Flickan med ett paraply II

Se hur hon virvlar uti dansen, hon den sköna
Hon skrattar och tycks sväva så lätt
Rör sig som i trans och golvet hon kröna
Den drottning hon är med all rätt

Jag följer hennes dans med vin och med saknad
En saknad efter allt som känns rätt
Ett glas och med ens det dimhöljda klarnar
Om hon endast mig bara sett

Hon ler och hon skrattar då hon alla förblindar
Hennes barm den skönaste konst jag sett
Hon rör sig i dansen då hon mitt väsen lindar
Jag är blind och svävar så lätt

En bris, en tanke, en skymt av det enda
Det enda som jag vet är rent
Ej förkolnad som jag med mina förhoppningar utbrända
För mig är det redan för sent

Snart jag dock vaknar från dansande drömmar
Tillbaka är jag men försvunnen är hon
Den drottning jag beundrat, vild utan tömmar
Ett minne blott i detta ensamma rum