Det var en gång...
...en liten mamma som hade en liten pigg dotter och en ännu piggare liten hund...
Det hände sig en kväll, för inte så länge sedan, att mamman stod i ett främmande badrum och tittade sig i spegeln.
Hon hoppade till lite när hon såg att hela håret fått ett grått skimmer sedan hon senast såg sig i spegeln. "Det är nog ljuset i det här badrummet" tänkte hon.
Kvällen som den här sagan handlar om var hon dock hemma i sitt eget lilla hus med både barn och hund.
Precis som det brukade vara.
Allting var som det brukade förutom att mamman var så trött, så trött och inget hellre ville än att få sova.
Barnet hade fått kvällsmat, hunden hade varit ute och godnattsagan var läst.
Men barnet kunde inte sova. Till slut tog barnet och byggde sig ett bo på golvet i mammans sovrum.
Men barnet kunde ändå inte sova.
Varje kvart ungefär talade barnet om för sin mamma att hon inte kunde sova och frågade samtidigt något som hon ville ha svar på.
Mamman var så trött, så trött att hon inte alltid klarade att svara rätt.
Då blev barnet vasst i rösten - "Mamma, jag frågade dig nåt!"
Mamman blev då tvungen att komma upp ur sin sköna nästan-sömn och tänka till lite.
Och passa sig så att hon inte svarade något alldeles galet ur sin dröm istället.
Så här höll dom på i lite mer än en timme ända tills telefonen ringde.
Det pigga barnet hoppade lättad iväg och svarade.
Medan barnet pratade i telefon sjönk mamman lite djupare ner i sömn.
Men säg den lycka som varar - det var mormodern som ringde och ville prata med mamman.
Så den trötta, trötta mamman fick masa sig upp ur sin varma sköna säng och stappla ut i köket i stället.
Efter en stund sa mormodern något bra "Ta med barn och hund och gå en promenad så kanske barnet somnar sen".
Den trötta, trötta mamman sken upp och tog fasta på vad mormor sagt.
Men eftersom det fortfarande var ljust ute ändrade hon lite på budskapet.
Barnet fick klä på sig över nattlinnet och själv gå ut med hunden.
Alla blev lika glada.
Barnet som fick gå ut, hunden som fick en extra promenad och mamman som fick en stund för sig själv att försöka vakna till på.
För nu hade mamman gett upp. Det gick inte att somna före detta barn. Absolut inte denna kväll i vart fall.
Hur denna saga slutar är det ännu ingen som vet.
Barnet är fortfarande ute, mamman sitter vid datorn och blinkar och muggen med varm o'boy är snart slut.
Mamman passade på precis när barnet gått ut att gå tillbaka med barnets bo till barnets säng.
Så när barnet kommer in igen ska barnet lägga sig i sin säng och vara tyst och lyssna på den lugna musiken.
Under tiden tänker mamman sätta sig utomhus och röka. Det brukar fungera.
Snipp snapp snut - nu var denna saga slut.
...fast kanske ändå inte...
Barnet kom snart hem igen.
Både barnet och hunden var helt genomblöta så mamman fick lite annat att göra än att skriva saga...
Men å andra sidan så blir det en fortsättning på sagan så fort barnet har somnat och hunden slutat leka virvelvind.
Hunden vart alldeles sjövild av promenaden....
...sagan om den trötta mamman fortsätter...
Den trötta, trötta mamman satte på lite lugn musik och gick ut för att röka.
Därute fick hon strax sällskap av en annan trött mamma som också var ute och rökte.
Det blev därför två cigaretter.
När mamman så kom in igen fick hon direkt syn på den lilla hunden som nu sov gott på golvet i barnkammaren.
Mamman tittade in och såg att barnet nog sov gott nu. "Å så skönt" tänkte mamman och skulle precis sätta sig vid datorn och skriva färdigt sagan.
Men då - "mamma..." Barnet sov inte alls, hon hade till och med varit uppe en sväng medan mamman var ute.
Då gick mamman till sin egen spegel för att titta efter om håret verkligen var grått.
Det var det inte, men mamman undrade lite förstrött om det inte snart kommer att vara det, på riktigt.
Hur lång tid det tog innan barnet somnade? Ja, det får du hitta på själv.
Snipp snapp snut - nu får sagan vara slut.
Av Anni. Utplockat ur dagboken av Johnny