Snart är det måndag...
...och tvättmaskinen går för högtryck. Jag är
inne på 4'e maskinen med lakan, handdukar, underkläder
å sånt. Jag fjäskade lite med grannen och fick lov
att använda hennes torktumlare. Hon är inte hemma :o) Så
det finns ett litet hopp om att bli klar någon gång! Torkskåpet
hann inte med...
Sofie har fått konstiga nattvanor...
...men envisas med att sätta väckarklockan på ringning
för hon vill se sommarlovsmorgon på TV. Det är ju
nästan två veckor sedan hon såg det sist. När
hon fortfarande inte sov strax efter 23 så hotade jag med att
stänga av väckarklockan! Nu är hon i alla fall tyst
:)
Seglingen...
Jo, igår var jag ju alldeles för trött för att
kunna skriva något positivt om det. Men nu har jag vilat och
packat upp och röjt av det absolut värsta i trädgården
och inne.
Vi mönstrade på i Trosa i tisdags kväll, förrförra
tisdagen alltså. Med segelbåt kommer man inte så
långt på en dag, särskilt inte med en ovan, ung besättning.
Här följer de natthamnar vi använde: Från Trosa
till - Nyköping, Oxelösund, Nyköping, naturhamn som
jag inte kommer ihåg var, Nyköping igen (2 nätter),
Trosa, Björkö (utanför Trosa) och tillbaka till Trosa.
Jag tror att jag fått med allihopa nu, men mitt minne är
ju inte alltid som det ska vara :o) Solen sken på oss och värmen
var tropisk mest hela tiden. Det regnade bara en dag och var mulet
två eller tre dagar sammanlagt. Det var bara en dag som det
var "kallt".
Besättningen...
Det tog Nisse några dagar att vänja sig vid båten
och ungefär en vecka tills han vågade röra sig under
gång. Sofie var till en början rätt svartsjuk på
vår extramatros som tog mycket av morfars uppmärksamhet.
Men det löste sig så småningom. Extramatrosen är
ett grannbarn till oss, kille, 13 år i år. Han har aldrig
varit ute med segelbåt förut och hävdade till en början
att han inte ville bada i saltvatten... Det gick över :o) Han
lärde sig fort vad som gäller ombord och med lite backup
tjänstgjorde han som hopp-i-land-kalle med den äran! Sofie
muttrade lite surt för att inte hon fick vara det, men hon är
fortfarande alldeles för klumpig och ouppmärksam för
att klara av det. Nästa år - kanske...
Rutiner...
Är det semester så är det! Inga väckarklockor
på morgonen här inte!! Sofie's nattande och sagoläsande
hamnade någon gång mellan åtta och nio på
kvällen. "Kalle" (som egentligen heter något
annat) ville inte att vi skulle läsa saga i förpiken där
han låg och gonade sig så dags, för han ville inte
vara med. Men ganska snart kröp det fram att han minsann lyssnade
han oxå :o) Halv tio var det så dags för honom att
börja göra sig i ordning för natten och krypa till
kojs. Så långt var allt väl. Men se'n.... Sova?!
Varför det?? Vid det laget brukade Sofie vakna igen och sedan
var det sällan som det var tyst före elva. Suck... Så
för Sofie stämde ingenting på nätterna - och
inte heller för Kalle som är van att vara uppe halva natten
och dessutom säger sig ha svårt att sova. De första
dagarna var han uppe och gick på toa hundra gånger, men
efter några dagar så sov han bättre än Sofie.
Han brukade somna någon gång mellan tio och tolv och sedan
sov han gott till någon gång mellan åtta och tio
på morgonen. Bra! Frukost åt vi nog bara före tio
en eller två gånger på hela tiden och följdaktligen
var vi oftast sist iväg från hamnen. Men vem har bråttom?
En av de sista nätterna...
...lyckades vi hitta en bra ö med lagom mycket klippor på.
Det blev populärt bland den yngre delen av besättningen
som på kvällen ägnade sig åt att kasta sig i
sjön från båten i uppemot en timme. Jag passade på
att sova och morfar hade vakten. När bägge ungarna var blå
så fick det vara bra. Men dom frös naturligtvis
inte. Dagen efter var en av de molniga dagarna, men det spelade ingen
roll. Rastlösheten var stor under den timma efter frukost som
dom inte fick lov att bada. Den dagen bestämde jag mig för
att det var dags för Nisse att bada lite också. Han är
ju en riktig badkruka! På med hans flytväst och över
lejdaren med honom också. Kalle klängde på badstegen
och tog emot lugnt och fint och sänkte sedan ner sig i vattnet
med Nisse i famnen. Nisse uppskattade det mycket riktigt inte alls
:-) Men morfar stod på klipporna och lockade, beredd att hjälpa
honom upp. Fast Nisse ångade raskt iväg absolut kortaste
vägen och klängde upp själv. Rätt upp på
det brantaste, halaste stället. Sedan blängde han surt på
mig resten av den dagen :o) Men hans flytväst fungerade bra och
han blev något renare i hastigheten.
Hemresan...
Efter stor beslutsvånda blev det så klart att morfar INTE
skulle åka med oss hem. Kalle hade hemlängtan, Sofie ville
inte åka och jag bävade för de 45 milen. Därför
bestämdes det att sista natten skulle tillbringas på plats
i Trosa där bilen var parkerad. Vi skulle vakna i lugn och ro
och äta frukost precis som vanligt. Därefter var planen
att morfar skulle knalla iväg med hela besättningen och
låta mig packa i lugn och ro. Sedan trodde vi att det nog skulle
vara lunchdags. Medan han fixade maten var det tänkt att jag
skulle kunna vila en stund.
Hur blev det då? Jo, Kalle vaknade tidigt och satte fart på
oss allihop. Inte ville han gå och duscha heller utan höll
sig kvar i min närhet och hjälpte mig att vika lakan, filtar
och täcken och få ner dom i respektive påse och säck.
Man kan lugnt säga att han jagade mig med blåslampa! Tillslut
var Sofie klädd och klar och morfar tog barnen och hunden och
gick. Dom lämnade åtminstone båten. Men Kalle vägrade
gå med på promenaden utan satt kvar på kajen...
Någon vila och lunch blev det inte!
När bilen var framkörd och allt var packat och klart att
stuvas i bilen gick jag och Sofie och duschade. När vi kom ut
igen var bilen klar och Kalle satt redan på plats i baksätet
:o) Det var bara att snällt sätta sig bakom ratten och åka..........
Men jag vägrade att stressa på vägen hem och rastade
så mycket jag behövde. Även i pappas lägenhet
i Jönköping tog vi det lugnt.
Det var en strålande glad matros som
återbördades till sin familj...
...på Landvetters flygplats. Hans mamma fick sin present och
hans väska stuvades om något innan dom knallade iväg
till en stuga som dom fått låna. Det var bara damer i
olika åldrar som mötte och om jag inte fått alldeles
fel för mig så fanns resten av familjen i stugan och väntade.
Lite på pin kiv så skickade jag ett SMS vid halv tio:
Kalle! Dags att borsta tänderna. Svaret jag fick var att
han var ute och badade och skulle sedan på nattfiske med sin
plastpappa. Mamman låg i en solstol på altanen och hade
det bra. Slutet gott, allting gott!
Den här lilla familjen då...
Jodå, vi har hjälpts åt att försöka komma
i ordning och har hasat omkring i nattlinne mest hela dagen. Sedan
igår kväll har vi med gemensamma krafter dragit i oss närmare
1,5 liter iskall mjölk!!
Frampå kvällen knallade Sofie och hennes kompis iväg
till affären och köpte en liter mjölk till. Som tack
för hjälpen fick dom tre kronor var att handla godis för.
Det är egentligen emot alla mina principer att göra så,
men regnet hängde i luften och det var inga sura miner på
dom alls när jag frågade.
I morgon kommer Sofie's pappa ner för att inleda sin barn-vecka
här. Han har lovat att hjälpa mig att rensa upp i trädgården
och klippa gräs å så. Tisdag kväll tar han Sofie
med sig hem till sitt. Då borde jag kunna fortsätta att
måla staketet. Om det har slutat regna alltså...
Framåt slutet på veckan ska bilen lämnas tillbaka
och på lördag är det York-utställning i Oskarshamn.
Jag tänkte försöka kombinera det med bil-leveransen.
Nu är tvättmaskinen nästan
klar med den här omgången...
...och torktumlaren borde också vara klar. När jag var
där inne förut så var det inte mycket torrt inte.
Det har troligtvis att göra med att vattenbehållaren var
så full att den rann över...
Nu är det redan måndag...
Läggdags! Godnatt!!
Förresten... Idag var madrassen inte lika tung som igår
så nu har jag fått den på plats. Jag ska sova riktigt
gott - fem kvart i timmen!!