Söndag

1 februari

GNÄLL...
Det börjar bli dags att döpa om det här till vecko-bok istället för dagbok...
Veckan som gick har jag varit riktigt gnällig. Så till den milda grad att jag har hållit mig från dagboken med flit. I ärlighetens namn har jag inte varit i skick att sitta här och skriva heller.
  Veckan började bra med att mitt badkar kom inramlande här i tisdags. Det var härligt! Fortsatt så med att jag fick den lilla rullatorn utbytt till den stora varianten som jag hade förut. Glad? Njae... Nu skulle jag i alla fall kunna komma ut lite mera. Trodde jag! Sedan dess har det varit tjockt med nysnö eller massor av snömodd varenda dag. *suck*
  I torsdags var jag bara såå jättesömnig på morgonen, men lyckades hålla mig vaken tills Sofie kommit iväg. Rätt som det var ringde det på dörren - VVS-killen som kom med de smågrejer han hade lovat mig. Men det var lögn att piggna till. Jag satt bara i stolen i köket och hängde och kunde inte begripa varför jag inte vaknade ordentligt. Klockan var ju närmare halv tolv... När han åkt satte jag mig framför tv'n istället för att återvända till sängen. Men rätt som det var bara skrek min mage åt mig att det var dags för en vända till toaletten. Eftersom magen blir trög av alla mediciner jag tar så springer jag när magen kallar. Den här gången var det full fart som gällde. Och fortsatte att gälla. När det blir sån fart är det så att det gör ont i tarmarna - och dessutom fick jag kramp i magmusklerna!! Det gör ont!! När jag väl fick röra mig igen tog jag en ordentlig titt på mig själv i spegeln. Det var ingen vacker syn! Vit som ett lakan, men med normalstora pupiller. VÄNTA NU HÄR... Vaddå normalstora?? Det ska dom inte va?!!! Raskt (?) in i sovrummet och kolla pillerburken - - - - mycket riktigt - - - - jag hade inte tagit min morgondos! Undra på att jag mådde för j-ligt!
  Fredag och lördag fick jag dras med sviterna efter värken och abstinensen.
Idag tänkte jag mig ut en sväng i solen med hund och rullator, men kom inte längre än ca 10 meter innan jag gav upp. Det var inte plogat någonstans så det gick inte köra rullator alls. In igen med den och fram med en av Sofies skidstavar och så blev det en mycket kortare promenad än jag tänkt mig.

Summa summarum:
Det har varit en riktigt gnällig skit-vecka med enstaka solglimtar. Sofie har också varit hemma ett par dagar sjuk och det verkar som om hon har fått det i repris igen. Men jag orkar inte ha henne hemma i morgon. Då biter vi nog huvudet av varandra. Vi får väl se hur hon mår i morgon.

 

Måndag

2 februari

Äntligen...
Idag har det vänt! Vaddå? Jo, viktkurvan har äntligen vänt neråt. Å så var jag hyfsat pigg i morse. Fast jag nog inte sov mer än ca 1 timme inatt, ordentligt. Så jag, Nisse och rullatorn följde en ganska snuvig Sofie till skolan i morse. Den är inte helt lätt att köra när det inte är ordentligt skottat överallt så hela kroppen fick en ordentlig genomkörare.
  Väl hemma igen pockade behovet av kontanter och ett besök i affären på. En av Sofies klasskamraters mamma är hemma på måndagar och ett telefonsamtal dit gav vid handen att hon också skulle till affären. Så bra! För att jag inte skulle hinna slöa till så åkte vi med en gång.
  Idag hade affären en alldeles ny 10-kronors-binge framme. Där dök vi i och grävde hej vilt. Det är alltid lika kul med dom där, och särskilt när man är nästan först i den :o) Vi fick sällskap av en tredje mamma, som vi inte känner, och vi var nästan barn på nytt. Titta här, och titta vad jag hittade, är inte det här nåt för dig, å en så'n så bra... Jag blev betydligt fattigare på den här turen än jag hade räknat med, men kul var det...
  Vid tolvtiden hittade jag så tillbaka till sängen och sov som en klubbad oxe till tre. Då visste jag knappt om det var morgon eller kväll och vilken dag det var!
När klockan började närma sig fem började jag fundera allvarligt på vart Sofie hade tagit vägen. Hon slutar fyra och som längst har hon hittills tagit 40-45 minuter på sig hem. På fritids hade dom precis börjat gå hem och den personal som var kvar visste inget om när hon hade gått... Tio över fem kom hon... Hon hade gått från skolan kvart över fyra. Nytt snigel-rekord!
  Badkaret är ljuvligt att ha. En av de saker jag handlade idag var badskum och sådant. Så jag har naturligtvis tillbringat en stund i det varma vattnet idag också. Jag känner mig ren på ett helt annorlunda sätt nu. Det är som om jag inte blivit av med allt svett i duschen förut. Sofie var naturligtvis snabb och kastade sig i karet hon med :o) Tyvärr gjorde det att hon blev lite sen isäng, men inte så farligt. Idag somnade hon ca kvart över åtta. Det var på tiden! Det har varit alldeles för många sena kvällar ända sedan jullovet. Hoppas vi har vänt på det nu.
Klockan börjar närma sig nio och då är det Cityakuten på trean... Morsning!

 

Torsdag

12 februari

Är det det här man kallar misshandel av trogna läsare...
Det är nu 10 dagar sedan jag skrev sist och inte har jag någon riktigt bra ursäkt. Sedan sist har jag visserligen brottats med något virus. Haft feber, snuva, ont i bihålorna och misstänkt urinvägsinfektion. Det mesta har släppt, men jag är rätt trött. Lusten att sitta vid datorn har varit minimal. Istället har jag varit parkerad framför tv-n med en stickning eller i sängen med ett korsord.
När och om jag har sovit har jag drömt dom mest konstiga, vilda, drömmar som gjort mig mera trött på morgonen än på kvällen. Inatt rantade jag omkring på ett hotell och hamnade mitt i skottlossning mellan olika maffia-typer.... Hmmm?
En annan dröm är egentligen ingen dröm utan ett tillstånd mellan sömn och vakenhet som inträffar när jag gått och lagt mig - nästan varje kväll ett tag nu. Det är som om jag befann mig på en mycket mörk plats, så mörk att horisonten egentligen inte syns - men det är ingen tvekan om att den är där. I övrigt finns ingenting. Men längst bort i horisonten sticker överkanten av en typ "sol-skiva" upp. Den sprider inget ljus omkring sig, utan är bara tydligt avtecknad mot det mörka. Färgen är egentligen ingen färg utan bara ett intensivt "vitt?" ljus. Konstigt är det i alla fall.
Nu är jag barnledig för helgen. Pappa har varit och hämtat Sofie. Dom kommer tillbaka på söndag. Förra helgen var jag också ledig, men då var jag å andra sidan däckad av feber.
Häromdagen kom det reklam från Jysk igen. Dom hade sänkt priset på en bäddsoffa med ytterligare 400 kr. Så nu blir det ny soffa och ingen ny säng!!! Hemkörning kostade inte skjortan heller - så nu är det bara att vänta.............
Träffade min reumatolog idag. Mina ömma fötter gick det inte att göra nåt åt, men däremot var hon rätt envis med att jag skulle börja simma eller ta hem en motionscykel. Envis var bara förnamnet. Ska jag möjligen tolka det som att hon misstänker att det är min vikt som orsakar mina onda fötter? Jag har faktiskt tänkt tanken själv. Men varje gång jag försöker göra nåt åt vikten får jag bara ännu mer ont i fötterna....
Det är lite så överlag just nu. Vad har jag egentligen gjort för fel?
En livsåskådning säger att man kommer till jorden med en uppgift, som man tyvärr glömmer i mycket späd ålder. Men om man börjar tappa spåret så kan man få mer eller mindre tydliga fingervisningar om att man är fel ute.
Först en depression som sedan blev cancer som visade sig vara på hugget och som fanns även i skelettet och ända in i äggstockarna. Sedan vidare med operation av bröst och äggstockar som ledde till klimakteriet med rikligt förekommande svettningar och vallningar. Inoperation av en "snabbkoppling" till droppet som aldrig riktigt suttit där den ska utan hasat ner, nästan in i mitt kvarvarande bröst. Då den bara krånglade så blev jag inskickad på röntgen där det visade sig att slangen flyttat sig 3 cm! Den ska ut och en ny ska in... Å så lägger vi på att läkarvetenskapen står handfallen inför det faktum att patienterna rätt som det är blir immuna mot hormonbehandlingen.
Om man lägger ihop detta så blir min fråga - vad gör jag för fel????
Varje gång jag försöker ta mig i kragen och motionera mera, eller engagera mig mera, eller läsa tidningen varje dag, eller skaffa mig bättre dygnsrytm, eller äta hälsosammare - så händer det något som gör att det spricker...
    Vad gör jag för fel???
    Var har jag gått fel??
    Vad är det jag borde göra???
Blääääää!!!!

Nu tar det säkert ett tag innan jag skriver igen.... Morsning.

 

Onsdag

18 februari

Våren är på gång...
Fåglarna sjunger som galna och en och annan grön knopp är på väg upp ur marken. Men inte är jag gladare för det...
Måndag var ett riktigt bottennapp. Sofie skulle till tandläkaren i Göteborg och få tandställning. Så långt allt väl. Då jag inte visste hur lång tid det skulle ta så hade jag inte beställd hemresa. Vi var klara på 20 minuter ungefär så ca kl 12 ringde jag för att få en bil hem. Det finns någon regel om att de måste få en timme på sig att få fram en bil - och det tog dom. Vi skulle få en bil kl 13. Jaja, det är ju inte mycket att säga om så vi gick och fikade. 45 minuter gick utan några större problem. Under tiden kom jag på att vi ju skulle hinna handla i Lerum och ändå hinna med Flexibussen 14.15 hem. Himla bra - på telefonen för att boka. Men se det gick inte alls. Konstigt. När man ringer från mobilen hamnar man i Falköping så en stund senare lånade jag en vanlig telefon och försökte igen. Då hamnar man i växeln i Göteborg som vet vad som gäller med bussen i Lerum. Men det gick inte genom dom heller, men den tjejen tyckte att det var så konstigt att hon skulle kolla upp det och återkomma. Det gjorde hon, 13.10. Jodå, hon hade lyckats boka in oss på bussen, den skulle komma 14.20. Himla bra, men var är vår bil??? Ja, var är den... Hon ringde tillbaka efter någon minut och talade om att det hade trasslat till sig för chauffören och att han skulle komma OM 20 minuter!! Men hallå!!??!! Finns det ingen annan bil? Nä. Ingen annan bil i hela Göteborg? Nä.. Nähä... Nåväl, taxin kom 13.30 och visade sig vara en rullstols-/bår-bil och inte sjutton skulle vi få åka hem inte. Nä, vi skulle till Sahlgrenska och hämta en patient uppe på en avdelning! Dubbelsuck!!
SEN var det vår tur att åka till Lerum. Vi var framme 14.16 och det var precis att jag hann ta ut pengar innan bussen kom. Då visade det sig att mitt magnetkort (biljetten) låg hemma i hallen! Men dom på bussen är trevliga människor och vi fick åka med ändå. Men i vanlig ordning med den bussen är det inte direkt raka vägen hem. Vi var hemma 14.45!!! Tre timmar för att komma hem från Göteborg!!?? Det är knappt tre mil!! Bottennapp, bedrövligt, dåligt......
Jag har skickat ett surt mail där jag undrar var gränsen går för att inte behöva betala för resan men har inte fått svar än...
På kvällen fick jag ett totalt bryt med tårar som bara rann, och rann, och rann, och rann och vägrade sluta. Jag började SMS-a med Sofies pappa och råkade nog skrämma honom rätt bra. Hoppsan! Jag lät tydligen självmordsbenägen... Han erbjöd sig till och med att försöka få akutpermission och komma ner. Men riktigt såå illa var det inte... Om jag på allvar skulle få för mig att tömma hela dosetten på en gång så lovar jag att lägga in mig - innan.
Det är bättre idag - jag lovar. Men riktigt glad är jag inte. Och jag är fortfarande trött, men jag klarar vardagen utan att grina hela tiden.
Idag hade jag totalt tre läxläsande barn hemma och det gick jättebra. Ätit har vi också gjort och nu tittar Sofie på barnprogrammet. När jag är färdig här ska jag logga in på Ellos och köpa mig ett par strechjeans och en baddräkt till Sofie.
Å så kommer nya soffan nästa vecka :o)

 

Fredag

20 februari

Ny budgetmånad...
Även idag flödar solen, i alla fall hittills (12:46). Hade jag haft lite mera energi så hade jag redan varit i affären och månadshandlat. Men jag har liksom inte kommit så långt än. Igår hade jag rena sömnsjukan och kunde inte begripa varför. Jag hade ju sovit under natten.... Till slut kom jag på det. Jag fick ju Zometa-droppet i tisdags och en av biverkningarna är influensaliknande symptom. Jag har råkat ut för det förut och kuren är att äta kalk-tabletter. Jag har dom men behöver dom inte varje månad. Därför lyckas jag glömma det för jämnan. När jag nu skriver det här kommer jag på att jag inte tagit någon idag. Så konstigt att jag är trött - NOT! Å andra sidan finns det fler anledningar till min låga energinivå idag.
Minnesgoda läsare kommer ihåg att jag hade problem med ont i magen-ryggen på mornarna förut. Ungefär som en riktigt otrevlig mensvärk. Idag kom det igen. Riktigt rejält. Jag vaknade av det vid sex-tiden och låg sedan halvvaken och bara väntade på att klockan skulle bli 7 så att Sofie skulle vakna. Stackarn.. Jag ropade på hennen strax efter att hennes klocka ringt och sa att jag behövde hennes hjälp. Då kom hon direkt! Det jag behövde var min vete-kudde och någonting att stoppa i munnen. Vetekudden bor på översta hyllan i bokhyllan och framför den står för tillfället en torkställning. Men hon fick ner den!!!! Och hon kom ihåg att den ska sprayas med lite vatten. Och hon kom ihåg att det var 750W som gällde, men vi fick titta efter hur länge. Och då var hon ändå knappt vaken!!! Jag fick den hjälp jag behövde i rask takt och sedan skulle hon ta hand om sig själv. Det gick väl si och så med hastigheten. Vi kom överens (jag var kvar i sängen då) om vad hon skulle ha på sig, men tyvärr visade det sig vara för trångt om saligheten i det plagget hon hade ytterst... Sedan var den morgonen förstörd för henne! Jag lyckades komma ur sängen så småningom och lyckades få i henne i andra kläder efter ihärdigt plockande i garderoben. Medan hon sprang genom badrummet bredde jag mackor och blandade o'boy och hällde i en flaska (tur att vi köpte en stor Pucko igår). Medan hon tog på sig ytterkläderna knackade det på dörren - dagens sällskap till skolan! De kom iväg i god tid. Sofie med macka i hand...
Egentligen var jag inte sömnig när hon gick, men jag hade fortfarande så ont att jag återvände till sängen...
Nu är jag jättesömning, det är varmt inne pga solen och jag ska nog gå och lägga mig någon timme till. Kroppen gillar inte alls när jag får så här ont. Jag ska komma ihåg att ta en kalktablett bara :o)
När jag vaknar nästa gång blir det en sväng i badkaret och sedan ska jag ta tag i det här med att handla.... Hoppas bara att magen/ryggen sköter sig.

Usch vad jag är gnällig.... Men det står ju högst upp på min site "att leva med skelettcancer". Så här är det.

 

Torsdag

26 februari

Jag kanske ska döpa om det här till veckodagbok ändå...
Få se nu... Sist skrev jag om att jag skulle ta hand om det här med att handla. Fredagen blev det inget med det och om jag inte minns alldeles fel så gjorde det ingenting. Jag hade inte sovit så bra. Men på fredagkvällen kom mamma och jag överens om att hon skulle komma och hämta oss vid middagstid och så skulle vi åka iväg till min storebror som fyllde år. Sedan skulle vi handla på vägen hem. Av det blev inget! Jag sov så himla dåligt på natten att när det var dags att göra sig i ordning så protesterade hela kroppen vilt. Det var bara att krypa tillbaka ner i sängen och börja om. Sofie fick representera familjen Zander och knallade iväg glad i hågen. Att åka på kalas är alltid kul - och särskilt roligt när det är hemma hos minsta kusinen! Då är det inge noga om mamma kommer med eller inte.
När dom hade kalasat färdigt så hade jag piggnat till tillräckligt för att orka gå och handla så jag blev hämtad på vägen förbi. När vi lämnat av karlar och Sofie hemma hos mamma så drog hon och jag vidare till ICA Maxi i Alingsås. Jag har inte varit inne där sedan dom blev klara med ombyggnaden... Ingen hade bråttom.. Så jag fick lulla runt där i lugn och ro tills jag var klar. Då fanns det liite mer än bara mat i vagnen :o)
Söndagen var jag utslagen igen. Och sent måndag kväll kom Sofies pappa.
Tisdag var det dags för ögonläkaren, mörkersyn och ögonbottens-koll, för Sofie. Äntligen fick vi klara besked om vad som fattas henne. Hon är lätt översynt och en aning astigmatisk (brytningsfel) på vänster öga. Så små fel brukar dom inte korrigera men eftersom den här mamman själv är överkänslig för synfel så ska vi prova med läsglasögon på henne i två månader. Vi fick order om att uppsöka närmaste bensinstation och köpa läsglasögon +1.00. Så här efteråt har jag funderat lite på det där. Det hjälper henne och hon trivs, men varför korrigera +1 när synfelet är +0,25. Och varför båda ögonen när det bara är det ena som behöver det? Men dom vet väl vad dom gör...
Onsdag var jag utslagen igen men blev lite gladare när jag fick veta att den nya soffan skulle komma torsdag morgon. Då blev det fart på mig för att bli av med den gamla. Tillslut var det bestämt att Lions kommer och hämtar den gamla på lördag. Mamma och lillebror kom insvepandes på blixtvisit för att flytta undan den gamla soffan för att den nya skulle få plats. Så för tillfället har jag soffa, fåtölj och säng i mitt rum :o) Jag blir lite nostalgisk - det påminner om tiden i 1 r o k.
Nya soffan kom idag!!!! Chauffören ställde den snällt på plats, tog pengarna, tackade för sig och försvann. Det var ju rart att han inte bara lämnade den på utsidan... Men den var väl inslagen i plast och armstöden och fötterna skulle monteras. Med avbrott för att sova middag fick jag ihop den ändå!! Men i morgon kommer jag inte att göra många knop....
Det har varit en allt annat än lugn vecka och jag har sovit allt annat än tillräckligt mycket per dygn och definitivt alldeles för lite på nätterna. Men det har ju hänt roliga saker också.

Nästa vecka ska jag upp på operationsbordet igen...
Visserligen dagkirurgi med lokalbedövning, men ändå. Dom ska skära och böka i mig. Och så ligger man så j-la obekvämt! På torsdag är det nämligen dags att byta ut porten. Alltså min Port-á-Cath, även kallad snabbkoppling till droppet, ska bytas ut. Den gamla slangen har flyttat sig 3 cm så det går inte att använda den längre. Fram tills dess är det en stillsam vecka - hoppas jag...