2002-12-01 20:00

Sitter här vid datorn med ett avslappningsband på. Utspritt i lägenheten ligger tre små damer som tävlar om vem som somnar först. Eller var det sist? Spelar ingen roll - här är lugnt och tyst och Sofie kommer i säng i tid även om jag är barnvakt :o)

Sofie har haft en tuff dag. Hon har varit tjurig och glad om vartannat. Efter en stund inne hos granntjejan kom hon hem och tårarna rann. Ont i fingret, Emmy dum, aj osv. Efter en stund kom jag på den förlösande frågan. "Är det min cancer som sitter i ditt finger?" "Jaa" Hoppla då, dags för en stund i sängen med prat och gråt och närhet. Fingret fick sig en smäll för en så där två-tre månader sedan och gör fortfarande ont - ibland - när livet inte är så kul. Men efter en gosestund i sängen och julkalendern på radion så var livet mycket roligare.

Snön har kommit och Nisse (hunden 1,5 år) har kommit fram till att snö är kul. Fotspåren både syns och behåller lukten längre.

En av tjejerna har somnat (20:10).
Trodde jag....
Sofie kan inte slappna av....

På det hela taget har vi haft en bra dag ändå. Vi var iväg till lilla
affären och handlade och på vägen hem upptäckte vi att det var
marknad idag. Hem och hämta lite pengar och tillbaka igen. För att inte vilja gå ut så knallade Sofie på bra :o) Vi var ute närmare två timmar.
Senare åt vi våfflor och tände första ljuset och hade det allmänt mysigt. Jag har mått bra och bara svettats lite... Och så skulle jag inte skriva nähä... Kroppens termostat kärvade omedelbart ihop igen *suck* ;o)

-----

Hmpff... 22:43
Jag kommer inte in på servern!!! Vad sjutton är det med Swipnet nu för tiden?? Får väl se om jag försöker senare eller om jag hittar till sängen...

-----

23:40
Nu är det fjärde gången jag försöker koppla upp mig...
Jippi!!! Nu kom jag ut på nätet i alla fall, får se om jag kommer in på servern.
Nämen - kors i taket! Jag fick kontakt. Upp med grejerna fort!!

2002-12-02 19:14

Ja jösses vilken dag...
Började lugnt och fint med julkalender både på radion och tv'n. Utan större problem genom påklädning, frukost och andra morgonbestyr. Vi blev lite sena ut genom dörren pga att min mage bestämde sig för att NU var det dags att gå på toa. *suck* Sedan ringde grannen och bad att vi skulle vänta på hennes dotter också. Det kan vi väl. Hon var i hallen och tog på sig overallen så hur lång tid kunde det ta? Det visade sig att det kunde ta väldigt lång tid... Så var det slut på lugnet. Jag fick mer eller mindre jaga tjejerna till skolan för att de inte skulle komma försent. En sex- och en sjuåring, morgontrötta och snö... Det säger sig självt att det inte gick så fort.

Väl hemkommen kom en kompis och hälsade på. Vi rökte och fikade ihop. När hon hade gått kollade jag upp vad som fattades i skåpen och hur mycket pengar jag behövde och sedan blev det för mig premiärtur med Flexlinjen till affären. När jag var färdig där visade det sig att jag hade räknat alldeles fel på hur lång tid det skulle ta. Jag fick vänta 40 min på hemtransport med taxi. Under den tiden han jag börja fundera över gårdagens sammanbrott. Vad är det som gör henne så rädd den här gången. Är det värt det? Ska jag kanske tacka nej till strålningen? Jag bestämde mig för att ringa till läkaren i smärtteamet och diskutera saken.

Sagt och gjort - väl hemma igen började den vilda telefonjakten på läkaren. Efter inte allt för lång tid lyckades jag få tag på honom. Vi började diskutera behandlingen och när jag tog upp frågan om hur Sofie reagerade så sprack det fullständigt. Tårarna började strömma och det var knappt att jag kunde fortsätta prata. Hur som så tyckte han absolut att jag skulle ta emot strålningen och ta upp frågan med Sofie igen. Han hjälpte mig också med vilka frågor jag skulle ställa till behandlande doktor för att få de svar jag behöver. Jobbigt var det och tid tog det att få stopp på tårarna efteråt.

När Sofie sedan kom hem från skolan så var hon kramig och glad. Jag tog upp frågan igen med henne. Då kröp det fram att hon trodde att jag skulle bli lika sjuk efter torsdag som jag blivit av cellgifterna! Aha!! Då gick det plötsligt att hantera hennes rädsla så nu är allt frid och fröjd igen. Jag hade inte behövt eftermiddagens själsliga bergochdalbana...

Nu ligger lilla fröken i sängen och väntar på sin saga. Godnatt!

2002-12-03 18:01

Ensam...!!!
Nä, inte mer än vanligt. Men jag saknar att ha en livskamrat. Vänner, bekanta, familj, barn och hund i all ära men det är något som saknas.
Vissa dagar stör det mig inte alls och vissa dagar stör det mig jättemycket. Idag är en av dom dagarna. Efter helgen som varit hade det varit skönt att ha någon att krypa ihop hos. Och bara vara...

Idag har jag varit in och gjort en vanlig röntgen av ländryggen. Det är för att vi ska ha något att jämföra med när hormonbehandlingen ska utvärderas om fyra månader. Jag hade tid 9.15 och döm om min förvåning när jag faktiskt kom in då. Redan 9.40 var jag klar. Det händer ibland! :o)
Sedan hade jag tid 11.30 för Zometa-dropp. Jag chansade och gick direkt dit, går det så går det. Det gick! Jag fick komma in och få mitt dropp med en gång. Till och med färdtjänsten fungerade idag. Taxin kom i tid i morse och jag behövde inte vänta mer än en halvtimme när jag skulle hem. Den tiden slog jag ihjäl i kafeterian med te och macka.

När det var nästan dags att gå dök min operations-kamrat upp. Gud vad roligt att se henne! Vi opererades samma dag och har inte träffats sedan dess. Tio minuter var inte så mycket tid att prata på, men kul var det. Hon tillhör dom få som faktiskt inte blir dåliga av cellgifterna. Lyckost!

Jag var hemma redan halv tolv :o) Kolla mailen, äta lite och sedan kast i bingen. Jag var jättetrött och frusen. Somnade vid ett och vaknade när Sofie kom hem vid halv fyra. Nu lär jag väl inte komma isäng i kväll heller...

Nä - allt är inte nattsvart, bara grått... Det är massa gråt som vill ut som verkar ha fastnat. En arm att ligga på hade hjälpt... Men - det har jag ingen så det får gå ändå!

Sofie hjälpte till att laga maten idag. Eller rättare sagt, hon gjorde det mesta. Det var iof inget komplicerat, varm korv och potatismos (pulver). Hon börjar bli stor...

Jag hoppas att du som läser det här tittar på julkalendern! Den är bra i år!

2002-12-05 10:45

Skrivet i sängen på sjukhuset...

Den här dagen blir bara bättre och bättre...
Igår for jag runt som en skållad råtta - tvättstugan, disken, byta lakan, duscha, lägga in tvätt mm mm. Idag är det betydligt lugnare. Morgonbestyren gick som en dans, Sofie hann till och med gå ut med Nisse en sväng innan det var dags att gå till skolan. Själv vimlade jag mest yrvaket omkring och fick inte mycket gjort. Tur att jag hade packat både hennes skolväska och min väska igår. Nåväl, Sofie kom iväg i tid och min taxi kom (nästan) i tid.

Väl på sjukhuset fick jag ett rum och en omgång kläder. En sköterska upplyste mig om att eftersom jag inte är inskriven (poliklinisk behandling) så får jag ingen mat, men mackor och annat som dom har i sitt kök kunde jag få. Så jag passade på att kasta mig iväg till pressbyrån och köpa godis. När jag ändå var ute så rökte jag två cigaretter också. Summan av lasterna är konstant...

Då jag redan igår i telefon sa till att jag hade frågor så skickade dom efter en fysiker. En halvtimme med honom och alla frågetecken var uträtade. Det var inte fullt så illa som jag hade fått för mig. Jag får krama Sofie i kväll och hon får ligga i min säng och lyssna på julkalendern i morgon bitti. Det är en kvart som gäller om någon är närmare än en meter. På söndag när hon kommer hem från pappa så är det som vanligt igen. Den enda begränsningen är att hon inte får sova en hel natt i min säng förrän till helgen. Det överlever vi!

Vid elvatiden var det så dags för sprutan med isotoper. Nål i armen, i vanlig ordning, inget konstigt alls. När jag kom upp på avdelningen igen visade det sig att dom hade fått en bricka mat över. Ville jag ha den? JA TACK! Kyckling med ris, currysås och ärtor. Smaskens. Tidigare hade jag fått information om att jag skulle vara inlåst i sex timmar, men när sprutan väl var satt sa fysikern att jag kunde åka hem efter klockan fyra. Tack tack.

Mmm mätt och belåten... Nu ska jag sova.

----

Hemma 21:53

Och som jag sov :o) Vaknade, läste tidningen och somnade om igen. Sedan var det dags att gå hem. Inte tittade jag på några av filmerna jag hade med mig, inte läste jag någon bok, inga korsord och inget skrivarbete alls... Men det var skönt att sova! Mamma undrade om det möjligen var något lugnande i sprutan jag fick. Det var det inte - däremot har jag ju varit ganska nervös. När jag kom hem fortsatte jag sova en stund till :o)

Igår kväll tänkte jag att jag måste sova så jag tog en sömntablett. När jag vaknade i morse ledbruten efter att ha haft Sofie i sängen hela natten upptäckte jag att det hade ringt igår kväll. Ca en timme efter tablettintaget... Jag kan ju säga som så - dom fungerar bra! Jag har inte hört telefonen - och det hör inte till vanligheterna! Så du som ringde - jag vet att det var du :o) Vi får höras senare.

Vad som gällde efter behandlingen idag?
Jag fick en spruta med Samarium 153, en radioaktiv isotop som letar upp metastaserna jag har i skelettet och strålar dom inifrån. Därför strålar jag...
Fysikern använde uttrycket "vakta på".

Avstånd under en meter: Vakta på kvartar. En meter till tre meter: Vakta på timmar. Över tre meter: Riskfritt. I morgon är det inte lika viktigt och på söndag är det vakta på timmar som gäller vid närkontakt, i övrigt fritt. Nästa helg - helt fritt.

Det var mao inte så illa som jag trodde...
Sofies pappa kom ner idag på eftermiddagen och har tagit hand om Sofie och Nisse. Hämtning, rastning, utfodring, nattning och allt det där. Tack! I gengäld tänker jag inte väcka honom i morgon bitti. Vaknar han ändå är det en annan sak. Efter skolan tar han med sig barn och hund över helgen.

2002-12-06 11:12

Hmm...
Inte sjutton fick Johnny sovmorgon inte. Han vaknade medan Sofie tittade på julkalendern. Så jag fick det istället :o)

Nästa gång jag vaknade kände jag över mitt kvarvarande bröst. Det stora fettknölen satt där den brukar. Den är punkterad och kontrollerad. Men det fanns en liiten en! En ny! Stor som en indianpärla... HJÄLP! Just nu sitter jag och väntar på att en sköterska från cytostatikakliniken ska ringa tillbaka. Hon ska även få klargöra hur länge före operation jag måste undvika Voltaren.

I posten idag kom kallelse till min operation där dom ska ta ut äggstockarna. Äggstockarna ska ut på tjugonde Knut.

Är det inbillning eller ger strålningen effekt så fort? Jag tyckte mig känna skillnad redan igår kväll. Psykosomatiskt? Inte mig emot - det är effekten som räknas.

2002-12-08 20:49

Det är inte psykosomatiskt!!
Som jag har hållit på den här helgen så borde jag ha skitont - men inte...
Jag har inte mellanmedicinerat någonting utan bara tagit morgon och kväll. Vad jag har pysslat med? Igår var vi uppe i mormors lägenhet och tömde den. Sedan kunde jag inte låta bli möblerna jag tagit hem utan började möblera om här hemma. Runt, runt, runt. Suck, sekretären får flytta till pappas källare - det går bara inte att få in den här. Men men, den blir kvar i familjen och går inte till försäljning. Inte ens idag har jag kunnat ta det lugnt utan flyttat färdigt alla möbler. Och inte har jag ont! :o)

Satte mig och läste lite i min egen dagbok... Lite uppdateringar:
Kökssoffan jag fick fungerade inte i mitt kök. Däremot var det en granne som skilde sig - hon fick den.
Det där med hemsjukvården fungerade ju tyvärr inte som det var tänkt.
Dubbla bäddmadrasser var skönt ett tag. Den "nya" visade sig tyvärr vara ganska nerlegad i mitten. Så nu har jag bara en.
Inte sjutton har jag gjort iordning den siten jag pratade om och inte sjutton har jag hunnit med mitt skrivarbete som ligger.... Men det kommer! Hoppas jag ;o)

Usch vilken rörig dagboksnotering... Men det får ni ta. Jag ids inte göra nåt åt det.... Jag är nog precis så rörig just nu. Svetten lackar och jag mår lite illa. Nerver eller saltbrist? Trött, tröttare, ännu tröttare.... Årstiden eller strålningen eller saltbrist? Ingen aning!

2002-12-09 10:49

Nu vet jag varför jag mått illa hela helgen!
Sofie kom hem igår och sov till halvtio. Se'n var resten av den natten körd. Hon har kräkts "hundra" gånger. När jag sjukanmälde henne i morse blev svaret "hon också...".

------

22:45

Sofie är helt veckovill :o) Hon har sovit till och från hela dagen. Hon har inte kräkts något sedan i förmiddags men har å andra sidan 39 graders feber nu... Då är det värsta över. När jag skickade ett SMS till hennes pappa visade det sig att han också fått det. Jag verkar vara den av oss som har klarat sig bäst. Var det inte jag som skulle vara så känslig för sjukdomar??

Verkan efter strålningen fungerar fortfarande. Så nu borde jag kunna slappna av i vetskapen om att det har fungerat precis så bra som min onkolog påstod. Idag har jag haft tvättstugan och har inte ont någonstans.

Mitt onda på morgonen, som jag är så innerligt trött på, lös med sin frånvaro i i morse. Det beror förmodligen på att jag var uppe och rörde på mig minst varannan timme hela natten. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Det känns ungefär som massiv mensvärk med ont i magen och ont i ryggen, som ett brett bälte hela vägen runt. Det i magen verkar vara tarmarna som inte fungerar som dom ska och ryggen verkar vara spänningsvärk av något slag. Är det någon som känner igen detta, vet vad det kan vara och vad man kan göra åt det? Min Voltaren-sup till natten känns det som om jag både kan ha och mista nu. När jag började ta den så var det den som gjorde att jag var rörlig på morgonen (och under natten). En fundering jag har är om det är den som ställer till det på morgonen för mig. Att den påverkar tarmarna på något vis... Onkologen som informerade mig inför strålningen tyckte att just min Voltaren skulle jag inte ha bråttom med att sätta ut. Börja med att undvika de andra... Den har så många olika positiva verkningar. Alla förslag på vad jag ska göra emottages med glädje!

Sofie är verkligen generalgnällig nu... Nisse får inte ligga på hennes fot - det gör ont. Kaaan det vara febern...?? ;o)

2002-12-10 21:25

Tösens feber har gått ner och humöret upp. I morgon kommer det nog vara som vilken söndag som helst här. Min mage har också lugnat sig en del.
Idag åt vi i alla fall middag. Inga mängder, men i alla fall.

Fick ett mail från en läsare av dagboken idag. Det värmde!

Annars har det inte hänt så mycket. Det har bara lunkat på i stilla mak.
Jo - min psykolog hörde av sig. Jag ska dit nästa vecka. Hon har varit hemma ett par veckor för lunginflammation.

Varför jag använder olika mailadresser på olika ställen? Era gästböcker och min site t ex. Hotmail har en förmåga att dra till sig spam och jag försöker skydda mina andra mailadresser så gott det går.

-----

01:31

En lapp har efterlysts... Vassego!

Länka till http://come.to/zander/

2002-12-11 14:37

Kallt!!!
-4 grader och fuktigt blir i den här änden av landet uschligt kallt. Hade det åtminstone varit soligt så hade det varit riktigt vackert. Träden har tjockt med rimfrost på grenarna.

Vi har idag knallat iväg till posten och hämtat ett paket med grejer till Nisse. Sofie blev alldeles matt av den lilla promenaden så det blir ingen skola i morgon heller. Men febern verkar i alla fall hålla sig på avstånd. Hon var duktig i morse och fixade frukost själv. Men hon blev rejält rädd när brödrosten avled av ålderdom. Så nu har vi ingen brödrost längre...
Men inte länge - det står HÖGT upp på prioriteringslistan. Jag fick den när jag flyttade hemifrån för 17 år sedan så det var väl nästan väntat...

Jag känner mig riktigt gnällig. Inte så att jag kan peka på vad det är, det är mest i största allmänhet. Ont i magen, eller rättare sagt tarmarna. Knepig i magen - magkatarr eller maginfluensa. Trött, hängig... GNÄLL! Jag är less på att svettas så mycket hela tiden. Läser i cancersamtal.nu om hur andra reagerar på hormontabletterna. Verkar inte särskilt upplyftande, deras inlägg ger inget större hopp. Inte heller är det tydligen säkert att det verkligen är klimakteriet. Men där har jag i alla fall en fördel. När äggstockarna åker ut så är jag defenitivt där och då finns det hopp om att svettningarna ska gå över någon gång. Men en tidsram för detta hade varit himla skönt!!

Jag hade skickat efter ett täcke (jacka) till Nisse. Ett par strumpor till Sofie, bajspåsar och en kampleksak var det oxå. Täcket visade sig tyvärr vara alldels för stort så nu sitter jag här med beslutskramp. Ändra själv eller skicka tillbaka... Vi har väntat på det nu i ca två veckor och han behöver det verkligen. Det verkar som att aveln på yorkar inte prioriterar vinterpäls. Det är inte bara Nisse som fryser, även grannens två tikar fryser. Den stickade tröjan jag köpte förra vintern är för liten och ser bara löjlig ut. Kortet är ca ett år gammalt och han är ungefär dubbelt så stor nu... En digitalkamera hade kanske varit bra att ha :o)

Efter alla grejer som kommit efter både mormor och farmor och allt ommöblerande som följde på det har vi kommit överens om att det blir ingen julgran i år. Jag orkar bara inte möblera om en gång till. Jo - det kan bli en bordsgran. Då är det bara en lampa som behöver flytta på sig. Men jag kommer inte att engagera mig i detta. Sofies pappa får den äran. Hon ska ändå vara hos honom till dagen före julafton. Till saken hör att han förra året inte tålde både gran och hund. Vi lyfte ut granen på julaftonskvällen... Vi får väl se vad han gör. Eller vad Sofie får honom till...

2002-12-11 20:50

Glää, vad jag mår illa. Jag tog en Zofran förut och det blev bättre för stunden... Jag vågade i alla fall tänka på mat. Men efter en skål fruktsoppa mår jag tjyvens igen.

Mamma ringde, nu är det bestämt var julen blir. Det blir hemma hos dom. Tack tack! En brödrost från mormors lägenhet räddas undan till mig i morgon. Då blir Sofie glad!

Nu sitter jag bara och väntar på att grannen ska komma hem från affären. Han har mitt bankomatkort och ska ta ut pengar och handla lite till mig. Kom nån gång så jag får gå och lägga mig!!

Nisse leker fortfarande med sin nya leksak. Den var kul!!!!!

2002-12-12 13:00

God middag!
Vilken knäpp natt vi har haft. Sofie somnade i vanlig tid och jag kom i säng ovanligt tidig, vid tiotiden. Vid ett-tiden vaknade jag av att någon telefon ville ha ström. Men det var inte min - och inte Sofies - och inte den trådlösa???!!
Inte sjutton hittade jag den heller. Med en axelryckning gick jag och la mig igen och försökte låta bli att höra den. Tiden gick och jag blev säker på i vilken ände av lägenheten den fanns. Jag gick i tankarna igenom allt jag hämtat i mormors lägenhet, men nej - inget som skulle kunna ligga och pipa. Konstigt!

Svaret på gåtan fick jag vid tre-tiden när telefonen började ringa! Då lyckades jag hitta den också. Det visade sig vara Johnnys extra-telefon som Sofie hade råkat få med sig hem. Han hade haft gäster och saknade telefonen. Bortsprungen telefon hittas lättast om man ringer den...
Sofie vaknade också och vi ringde Johnny och talade om att vi har den. Sedan var vi klarvakna bägge två. Vi slog in julklappar, käkade pan-pizza, skrotade omkring, lekte med Nisse...... Vi kom inte i säng igen förrän efter julkalendern - på morgonen. Men det var rätt mysigt :o)

Jag har ju varit gnällig ett par dagar nu och inatt fick jag en del av förklaringen. Jag har haft ont i tarmarna och därför inte tagit mina Voltaren-sup'ar på ett par dagar. Inatt tog jag en och jag är inte alls lika gnällig idag. Är viruset på väg iväg eller skrek kroppen efter sin Voltaren? Jag vet inte vilket, jag vet bara att jag mår bättre och är gladare idag.

Sitter och plöjer igenom Gunilla's cancerdagbok från början. Det är stark läsning. Det här med andras dagböcker är något jag rekommenderar varmt. Man känner sig inte lika ensam och får bekräftelse på att det är fler som mår på detta vis. Tips och trix utifrån andras erfarenheter får man på köpet.

Saxat ur Gunilla's dagbok, ur ett mail hon fått:
"JAG ÄR SKITLEDSEN, besviken och arg på allt tror jag. Du skulle ju vara frisk, så har det malt i huvudet hela tiden, men du är ju faktiskt frisk kom jag plötsligt att tänka på. Den här behandlingen är ju bara för säkerhets skull. Man sätter ju på sig säkerhetsbälte vareviga gång man åker bil, inte för att man ska krocka utan för säkerhets skull. Det finns massor av saker som man gör för säkerhets skull, med bilen, med huset osv Varför skulle man då inte göra detta för säkerhets skull? "

Mmm... Hon ja, inte jag. Jovisst, bröstcancern är borta. Men jag har ju metastaser (tumörer) högt och lågt i skelettet. *suck*

Lite mera saxat:
"Behandlingen är bra- den är GOD! Jag ska fira när jag börjar och slutar den - den är min medhjälpare och vi ska nog kunna samsas. Har jag en positiv inställning till behandlingen så tror jag också att det kommer att gå mycket lättare. Trötthet är det enda jag förväntar mig, eftersom jag vet att kroppen behöver vila för att läka. Så jag är beredd att ge kroppen den vila den kräver och ska hjälpa till med så många positiva tankar jag kan! Hjälpa till med skratt och glädje som jag också tror är läkande!
..och så ska jag försöka möta ev biverkningar med att det är som det ska - det är bra!!"

Jag jobbar på det!!

Nä, nu är klockan nästan två. Om man skulle klä på sig och ringa in barn och hund och gå ner till Hedegården och rasta dom... Om man kan slita henne från grannen vill säga. Hon har ju varit ensam hemma nu sedan i måndags och blev "inkallad" till grannbarnet vid ett-tiden (tror jag, eller om det var tolv??)

2002-12-12 04:03

Find out what kind of driver you are!

2002-12-13 21:40

Tjolahoppsan vilken dag...
Vi hasade oss upp i gryningen för att titta på julkalender och Luciatåg. Frukost framför TV'n. Sedan skrotade var och en runt med sitt. Jag somnade raskt om :o) När jag piggnade till igen framåt elvatiden upptäckte jag till min förvåning att Sofie sov.....?? Nä, det blev ingen skola idag heller.. 38 graders feber igår kväll.

Vid tolvtiden släpade vi oss ut och gick till posten, affären och tog vägen om godisaffären. Det tog närmare en timme. Solen sken och det var -6 grader. Hemma igen varvade vi ner och tog tempen och så. Ingen feber på någon av oss!! Hurra!

Idag har vi varit riktigt rediga - vi har ätit mat! Jo, det är sant. Vid tretiden gjorde vi en räd i köket och fixade falukorv, potatismos och ärtor. Till och med jag åt - en hel portion. Visserligen liten, men ändå... Sofie åt inte jättebra, men lite grann i alla fall. Och inga magar protesterade efteråt!!

Men säg den glädje som varar. Nu ligger hon i sängen med 38 graders feber, huvudvärk och ledvärk. Hon har fått lite Curadon, så hoppas vi hon somnar om igen. Jag har i alla fall inga mängder feber, men jag svettas i vanlig ordning.

Fick ett mail i morse där det stod att min dagbok var fri från självömkan??!! Jag har ju inte gjort nåt annat dom senaste dagarna! Eller??

Ätandet tog inte slut vid korven.... Jag har ätit gröt oxå! :oD Tänk vad några akupressurpunkter kan göra...

2002-12-15 14:21

Nu har vi varit riktigt duktiga!
Sofie kom äntligen loss och började städa sitt rum. Jag hängde på så nu är det rent och i ordning överallt. Tänk vad mycket grejer man hittar när man städar :o) Nu har förhoppningsvis hon också fattat vitsen med att veta var man har sina grejer... Nu har jag en möjlighet att få ordning på resten av huset när det inte står möbler och annat och väntar på att få komma in i hennes rum.

Igår började jag sticka en tröja till Nisse. Det var längesedan jag stickade, men det sitter i ryggmärgen hur man gör. Frågan är nu vad som kommer hända med min vänsterarm. Det var ju det här med lymfödem. Det står ju överallt att man inte ska göra något monotont mer än 10 minuter. Vi får väl se vad som händer. Än så länge har det klarat sig.

En fd pojkvän ringde igår och ville att jag och Sofie ska komma upp och hälsa på honom och hans nya sambo. Dom ska bli föräldrar i vår och ville "träna". Sofie och han är experter på att missförstå varandra... Efter mycket funderande fram och tillbaka kom jag fram till att det nog är bättre om dom kommer hit. Det är dock 43 mil att åka åt varje håll. Jag tror inte att min kropp uppskattar det. För att inte tala om krånglet med riksfärdtjänst å sånt. Han ville att vi skulle komma i januari men då har jag almanackan nästan full. Zometa den 3'e, skolstart den 8'e, inskrivning den 9'e, inläggning på avdelningen den 12'e, operation den 13'e (äggstockarna), hemgång den 14'e och Sofies födelsedag den 18'e. Nej - åka någonstans känns inte aktuellt.

Häromdagen hade jag ett samtal med en av mina allra bästa vänner om det här med aptiten. Han är väldigt bra på att "reläa" energi. Han samlar upp energi från naturen och kan konsten att skicka den vidare. Sedan det samtalet har jag fått tillbaka hungerskänslorna! Tack för hjälpen!!

Sköterskan från PRIM-teamet (smärtteamet) ringde och kollade läget. Det visade sig att hon håller på med akupunktur. Hon tipsade mig om en punkt på underarmen som hjälper mot illamående. Energin jag fick och kunskapen om punkten gjorde att jag inte bara hade lust att äta - jag fick behålla maten också!

Jag längtar till imorgon. Då SKA Sofie gå till skolan. Dom har julpysseldagar och det ser hon fram emot. Jag ser fram emot ett par timmars tyssstnad! På tisdag ska jag på återbesök till läkaren. Den här gången har jag börjat skriva en lista på allt som ska tas upp. Risken är stor att jag glömmer hälften annars. På onsdag ska jag till psykologen. Hon är äntligen frisk från sin lunginflammation. På torsdag är det tvättstugan och på fredag är det dags att månadshandla. Sedan har jag barnledigt ända till dan före julafton!! Det låter länge, men det är det egentligen inte :o)

2002-12-16 09:48

Jag glömde ju berätta...
Igår när Sofie var ute med Nisse en sväng kom hon tillbaka med 2 (?!) hundar. Hon hade sällskap av en svart och vit ganska stor BorderCollie-hane. Det var en trevlig och social jycke, men ute på egen hand. Som tur var så hade han en namnbricka i halsbandet där det också fanns telefonnummer. Han hette Bernie. Jag fångade in och kopplade honom och började ringa. Ingen hemma och mobilen var avstängd. Där fanns i alla fall en telefonsvarare så jag pratade med den och talade om var hunden fanns. Efter en stunds funderande hittade jag någonstans att binda honom på utsidan. Jag är allergisk mot den rasen, så att ta in honom var inte aktuellt. Jag kan ju säga som så - han uppskattade inte alls att bli bunden och lämnad ensam ute... Medan jag hade polisen i luren så kom en granne förbi. Hon pekade på hunden - Bernie!!! Så himla bra, hon kände den. Hon ilade iväg till en annan granne som har bil och så kom dom och började knyta loss honom för att köra honom hem. Det var inte första gången... Då ringde ägaren. Slutet gott, allting gott. Hunden är hemma igen för den här gången, och inte blev han uppmuntrad här till att komma tillbaka. Kommer han hit blir han ju bara bunden och får ingen korv och annat gott. Bara trist...

Mera hund...
Jag följde Sofie till skolan idag (men rullatorn smet jag ifrån). På vägen hem mötte jag lilla Millie med matte. Millie är en några månader gammal malteser. Vit och jättesöt! Nisse bara avgudar henne. Dom gick med hem så vi kunde släppa ihop hundarna på min baksida. Nisse visste inte till sig, men Millie visar alla tecken på att bli en riktig dam. Hon accepterar INTE att han hoppar över henne :o) Nu har dom gått hem och jag känner att jag gjort mitt vad gäller den sociala biten för idag... kanske... i alla fall för stunden... Nu är det dator med te och färsk lussekatt som gäller. Sedan blir det nog sängen eller stickningen. I vilket fall ska jag njuta av tystnaden!! Jag har tydligen skapat ett behov av ett par timmars tystnad per dag. Och nästa vecka är det jullov - och nästa - och nästa.... aaaahhhhh!!!! ;o)

Fick ett mail från Anette...
"Åh, snälla. Tala om var punkten på underarmen sitter. Jag vill inte må illa. Jag avskyr det." Ok, jag ska försöka.
- Håll upp armen framför dig med handflatan mot dig.
- Vik ner handen så att du får fram den linje där det viker sig.
- Börja vid den linjen och måtta två tum-bredder neråt. (Din tummes bredd)
- Vik ner handen hårdare så att de två senorna på underarmen känns tydligt.
Där - mellan senorna finns punkten. Om du är i behov av stimulering där så kommer du inte att ha något problem att hitta den. Den känns när du trycker på den!!
Vitsen med akupressur är inte att ta i för kung och fosterland. Då gör det ont var du än trycker. Utan du ska pressa lite försiktigt. Inte för försiktigt, då hittar du ingenting. Massera den punkten en stund och leta sedan upp den på andra armen. Massera den också en stund. Gör detta ett par gånger. På en del hjälper det, andra känner ingenting. Jag är tack och lov en av dom som reagerar på detta :o) Det finns punkter mot mensvärk, huvudvärk, feber...

2002-12-17 08:14

Idag känns det lite som en ödesdag...
Återbesök hos läkaren efter strålningen. Besked om vad vi ska göra med den lilla knölen i höger bröst...................................... Rädd! Eller...?! Egentligen inte. Om det är något så blir det en operation till, annars inte.
Och opererats har jag ju gjort förut och det var ju inget att vara rädd för. Inget bröst alls blir ju jämnare än bara ett :o) I alla fall i väntan på rekonstruktion...

Näää! Nu fungerar inte gästboken igen... Vis av erfarenheten sedan förra gången - Skriv inget medan den är så här. Det kommer inte med!

------

21:14

Lugnet har lagt sig i huset. Pappa tittar på TV, Sofie och Nisse sover och diskmaskinen går...

Läkarbesöket idag...
Nu är mitt husapotek påfyllt så det räcker ett tag, i alla fall en månad :o)
Jag fick förnyad sjukskrivning t o m maj -03, med tillåtelse att bryta tidigare om jag skulle hitta ett jobb.
Knölen i bröstet togs på allvar och jag ska till mammografi i morgon bitti. Hur länge var det nu man fick vänta på svar... En vecka? Två?
Jag behöver inte längre bry mig om att hålla reda på min feber, det gällde bara under cellgiftsbehandlingen och särskilt dag 10.
Eftersom jag har varit dålig den här veckan och strålningen kan göra att man får ont om blodplättar togs det blodprov. De senaste dagarna har jag haft ca 1 grads feber varje dag.
Han tror inte (som det ser ut idag) att det blir aktuellt med några cellgifter till våren. Inte heller behöver dom ta några lymfor i hö armhåla OM jag nu blir tvungen att ta det bröstet också.
Akupunktur behöver jag ingen remiss för. Sjukgymnasterna på sjukhuset gör sådant. Jag ska kolla om sjukgymnasterna här i kommunen gör det också, skönt att inte behöva åka så långt. Och så kanske jag får tummen ur att börja träna lite försiktigt - när jag ändå är där :o)
Slätröntgen som togs häromveckan visade, förutom det vi redan visste, att ländkota 12 är kompri... ehh... hoptryckt och lätt sklerotisk. Fritt översatt - fel form och, tror jag, något förskjuten. Men efter ihärdigt klämmande och kännande här hemma i soffan så bestämde jag mig för att anledningen till att jag har ont där, trots medicinering, beror på musklerna. Troligtvis pga förskjutningen.
Vi talade även om mina problem på morgonen. När jag vaknar är det som ett brett bälte runt magen som gör ONT. Jag har med tiden kommit fram till att om jag klämmer och trycker på magen så börjar tarmarna jobba och då släpper det hela vägen runt. Mysko! Jag går ju på toa nästan så ofta jag borde. Men för sakens skull ville han att jag ska prova med Laxoburaldroppar varje kväll, ca 6 st. Det ska bli mycket intressant att se om det hjälper. Idag har jag även ätit müsli med linfrö i så om han har rätt borde jag inte ha ont i morgon.

När vi var färdiga på sjukan så åkte vi till stans största djuraffär. Pappa ville köpa julklapp till Nisse. Se'n var det lunchdags och därefter hög tid att åka hem för att hämta Sofie i skolan.

En stund efter vi kommit hem blev det rena släktträffen här :) Mamma kom för att lämna mormors bok om zonterapi som jag frågat efter. Pappa åkte med henne. Hon skulle till frissan och han behövde också klippas. Så fick dom också diskuterat julen...

Imorgon efter mammografin ska jag till min psykolog. Det var länge sedan sist. Hon har haft lunginflammation. Ska höra med henne om vad sjutton man gör åt min aptitlöshet. Vi har ju kommit fram till att mina ätstörningar är depressiva, men vi kom aldrig så långt som till vad man gör åt det. Den här veckan har jag nästan inte ätit någon lagad mat alls. Kanske ska dosen antidepressiv medicinering ökas?? Jag vet inte, onkologen vågade inte ens gissa. Han var i alla fall säker på att det inte var någon av hans mediciner som ställde till det, fysiskt. Hoppas psykologen har något bra svar. Jag måste ju äta ordentligt. Nej, jag svälter inte - men jag äter inte på långa vägar det jag borde.

Nu är diskmaskinen klar, men det färska brödet får jag vänta på ett tag till. Jag har en bakmaskin och det är något jag verkligen kan rekommendera! Det tar visserligen 4 timmar att få ett bröd, men det är det värt.

2002-12-19 13:47

Nu kanske jag har lite ord att skriva med igen...
Mammografi, ultraljud och punktering. Man känner sig perforerad och överkörd av en ångvält. Förra gången dom kollade mitt bröst (vä) med ultraljud satt den läkaren och sa att "så här brukar det inte se ut om det är något. Det brukar se ut som ett svart hål". Den här gången sa läkaren ingenting - men det såg ut som ett svart hål! Dessutom fanns det en till brevid som inte var fylld så den kunde man inte känna bara se. Där någonstans blev jag på det klara med att det nog är något den här gången. Jag vet - inte ta ut något i förskott...! Hur som helst så har dom lovat att jag ska få besked på telefon på måndag. Dom vill helst inte lämna sådana besked per telefon, men i det här fallet gör dom ett undantag för att jag ska få veta så snart det bara går. Så nu går jag i väntans tider - igen. Men det märkliga är att jag är egentligen varken särskilt orolig eller rädd. Inte som jag vet om i alla fall :-), vad det undermedvetna pysslar med är kanske en helt annan sak.

Det var meningen att jag skulle ha gått till psykologen igår. Pga mammografin var jag tvungen att lämna återbud. Jag ska dit nästa fredag i stället. Idag har jag fått tag på sjukgymnasterna här i kommunen. Visst kan dom akupunktur. Jag är välkommen på en första behandling den 10'e. Hoppas hoppas det hjälper mot svettningarna!!

Jag har haft tvättstugan idag. Då brukar det automatiskt bli städdag inne också. Så ock idag. Jag har varit redig och röjt upp i röran :o)

Försökte få lite besked om vad som gäller för riksfärdtjänst. Det var inte lätt då den ena var sjukskriven och den andra jobbar deltid... Den jag fick fatt på kunde i alla fall tala om att någon resa i morgon kväll inte hinns med. Hon skulle också försöka fixa fram lite skriftlig information och skicka det till mig.

I morgon kväll är det Julagille hos Borås gammaldansare, Folkets Hus. Jag satte som mål i somras att jag skulle vara tillräckligt bra fysiskt för att kunna åka dit. Där dansas det 2 gamla + 2 moderna hela kvällen. Jag är så bra fysiskt att jag kan åka, men sen var det ju det här med hur jag ska komma dit........ Inte med färdtjänsten i alla fall

2002-12-21 23:00

Skrivklådan lyser med sin frånvaro...

En liten fys-rapport kanske?!
- Kroppstermostaten är knäpp: När jag inte svettas av mina Nolvadex-tabletter så fryser jag. Jag fick en släng av nåt virus häromsistens och det verkar inte ha gått bort helt. Eller så är jag bara övertrött.
- Bröst: Det vänstra bröstet tycks inte ha fattat att det är borta. Inte helt i alla fall. Ibland kliar det som sjutton i vårtgården...om jag hade haft någon.
- Vänster arm: Jag når nästan lika långt åt alla håll som före operationen. Men jag strechar varje dag och när jag är i de yttersta lägena så sträcker det rätt bra både här och där. Nerverna jobbar för att få nya kontaktytor efter att ha blivit avskurna. För närvarande är det rätt lattjo. När armen kommer åt kläderna på kroppen så kittlas det på baksidan av axeln...
- Knölen, eller rättare sagt knölarna, i höger bröst bråkar inte med mig. Dom växer i alla fall inte!

Psyk-rapport: TRÖTT, tröttare, tröttast - jag! Troligtvis ren utmattning av att det har varit mycket under hösten. Det har ju dessutom varit en tuff vecka. På ett medvetet plan går jag inte och oroar mig för måndagens besked. Men jag vore tämligen blåögd om jag trodde att mitt undermedvetna är lika lugnt. Jag kommer inte i säng på kvällarna, jag drömmer vilda konstiga drömmar och jag är som en annan zombie på dagarna. Får ingenting gjort, köket ser ut som ett slagfält och hunden är uttråkad.

Idag kom jag äntligen iväg och månadshandlade så nu är det en fröjd att öppna kylskåpet. I morse chockade jag min granne rätt så ordentligt :o)
Jag, som är den som "alltid har allting", hade inget bröd till frukost. Det hör inte till vanligheterna!

Imorgon ska jag lifta med mamma in till stan (Göteborg) och gå och drälla där en timme medan hon är på Friskis&Svettis. Jag har inte varit i stan, utan att vara på väg någonstans, på evigheter. Det ska bli mysigt, men en timme räcker formodligen mer än väl. Frågan är bara om jag ska ta rullatorn med eller inte. Det lutar åt inte.

Tassavtrycken som ligger som bakgrund i den här tabellen har jag hittat på www.graphicgarden.com. Hoppas att du kan se den :o)

2002-12-22 11:43

Härligt! Solen skiner, ett par minusgrader
och jag har inte svettats inatt!!

Nu ska jag "göra morgon" och sedan ta en promenad med Nisse.
Vid ett-tiden kommer mamma och hämtar mig
för en sväng till civilisationen :o)

Bakgrund från Morion, ljusstake från Graphicgarden

2002-12-23 08:46

Hallå där!?? Vem stal solen???
Idag lyser solen med sin frånvaro.... Men vi har såpass kallt att det snart är så mycket frost i gräset att det inte gör något att det inte finns någon snö.Det är nästan skrämmande vilken dålig kondis jag har. Gårdagens bravader känns i benen. Löjligt!

Dagens planer är:
Leta fram köksbordet (vi blir fyra pers till kvällsmat).
Se till att det inte står någon disk framme.
Dammsuga hela lägenheten (Vad är det med den här vintern??? Jag har aldrig varit med om att det har dammat så någon gång. Änglarna har stora fötter i år...)
Gå en rejäl sväng med Nisse.
Köra bakmaskinen...
                                         Räcker det så???

Dagens bakgrund är som vanligt från GraphicGarden.

-----

09:01

Mobilen ringde här mitt i morgonens internet-pyssel. Det var från sjukhuset. Läkaren hade tittat lite närmare på mitt blodprov från förra veckan. Såå högt hB får man inte ha (157)! I fortsättningen ska jag bara ta två sprutor i veckan i stället för tre.
Jag fick även sköterskan att ila iväg efter provsvaren på bröstet....

DET VAR EN GODARTAD CYSTA, DVS INGEN MER CANCER!!!

Det blir en god och fröjdefull jul i år..

2002-12-26 13:46

Nu är glada julen slut, slut, slut....
Sitter här och njuter av tystnaden! Sofie har åkt hem till mormor, Nisse ligger i fönstret och sover, pappa har åkt hem till sig och mina vänner från Värmland har också åkt.

Vad nu? Hur mycket folk har hon haft hemma?
Ja - inatt var här fullt hus :o) Men om vi ska ta det från början...
På kvällen dagen före julafton kom pappa, Sofie och hennes pappa. När Sofie somnat bänkade vi vuxna oss i köket med Sill, potatis, tio olika småflaskor med nubbar, choklad och en liten Tia Maria till mig. Vi hade en trevlig kväll, men herrarna gick bara igenom 4 sorters snaps. Nöjda och glada kom vi så småningom i säng. Gladas var nog jag - det var första gången på ett halvår jag drack någon alkohol alls. Det var lite nervöst, men gick bra! Jag äter OxyContin varje dag, ett morfinpreparat mot skelettsmärtorna och en av biverkningarna är risk för andningsstillestånd i samband med alkoholförtärning... Men eftersom jag inte längre blir hög på tabletterna så har doktorn sagt att lite grann kan jag dricka.

Julafton
Lite sovmorgon blev det i alla fall. Sofie fick i vanlig ordning ett paket från tomten under sängen på morgonen. När alla var uppe och färdigmornade var det dags att börja röra på sig. Jag, pappa och Sofie åkte hem till min storebror och fikade och bytte julklappar. Johnny fick den stora äran att se till att Nisse var rastad och trött innan han sedan åkte till min mamma. Framåt tvåtiden var alla samlade hemma hos mamma och sedan firade vi traditionsenlig jul (vår tradition) med Kalle Anka, julbord och julklappar. Någon tomte hade inte tid att komma till oss i år. Det är så många barn som ska besökas att Sofie har blivit för stor ;o) Vid niotiden återvände vi hem igen, utan pappa som stannade kvar. Whiskey och korsord lockade mer än att vara nykter och köra hit. Johnny hjälpte mig att sätta i min nya CD-brännare och sedan åkte han hem till sitt.

Juldagen
En lugn och skön och lång morgon! Sofie skrotade runt medan jag drog mig. Efter en mycket sen frukost samlade vi ihop oss och gick en rejäl promenad med Nisse. Sedan var vi så sömniga att vi kurade ihop oss i min säng och somnade tvärt. En så där två timmar senare vaknade vi av att pappa kom. Jag hade bandat Tomtarna på loftet till honom. Det visade sig att han inte hade någon som helst lust att åka hem. Då behöver han inte det!! Men sedan blev huset fullt här när mina vänner från Värmland kom också. Jag visste att dom skulle komma så pappa hade redan fått gå ut till förrådet och ta in en madrass till. Sofie fick en bäddmadrass med tjocka täcken på på golvet i mitt rum. Pappa fick eget rum - Sofie's. De andra fick klä vardagsrumsgolvet med madrasser (3 st) och sova där. Nisse visste inte vart han skulle ta vägen men landade till slut hos pappa. Men innan det var läggdags så fikade vi halva natten. Sofie gick i sovstrejk och var uppe lika länge som vi. Pappa och Janne ägnade sig åt att provsmaka whiskey som pappa fått i julklapp. Det riktigt lös om dom :o)

Annandag Jul
Det var idag det ja... Stor frukost med många kring bordet. Sedan visslade det bara till här så var alla madrasser inpackade och klara för förrådet. Mamma och min lillebror och hans brorsdotter kom farande mitt i röran och hämtade Sofie. Tösen är bara ett halvår yngre än Sofie och bor i Borlänge så vi brukar se till att dom får tillfälle att leka varje gång hon kommer ner. Men efter all spänning och alla sena kvällar är Sofie lite skör och hade inte bestämt sig för om hon skulle sova över eller inte. Så det är ingen idé att jag försöker komma iväg och dansa i kväll. Jag behöver nog bara vara hemma jag med så det kvittar. Men nu har jag i alla fall ordning hemma - alla madrasser och några lådor har flyttat ut i förrådet och Sofie får flytta in i sitt rum igen. Köket är också i ordning!! Nu ska jag nog ta och sova lite middag.

2002-12-27 20:42

Har nu flyttat över hela december månads dagboksanteckningar till en egen sida med kronologisk ordning uppifrån och ner. Den här sidans decemberanteckningar kommer så småningom att flytta till den sidan oxå, troligen i nästa månadsskifte eller så :o)

Dagsrapport: TRÖTT!! Har varit hos psykologen i morse. Upptäckte då till min stora förvåning (eller egentligen inte , när jag tänkte efter) att jag är duktigt arg på han som svek i somras. Jag har visst inte bearbetat det utan bara slängt på locket och spikat igen det. Det är väl kanske det som blir konsekvensen av att livet har blivit lite lugnare nu. Sådant poppar upp. Kanske poppar det upp en sorg efter mormor oxå. Som det är nu känns det mest som en befrielse för henne att hon fick lämna oss. Visst - det var tomt att fira jul utan mormor. Jag är inte helt känslokall... Nu ska jag ge efter för den stora tröttheten för ikväll, men idag ska jag ge mig själv lite hjälp på vägen. Igår gick jag och la mig vid 7-halv 8. Men vid 9 ville Nisse ut och sedan var jag uppe till halv tre i vanlig ordning. Godnatt!

 

2002-12-29 15:36

Inte sjutton blev det någon tablett inte.... Och inte igår heller.
Igår hade vi en rätt mysig dag och kväll. Vi tittade både på cirkusen på 4'an och på Robinsson. Sedan var det slut på det roliga och Sofie åkte i säng. Men inte sjutton somnade hon... (Hon har på sista tiden varit väldigt skör och grinat för allt och haft "ont" på alla möjliga ställen. Somna på kvällarna är också jättesvårt, för att inte tala om att låta mig komma utom synhåll. Snacka om att ha fått svans som man snubblar på bara man vänder sig om.) Innan lugnet hade lagt sig igår och hon somnade var klockan närmare midnatt. Då hade vi gått igenom hur min operation ska gå till och att det inte blir någon mer sjukhusvistelse för mig (vad jag vet) framöver. Det kom fram att hon tycker väldigt illa om att jag har så svårt att komma igång på mornarna nuförtiden så vi diskuterade oss fram till hur vi ska göra - när hon börjar tycka att det är dags för mig att vakna ska hon komma med mina mediciner och väcka mig. När jag har tagit dom så har jag en timma till i sängen, med eller utan henne. Vi kom också överens om att jag ska se till att hon får komma till skolpsykologen så fort skolan börjar igen. Rätt som det var kläckte hon ur sig att hon "börjar tröttna på morfar"... och att "jag tycker inte så mycket om mormor egentligen" :o) Efter en stund stod det klart att det egentligen inte alls handlade om dom utan att jag varit mycket på sjukhus och då har dom haft hand om henne. Då poängterade jag för henne att dom två senaste gångerna morfar varit här så har jag inte åkt till sjukhus och dom senaste gångerna hon varit hos mormor har jag också varit hemma. "Tänkte inte på det...." Tänk vad hennes fröken hade rätt när hon sa att Sofies reaktion skulle komma när det hade lugnat ner sig. Jag var bara inte riktigt med på att det skulle komma redan nu.

Idag hade snön kommit när vi vaknade. Vi fick en lugn och skön morgon och förmiddag. Vid tolvtiden masade vi oss ut och gick en rejäl sväng till en STOR pulkabacke. På vägen hem handlade vi lite. Nu har vi precis ägnat en timme åt att göra i ordning ett fotoalbum med hennes skolkort och andra kort som är hennes och en hel rulle som hon tagit själv. När vi letade efter skolkorten hittade vi en massa plastfickor för kort som hon har satt in i en pärm. Där håller hon nu på att sätta in sina bokmärken. Nu ska jag gå och steka bacon. Sofie har skalat potatisen. Hoppas att dagens lugn håller i sig även när det är läggdags ikväll...
Jo, jag har pratat med hennes pappa om det hela, det gjorde jag redan igår natt.

Men vad sjutton??!! Är hela Sverige ute och surfar så här dags?? Det hade varit kul att bli utsläppt på nätet och insläppt på servern.... För att inte tala om komma åt mailen..... :-(

17:37

Nu är vi mätta och glada. Sofie ägnar sig åt schablonmålning och jag åkte på att skära ut en schablon till till henne. Hennes dag närmar sig slutet och det ska bli väldigt spännande att se om hennes goda humör håller i sig hela vägen.

När vi var ute förut så föll det något blött från himlen. Igår töade och regnade det. Inatt snöade det. Men det har inte blivit särskilt kallt. Å så det här blöta som kom idag och la sig som skare över alltihopa. Vi såg ut som isskulpturer alla tre när vi kom in... Ibland är jag jätteglad över att inte ha någon bil. Det kan inte vara kul idag. Om det fryser på inatt så är nog en spark det lämpligaste i morgon - om man har någon.

Jag sitter här och väntar på telefon angående morgondagen. Sofie ska iväg med min lillebror, min styvbror och hans dotter till Vattenpalatset. Vilken tid ska jag få veta om en stund. Brorsan ringde fel... men återkommer så snart han vet. Jag ska försöka få lagt ut det här sedan - om nätet behagar fungera.

21:01

Kvällen började bra, Sofie somnade som en sten vid sju-tiden. Vid åttadraget vaknade jag igen. Satte mig vid TV'n för att njuta av Robert Wells och Joe Labero. Och se'n sprack det.... "Mamma, kom! Jag är hungrig..." Nu har hon bytt till sin säng och ligger vaken igen. Det lär inte bli någon tidig kväll för mig i kväll heller.... *suck* Men jag är inte arg - än. Jag har satt på "godnattbandet" så får vi se om det hjälper. Annars är det dags att släpa fram en madrass på golvet i mitt rum.

Det väntade telefonsamtalet kom för en liten stund sedan. En broder ringer en annan som inte svarar. Det var ju meningen att båda töserna skulle med till Vattenpalatset så det är fara värt att det inte blir något i morgon. Men talar jag om det för Sofie så kommer jag ha henne vaken till tre! Undrar om jag kommer ut på nätet så jag kan lägga upp den här klagovisan någon gång? Jag provar!

 

2002-12-30 22:57

*lång ramsa svordomar*
Varför? Jaa - den nyss avlidna Margaretha, min icke-sovande dotter OCH att Nisse har visat sig skotträdd. *lång ramsa till*

Margaretha
Henne känner jag inte personligen, men hon är en av de många jag känner till med cancer. Hon var färdigbehandlad och "frisk" när hon fick diskbråck. Tyvärr var det inte diskbråck utan cancern som poppat upp i skelettet OCH i levern. Det tog inte många dagar innan hon flyttade till Universum och efterlämnade barn och man...

Sofie
Somnade så snällt vid åtta i vanlig ordning och var så trött efter dagens bravader att jag trodde hon skulle fortsätta sova idag. Men icke! Hon vaknade för en kvart-tjugo minuter sedan och är hur pigg som helst... Nu har hon krypit ner i sin "säng" på golvet i mitt rum, har varit på toa, har druckit vatten och har pratat med sin pappa i telefon.

Nisse
har under dagen blivit mer och mer hispig. I vanlig ordning kan folk inte låta bli raketer och smällare till i morgon. Vid det här laget har han nerverna på utsidan och hoppar nästan högt av knattret från tangentbordet. I morgon ska jag jaga veterinär och höra vad och hur mycket av det jag kan ge honom. Tyvärr har jag ingen bil så varianten att köra ut i skogen kan jag inte åstakomma. Nej, det är ingen vits att skicka honom med Sofie till Johnny i morgon. Han bor centralt i Vara och där skjuter kommunen raketer vid tolvslaget, många! Nu sitter jag och väntar på att alla andra ska somna så att jag kan gå ut med honom en sväng. Det tar nog minst två timmar till...

Himla kul kväll det här. Himla kul kväll det blir i morgon.... Filtar för alla fönster och musik på högt och ljudligt.... Det vill till att masa sig upp ur sängen tidigt i morgon och gå en ordentlig sväng med honom innan det brakar loss. Jag ska även försöka prata med den familjen som brukar skjuta från innergården (min baksida) och få dom att gå utanför området som alla andra.

Vad Sofie gjort idag?
Jo, det blev ett besök på vattenpalatset. Vilken höjdare! Men jag tror inte Andreas (18 år) ger bort en sådan julklapp igen i första taget :o)

Vad jag gjort?
Tvättat och bjudit badarna på varma mackor. Tagit mig tid att titta lite på TV för omväxlings skull. Både Förhäxad och Vem Dömer Amy hann jag se medan Sofie sov :o) Medan jag låg där i soffan så kikade jag lite in i en lägenhet i huset mittemot där det håller på att flytta in nya människor. Nyfiken? Javisst!! Jag fick då syn på en karl/kille som satt i en fåtölj med ryggen mot fönstret och strök sig över håret. Då slog ensamheten till med all kraft här. Usch!

Så var den här natten igång :(
Sofie har fått kli över hela kroppen och står nu i duschen. Det var ingen av oss som tänkte på att smörja henne efter badhuset. Att smörja henne nu resulterade bara i kli överallt.... Inte hade hon tvättat håret efteråt heller så hon har kli där också... Det var helt klart för länge sedan hon var där och badade. När hon gick där på simskola en gång i veckan fick vi rutin på det här. Tvål och schampoo överallt och sedan ordentlig insmorning efteråt. Varför det är så viktigt? Hon är eksembarn. Och bara för att jag inte FÅR gå och lägga mig idag så vill jag naturligtvis inget hellre...

00:05

Så, nu är Sofie duschad och insmord med barnolja uppifrån och ner. Håret är blåst, hon har druckit ett glas mjölk och är jättepigg. Nisse och jag har varit ute en liten vända och det gick bra. Så nu kan jag gå och lägga mig. Tack för det. Godnatt.