Very long time and no see...
Hej alla trogna och nya dagboksläsare! Jag vet...
Det är längesedan nu! Men livet tycks komma emellan hela
tiden. Jag går här och kommer på att "det ska
jag skriva om" men så blir det inte av. Men nu känner
jag att det är dags att åtminstone skriva någonting
så att ni vet att jag lever och mår så bra jag kan.
Segla med pappa var himla skönt. Fast "segla"
var väl att ta i. Inte en enda gång på två
veckor hade vi seglet uppe. Men vi har inga sådana krav på
oss och inte hade vi bråttom någonstans heller. Om vi
vaknade på morgonen av att regnet trummade på taket så
vände vi oss på andra sidan och somnade om. På de
två veckorna var det bara två (2) dagar som det inte regnade
någonting alls! TVÅ! Annars hade vi nog sommarens alla
möjliga vädertyper - varje dag. Kallt-varmt-kallt-varmt-blött-torrt-blött-torrt.....
Naturligtvis var det krångel med researrangemanget.
Självklart. Ursprunglig plan var att pappa skulle segla från
Stockholmstrakten, runt Sverige, och sedan via kanalen söderifrån
till Vättern. Men - inget blir som man tänkt sig. Första
veckan fick han ta upp båten på land en sväng för
det var något som inte var som det skulle. Där sprack hans
reseplanering. I och med det så sprack även min. Jag hade
fjäskat åt olika håll för att få skjuts
till och från båten men nu när båten inte skulle
vara där det var sagt från början så fick jag
börja om med fjäskandet. Efter mycket om och men hit och
dit så blev det så klart. Ursprungliga chaufförer,
ursprungliga dagar - men till och från Stockholmsområdet
istället för Skåne.
Hej å hå!
Vi kom lyckligt och väl hem på fredagen för att tvätta
kläder och packa om Sofies väskor. Hon skulle på 4H-läger,
djurläger! Där deltar man i den dagliga skötseln av
gården, djuren och köket. Hon skulle vara borta från
söndag till fredag. Inte långt bort, det tog bara 20 min
att köra dit. Men i vanlig ordning så får ju ingenting
fungera som man tänkt sig. Sent lördag kväll, direkt
efter maten, vände Sofies tarmar utochin på sig. Detta
pågick ett par timmar tills vi var helt utmattade bägge
två. Efter lite detektivarbete kom vi fram till att maten vi
ätit i Södertälje innan vi åkte hem var boven
i dramat. Pappa var också dålig och dom två åt
samma rätt. Jag åt annat och vår chaufför åt
inget alls. Jag mådde bara lite illa, pappa vart dålig,
chauffören var helt frisk men Sofie fick bosätta sig i badrummet...
På söndagen skulle hon ju åkt iväg till lägret,
men fick lugna sig till måndag morgon. Som minnesgoda läsare
vet så har hon lite problem med separationsångest och
magkatarr så nu vart det rejält spännande. Skulle
hon fixa detta?? Vara borta hemifrån fyra nätter... Utan
att känna någon där...
Lite krångel blev det allt, tråkiga telefonsamtal och
en blixtvisit från min sida, innan det fungerade. Men hon blev
kvar!!! Och hade jätteroligt!!! I alla fall på dagarna
;-)
På måndagen fick jag så telefonsamtal från
kommunen om att hemtjänsten blivit beviljad och skulle
komma nästa onsdag eftermiddag. AAAAAHHHH!!!!
Jovisst, efterlängtat och så, men... Det såg ju ut
som om en bomb slagit ner hemma med väskor och madrasser och
prylar och pryttlar och pallar och stolar och.....och....och.... Så
gick det med min lugna vecka som jag tänkt ägna åt
trädgården. Alla dagar ägnades mer eller mindre åt
städning. Det är så här med hemtjänsten
(HT) att om det är golv dom ska ta så tar dom bara fria
ytor. Inte under soffan, på bokhyllan, bakom spisen... Allt
det där får man fixa på något annat sätt.
Måndagen var jag ju och lämnade Sofie, tisdagen tog jag
"ledigt" och gjorde inte mycket vettigt, onsdag var jag
och lämnade grejer till Sofie, torsdag städade jag mest,
fredag var det dags att hämta. Men "lediga" stunder
ägnades åt städning, röjning och sanering av
olika slag. Så när Sofie kom hem igen var jag nästan
tröttare än när hon åkte. Under veckan hon var
borta så mådde jag så konstigt. Tröttare än
vanligt och hängig och... Till slut kom jag på vad det
var! Abstinensbesvär!! På båten tog jag ju max-dosen
av alla mina mediciner och när jag kom hem igen gick jag direkt
tillbaka till grund-dosen. Klant!! Men det var ju lätt att fixa
:o)
Så skulle då Sofie vara hemma över helgen medan
jag skulle tvätta (igen) och sedan skulle hon haka på sin
pappa i lastbilen på måndagen. (I måndags).
Men... Ja, du har läst det förut idag, det blir aldrig som
man tänkt sig. Att inleda en lägervecka med matförgiftning,
fortsätta den med hemlängtan och alldeles för lite
sömn och sedan avsluta med ett diplom "Veckans Modigaste"
och tårar för att det är slut. Det hade kostat på.
Dessutom var hon jättenyfiken på hur det skulle gå
till med HTen på onsdagen. Så hon kom inte iväg förrän
igår eftermiddag. Det blir ju inga två fulla veckor barnledigt,
bara nästan. Men det, som allting annat, får gå ändå.
Vi var åtminstone inte i luven på varandra...
Nisse då? Jodå, han har allt varit med nästan
överallt. Pappa har en annan båt än den han hade förra
året och det var något med motorljudet på den här.
Nisse blev lika ledsen varje gång (nästan varje dag) motorn
gick igång. Ledsen och stressad. Inte blev det bättre av
att det var så attans halt överallt att han fick träningsvärk
redan första dan, stackarn. Inte heller klarade han av att hoppa
ut från ruffen (hytten) till sittbrunnen själv, det var
för högt. MEN från sittbrunnen ut på däck
fungerade alldeles utmärkt. Hans och min favoritplats lugna,
vackra dagar var på fördäck :o) Problemen med halkan
löstes efterhand först med 1,5 m wettexduk som tejpades
fast utanför hytten och sedan med en tunn, gummerad dörrmatta.
Motorljudet blev bättre med vanliga, hederliga, gula öronproppar.
När han hade haft dom ett par dagar så behövdes dom
inte mera sen. På nätter skaffade han snabbt sig en favoritplats
- inuti pappas sovsäck!
Idag hade jag tänkt att ägna mig åt trädgården
och Nisse. Men... (har du hört det förut?) Vi hann gå
en sväng till affären och sedan tittade jag på tv
en stund. Lagom tills jag kände för att gå ut igen
så - gissa - började det regna! Hmm... Mera tv, mera regn,
mera tv, mera regn.... Gör alltid Jan Troell för långa
filmer? Jag började titta på "Sagolandet" vid
14 och halv fyra började jag tycka att det var bra nu. Tittade
vidare till fyra-tiden och kollade sedan hur lång den var egentligen.
Det skulle hålla på till fem!! 14-17!!!!!! Då stängde
jag av och gick ut för att röka. Guess what - det ösregnar!
Inget ont som inte har något gott med sig - jag hamnade äntligen
framför datorn.
Mera nytt? Jag har köpt en ny mobiltelefon, Nokia 6610i,
med kamera och radio. Jag är som ett litet barn med en ny leksak
:o) Jag har fyllt år (ingen jämn ålder) och fick
en sladdlös skruvdragare/borrmaskin. Samma med den, barn i leksaksaffär.
Löjligt egentligen att bli så glad för två maskiner.
Men dom underlättar mitt liv. Jag har länge dragit mig för
att göra ett par saker som involverar skruvande och i höst
blir det en vända på sjukan igen. Nya bröst!! Då
kommer lilla radion i telefonen att vara bra att ha.
Nu protesterar min händer så jag får ge mig.
Men det ska ju ut på nätet oxå, fast det tar jag
nog senare.
Tack för alla glada tillrop, både i mail och i gästboken,
utan dom hade jag nog slutat skriva helt. Varför? Ingen aning!