Nämen nu igen...
Men den här gången kan jag skylla på allt julstök
att jag inte har skrivit något.
Den här julen har faktiskt gått över all förväntan.
Jag har orkat med tillräckligt väl och alla planer gick
i lås som dom skulle.
Lördagen ja...
Den blev ganska precis som jag beskrev den i föregående
anteckning.
Städat blev det. Vi blev till och med färdiga.
Inget krångel med att få Sofie att hjälpa till heller.
Söndag...
Blev en riktig slappardag. Sofie hade en kompis hemma och när
dom hade rasat av sig och jag hade piggnat till så klippte dom
till ljus och ljusstakar i papper. Sådana dagis brukar ha för
att "tända ljus" i advent. Tanken var att vi skulle
sätta upp dom i lokalens fönster för att det skulle
bli mera juligt. Det blev jättebra. Så bra att jag har
lämnat dom kvar i fönstret över julhelgerna.
Måndag...
Sofie gick till fritids ett par timmar. Sedan pyntade vi lokalen medan
skinkan fick sitt lager av senap och ströbröd. Det blev
jättefint!!! Tänk vad lite glitter och julgransbelysning
på de mest oväntade ställen kan göra. Men jag
tog aldrig något kort. En kan ju undra varför... Jag var
nog för trött när vi var klara.
Vi ställde iordning ett stort bord och påbörjade dukningen
för 15 personer. På bordet lade vi en julduk på mitten,
ett rött lakan i "barnhörnet" och ett vitt lakan
i andra änden. I mitten ställde vi lite tomtar och en röd
stjärna. Stolar till alla och underlägg till barnen. De
vuxna fick lite glansremsor (?) runt varje plats istället. Vägglamporna,
som har blå glasskärmar, fick lite änglahår
längs med överkanten. (Det fick också hänga kvar...)
På tre olika ställen hade vi sysselsättningsstationer
till barnen. Lego / pussel / måla.
På bardisken gjorde vi i ordning för all maten, tejpade
fast glitter längs med framkanten och satte julgransljus längs
med bakkanten. Sofie lyckades komma på rätt kombination
av lyse-knappar för att det bara skulle vara taklampor över
maten och soffan (som står i andra änden av lokalen). En
röd glas-julkula i varje ände av gardinstängerna blev
liksom pricken över i. Nästan...
Det hänger en tavla över soffan i den bortre änden
av lokalen. Den tavlan gav jag mig på med lampor och glitter
längs med ramen runt om! Det blev jätte-läckert! Ett
bra ställe att vila ögonen på när man kommer
in genom dörren. Det gjorde också att alla drog sig ner
till den änden av rummet. Det brukar folk inte göra annars
utan blir kvar runt bardisken.
Tisdag, lilla julafton...
Pappa kom i god tid och åkte och hämtade våra jultallrikar.
Sofie åkte med. Under tiden värmde jag gröten, skar
upp bröd och började bära ut maten till lokalen. Halv
ett var allt klart! Vid ett-tiden kom gästerna och mamma hade
med sig kaffe. Alla åt och såg glada ut.
Javisst ja, i hallen hade vi ställt i ordning ett presentbord
där alla kunde lägga upp sina julklappar som skulle med
någon annan hem. När alla hade ätit, ungarna hade
lekt och det började bli dags att åka hem stod jag där
och packade kassar på löpande band. Den klappen ska med
dit och den ska dit och den ska i den påsen och den ska ner
här.....
När alla hade åkt infann sig det stora lugnet ett par timmar
innan det var dags att hämta pappa nr 2. Sedan var det fullt
röj här innan alla hade hälsat och lekt klart. Nåja,
vi var ju tvungna att tömma och städa lokalen. Men med gemensamma
krafter var det gjort på mindre än en timme. Se'n....blev
det vila!
Onsdag, julafton...
Tidig morgon blev det - eftersom Sofies bägge farbröder
kom på blixtvisit. Tidigt kom dom! De ringde när de passerade
Borås, så vi fick ca 30-45 minuter på oss att vakna
till och duka upp frukost-lunchen. Det blev ett par trevliga timmar
med herrarna som även innehöll en snabbvisit hos Sofies
faster som hade Farmor hos sig. Faster bor rätt nära mig.
Jag och pappa passade på att gå en sväng med Nisse
i regnet och sedan sova middag medan alla Zander (utom jag) var ute
och for. De skulle kolla om det gick att få tag på ett
nytt batteri till Sofies telefon (Nokia 3210) och kom hem med en splitter
ny Nokia 3310 istället. Jösses!! Nu har vi varsin likadan
telefon hon och jag, men hennes är nyare.
När så herrarna hade vänt kosan mot sydligare breddgrader
igen så passade vi på att försöka vila lite
innan nästa vända gäster skulle komma. Det gick väl
hyfsat.. Det var någon som hemskt gärna ville öppna
paket.
Ja visst ja - appropå paket. På tisdagskvällen (eller
om det var onsdag morgon...) var Nisse något så vansinnigt
nyfiken på julklapparna att jag lät honom nosa över
dom. Tillslut valde han ut ett paket - det som var till honom. Det
paketet ville han ha! Nej, det var inget ätbart i det. Det var
en ny pip-leksak. Hans gamla har slutat pipa.
När han nu var så duktig och hittade sitt paket så
fick han det. Riv och slit och riv och slit..... Jaaaaa!!! En ny pip!!!
Lyckan var fullständig.
Mera gäster var det ja. Jo, Sofies morbror med sambo och halvårsgammal
kusin skulle komma vägen om. När dom väl dök upp
så spöregnade det och morbrodern dök in själv
med påsen. Men se det gick inte pappa på! Dom kom inte
undan så lättvindigt :o)
Kaffe, varsågod och sitt! Är det julafton och nyaste barnbarnet
så är det!
Oj vilket långt stycke det började
bli, bäst att börja på ett nytt...
Men nu var det slut med springet i ytterdörren och dags för
vår eget julfirande i hemmets lugna vrå. Pappa, pappan,
jag och Sofie. Å så Nisse.
Klockan tre var det Kalle Anka, naturligtvis, och sedan var det julklappsutdelning.
Sofie är inte riktigt gammal nog att vänta till efter maten
än...
Riv och slit bland alla paket och papper. Tack och bock för alla
klappar!
Ann-Catrin: Jag kommer inte att lämna
bort boken. Jag har faktiskt gått och funderat på att
skaffa den själv. (Långsamhetens lov) Sofie blev glad för
sina böcker också.
Agneta: Maränger är gott!! Men tyvärr
äter inte Sofie det, så jag får mumsa själv
:o) Tack!
I år hade vi köpt jultallrikar från en affär
här i Lerum. Det var gott och ganska precis lagom mycket. Efter
maten lade sig lugnet i huset igen, jag och Johnny tvärsomnade
medan Sofie tittade på tv. När hon väl somnat för
natten satt vi andra uppe med ost- och korvbricka och slötittade
på tv. Lugnt och skönt.
Juldagen...
...hände det inte så mycket. Sofie klättrade på
sin pappa som skulle åka till kvällen igen. Den här
gången dröjer det inte mer än knappt en månad
tills hon får träffa honom igen, men det var riktigt ledsamt
när det var dags att åka.
Idag...
När vi satt och hängde över frukosten i förmiddags
kom vi på att Sofie fått rätt mycket julklappspengar
- men ingen stereo. Mellandagsrea är det också. Hmm?!
Vi drog iväg till köpstaden och sprang i butiker. Vi kom
hem med en stereo, en demo-CD, en extraplugg till kontakten i hennes
rum och nya tofflor till mig!! Det var en lyckad runda där vi
till och med prutade på stereon. Det var bara demo-exemplaret
kvar och den hade ingen låda. En stund efter att vi kommit hem
packade pappa ihop och åkte hem till sitt.
Nu ligger Sofie i sitt rum och sover sött. Själv sitter
jag här och blinkar. Det är snart läggdags för
mig med.
Hur gick det då för min knäppa
kropp att fira jul...
Det slog mig när jag korrekturläste det här att jag
inte sagt något om hur jag har klarat julen fysiskt. Jo tack,
det har gått rätt bra. Min smärt-sköterska pushade
mig att öka grundmedicineringen lite inför helgen och så
provade jag att öka mina antidepressiva mediciner lite på
eget bevåg. Dom säger ju att svettningarna kan minska mha
antidepressiva preparat, så varför inte prova. Jag kan
meddela att det hjälpte i alla fall mig! Den dosen jag hade räckte
bra för humöret, ökningen tog rejält på
svettningarna. Skönt! Men jag blir nästan mer irriterad
på dom som kommer eftersom jag inte har dom hela dagarna längre.
Smärtmedicinen då? Hjälpte det? Ja, nästan.
De mest intensiva dagarna har jag tagit lite extra för säkerhets
skull och det har verkligen behövts. I tisdags kväll gick
jag bara runt runt, när de andra tittade på tv, och väntade
på att det skulle bli dags att ta kvällsdosen. Då
hade jag fått lite för mycket aktivitet i kroppen. Det
spände och småkrampade både lite här och där.
Men tack vare intensiva dagar med ingen, eller mycket lite, vila dagtid
så har jag sovit ordentligt på nätterna. Det i sin
tur har ju också gjort att jag orkat bättre. Pappa har
varit en ängel och utan uppmaning tagit tag i disk och hundpromenader.
Jag har nästan kunnat sätta mig vid dukat bord och jag har
kunnat bara resa mig och gå därifrån när jag
ätit färdigt. Nisse har bara tjatat på pappa när
han behövt gå ut och pappa har snällt gått.
På så vis har jag fått ordentlig avlastning. Även
att Sofies pappa varit här har också gett mig avlastning.
Så sammantaget - det har varit fysiskt tungt, men det kunde
ha varit mycket värre.
Idag rände vi ju i affärer istället för att ta
det lugnt, så i morgon har jag nog
inget val - plats i sängen!!
Jag funderar på att eventuellt sammanfatta
dagboken årsvis.
Vad tycker du? Är det en bra idé??
God fortsättning och håll er friska!