2b.Lyssna på dina delpersoner, en i taget!

Voice Dialogue (VD) (ungefär:Rösternas dialog)är en terapiform som skapats av amerikanerna Hal och Sidra Stone. Den går ut på att man ska lära känna sina olika inre sidor. Delpersoner kallar de dem alltså. Hal och Sidra Stone har valt att acceptera att det faktiskt finns många olika röster/erfarenheter inom oss människor och att man kan samarbeta med dem i stället för att låtsas som om de inte existerar.

I sin terapi låter de klienterna flytta sin stol eller byta stol för att markera vilken delperson som just då har ordet.

Att inte medvetandegöra sig om sina olika sidor kan få förödande konsekvenser, menar Hal och Sidra Stone. Då kan någon stark, negativ delperson ta över och styra vårt beteende, utan att vi märker det, t ex den föraktfulle, den dömande, den oföretagsamme, den fege, den girige, den maktberusade.

Det är ens medvetna jag som fungerar som ordförande i skaran av delpersoner. Det är den delen av dig som ska lyssna på var och en av de andra, noggrant överväga vad de säger och sedan komma fram till hur du ska handla.

Observera att man aldrig får skylla på någon av sina delpersoner, när något gått snett. Det är det medvetna jaget som bär ansvaret. Detta är mycket viktigt!

Några delpersoner som de flesta av oss bär på:

Vi börjar med de högröstade. Du kommer säkert att känna igen dem och finna att flera av dem är väldigt goda kompisar till dina föräldrar och lärare. Ibland uppträder pappa och mamma själva, det vill säga den integrerade bild vi har av dem.

Delpersonerna nedan är hämtade ur Hal och Sidra Stones Omfamna ditt inre:

Kontrollanten/det övervakande jaget skyddar oss från faror och ser till att vi uppför oss som vi ska.
Pådrivaren har, enligt VD, "en piska i ena handen och en kom- ihåg-lista i den andra". Så fort vi prickat av något på listan, skriver han dit något nytt.
Den inre kritikern/jämföraren vet var vi har våra ömma punkter. Han/hon påpekar bristerna i vårt utseende och kritiserar både det vi gjort och det vi försummat göra. ”Varför är du inte lika duktig som den eller den?” är en av hans favoritrepliker.
Perfektionisten tål inte minsta lilla dammråtta vare sig hos oss själva eller andra.
Den tjänstvilliga (hos VD kallad Behagaren) är oftast en kvinna som vill vara till lags.

OBS! Ibland kan det vara lite svårt att skilja på en yttre roll vi spelar och den inre delperson som tvingar oss till detta!

Bland de tystlåtna, förtryckta delpersonerna kan till exempel finnas:
latmasken, den sinnliga, den ansvarslöse, den icke-dömande, den kärleksfulla, den som vill göra det mest förbjudna.

Du kan själv fylla på galleriet, allt eftersom du kommer i kontakt med dina egna delpersoner. Att namnge dem är praktiskt. Då är de lättare att känna igen om de skulle dyka upp flera gånger.

Ofta uppträder delpersonerna parvis som varandras motsatser, en stark och en svag. Jag brukar tänka mig att de sitter i var sin ända av en gungbräda, som vårt medvetna jag måste få i jämvikt, så att inte den tunga/högröstade tar över.

Säkert har du någon gång sagt: "Jag förstår inte vad det är med mig. Jag kan inte bestämma mig. Ena minuten vill jag si och andra minuten så. Det är som om det fanns flera olika röster inom mig, som har helt olika uppfattning om hur jag ska handla." I själva verket kan just en sådan enkel valsituation hjälpa dig förstå vad Voice Dialogue-terapin går ut på. Det är nämligen precis så! Du har rätt! Hal och Sidra Stone menar att det finns flera olika delpersoner i dig som vill ha ett ord med i laget.

Sätt dig i lugn och ro och gå in i dig själv. Formulera problemet så tydligt som möjligt och fråga inåt om det finns någon sida/delperson som har någon synpunkt.
När man arbetar på detta sätt i Voice Dialogue brukar klienterna bli väldigt förvånade över hur naturligt och lätt det är att få kontakt med sina inre delpersoner. Det är som om de bara väntade på att äntligen få säga sin mening, utan att bli avbrutna. Ofta brukar någon högröstad och framfusig genast poppa upp och lägga fram sin oförytterliga åsikt. Men det kan också dröja en bra stund innan någon hör av sig. Ge dig till tåls! Antagligen är det då en av de tystlåtna som sitter och samlar mod.

Lyssna uppmärksamt och artigt på vad han/hon säger och skriv sedan ned det. Delpersonerna ska inte försöka övertyga varann eller förhandla med varann utan var och en säger helt enkelt sitt.

Om du, när inga fler tycks ha något att säga, känner dig förvirrad över alla dessa olika röster och synpunkter så lägg allt åt sidan och sov på saken. Morgonen därpå, när du förhoppningsvis har tid att ligga och dra dig, kommer du att upptäcka att en hel del av argumenten från igår känns ganska ovidkommande, medan andra ter sig desto viktigare. Och antagligen inte de du hade väntat dig. Du kommer också att upptäcka, tror jag, att orsaken till att du inte kunnat besluta dig tidigare var att du satt fast i någon sorts känslofälla som "Jag får aldrig vara med", "Den där hemska mänskan ska alltid krångla till livet för mig", eller "Jag är jätterädd för stora fester". Det vill säga någon av delpersonerna, i detta fall den mobbade, den misstänksamme eller den blyga, har hindrat dig att komma till skott.
Kanske gör du en ännu mer glädjande upptäckt: Någon av de inre rösterna har kommit med ett lysande förslag, som löser upp hela knuten!

När du vägt samman vad alla ville säga, är det mycket lättare att fatta ett bra beslut. Och glöm inte att ta hand om de delpersoner, som är arga eller ledsna! De behöver kärlek och trygghet. Det är faktiskt tillåtet att ha negativa känslor! Och accepteras som man är.

Möte med Farbror Joakim och flera till.

Jag ska illustrera vad Voice Dialogue kan hjälpa en med genom ett exempel ur en god väns, Gs, liv. Hon har liksom jag själv länge gått i VD-terapi:

En dag för länge sedan ringde Gs dotter och ville låna pengar: Hon ville så gärna behålla sin lille son hemma över sommaren och vänta med dagisintroduktionen till hösten. Men hon hade inte råd att förlänga sin föräldraledighet. Dottern grät, vilket gjorde G förskräckt. Hon släppte allt hon hade för händer, rusade hem till henne och lovade henne guld och gröna skogar.

På tillbakavägen störtade sig en flod av inre röster över G. Deras gemensamma budskap gick ut på, att G givit efter alltför lätt och mycket ogenomtänkt. Var inte beloppet, som dottern föreslagit, väldigt högt? Var det verkligen klokt att gå med på hennes förslag så där utan vidare?

G gick till sin Voice Dialogue-terapeut och fick hjälp att bena upp det hela:

1. Den första delperson som dök upp fanns väldigt nära G på höger sida. G tog sin stol och flyttade dit och gick in i den rollen. Det visade sig vara en person som satt på en stor kassakista. Väldigt lik Farbror Joachim, faktiskt. Han tänkte inte släppa ifrån sig en enda slant! Den saken var klar.
När Fabror Joachim sagt sitt, uppmanade terapeuten G att gå tillbaka till sitt medvetna jag och känna efter hur hon reagerat på detta budskap. Självklart skämdes G över att ha en så girig typ i sitt inre. Men vad skulle hon göra? Det var bara att acceptera att han fanns där.

2. Delperson nummer två dök upp satt strax till höger om den förre. Det var Gs nyfikna expansiva sida, en ung levnadsglad person, som frankt förklarade, att hon mycket väl kunde tänka sig att sätta sprätt på pengarna själv på t ex resor och kurser av olika slag.
Gs medvetna jag tyckte att det låg mycket sanning i vad hon sagt. Detta var en delperson som hon kände sedan länge och sympatiserade med.

3. Nummer tre dök sedan upp på Gs vänstersida, tätt intill det medvetna jaget. Det var Mamma G, hon som släppt allt och rusat till sin dotters undsättning. Men när hon fått prata av sig lite, så visade det sig att till och med denna mycket känslostyrda delperson insåg att man kunde ifrågasätta det begärda beloppets storlek.
Det kändes befriande för G att få mammadelen lite på avstånd, den som tagit befälet helt då dottern ringt.

4. ”Finns det någon mer som vill yttra sig i denna fråga?” undrade terapeuten. G kände efter. ”Jo”, sa hon efter en lång stund. ”Det finns någon långt ut på vänsterkanten. Men det är en delperson som jag inte vill identifiera mig med. Ja, helst gömma undan helt.” Men hur det nu var repade hon mod och lät honom komma till tals. Det visade sig vara ett slemmigt monster, som klafsade runt i ett träsk. Hans budskap var: ”Jag är ond. Världen är ond. Alla försöker lura alla.”
Så vidrigt! Kunde detta verkligen vara en del av G? Hon som ville tro alla om gott och ta det andra sa för sant!
”Men sedan dess”, berättar G, ”har jag haft stor nytta av denna delperson, som jag tidigare nästan inte alls varit medveten om. Han får mig till exempel att gå igenom deklarationen som någon annan hjälpt mig med, försöka förstå den och kontrollera att det stämmer och så vidare. Jag har insett att det låg mycket lättja i min tidigare låt gå-attityd och att jag innerst inne inte alls mått bra av att lättvindigt acceptera vad andra prackat på mig.”

Säkert var det denna kontrollerande, tidigare ljusskygga, delperson som fick G att gå till en familjerådgivare på en bank för att få hjälp att bedöma det realistiska i lånesummans storlek. Bankmannen, som själv hade familj och små barn, föreslog efter lite funderade ett nedbantat belopp, som båda parter kunde acceptera.

G var väldigt orolig att hennes goda relation med dottern och svärsonen skulle ta skada av att hon ifrågasatt de uppgifter de kommit med. Men det blev precis tvärt om, mycket beroende på den goda långtidseffekten av att familjen nu fått hjälp att planera sin ekonomi mera aktivt än tidigare.

Nu kanske mina läsare undrar vad detta har med drömmar att göra. Det kommer massor av exempel på detta längre fram i boken. Här har jag bara försökt sätta er in i själva begreppet delperson som alltså är ett av redskapen när man ska tolkar drömmar på mitt sätt.

Framåt till skikt 2c: Inre små barn (eller tillbaka till Innehåll)