniska medel avses främst fysiska medel vilka i sin konstruktion är tekniska. Vid kopplingar till politiska medel så blir identifieringen av tekniska medel en tolkning. Politiska medel innefattar oftast överlappande medel, exempelvis kan ekonomiska styrmedel vara tvingande och användas som militärt medel. Vad jag avser med tekniska medel är sådana vilka klart används i politiskt agerande.

1.1 SYFTE

Uppsatsens syfte är att diskutera förhållandet mellan tekniska medel och politik. Genom att redogöra för två tekniska artefakter och den betydelse de haft under 1800-talets imperialism, belysa hur de som medel verkat mer än som instrument. Artefakter som här behandlas är ångbåt och bakstyckesladdade handeldvapen. Det är viktigt att påpeka att artefakterna inte förklarar aktörers, här staters agerande, utan jag vill explorativt belysa samband där medel och motiv interagerar i fallbeskrivningar av artefakterna och deras kontexter.

De frågeställningar jag arbetat med är:

• Hur beskrivs kopplingar mellan politik och tekniska medel.?
• Vilka teorier uppmärksammas vid kopplingar mellan teknik och politik?
• Hur användes valda artefakter under 1800-talets imperialism?

1.2 AVGRÄNSNINGAR

En tidsmässig precisering behövs för artefakternas kontext. Med imperialism avses period från Napoleonkrigens slut fram till första världskrigets utbrott (år 1815 - år 1914). I uppsatsen åsyftas även nyimperialismen och avser där period från 1870-talet fram till första världskriget. Ångbåten beskrivs här som främst verksam innan nyimperialismen, medan handeldvapnens tekniska revolution beskrivs inom senare delen av 1800-talet. Jag begränsar artefakternas användning till aktörer från europiska stater; militär, entreprenörer/innovatörer, kolonisatörer och handelsaktörer.

1.3 MATERIAL

Min studie bygger på litteratur framtagen med sökord som teknik, teknologi, teknik och politik, imperialism, internationella förhållanden. Behjälpligt material även från kursen Teknikens utveckling i ett samhällsperspektiv, given på Tema Teknik och social förändring vårtermin 1996. För att åtkomma de artefakter som var viktiga i frontsfärerna av imperiebyggarna (främst Storbritannien), så används material som fokuserat på aktörers möten med Afrika, Asien och hinder skapade av naturen, situationen i Europa, på den teknik som förekom redan i Afrika, Asien samt den teknik som imperiebyggarna använde.

Headricks bok The Tools of Empire har varit till stor nytta med identifiering av teknik och dess aktörer under den tidsperiod jag avgränsat mig till. Headrick själv är av den sociala skolan, i den meningen att han vill komma ifrån enkla deterministiska kopplingar mellan teknik och social förändring. Förändringar är mer komplexa, menar han, och bundna i sociala och historiska kontexter. Headrick tar specifikt upp de två artefakter jag använder, där han arbetar efter tesen att de som medel kan förklara vissa aktörers handlande. Genom att han gör läsaren uppmärksam på detta från början underlättas ett kritiskt förhållningssätt till hans argumentation. Hans beskrivningar av artefakterna (dess fysiska beskrivning och historik) är mindre färgade av hans tes. Boel Berner, Tema Teknik och Social förändring, Linköping, utvecklar i System, kultur, komplex: Teknikens sociala sammanhang resonemang hur teknisk utveckling inte sker i linjära förlopp utan i dynamiska, komplexa sammanhang. Norman Vig och Langdon Winner behandlar i Technology and Politics även de hur teknik och samhälle förändras genom olika teorier om drivkrafter bakom förändringarna. Stavrianos bok Global Rift ger en goda och analyserande bidrag till främst situationer i Asien och Afrika under 1800-talet. Hans bok är främst inriktad på förklaringar och beskrivningar av tredje världens problem och historiska arv och utveckling. Hans historiska beskrivningar av förhållanden i Asien och Afrika är väl utvecklade, men där man som läsare bör uppmärksamma att han är beroendeteoretiker, dvs han ser förhållanden i tredje världen utifrån förhållanden hos kolonialmakterna.

1.4 METOD

Ur syftet framkommer att min studie är explorativ i mening den söker ge bestämning av vad som behöver undersökas. Jag uppmärksammar tekniska medel och politiska motiv och medel och söker relevanta variablar, begrepp för att förstå hur motiv och medel inom politik förhåller sig till varandra. Min ansats kan närmast beskrivas som diagnosticerande i det att jag uppfattat förhållande i studie av politiska motiv och tekniska medel som är otillräckligt; en underlåtelse att inte beakta medlen tillräckligt.

Mina fallbeskrivningar bygger helt på dokumentation i sekundär bemärkelse, det vill säga empiriskt material hämtat ur andra författares arbeten. Artefakter som undersöks i denna uppsats är ångbåt och bakstyckesladdade handeldvapen.

De tekniska medel jag beskriver - artefakterna - användes delvis under imperialismen som traditionella militära maktmedel, det vill säga som tvingande medel. Dock gäller det att ångbåten inte var avsedd för den verkan den hade som tvingande medel. Bakstyckesladdade handeldvapen är militära, men passar in i min studie på grund av den stora gradskillnad de uppvisar mot tidigare handeldvapen. Utvecklingen av bakstyckesmekanism var en väsentlig teknisk utveckling för vapen och därav av särskilt intresse som tekniskt medel. Det kan hävdas att mina analyser endast begränsas till just de valda artefakternas kontext och säger inget om en generell teori för tekniska medel och politik. Dock är det min strävan att finna vissa generella drag i metodiken som kan läggas på diskussion om dagens tekniska och politiska medel och förhållandet till politiska motiv och ageranden.

1.4 BEGREPP

Teknik: Mångtydigt, avser oftast regler och procedurer för ett utförande. Här avses närmast den fysiska inkapslingen av en viss teknik manifesterad i artefakt. Ska inte förväxlas med teknologi. I engelsk litteratur används begreppet "technology" som synonymt med teknik.

Teknologi: Mångtydigt, ej tillämpad naturvetenskap, ett vidare begrepp än teknik och avser även studie av teknikens tillämpning, utveckling och metoder.

Artefakt: Här fysisk konstruktion med specifik teknisk innovation, påvisar en ny teknologisk tillämpning. Jag framhäver främst två artefakter; dels ångbåt och dels handeldvapen med bakstyckesladdning (dvs. ej mynningsladdade). En artefakt är en kulturprodukt i motsats till ett naturföremål. ´

Jag använder begreppet England och avser med detta moderlandet och dess regering i det brittiska väldet. Det kan vara behjälpligt att ge de engelska uttrycken för återkommande begrepp för att visa hur de uppställs i den litteratur jag använt (övervägande engelskspråkig).

Steamship, steamer, ironsteamer - ångbåt.

Breechloaders - Bakstyckesladdade handeldvapen.

Muzzle-loader - Mynningsladdade.

 

1.5 DISPOSITION

Det första kapitlet här redan presenterad behandlar just en inledning med tillhörande syfte, metod etc. Kapitel två tar upp koppling mellan teknik och politik där jag även ger en metodologisk diskussion rörande studie av just dessa två domäner, samt behandlar vad som är intressant med min studie för statsvetenskap. Kapitel tre inleds med kort presentation av imperialismbegreppet och dess kontext. Kapitel fyra och fem är beskrivning av valda artefakter och deras användning i Asien och Afrika. Kapitel sex slutligen behandlar implikationer av artefakterna, och vad de kan lära oss i synen på tekniska medel och politik.

2. TEKNIK OCH POLITIK

Teknik har vanligt varit förstått som medel genom hur mäniskan förbättrar sin materiella levnadsstandard. Under senare decennier inom sociologisk forskning så uppmärksammades problem med denna syn på "det teknologiska samhället". Tekniken hade växt för snabbt, för stort, bortom skälig kontroll och diskussion stegrade om teknisk utveckling och de konsekvenser som det får inom ekonomi, politik, miljö, sociala områden, etik etc.. Den nya tekniken i industrialiseringen tidevarv vidgade människans förmåga och makt enormt ifråga "to exploit nature, fabricate products, and dominate each other." Sociologer är nu även undrande över hur tekniken ändrar det vardagliga, familjesystem, lärande, tänkande.

I kunskapsteoretiskt perspektiv ses teknologi nu inte bara som kumulativt lager av verktyg (samling av ting), utan även som distinkta sätt att veta och göra. Tekniska medel ingår alltså aktivt i problemlösningsprocesser, där de är del av kunskapsbasen. På ontologiskt plan så ses teknologi hur den relaterar eller reflekterar den mänskliga naturen. Att teknik även då har en stark koppling till politik är en självklarhet eftersom politik i allra högsta grad är en social företeelse att veta, göra, problemlösa.

Teknik har som sagt ofta förts fram som en central, oberoende variabel i många studier av social struktur och social förändring. Men tekniken själv framställs närmast som en skänk från ovan; dess ursprung eller innehåll problematiseras inte. Om vi ser till statsvetenskap specifikt så vid sökning i litteratur om kopplingar teknik och politik (se 1.3) handlar det nästan uteslutande om hur politiker gett incitament till främjande av teknisk utveckling och forskning. Det framställs alltså som politiska initiativ att i syfte använda tekniken för vissa ändamål; främja industri, effektivisera tjänster, skapa arbetstillfällen. Tekniken framförs här som ett medel, ett instrument för att nå politiska syften. Tekniken blir avskalad, skild från sitt sociala sammanhang att veta, göra, problemlösa. Tekniken framställs som den tidigare uppfattningen; medel att förbättra levnadsstandarden.

Men teknik och tekniska system är inte statiska och oberoende av det sociala sammanhanget. Hur ett tekniskt system gestaltar sig skiljer sig mellan samhällen och tidsperioder. Eldistributionssystemen som byggdes ut i storstäder i den industrialiserade världen kring sekelskiftet fick olika karaktärer och uppbyggnadsförlopp. Detta beroende på hur centraliserad den politiska makten var i området i fråga. I London där makten var decentraliserad till lokala `boroughs` dröjde det längre än på andra håll innan ett heltäckande elförsörjningssystem var utbyggt.

Vad detta visar och som är viktigt för min studie är att tekniska medel på ett klart sätt är sociala och bundna till sitt sammanhang. Att då hävda att tekniken är ett klart definierat medel är att bortse från detta viktiga förhållande jag just beskrev.

Grovt kan man urskilja två perspektiv i litteratur angående teknik och samhälle, och då även kopplingar teknik och politik. Ett som koncentrerar sig på hur tekniken påverkar eller styr samhället och perspektivet som säger det motsatta; hur sociala krafter styr teknikutvecklingen. Jag kommer presentera dessa under 2.2 och 2.3, men låt mig först ge diskussion om metodologi när det gäller att söka motiv och medel inom politik.

2.1 Att söka motiv och medel

Sven Tägil uttrycker liknande tankegångar som Berner ovan (not 12) när det gäller teknik och samhälle. Han ser teknik och dess sociala aspekt i två tolkningar:

A: Teknik som ett kulturellt fenomen med sociala värderingar som primär kraft (S-T).

B: Teknik som autonom process och som motivkraft för social utveckling (T-S).

Han själv förespråkar varken den ena eller andra strikt, utan påvisar endast de övergripande synsätten på teknik och social förändring. Dock hyser han misstro att sätta tolkning B framför A, eftersom teknik är i grund en social företeelse. Jag kommer nedan (2.2 och 2.3) behandla dessa två synsätt, A och B, och vad de innebär för studie av politik.

Det som intresserar oss hos Tägil är att han påpekar en poäng som vi behöver beakta i metodologi. Han säger: "Om du vill förklara en viss historisk process i termer av medvetna aktioner av människan, så är det logiskt nödvändigt att skilja mellan intentioner och konsekvenser. Det är inte möjligt att bevisa intentionerna bakom ett agerande utifrån konsekvenserna och vice versa. Båda element måste analyseras separat, men fortfarande i samma kontext och relatera dem till varandra."

Om vi tar den kontext jag valt, främst den nya imperialismen, så att i studie se den som orsakat av något i historisk beskrivning tenderar att rangordna vissa orsaker över och mot varandra. Monokausala teorier som det då oftast utmynnas i är otillräckliga och för enkla i sin strävan att förklara komplexa socialhistoriska förlopp. Enligt Headrick kommer vi bort från detta om vi delar orsak i motiv och medel. Att skilja de åt så innebär inte att de är separata, utan tvärtom, de är interrelaterade. Det är för analysen man skiljer motiv och medel åt. Vi kan se en koppling här till Tägils resonemang om intentioner (motiv) och konsekvenser (medel). Därför måste vi styra mellan två ytterligheter, två determinenta monokausala synsätt, när det gäller antagande om vad som styr politik:

Teknologisk determinism; "what can be done will be done"

Psykologisk determinism; "where there's a will there's a way"

Ingen av de två synsätten är tillräckliga om vi delar upp orsak i just motiv och medel. Finns inte tillräckliga medel tas inte initiativ av aktörer och existerar inte tillräckliga motiv spelar medlen mindre roll. Istället kan det vara fruktbart att låta analysera motiv och medel och se hur de tillsammans utgör en helhet. De blir alltså inte linjärt ordnade. Jag koncentrerar mig i denna studie på främst medlen och specifikt då tekniska men för den skull inte helt bortse från motiv hos aktörer under den period jag avser.

En aspekt hos teknologi gör det vidare fruktbart att uppmärksamma dessa medel. Stora tekniska förändringar och genomslagskraftiga innovationer kom genom små, multibla, gradvisa och närmast onoterbara förbättringar. Till detta kommer också att den kumulativa effekten och användningsområde blev klart större än vad man trodde sig se vid introduktionen av en ny innovation, teknik. Detta indikerar att vi inte kan behandla tekniska medel i politikens tjänst som klart definierade. De är inte lätt identifierbara och något som politiska aktörer har till sina viljors förfogande - medlen styrs inte helt av motiven.

2.2 Teknik och social förändring (T-S)

Det här är synsättet att teknik i sig är autonom och en egen kraft. Verktyget och dess användning är ett och detsamma. Berner förenklar för oss: "Förorten, med dess livsstil, spreds med förbränningsmotorn.[..] Elljuset medförde baseboll på kvällarna[..] Televisionen har reducerat läsande och samtal."

Hon kallar detta enkel determinism men nyanserar den med komplex determinism, eftersom teknikens effekter inte följer så direkt utan i kedjereaktioner, kaskader(påverkar åt många håll) eller konvergens(sammantagen effekt av flera innovationer). Vanligt är bland ekonomhistoriker att använda denna modell. Den industriella revolutionen skulle beskrivas just genom sådan determinism. Berner ger exempel genom ekonomen David Landes och liknande resonemang finner vi hos historikern Stavrianos;

The Industrial Revolution contributed i several ways to Western power and expansionism....its triggering of a chain reaction of continual technological innovations and corresponding increase in economic productivity.

Han menar också att den nya teknikens ökade produktivitet och förbättrad medicinsk vetenskap skapade ökad population i Europa som i sig fann utlopp i flyttningar till andra delar av den koloniala världen. Där komna så "possessed" emigranter "technological facilities" som gjorde möjligt att exploatera. En sådan argumentering kan ha sina poänger men den förbiser frågan; varför Industriell Revolution?, varför den nya imperialismen, hur kom tekniken i aktörernas händer?. Kritiken av teknologisk determinism rör den mystiska kraften bakom vad som driver tekniken framåt och frånvaron av en social koppling. Den har även större etiska komplikationer där den förutsätter att kontroll över teknikens konsekvenser klart föreligger. Den förutsätter alltså politisk kontroll , eftersom tekniken inte här är moraliskt neutral.

2.3 Social förändring och teknik (S-T)

Vi kan dela upp den här synen i instrumentell och en mer social konstruktion. Det instrumentella perspektivet, här ser man teknik bara som ett medel att nå ett specifikt mål. Varje teknisk innovation är utformad att lösa ett särskilt problem eller gagna speciell mänsklig mening. "As with other human products, most new technologies were invented and applied to serve immediate ends." I detta perspektiv skiljs teknik från sociala konsekvenser, tekniken i sig själv är då även moraliskt neutral. Det är motiven som determinerar medlen och hur de ska användas. Denna syn har fått kritik för att först och främst den förutsätter att designers och användare av teknik till fullo förstår dess syfte och att de fullt kan förutse de konsekvenser tekniken medför.

Ett mer socialt perspektiv är inte lika hård i sin syn på innovatörer och deras kontroll över syfte och konsekvenser av tekniken. Nya organisationsmönster, vanor och inställningar måste ofta uppstå innan en innovation kan utvecklas eller vinna gehör. Till skillnad från teknologisk determinism så söker man visa att det knappast är uppfiningarna som av egen kraft påverkade samhället. Det är snarare så att förändringar i människors relationer till varandra och till naturen som leder till en ny teknik. Den sociala kontexten är viktigare i detta perspektiv till skillnad från sin syster, den instrumentella.

Gemensamt för den instrumentella och den sociala är dock att de har just sociala, samhälliga krafter(även människor) som primärer för teknik; .."it is the socieconomic forces rather than spontaneous technological developments that tend to be primary and determinative." Det är inte svårt att se hur detta perspektiv uttrycker uppfattningen att politiska aktörers motiv styr och att medlen är klart sekundära.

2.4 Komplementär ((S-(T)-S)

Mitt syfte är inte att ta bort de ovan perspektiven (T-S & S-T), utan att tillföra en ny dimension till de. En mer nyanserad tolkning av kopplingar mellan teknik och samhälle blir en sammankoppling, S-T-S-T-S-T-... Tolkningen blir upphängd var man går in i kedjan. Om C står som orsak till B som i sin tur orsakar A, så är det inget fel att påstå att utan C inget A. Men frågan om determinant för B är en helt annan fråga än determinant för A. Kedjan ska heller inte uppfattas som linjärt tidsflöde. Här är jag själv ansvarig för modellen som den framställs här, men liknande resonemang kan ses hos Berner (1987).

Om vi minns Sven Tägils poäng om intentioner och konsekvenser, så om vi lägger detta på tolkningen så blir förhållandet detsamma här. Vi kan alltså inte enbart se hur en stat eller annan aktör använt vissa medel och därifrån dra slutledning att de haft det och det motivet. Vi kan heller inte enbart försöka se vilka intentioner de (aktörerna) gett uttryck för och därifrån kopplat intentionerna till utfallet, dvs användandet av vissa medel. Motiv och medel är här alltså inte linjärt ordnade med endast ett förhållande som det primära, utan de behöver analyseras i vidare bemärkelse. Vi måste vara öppna för att medel kan påverka motiv, lika som motiv påverkar på medlen.

Specifikt för tekniska medel så gäller att senare och mindre innovationer har ofta tillfört betydande tillskott till framgång med den ursprungliga innovationen. Det är ett vanligt fel att se innovationer som frigjorda i sina ursprung. Men de flesta av dessa kreationer var upphängda på ackumulerade insikter och färdigheter från tidigare upptäckter. Inget tekniskt ting är bunden till sin egen kreatör, kreation. Tekniska innovationer måste ses utifrån deras speciella sociala kontext. Detta får innebörd för de tekniska medel vilka används som politiska medel. De kan inte behandlas strikt instrumentella och klart definierade för varje aktör.

2.5 Teknik och utveckling

Always we are hoping that we need expand no further; yet ever we are finding that to stop expanding would be to fall behind, and even today the successive improvements and inventions follow each others so rapidly that we see just as much yet to be done as ever. When the manufacturer of steel ceases to grow he begins to decay, so we must keep extending.

Andrew Carnegie (1896)

Teknik är väsentlig faktor i vår moderna historia och torde vara av intresse för samhällsvetare. Begrunda vad teknik kan innebära för oss, och först speciellt för europeer under 1800-talet. Upp till 1830 när en engelsman korresponderade med någon i Indien, så forslades hans brev runt Afrika i fem till åtta månader till den nådde mottagaren. Ett svar kunde dröja upp till två år beroende på monsunoväder i Indiska Oceanen. Vid 1850 så kunde ett brev från London med tåg genom Frankrike, med ångbåt till Alexandria, till Kairo och med kamel till Suez och därifrån igen med ångbåt till Bombay eller Calcutta, en färd som tog 30-40 dagar efter avfärd i London att nå sin mottagare. 20 år senare, även om ett brev tog en månad London - Bombay, så kunde ett telegram (wire) nå Bombay inom fem timmar och svar ges inom samma dag. År 1924 sände kung George V ett telegram till sig själv. Det nådde honom efter gått runt jorden på brittiska ledningar 80 sekunder senare. Idag med fiberoptik och ett alltmer globalt täckande kommunikationssatellitsystem, så är det endast ljusets hastighet som sätter gränser för snabbheten på meddelanden.

Vi tänker inte närmare på detta, men faktum är att just detta fenomen (teknisk utveckling inom kommunikationsvägar) klart har förändrat människors livsvillkor. Till de gamla tidernas passion, bedrägeri och dumhet hos mänskligt handlande, måste dagens samhälle också anpassa sina handlingar till styrkan hos datorer, digitala länkar och maskiner. Marknader blir alltmer globala i samma andetag som världens population finner sig fångna i ett överhängande nät av elektronisk kommunikation. En modern människa omger sig med otaliga verktyg, tekniska artefakter och sköter alltmer sina tjänster, ärenden och kommunikationer genom tekniska system. Att alla dessa icke-mänskliga ting skulle vara framtagna och användna för och i ett på förhand specifikt syfte är en osanning. Utveckling av teknik är i sig en social process och har själv en historia.

Tillämpningen av en viss artefakt är omöjlig att förutse till fullo, vilket inte är svårt att förstå. Om vi tar den artefakt som debatteras mest idag, datorn, så var dess egentliga syfte att genomföra ballistiska kalkyleringar för artilleri men snart förstod någon att man även kunde lagra information på dess magnetminne. Dess binära språk hade oändliga möjligheter, det gällde bara att ge dess otaliga kombinationer av 1 och O en semantik. Idag kan artefakten i sig bearbeta sin lagrade information, ta "egna" beslut (följer inprogrammerade ramar) angående kategorisering, katalogisering och förmedling, och detta i en accelererande hastighet.

De flesta styrsystem i inom industri, militär, sjukvård, kommunikation och tjänster sköts av datorer. Stora databaser är sammanlänkade, globala och tillgängliga för varje dator som är uppkopplad på dess nät. En ensam världsomseglare med en bärbar modul har tillgång till en oerhörd mängd information och kommunikationsvägar. I modern forskning kring militära organisationer och framtida krig kretsar det kring digitala informationssystem, satellitnavigering, elektroniska styrmedel och utgångspunkter att det är vapnen, inte förbanden, som ska koncentreras mot fienden, samt att krigsmakten skall fungera utan aktiv medverkan av det civila samhället. Att tekniken spelar en allt viktigare roll för och inom politiken är uppenbart, och det teknologiska samhället vi lever i ställer stora krav på förståelse av dess villkor och användning.

2.6 Vad är intresset för statsvetenskap?

Statsvetenskap söker finna politikens samband och grunder. Den skiljer sig från naturvetenskaperna dels genom att den inte kan ge det sista ledet - förutsägelsen (även om den försöker ibland). Naturvetenskaperna söker vidare förklara händelser som konsekvenser av mekaniska/elektromagnetiska lagar. Den är instrumentell, objektifierande och orsaksbunden. Samhällsvetenskaperna söker också förklaringar, men i skepnad av tolkningar av handlingar som ses som uttryck för subjektiva faktorer. Avsikter, språk, vilja, värdering är sådana faktorer.

Vanligt i litteratur rörande politik så ser man politiken som intentionsinriktad, det vill säga att i grund skapas politik genom mänskliga önskningar och yttringar om hur organiserade folksammanslutningar ska utformas. Holsti uttrycker det i International Politics: "Politics is a purposeful activity". Vid studie av politik blir det då uppenbart att söka just motiv hos politikens aktörer för att därifrån förstå samband, för att kunna tolka handlingar. Intentionala förklaringar som detta är förklarar en handling genom att hänvisa till aktörers avsikter med handlingen. Intentionala förklaringar används ofta inom statsvetenskapen.

Det är här jag finner att det kan föreligga problematik, för implicit i denna metodik så är ett antagande att primär kraft för skeenden inom mänskligt leverne är just motiven/intentionen. Det kan vid första anblick låta som en självklarhet, men att bara se till motiven som primär vid studie av politik och tekniska medel är att begå ett misstag, som jag tidigare visat i diskussion rörandes teknik och politik. Exempelvis frågar Holsti sig vad som sker när ett (utrikes)politiskt beslut tas, när en regering väljer att ta ett visst initiativ. Han säger att den 'exakta processen' styrs av variablar som graden av skyndsamhet, regeringsstruktur, typ av fråga, tid tillgänglig för beslut, och mentala aspekter hos beslutsaktörer (attityder, perceptioner). Vanligt blir en behavioristisk ansats hos forskaren där han/hon måste sätta sig i samma position som "policymaker" befann sig i för att identifiera deras intentioner och mål och därifrån förstå varför de valde olika strategier och aktioner. Jag har berört tidigare i Metodologisk diskussion om svårigheter med sådan intentional ansats i att forskaren inte kan bevisa intentionen genom att se till utfallet/konsekvenserna enbart. De valda strategierna och aktionerna med dess medel måste också analyseras.

Jag studerar i uppsatsen tekniska medel. De ses som politiska medel i sin användning men är tekniska i art. Om vi ser till den kontext jag valt - främst nyimperialismen - så att se till tekniska medel kan få oss att komma bortom vissa betänkligheter som annars skulle te sig paradoxala. Det gäller främst England under 1800-talets senare hälft som inte var alltför benägna att utöka sina koloniala ansvarsområden, där politiker i London var motsträviga och såg kolonier som mer kostsamma än fördelaktiga. England hade inga motiv att bygga på sina koloniala ägor. Istället verkade hon följa en dual politik i att tillåta utländska varor komma fritt in på inhemska marknaden, och samtidigt tvinga svagare stater att öppna sina marknader för brittiska varor. Mer frihandelsimperialism än kolonial imperialism.

Europeiska regeringar hade annat än geografisk expansion att tänka på. Industrialisering, sociala konflikter (revolutionsvågor), budgetbalanser och militär beredskap gentemot sina grannar under främst senare 1800-tal. Varför då bli indragen i områden i Orienten, Burma, Kina, Afrika. Från 1840-talet så var England inblandade i krigshandlingar med exempelvis Ashanti och Zulu-folken i Afrika, Opiumkrigen med China, Krimkriget med Ryssland, två krig med Burma och ett antal små annexeringar och bombningar av vissa strategiskt viktiga områden vid handelsrutter. Kina kan ges handelsmässiga skäl i fråga om té, men de övriga ter sig mer svårförklarade. Genom att se till motiv hos London så skulle det te sig paradoxalt att helt förklara brittiska eskapader utifrån strikt ekonomiska skäl och en övertygelse om frihandelns värde, dels p ga deras andra ansvarsområden nämnda ovan och respekt för stabiliteten i Europa som vi ska titta på senare. Men om vi tillåter oss att gå ut i den koloniala periferin och dess aktörer där och de medel , här tekniska, så kan vägar öppnas för vidare förståelse. Låt mig först beskriva den kontext jag använder, 1800-talets imperialism.

3. IMPERIALISM

Begreppet har många tolkningar och att bara hänvisa till att det är en "stats strävan att för egen vinning behärska andra stater" säger inte mycket. Lenin kaller det "the monopoly stage of capitalism" , andra tillskriver det endast västvärldens tillvällande av de största delarna av resten av världen, medan ekonomer likt Schumpeter kopplar det till gränslös tvingande expansion. Som synes tillförs här ingen tidsaspekt, utan imperialism är i den bemärkelsen obunden av tiden. Vad vi dock normalt hänvisar till är perioden från slutet av 1700-talet fram till början av 1900-talet, och att det har med att främst europeiska stater agerar som kolonisatörer, expansionsaktörer och är militärt uppbackade.

3.1 Nyimperialismen

Historiker har skilt imperialismen och nyimperialismen från 1870-talet. De första 2/3:e delarna av 1800-talet så nåddes den lägsta nivån för europeiska staters expansionssträvanden utanför Europa. Handel, missions- och upptäcksexpeditioner dock ökande under första delen av 1800-talet. Industrimässigt så kol, ånga, järn gav möjligheter till produktion i stor skala. Kol var källan till energi, utvanns genom ångan och konkretiserades i maskiner av järn. Detta och ett samhällssystem bland främst England där privata entreprenörer kunde härja fritt hemma och uti i världen och där stater inte gick in och reglerade skapade ett expansivt incitament. Detta var också en policy från statsmakterna för att på så sätt bära kostnader som annars skulle sättas på statskassan: "..large commercial firms were sometimes awarded royal charters for acting as proxies for officialdom, and particularly for meeting protection costs which the Treasury was unwilling to bear."

De europeiska fabrikerna sög i sig råvaror- bomull, jute, timmer, mineraler -från länder på andra sidan haven. Ett sammansatt ekonomiskt system som världshandel medförde ställde stora krav på fortsatt tilllväxt och säkring mot fluktationer i väsentliga varor vilket kunde leda till effekter i hemlandet. Kartan skrevs om efter handelsmönster. Fram till senare delen av 1800-talet så sköttes detta inom de tidigare ramarna för europeiska sättningar utomlands. Men från 1870 och nästan samtidigt så började europeiska stater att utöka sin kontroll över stora delar av övriga världen, 1/5 av världens landareal och 1/10 av dess population på bara 30 år. För att ge plats åt Cecil Rhodes (1882):

In order to save the 40 million inhabitants of the United Kingdom from a bloody civil war, we colonial statesmen must acquire new lands to settle the surplus population, to provide new markets for the goods produced by them in the factories and mines.

 

3.2 Europa under 1800-talet

Från Wienkongressen 1815 till Första världskrigets utbrott så fanns i huvudsak fem stormakter i Europa; Österrike (efter1867 Österrike-Ungern), Frankrike, England, Preussen (efter 1871 Tyskland) och Ryssland. Efter just 1815 så var Europa ett tämligen stabilt system av stater. Maktförhållanden var klara och arvet efter Napoleonkrigen hade utmynnat i en förståelse att stabilitet bland och mellan europas stater var nödvändigt. Uppdelningen var klar i första klassens (stormakterna) och andra klassens stater (ex. Spanien, Holland, Belgien). Det var de förstnämnda som var väktare av maktbalansen och de senare hölls under uppsikt. Som synes innehöll de senare stater som tidigare varit stora kolonisatörer men som under 1800-talet alltmer tappade sina besittningar utomlands. Det som skedde utomlands kunde ske under 1800-talets första del tack vare att det inte direkt påverkade maktbalansen i Europa. Främst gällde detta enstaka platser, i huvudsak lätt befolkade, som ansågs önskvärda att kontrollera därför att de hjälpte till att skydda världsomspännande handelsvägar, exempelvis England var stora följare av detta. De 'motiverades' av strategiska skäl och fungerade som operationsbaser för flotta och armé. Det är därför intressant att förhållanden efter 1870 så tydligt motstred stabiliteten, där de nya utländska intressesfärerna skapade antogoni mellan de ledande europeiska staterna. Att bara se till ekonomiska och handelsmässiga motiv som ovan diskussion antydde (Rhodes) är inte tillräckliga. Förhållanden utomlands hotade maktbalansen i Europa, men detta var mer en följd av den nya imperialismen; imperialismen orsakades inte av maktbalansen.

3.3 Förklaringar

Historiker och samhällsvetare är överens om den "nya imperialismens" värde, men de är klart splittrade när det gäller förklaringar varför. Det är förbryllande att europerna så plötsligt blev så energiska i sin expansion. Att ta ekonomi och handel som monoförklaring täcker inte alla fakta i ämnet. Handelsskäl är inte tillräckliga för att hissa flagga, kolonier administrativt dyra och förlustbara, investeringsfälten (kolonierna) inte tillräckliga i avkastning (förutom till Amerika). Att låta privat kapital bära kostnader utomlands förekom dock, vilket kan ge extra stöd till dessa handelsmässiga skäl.

Om vi uppmärksammar politiska motiv i mer traditionell bemärkelse som internationellt rivalspel, att dra uppmärksamhet från inhemska problem (rädslan för revolutioner under 1800-talet), aktiv kolonialism, maktsträvan så har de gemensamt med ekonomiska motiv att väsentliga faktorn bakom var motivationen hos aktörerna. Bakom detta ligger ett antagande att när aktörer, imperialister, ville något så hade de medlen att göra det. När historiker och samhällsvetare då förklarar den nya imperialismen med detta antagande så är det uppenbart att teknik i form av politiska medel inte tas på så stort allvar. Detta är motsägelsefullt om man ser till den uppmärksamhet många historiker och samhällsvetare ger tekniken i förhållande till den industriella revolutionen och dess sociala påverkan.

4. ARTEFAKT ÅNGBÅT

En enstaka innovation är i regel inte särskilt intressant. Men insatt i ett sammanhang blir den både begriplig och betydande. Jag kommer här presentera hur ångbåten genom sin användning klart verkade som väsentlig del i främst Englands utrikespolitik under 1800-talet.

Idén att med kraft från ånga driva fartyg fanns redan på 1600-talet. Dock brukar man säga att just ångbåten har sitt ursprung i Robert Fultons Clermont som gjorde sin debut på Hudsonfloden år 1807. I Europa var man inte lika begeistrade som i USA, på grund av marin tradition och geografiska aspekter (vägsystem väl utbyggt, endast fåtal långa floder) samt att bränsle ansågs för dyrt. Inom några decennier dock så återfanns ångbåtar i de flesta stora flodsystemen, och sågs som ett gott alternativ till övrig transport och kommunikation. Vi blickar bortom den europeiska kontinenten och ser vad ångbåten hade för inverkan där. Den armerade grundgående ångbåten, för att börja exemplifiera, - the gunboat, gav europeerna den faktor av makt som de haft i de öppna haven. Marin historikern Gerald Graham uttrycker det: "The coming of steam, by making possible the penetration of Chinese rivers, opened up the interior to British warships."

År1842 (under första Opium-kriget) kunde ångbåtar som Nemisis ge vägvisning eller bogsera slagskepp så långt som till Nanking på Yangtse-Kiang floden, mer än 200 engelska mil (ca 340 km) in från havet. Opium-kriget var den första stora händelse vars utkomst bestämdes av speciellt byggda gunboats. Dock hade ångbåten gjort sitt intåg som effektiv i strid tidigare för England. Ångbåten Diana kan ge oss ett gott exempel på verkan.

År 1824 så låg England genom Brittiska Ost-Indiska Kompaniet (BOIK) i krig med kungadömet Burma. Geografiskt så begränsades tillgängligheten till kungadömet av den träsklika floden Irrawaddy. Kapten Frederick Marryat, marin befälhavare för britterna, såg till att Diana blev skickad till Burma från Calcutta där hon tjänat som bogserbåt. Tack vare sin förmåga att gå djupt in i grunda otillgängliga floder som Irrawaddy, otillgänglig för konventionella krigsskepp, så kunde hon tack vare bestyckning slå djupt och hårt mot de burmenska krafterna. Hennes framgångar ledde till att britterna kom djupt in i inlandet och den burmenske kungen såg fredsförhandlingar som enda utväg. Det är viktigt att påpeka att Diana varken utlöste kriget eller avgjorde dess utkomst. Vad hon gjorde var att skynda på segern avsevärt. Men hon var ytterst viktig i ett annat avseende. Hon gav oerhörd uppmärksamhet till den nya teknologin -ångdriven och bestyckad - och hon medverkade tack vare en persons initiativ (Marryat).

Dessa gunboats är särskilt intressanta eftersom de vid utvecklandet av dem var frånskilda från Admiraliteten och den brittiska flottans beskydd och indirekt den brittiska regeringen. Detta är viktigt om vi beaktar kopplingen teknik och politik igen. Här ser vi klart att gunboats var bortom politikers kontroll och alltså inte ett väldefinierat medel. Ändå användes de som medel i den brittiska regeringens namn. Det förhöll sig så att BOIK hade befogenheter (jmf. 3.1) och maktmedel när det gällde förhållanden i periferin och den koloniala världen.

Holsti påpekar i Peace and War att det europeiska politiska systemet under 1800-talet klart utgjordes av maktbalansstrategier, där förhållanden inom europa starkt kontrollerades efter denna doktrin. Periferin blev endast uppmärksammad om den kunde störa maktbalansen. Makt var här främst tolkad till territorie och även tillföljande ekonomiska intressen. Intressant är att makt i slutet av 1800-talet blev mer tolkad i kraft av militär makt , vilket kan peka på en mer uppmärksamhet på de militärt använda medlen vilka haft stor verkan (gunboats och handeldvapen). Den nya imperialismen efter 1850 var från början fredligt konkurrensmässig, men när territorier i Afrika, Mellanöstern och Sydostasien blev upptagna av makter i Europa så förvandlades konkurrensen till konflikter, i och med att vinster för den ena parten sågs som förlust för den andra.

Klart är att BOIK och andra perifiera aktörer; upptäcksresande och exploatörer i främst Afrika, på ett påtagligt sätt inverkade på moderlandets politik, och därav inverkade även de medel de perifiera aktörerna använde, som vi ser i fallet Nemisis (4.2).

4.1 Asien

Om vi ser till just denna kontinent, och Kina i synnerhet så i över tre sekler sedan portugisernas besök i början av 1500-talet, så höll kineser de 'långnosade barbarerna' från väster på avstånd. De var ignorerande och ointresserade i världen bortom Kina, som kejsare Ch´ien-lung så klart uttrycker i ett brev till George III år 1793: "As your ambassador can see for himself, we possess all things. I see no value on objekts strange or ingenious, and have no use for your country´s manufactures." Under 1800-talet dock tvingades Kina ut ur deras exklusivitet av västliga makter (England). Brittiska intressen i Kina undergick en viktig förändring från initiellt bekymmer med öppnandet av marknader för export från Indien och England till en närmast ockupation av dess hela kustsfär.

4.2 Nemisis i Kina

Förhållanden mellan Kina och Europa var som vi sett under århundraden distanta, frånsett visst handelsutbyte. För England var detta förhållande särskilt opassande eftersom den engelska hemmamarknaden krävde sin nya älsklingsdryck, té, vilket importerades från Kina. England hade lite att erbjuda i utbyte för téet för att utjämna handelsbalansen med Kina. Vad som Kina fick var guld, silver, vilket sades suga ut englands reserver, och indiska varor. Situationen ändrades dock när England upptäckte att dess indiska besittning kunde producera något som Kina hade stor efterfrågan på, opium. Peking hade utfärdat dekret 1729 och 1799 att förbjuda opiumimport men den illegala smugglingen ökade väsentligt uner 1800-talets början. Mitt i denna handel stod BOIK som stod för tillverkning och distribution av opium samtidigt som man stod för merparten av téimporten från Kina. Stavrianos pekar på en intressant detalj. Han visar att téimporten väl täcktes av export av indiska varor, främst bomull, ifråga om finansiell bytesbalans. Englands reserver i främst silver var i så fall aldrig i farozonen, och att åberopa reservsinandet som orsak till Englands beslut att gå i krig med Kina vore då mindre troligt. Även här kan BOIK och deras användande av ångbåtar hjälpa oss.

Konflikt uppkom när Kina försökte inskränka handeln med opiumet 1839 när kineserna brände 20 000 lårar med opium vid en officiell ceremoni, vilket sågs av BOIK som ingrepp i den fria handeln och indirekt i brittiska intressen. Den kinesiska handeln var väsentlig för England och för BOIK. Att BOIK blev involverat i det första opiumkriget är därför ingen överraskning. Konflikten rörde först den kommersiella delen, där det låg i britternas intressen att se till att sjö- och handelsvägar för opium och té hölls öppna. Krig initierades i november 1839. De brittiska parter (huvudsak regeringen och Admiraliteten) som planlade kriget litade i huvudsak på traditionella sjöstridskrafter, och såg inte styrkan hos bestyckade ångbåtar. Men så länge europeerna var okapabla att komma in i hjärtat av Kina var kejardömet ohotat. Den brittiska valen var ofarlig för den kinesiska elefanten, som höll téexporten i koppel. Ångbåten, med dess kapacitet att navigera uppför floder och attackera städer långt in ändrade det låsta läget.

1836 hade en ångbåtspionjär John Laird erbjudit sig att bygga en järnskrovad ångbåt för brittiska flottan men Admiraliteten motsatte sig idén på grund av tron att kontrollerar man haven så kontrollerar man land. Brittiska flottans överlägsenhet på haven var obestridd men förhållandena i Kina krävde andra medel, djupslående artilleri och inträngande enheter. Det Brittiska Ost-Indiska Kompaniet (BOIK) hade den här vetskapen sedan tidigare (Burma) och nappade på Lairds idé. Nemisis byggdes; 184 fot lång, 630 ton, två ångmotorer med 60 hästkrafter var. Hon var bestyckad med två svängbara 32-punds kanoner (ca 15 kg), fem sexpundare, tio små svängtappskanoner, en raketramp,och bemanning på nittio man. Fullt bestyckad gick hon inte djupare än sex fot (1,83 meter). När Nemisis anlände till Macao i november 1840 hade kriget pågått osammanhängade i fem månader, och i januari 1841 gjorde britterna sin första attack mot forten vid Pearl River nedanför Kantoon.

Bestyckade ångbåtar som Nemisis var särskilt lyckade vid de kinesiska kusterna. Med deras kvicka manövreringsförmåga och raketer kunde de sänka de bästa kinesiska krigsskeppen utan problem. De var också väldigt effektiva mot en kinesisk flodtaktik som innebar att eldbåtar fyllda med oljedränkt bomull skickades att ramma de brittiska slagskeppen (som var av trä). Ångarna av järn kunde lätt mota dessa och sätta slagskeppen utom risk.

Genom 1841 hade denna taktik varit en succe, men i politiska resultat hade opiumkampanjen varit en besvikelse. Trots att viktiga försvarsfästningar som Amoy, Tinghai, Chinghai, Ningpo fallit i britternas händer vek inte det kinesiska kejsardömet. Amiral Elliott beordrade därför en attack längs Grand Canal, den vattenådra som från norr till söder gick från Szechuan provinsen till Peking. Idén sägs ha kommit från Samuel Baker av BOIK som i ett brev till brittiska regeringen skrev om den viktiga Grand Canal som borde kontrolleras; "This might be done with the aid of a steamer." I maj 1842 avancerade så flottan med Nemisis i spetsen uppför Grand och mot Yangtze som de nådde i juni. Motstånd som erbjöds hade inget att sätta emot den kraft och effektivitet som tio ångare, åtta krigskepp och ett femtiotal truppskepp besatt. Slutligen, i juli 1842, nådde flottan Chinkiang. Den här gången insåg hovet i Peking den utsatta situationen och några dagar senare sändes delegater till Nanking för att underteckna fredsförhandlingar.

Nemisis var inte den enda ångaren att vara i strid under Opium-kriget. Vid slutet av kriget hade 18 ångare sett aktion i Kina, varav 15 tillhörde BOIK. Med ankomsten av dessa ångare, särskilt Nemisis, så ändrades kinesisk-europeiska relationer avsevärt. Ånga hade burit brittiska marinens kraft in i hjärtat av Kina och visat till nederlag för det Himmelska Kejsardömet.

4.3 Efterspel Opium

Genom förhandlingarna i Nanking överlät Kina ön Hong Kong i britternas händer, öppnade fem hamnar för utländsk handel - Kantoon, Foochow, Ningpo, Amuy och Shanghai. I dessa hamnar kunde brittiska konsuler stationeras och brittiska köpmän kunde leasa land för affärs- och boendesyften.

Efter kriget fortsatte små bestyckade ångbåtar att vara verksamma i Östern. Nemisis verkade vid Filippinerna och den indonesiska övärlden. Det andra brittisk-burmenska kriget 1852-53 sköttes med ångarnas kraft. Det andra Opium-kriget 1856-60 så sände flottan tjugofem ångkanonbåtar (gunboats) och mindre ångare att attackera Kantoon och forten nära Peking. Efter detta tvingades Kina öppna fler hamnar samt även inom landet och tvingades att tillåta utländsk delegation i Peking. Ångbåten i form av främst 'gunboats' hade blivit inte bara ett instrument, utan själva symbolen för västvärldens makt.

5. ARTEFAKT HANDELDVAPEN

Europeers överlägsenhet i fråga om vapenteknik även på land var länge förestående. Men detta gällde bara vid en jämförelse mellan de tekniska artefakterna mellan europeer och den övriga världen. För vid användning i distanta delar av världen hade utomeuropeer fördel av antal och kunskap om geografiska och vädermässiga förhållanden. En större överlägsenhet var nödvändig för att även små enheter, militära men även upptäcksresande, exploatörer, skulle kunna möta motstånd effektivt. Den här graden av överlägsenhet kom i mitten av 1800-talet och var ett resultat av revolution inom handeldvapentekniken.Utvecklingen fram till denna revolution som innebar steget till främst bakstyckesladdade vapen var ett resultat av små förändringar under 1700- och 1800-talen.

Det är främst två huvudsteg vi kan skönja; dels utvecklandet av tändhatt, räfflade pipor, cylinderformade utvidgande kulor som förde det mynningsladdade vapnet till sin perfektion, och dels de bakstyckesladdade tändstiftsvapen som kulminerade i maskingeväret i slutet av seklet. Skiftningen mellan de två stegen skedde under 1860-talet, ett årtionde innan den nya imperialismen skönjades.

I början av 1800-talet var standardvapnet för en europeisk infanterisoldat en mynningsladdad slätborrad musköt med bajonett. Detta vapen hade en officiell räckvidd på 200 yards (180 m), men på bara halva det avståndet var den så oprecis i träffbild att soldater blev rådda att hålla inne sin eldgivning tills de såg ögonvitorna i fiendens ögon. Dessutom tog de en minut att ladda, så de var mer användbara som blankvapen än som gevär. En av de tidigaste innovationerna i dessa gevär var räffling av dess pipa. Det fick till effekt att kulan spann runt sin egen axel och på så sätt fick en rakare skottlinje. En annan förändring var tändhatten. Till tidigt 1800-tal hade krutet tänts med flintlock, en metod som bara fungerade i torrt väder. Till detta kom även tekniken att få kulan att utvidga sig vid avfyrning. Eftersom vapnen var mynningsladdade var kulen tvungen att både slinka ner lätt samtidigt som den på utvägen måste vara så stor som möjligt för att utnyttja den räfflade pipan. Den effektiva räckvidden ökades med dessa vapen till 500 yards (450 m), men trots detta var de fortfarande långsamma och omständiga att använda. Tog fortfarande en minut att omladda och man var tvungen att stå upp för att göra detta samt att de avgav en avsevärd rök.

Vi har nu kommit fram till 1850-talet när viktiga förändringar är på väg, det andra steget. Men först låt oss titta närmare på den kontext där vapnen i huvudsak fick sin verkan för europeerna, Afrika.

5.1 Afrikaintresset

Den systematiska utforskningen av denna kontinent började med grundandet av African Association år 1788. Det leddes av en brittisk vetenskapsman, Joseph Banks, och dess syfte var "to promote the cause of science and humanity, to explore the mysterious geography, to ascertain the resources, and to improve the conditions of that ill-fated continent."

Associationens första uppmärksamhet riktades mot floden Niger. Ryktet förutsade underbara städer längs dess bankar, men ingen visste var den hade sitt ursprung eller var den slutade. År 1795 gav sig skotten Mungo Park iväg på en expedition för att lösa dess gåta. Av 40 man var 11 kvar när de nådde övre Niger, fem kvar efter månaders färd nerför Niger, men där slutligen alla dukade under 1805 utan att ha lyckats i sitt uppdrag. Det var inte förrän 1830 som man lyckades följa dess lopp till fullo. Efter dessa misslyckade försök att utforska västAfrika och finna kommersiell avkastning där skiftades intresset till östra Afrika där Nilen utgjorde det stora intresset.

Av många expeditionseskapader så står dock David Livingstone över alla i fråga om den verkan hans expeditioner fick för de europeiska staternas intressen i kontinenten. År 1852 startade han sin stora resa som skulle ta honom först till den atlantiska kusten och sedan tillbaka över kontinenten till den Indiska Oceanen som han nådde 1856. Han återvände sedan till England där han i Cambridge University gav ett historisk tal som stimulerade de europeiska makternas intresse av Afrika.

Hur kunde europeer så lätt stycka upp den afrikanska kontinenten från mitten av 1800-talet? Ett skäl var splittringen av dess folk på grund av slavhandeln vilket också skapat splittring inom stamleden. Ett annat skäl var den stridstaktik afrikanska krafter använde; frontala huvudpå-angrepp i stor skala vilket var förödande i och med den vapenkraft europeer hade. Vidare den mentalitet som många europeiska officerare hade ifråga om nödvändigheten att fullständigt utplåna motståndet. Lord Lugard angående expeditioner i Nigeria:

I cannot but express my sense of regret at the very great loss of life among these ignorant savages,[..] The Munshis however are a most intractable people, and nothing except extremely severe chastiment of this sort will prevent them from lawless murders and looting of canoes, or induce them to allow the telegraph to be constructed through their country.

Slutligen ett väsentligt skäl och för denna studie viktiga skäl var den enorma skillnad i militär teknologi och då främst handeldvapen och gunboats. Otvivelaktigt är att om de angripna i den koloniala världen ägde samma vapen av precision så skulle försiktighet och tvekan diktera villkoren i de europeiska besluten att föra dessa krig.

Detta slutliga skäl, som berör tekniska medel, kan också hjälpa oss förstå varför europeer motiverades att penetrera denna kontinent. Före 1800-talet verkade inte finnas större motivation hos europeer att tränga in i den okända kontinenten. Slavhandeln sköttes vid kusterna och de (afrikaner och europeer) ville heller inte ha utomstående där att störa. Dessutom de rykten om rikedomar som förekom fanns lite bevis för samt att de på något sätt skulle inbringa vinster så stora som slavhandeln och handeln till och från Amerika. Men vad som är mer viktigt; medlen att utforska kontinenten fanns inte i början av 1800-talet. Det var sjukdomar som höll europeer utanför Afrika, Mungo Parks expedition vittnar om detta ovan.

Här ser vi specifikt att teknik är socialt och sammanhangsrelaterat. Vi har berört den stora effekt ångbåten hade i Asien, men här var dels geografin och klimatet annorlunda men främst var den mikroorganiska världen annorlunda (annan kontext). I 1832 så Macgregor Laird och Richard Lander med två ångbåtar gick mot Nigers delta. Som en demontration av ångans styrka att penetrera Afrika var det en triumf, men i fråga om människoliv var det en katastrof. Av 48 vita i expeditionen så återvände endast 9 av dem. Genombrottet för ångbåten i Afrika fick vänta några årtionden på en annan innovativ triumf, den över sjukdomarna gula febern, dysenteri, tyfus och främst malaria. Under seklet vanns allt större segrar över dessa sjukdomar genom främst kinin och vad man bör akta sig för vilket gjorde att man kände sig mer i kontroll över sjukdomarna. Flodångarna löste transportproblemen och kinin malarian vilket öppnade Afrika för utforskande i stor skala och även kolonialism i dess fotspår (ex. Livingstone)

Kampen bland europeer över Afrika har ofta enligt Headrick blivit förklarad som en konsekvens av fransk mentalitet efter fransk-preussiska kriget, ambitioner hos kung Leopold II av Belgien, ekonomiska skäl eller som en bieffekt av byggandet av Suezkanalen på 1860-talet. Det må väl vara goda skäl, men det var också ett resultat av kombinationen ångbåtar, kinin och revolutionen inom handeldvapen som vi ska beröra vidare härnäst.

5.2 Breechloaders

Skiftningen från mynningsladdade till bakstyckesladdade under 1860-talet var ingen ordinär förbättring. Det öppnade dramatiskt gapet mellan europeer och ickeeuropeer. Jämvikten som hade bibehållts tack vare sjukdomshinder och svårtillgänglighet trots kinin och ångare, bröts i och med dessa breechloaders. Ideen var enkel; om ett vapen kunde öppnas där bak kunde den omladdas fortare och från en sittande eller liggande position. Vidare kunde en hårdare och mer tättslutande kula användas vilket ökade vapnets räckvidd och träffsäkerhet avsevärt. Som så många andra innovtioner fick den här sitt förfinande genom närmaste årtionden. Tidiga breeches klickade alltför ofta och att de avgav heta gaser från bakstycket som försvårade avfyrandet. Patronhållare av metall, mässing, löste detta problem som inkapslade kula, krut och tändhatt. Martini-Henry geväret från 1869 var det första av denna generation av vapen och fick snart stor efterfrågan bland europas stater. Den andra innovationen i breechloaders var magasinet och repeterande mekanism, och denna utveckling fick sin extrem i maskingeväret. År 1884 utvecklade Hiram Maxim det första riktigt användbara automatrepeterande geväret för lätt infanteri och spottade ut elva kulor i sekunden.

För att vi riktigt ska förstå den verkan dessa vapen hade i Afrika kan vi uppmärksamma Lord Kitcheners erövring av Sudan 1898. Hans expedition var utrustad med breechloaders, Maximgevär, sex gunboats, och artilleri. Vid Omdurman konfronterade Kitchener en 40 000 stor armé av Dervishfolk. Winston Churchill som var med ger oss detaljer:

And all the time out on the plain on the other side bullets were shearing through flesh, smashing and splintering bone; blood spouted from terrible wounds; valiant men were struggling on through a hell of whistling metal, exploding shells, and spurting dust-suffering, despairing, dying.

Efter fem timmars strid låg 20 britter, 20 av deras egyptiska allierade och 11 000 dervisher döda på slagfältet. Churchill igen: "Thus ended the battle of Omdurman-the most signal triumph ever gained by the arms of science over barbarians."

Här ser vi klart effekten av den nya vapentekniken samt även en del av den mentalitet som florerade bland europeer och den syn på människor i Afrika de i allmänhet hyste. De afrikanska armeerna hade också gevär till sitt förfogande, men de var i huvudsak av den mynningsladdade typen eller äldre modeller av breeches. Vid 1880-talet uppkom oro bland europeer ifråga om den alltmer större införseln av breechloaders till afrikaner och Brysselfördraget från 1890 förbjöd försäljning av dessa vapen till afrikaner mellan 20:e breddgraden nord och den 22:a breddgraden syd, men godkände slätborrade musköter inom detta område.

6. MOTIV OCH MEDEL

Vi uppställa tre möjliga scenarion som belyser nyimperialismens uppkomst. (1) Tillräckliga medel fanns till hands och en ökning i motiven startade händelseförloppet; (2) tillräckliga motiv fanns och nya medel kom in startade förloppet; och slutligen (3) både motiv och medel ändrades och båda ledde till förloppet. De två första följer de två perspektiven S-T och T-S (kap 2.2 & 2.3), vilka båda är svåra att godta. Det är mer fruktbart att se det tredje scenariot som det mest troliga. I fallet med ångbåten kan vi inte hävda att tekniska innovationer orsakade imperialismen, t ex beslut att angripa Kina, eller att imperialistiska motiv ledde till de tekniska innovationerna (de utvecklades utanför den politiska sfären). Istället stimulerade motiv och medel varandra i ömsesidiga förhållanden. I fallet handeldvapen är situationen liknande, de var liksom ångbåten frekvent använda och viktiga under 1800-talets expansiva och utforskande perioder.

Bland de första att ta del av vapenrevolutionen jag beskrivit var de perifiera aktörerna i Afrika (utforskare, handelsbolag, exploatörer), i många fall före de stationära arméerna i Europa. Olikt gunboats (ångbåtar) och kininet var vapnen i huvudsak utvecklade för användning inom Europa och Amerika. Att de användes i den koloniala sfären var en sideffekt som inte var initiativ av statsmakterna i Europa. Motiven att penetrera Afrika var som vi sett små från statsmakternas sida och medlen var inte klart kontrollerade och definerade. Tack vare perifiera aktörer där medlen (ångbåtar, kinin, breechloaders) fick sin användning på ett påtagligt sätt uppmärksammades dessa områden alltmer och på så sätt skapade större incitament för europeiska stater att bli involverade i främst Afrika. De må ha handelsmässiga, missionärsmässiga, avkastningsmässiga, maktmässiga mål med att bli involverade, men motiv att göra det och medlen att göra det föregick detta i ömsesidiga kopplingar. Som synes är motiv och medel svåra att klarlägga, vilket särskilt gäller tekniska medel, om man i sin studie utgår från just intentioner/motiv hos traditionella politiska aktörer. Det krävs att man dels vidgar aktörsdefinitionen genom att identifiera vilka som varit aktiva i ett visst förlopp, skeende (t ex. krig, kriser, val, politiska initiativ), analyserar förloppets kontext och ser till de medel som varit aktiva.

6.1 Avslutande diskussion

Jag har kunnat konstatera en del förhållanden rörandes politiska motiv och medel (här tekniska) som är intressanta. Att politik i stort behandlats som intentionsinriktat, där man har sökt motiv för att ge det en skälig metod i studie av politiken. Att vanligt förekommande är att se motiv som primära och där politikens aktörer har klart definierade medel till förfogande. Medel är här då behandlade som avskilda, egna och får endast värde för politik när de används "för att uppnå.....". Aktörer, här även motivbärare, är antingen enskilda människor eller grupp av människor gestaltade i olika former. Att man sedan kallar de stat, politiker, ledare, transnationella företag, organisationer, intressegrupper etc. förändrar inte att de har mänskliga subjekt.

Jag har specifikt inriktat mig på tekniska medel, här begränsade till de två artefakterna och hur de använts av just mänskliga aktörer, eller rättare sagt kommit till användning hos aktörer. Jag vill framhäva att just dessa artefakter, medel i definition, inte var direkt sekundära ovh instrumentella i motiv-medel diskussion. Det är viktigt att förklara aktörsbegreppet här. Inom studiet av internationell politik har ofta begreppet aktör likställts med stat. Aktörsbegreppet har dock sedan 1960-talet vidgats och även kommit att omfatta internationella organisationer, transnationella företag, ideologiska rörelser etc. Vad som binder de samman som aktörer är att i konkreta fall är det enskilda personer som handlar. De tekniska medel jag uppmärksammat är inte aktörer, i den mening de är bärare av intentioner och egen handlingskraft. Men aktörsperspektivet kan kombineras med andra faktorer. Sådant som setts som medel för olika aktörer kan bli en egen kraft, skriver Wallén.

Under 1870- och 1880-talen drog statsmän i Europa upp linjer på den afrikanska kartan för att indikera var deras framtida erövringar skulle tas. Detta reflekterar deras förtroende i den kraft och effektivitet som de nya vapnen och tekniken hade. Vapnen hade också den effekt de förlitade sig på, små européledda arméenheter på ett hundratal var ofta segrande mot motstånd mer än tjugo gånger större. Jag har berört Lord Kitchener, och som vidare exempel bland många är en fransk enhet bestående av 320 mestadels sudanesiska soldater, som 1899 i Chad besegrade 12 000 man vilka även hade 2 500 gevär, men av den äldre sorten. Breechloaders bröt ner det afrikanska motståndet som kinin hade brytit barriären av malaria.

Fram till första världskriget hade europeer stuckat upp hela kontinenten förutom de osäkra staterna Liberia och Etiopien. Vad ångbåt, vapen och kinin gjorde var att dels sänka kostnader för utforskande, erövring av nya territorier, både i finansiella och mänskliga termer, och dels rikta uppmärksamheten mot områden och möjligheter som inte annars må uppkommit. I den skepnaden verkade de mer än som instrument. Att tekniska medel är socialt bundna och knutna till sitt sammanhang, visas om vi beaktar arvet av koloniala stridsstrategier och första världskrigets slagfält. Fram till första världskriget hade Frankrike, England och Tyskland under en fyrtioårsperiod endast utkämpat koloniala krig. Dessa koloniala krig fördes i arv efter Napoleansk princip att nyckel till seger är offensiv strategi med överlägsen eldkraft. Vad generalerna glömde under första världskriget var att de vapen som var så framgångsrika vid sekelskiftet i Afrika var defensiva, och att segrarna där vanns genom defensiv taktik mot afrikansk offensiv taktik (se 5.1). Den offensiva strategin i världskriget visade sig då bli förödande som skyttegravsslagen vid Somme och Verdun visat. Effekten av de moderna infanterivapnen på slagfälten i Europa var en helt annan än i Afrika. De nya vapnen hade närmast gjort seger omöjlig.

Jag har i detta arbete genom fallbeskrivning sett de tekniska medlen i dess sociala och historiska kontext. Kontexten är viktig där den avgränsar ett tolkningsområde och underlättar en analys. Vid förklaring av ett politiskt förlopp/handling används oftast en intentional ansats. Vad som krävs då är en härledning från handlingen, till intentionen- motiven- för handlingen. Detta sker genom åberopande av motivindikatorer, t.ex. utsagor, dokument från politisk aktör. Om vi endast ser till motiv hos stora aktörer (ex.England, Tyskland, Belgien) vid studie och förklaring av imperialismen/nymperialismen så är inte det tillräckligt eftersom det inte täcker alla relevanta variablar (andra aktörers handlande, härledda aktörer, medel som användes, sociogeografiska förhållanden (malaria vs ångbåt i Afrika)). Lennart Nordenfelt påpekar att den information vi har kring en handling kan ge oss upplysningar om motiv. Vi måste bygga ut vår analys till andra aktörers handlande och den vidare kontext som föreligger. I detta ligger även uppmärksamhet på medlen som verkade under förloppet/handlingen.

Genom att uppmärksamma de två specifika artefakterna (tekniska medel) har jag sökt se hur de verkat mer än instrument. Genom att koncentrera sig även på medel (att de kan vara mer än väldefinierat instrument) i förklaringar som används i statsvetenskap så vill jag hävda att forskaren kommer att ge en mer rättvis bild av det forskaren avser studera. Mitt arbete inriktar sig på tekniska medel och slutsatser dras utifrån dessa.

Adams, Robert McCormick, Paths of Fire. An Anthropologist´s Inquiry into Western Technology, Princeton University Press, New Jersey, 1996.

Andersen, Heine (red.), Vetenskapsteori och metodlära, Studentlitteratur, Lund, 1994.

Berner, Boel, "System, kultur, komplex: Teknikens sociala sammanhang", ur Ulla Bergryds Den sociologiska fantasin. Teorier om samhället., Raben & Sjögren, 1987.

Cain, P.J. & Hopkins, A.G., British Imperialism: Innovation and Expansion 1688 - 1914., Longman, London och New York, 1994.

Hadenius, Axel, "Att belägga motiv", i Hadenius, Henning, Holmström (red) Tre studier i politiskt beslutsfattande, Almqvist & Wicksell, Stockholm, 1984.

Headrick, Daniel R, The Tools of Empire. Technology and European Imperialism in the Nineteenth Century, Oxford University Press, New York, 1981.

Holsti, Kalevi J, International Politics. A framework for Analysis., sjunde upplagan, Prentice-Hall International, Inc., New Jersey, 1995.

Holsti, Kalevi J, Peace and War: Armed Conflicts and The International Order 1648-1989, Cambridge University Press, Cambridge, 1991.

Hörberg, Thomas (red), "Aktörer och internationell politik - stater och andra", och Sven Tägil i förord, ur Aktörer i Internationell politik - idag och i morgon. Delrapport i studien Sveriges internationella villkor, Sekretariatet för Framtidsstudier, Stockholm, 1977.

Jönsson , Elgström , Jerneck, Internationell Politik, Studentlitteratur, Lund, 1992.

Stavrianos, L.S., Global Rift - The Third World Comes of Age, William Morrow and Company, Inc., New York, 1981.

Tägil, Sven, "Technology and social change - multidisciplinary research project at the university of Linköping", ur Tekniska Museet, Symposium No 1 1977, Technology and its impacts on Society, Stockholm, 1979.

Vig, Norman J, "Technology, Philosophy, and the State", och Winner, Langdon, "Do Artefacts have Politics?", i Kraft & Vig , Technology and Politics, Duke University Press, Durham and London, 1988.

Wallén, Göran, Vetenskapsteori och forskningsmetodik, Studentlitteratur, Lund, 1993.

Wright, Harrison M (ed.), The New Imperialism. Analysis of Late Nineteenth-Century Expansion, D.C. Heath and Company, Boston, 1966.

Början
Utbildning