Ljusslingan...
Nu har vi med gemensamma krafter tagit oss igenom alla lampor
vi har. Det fattas 31 st... Undrar om grannen hittade några,
eller kom ihåg att leta, när dom var iväg förut?
Nu är vi två som har ont i fingrarna!!
Adventsljusstakarna...
Inte en enda trasig lampa! Men en ljusstake har jag haft sedan jag
var barn. Den vägrar jag ta upp fler gånger. Inte utan
ett brandlarm direkt över den, med sprinkler i.
Läkarbesked häromveckan...
Nu är alla mina närmaste informerade - så nu är
det er tur.
De goda nyheterna fick ni.
- inga undersökningar är nödvändiga förrän
i april
- nya bröst är beställda
Mina medicinfrågor fick som vanligt avslag av olika anledningar,
utom den som dom pratat mycket om på radion härom veckan.
Den kunde tydligen ÅTERBILDA benmassa. Egentligen var den mot
benskörhet så han skulle kolla upp det och återkomma
till mig.
Det jag hoppade över var....
...svaret på min fråga om prognos för mig.
Jag har ju läst lite här och där och ville ha ett så
klart besked som möjligt. Jag är ju sådan att jag
behöver förbereda mig på det värsta och om det
sedan inte händer så är det bara bonus.
Jag kommer inte att dö av ålderdomssvaghet!
Det blir cancern som tar mig så småningom!
När är så småningom då...
Svårt att säga men tyvärr blir kroppen efter ett tag
resistent mot hormonbehandlingarna och då drar det igång
igen.
Forskning pågår om varför det blir så och vad
man ska göra åt det. Men i dagläget är det ingen
som vet.
Vi använde Sofie som måttstock och kom fram till att jag
kommer att få se henne växa upp. Men se'n... Översatt
till ren svenska - ca 10 år.
Jag kommer
- att kunna följa henne genom gymnasiet.
- inte få följa henne genom högskolan
- inte heller bevista hennes eventuella bröllop
- inte att få träffa mina eventuella barnbarn...
Jo, jag vet...
... mycket kan hända på 10 år. Men det är
så det ser ut idag!!
Till Sofies pappa har jag sagt...
...att han har 5 år på sig att få ordentlig
ordning på sitt liv - sedan blir han förälder på
heltid! Om jag finns kvar då (vilket jag räknar kallt
med, i vilket skick är en annan fråga) så vill
jag bara ha varannan helg.
En 14-åring ska inte behöva
vara personlig assistent till sin mamma!!!
Det är lite därför jag suger på tanken att skaffa
en hund till. Efterforskningar om lämpliga raser verkar ha landat
på Storpudel. Den är
intelligent och tjänstvillig. Framförallt är den bildbar
och har rätt storlek! Nisse når ju inte ens upp till ljusknappen,
tekokaren, tandborsten...
Nu är det två saker som gäller...
1) Sova mig igenom min
bearbetning (Chock? Misstro?) av det här.
2) Carpe Diem! dvs göra det
jag vill och känner för.
"Men jag då? När är
det min tur? NU är det det!!"
- Om jag nu vill ha en hund till - så vaddå?
En tablett (antihistamin) mer eller mindre....
- Om jag vill rida igen.. Varför inte? Läkarna har sagt
att jag får.
Ont kommer jag att få i vilket fall (träningsvärk),
frågan är bara hur ont. Det tänker jag ta reda på
till våren! Jag vägrar att frysa också! Det ingår
inte i "göra det jag vill" :o)
Jag har fått olika reaktioner på detta...
Det var en som lirkade ur mig det här i söndags och
vägrade (som det verkade) att ta det till sig överhuvudtaget.
"Det har hänt så mycket inom
cancerforskningen de senaste tio åren att jag tycker att du
kan glömma det där. Det händer säkert lika mycket
till under de kommande tio åren" Skönt
för honom att kunna lägga undan det så där -
men jag kan inte det. Inte lika lätt i alla fall.
Ett mail hade det här innehållet.....
"Anni, detta visste du egentligen...
Det min läkarkompis säger är:
Håll ut, de är väldigt nära
att hitta lösningen på cancergåtan!
Ingen vet hur länge man lever eller hur? Man kan inte annat,
sjuk eller frisk, ta vara på det liv man får så
bra man kan.
Det enda som har varit bra med min cancer är att jag har blivit
lite bättre på det. Man kan inte
spara på livet ju..
Tänk på vissa andra som livet aldrig riktigt kom igång
för. Hur fan kommer de att må när det börjar
ta slut. Men både du och jag lever våra liv. Hur
långa de blir får man se. Och om det finns något
efter får vi kanske se...
Men NU är allt ett ganska bra läge att ta hand om.
Jag förstår, tror jag, att du har det jättejobbigt.
Men du är en stor kämpe och njut av Sofie och allt annat
du tycker om!!! Många kramar ..."
Många kloka ord...
...på vägen för alla oss drabbade! Jag har ändrat
liiite i texten för att dölja några identiteter. De
namnen är inte intressanta för någon annan än
mig!
Annars då...
Jodå, igår kväll fick både jag och Sofie ändan
ur och röjde upp lite här i röran. Dammsugaren, diskmaskinen
osv... Idag har vi bytt grejer i förrådet. Sommarsaker
in - julsaker ut! Vi täckte till och med över lite virke
som ligger på utsidan med min pressenning. Någon dag när
jag har lite folk här ska det virket runt på andra sidan
och staplas ihop med hammocken och andra möbler och skiv-material
så att pressenningen kan täcka alltihop. Den är stoooor....