Hej å hå...
Idag har jag, liksom igår, varit körskollärare. Imorgon
ska grabben köra upp. Jag undrar jag hur det ska gå.............
Vi var ute i flera timmar och käkade lunch på vägen.
Något måste man ju prata om så det slutade med att
vi pratade om kärlek, förälskelser, svartsjuka och
annat djupt. Han låter hälsa att alla i familjen mår
bra. Mor ska läsa till röntgensjuksköterska, Far han
jobbar, Lillebror har skärpt sig, Lillasyster Yster glömde
vi bort i hastigheten.
Vi var ute och körde så länge att det blev rätt
iväg till skolan och hämta upp Sofie. Hoppsan... Hem med
henne, ajö till honom, isäng med henne och mig osv osv.
Idag var det "enhetsfest" på skolan kl 18. Uppträdanden
av 1'or, 3'or och 5'or. Sedan kaffe och kaka i foajén. Det
var meningen att det skulle vara slut 19.30, men när vi kom iväg
vid kvart i åtta var det fortfarande fullt med folk.
På det hela taget har det varit en bra dag. Jag har sluppit
tänka så mycket på sådant som är jobbigt.
Men lite måste jag ju gnälla, annars undrar ni väl
vad det är för fel på mig :o)
Fick samtal från soc idag... Dom hade räknat ut att jag
var berättigad till 52 kr den här månaden, och det
betalar dom inte ut..... *suck* Jag hade räknat kallt med en
sådär 500 spänn därifrån.
Igår var det full rush hela dagen. Först iväg till
sjukgymnastiken för akupunktur. När jag väntade på
taxin ringde pappa och ville ha mig med till Kiel. Sedan började
stora jakten på -vakter. Hundvakt gick snabbt och lätt.
Men barnvakt var värre. Det verkar som att hon har tappat en
grundtrygghet hon (Sofie alltså) haft förut. Så nu
klarar hon inte av att sova någonstans där inte jag är.
Efter mycket diskuterande fram och tillbaka med mer än en person
blev det tillslut så att jag blir hemma. *gnäääääll*
Så idag skrev jag ett långt brev till Sofies psykolog
där jag ber om hjälp att hantera den här separationsångesten
hon drabbats av. Vad gör man? Låter henne få sin
vilja fram, med risken att hon börjar köra med oss. Tvingar
henne att sova över ändå, med risken att hon gråter
ögona ur sig och aldrig förlåter mig och får
sår i själen för all framtid. Oj - vad melodramatiskt
det lät - men ni skulle höra hur hon låter när
hela världen rasar ihop över henne och tårarna bara
sprutar åt alla håll.
Men - jag som bara skulle kolla mailen för att komma isäng
tidigt har nu gjort i ordning månadsskiftet i denna dagbok och
vänt både februari och mars rätt. I morgon måste
jag sätta mig med danskalendern och fylla i april! I övrigt
i morgon är det repris på förra tisdagen. Upp med
tuppen, Sofie får frukost på fritids, iväg en så
där 8 mil, ett par timmar på obekväma stolar och sedan
hem igen. Så om det blir något gjort i danskalendern i
morgon är det bra. Annars kommer nog min nästa anteckning
här om någon eller några dagar.
