Nu var det länge sedan igen...
Och julen börjar närma sig med stormsteg. Lustigt - jag
brukar annars vilja sätta upp ljusstakarna 2-3 veckor för
tidigt. Men i år har jag inte hunnit med.
Redan dags??!!
De små växer...
...och frodas. Nja, Nisse växer väl egentligen inte. Han
bara mognar. Sofie däremot växer så näsblodet
rinner och benen värker.
Bröst...
...jodå, jag har fotograferat dom - med vanlig kamera. Så
när bilderna väl är framkallade ska ni få se.
Men i vanlig ordning får ju ingenting fungera som det ska. Det
är ett ställe som bara vägrar att läka. Det är
snart två månader sedan och jag har fortfarande ett öppet
sår. Inte så stort - men nog så irriterande.
Som vanligt på hösten...
...har jag extra ont överallt. Jag MÅSTE införskaffa
en sån där liten värmedyna dom har på sjukhuset.
En TENS-apparat har jag haft hemma ett tag och den är guld värd.
Bättre än "zon - varför behandla hela kroppen...".
Det är elektrisk stimulering av nervändar som verkar smärtlindrande.
Och som vanligt på hösten blir jag lika trött. Nu
känns det som om jag är i en klar nerförsbacke. I slutet
av backen står rullstolen och väntar. Men backen är
lång. Jag hinner nog inte ner än på minst ett år
eller två eller tre eller... Men som jag sa förra vintern
(tror jag det var) - "nu är jag nog så bra som
jag kan bli".
Backen upp var därmed avklarad - och jag har nog varit på
plattån där uppe så länge jag kunde. Nu är
jag i backen ner... Tror jag..
Låter jag lite grå?
Ja, det är jag nog. Visst - det är kul med nya bröst,
men en frisk kropp hade varit ännu roligare. Det börjar
nog bli dags att ta förnyad kontakt med vuxen-psyk. Det är
ju ingen som tar något ansvar för min anti-deppresiva
medicinering (Zoloft). Jag har precis försökt sänka
dosen något, men är väldigt osäker på om
det var så lyckat. Om inte annat får jag väl höja
den igen för att orka med julen.
Julen lockar mig inte alls i år!! Inte nåt!