Eget agerande

Vårt sätt att känna och handla i drömmen är ofta typiskt för vilka vi är. Detta är något som låter självklart, men som många av mina drömelever inte tänkt på förrän de fått det påpekat för sig.

Det här avsnittet handlar om vad vi gör i drömmen. Självklart kommer det känslor med i bilden då också. Vi känner på ett visst sätt, vilket gör att vi agerar på ett visst sätt, vilket i sin tur leder till att vi reagerar på det vi gjort på ett visst sätt. Precis som i vakna livet.


C ska laga fisksoppa. Om man plockar fram orden som beskriver hur hon agerar i drömmen, så visar sig ett mönster. Hon lagar, letar, sorterar, jäktar, springer, kokar, häller av, fyller på.
C kommenterar: ”Jag är en sådan som fixar och donar både på jobbet och hemma. Resor, fester och sådana saker. Denna dröm kan ha med den annalkande julen att göra. Jul är jobbigt. Jag funderar på att julstrejka".

Men drömmen kan också tolkas på ett inre plan." Jag städar och rensar bort obefogande rädslor, felaktiga mönster och tankebanor". Den tolkningen är lika sann den.

C säger vidare, att hon har en pliktmänniska i sig. Man får inte försumma sina plikter. Då blir det kaos. Det okända är skrämmande. Man kan gå under. Livet är fullt av måsten. Hon berättar att hon är äldsta barnet i familjen. Den som förväntades veta och klara allt.

Men C har också en njutningsmänniska i sig, som vill släppa loss, ta av sig den tunga ryggsäcken. Ta livet lite enklare. ”Det skulle vara jätteskönt och mycket roligare.” Denna delperson säger till C att det är okej att vara lite glömsk och slarvig. Det löser sig! Skratta och njut!C har låtit pliktmänniskan få alldeles för stort inflytande. Nu är det dags att lyssna på njutningsmänniskan.

Drömmen resulterade i att C åkte bort från julstöket tillsammans med sina barn. De uppskattade säkert att mamma inte var helt slutkörd, när julaftonen randades.


Att ha fullt upp att göra ses ofta i västerlandet som ett bevis på att man lever ett bra liv. Det ger en hög självkänsla. Men lagom är som bekant bäst. Och i dagens Sverige kan vi se förskräckliga exempel på hur det blir när man har alltför mycket att göra. För några år sedan drömde jag följande:

Jag är ute på stan med två små pojkar på 10 och cirka 2, 3 år, jämngamla med mina barnbarn. Jag vill visa barnen en stor gruppmålning, som en studiecirkel gjort. Jag letar efter en viss adress. En entusiastisk yngre kvinna dyker då och då upp och berättar för oss hur fin målningen är. Hon har varit med och gjort den. Jag släpar på barnen som blir allt tröttare, speciellt den lille som gör sig tung som bly. Nu har vi tre kvart på oss innan de stänger. Jag skyndar på min lilla skara så gott det går. Nu är vi äntligen framme. Det är en stor och glad målning, som heter Semester. Den föreställer en jättelik båt med massor av folk, som är i full fart med att semestra var och en på sitt sätt. Barnen tycker kanske bilden är fin, men är vid det här laget alldeles för trötta att uppskatta den efter förtjänst.

Kommentar: Den här drömmen varnar mig för att göra upp alltför vidlyftiga planer för sommaren och speciellt i mitt umgänge med mina (inre och yttre) barnbarn. De skulle antagligen trivas bäst i närmsta skogsbacke i stället för att forslas iväg till något vådligt jippo långt borta.


Behovet av att strukturera sin tid och använda den på bästa möjliga sätt, är ett återkommande tema i mina egna drömmar. Här är ett annat exempel ur min drömbok:

Vi ska strax ut och resa och jag är fullt upptagen med att samla ihop mina grejer. Någon kommer fram till mig. Jag får en speciell arbetsuppgift. Jag känner mig hedrad, vill egentligen inte, men åtar mig den ändå. Tänker att jag får väl göra uppgiften under resan. Känner mig pålurad något jag inte har tid med, men accepterar för att jobbet över huvud taget ska bli gjort.

Jag hade i vakenlivet just accepterat ett styrelseuppdrag i en förening, som jag är medlem i. Drömmen gav mig kraft att tacka nej till den i och för sig hedrande sysslan. Det fanns så mycket annat som jag hellre ville använda min tid till. En mycket konstruktiv dröm!

Ibland är drömmens bild och vakenlivets upplevelser på detta sätt nästan identiska! Resan kan vara resan genom livet; att samla ihop sina grejer kan tolkas som att bestämma sig för vad man ska ägna sig åt.

Den vår då jag skrev detta har jag haft två drömmar om att jag skulle ta flyget hem, men att jag inte var klar med packningen. I den första drömmen har jag så mycket grejer. Vill rensa ut allt jag kan vara av med. Vad behålla? Vad slänga? Försöker ta reda på när planet går. Men lyckas inte. Misstänker att det är snart. Plötsligt är min bruna resväska borta. Jag blir förskräckt, förtvivlad. Gråter hejdlöst. Jag får reda på att någon som håller föredrag har lånat den. ”Men jag måste ha den nu!” protesterar jag.

Jag hade beslutat ta tag i skrivandet av denna bok, som legat nere ett tag, när min drömkurs (föredraget) var slut. Men det fanns en dold otålighet i mig som visar sig i drömmen. Ska det bli någon bok, så vänta inte för länge. Mitt undermedvetna var redan i full färd med att sortera vad som skulle vara med och vad som skulle bort i det halvfärdiga manuset (res-väskan). Längtar efter att komma hem tolkade jag som att jag längtar efter att få boken klar. Jämför uttrycket ”att vara hemma” i kortspel.

Tre veckor senare är det dags igen:

Drömmer att jag ska resa hem. Är jättestressad. Ska packa. Jag har så mycket prylar med mig. Gråter vilt av oro för att jag inte ska hinna med den inbokade hemresan.
Det ingår att man ska städa efter sig. Kommer på att jag kan öppna en liten lucka i fönsterhöjd på dörren till den stora lokal jag ska städa. Då skapas drag. En hjälpsam vind föser allt löst med sig, lappar, kvitton med mera. Vinden samlar ihop det i en hög. Sedan kan man lätt ta hand om alltihop, tänker jag.

Alltså samma iver. Men här blir själva önskan att snart bli klar med boken ett hinder. Drömmen visar mig på att jag måste släppa stressen och prestationskraven och låta min inre inspiration styra arbetet (inspirare, latin = andas in i något). En drömbok går inte att stressa fram. Den måste få växa i sin egen takt.


Här är ytterligare några av mina drömmar. De fungerar som en spegel som visar mig hur jag bär mig åt och hur jag skulle kunna göra i stället. Mina drömmar försöker ofta få lite hyfs på mig. Och brukar lyckas också, tack och lov:

Jag svarar på andras telefonsamtal för att vara hjälpsam. Kan inte ge rätt besked. Hittar inte i tidtabellen osv. Krånglar till allting i stället för att hämta den som egentligen skulle ha samtalet. Hon finns i bakgrunden och är mycket irriterad över att jag lagt mig i.

Typiskt mig att halka in på ett bananskal. Jag har nämligen en delperson, som har lätt för att känna sig utanför och som då kan bli desperat och göra dumheter. Förr var det än värre.
När jag drömde detta arbetade jag tillfälligt på en arbetsplats tillsammans med ett gäng unga flickor, som kände varandra väl. Drömmen fick mig att inse att de hade hoppats få vara för sig själva och prata lite fritt med varann. Och jag hade inte haft vett att knipa käft och ligga lågt. Hade lagt min näsa i blöt.


Drömmer att jag beställt och fått ett glas flädersaft. Jag ställer det på ett bord. Där sitter några farbröder. Jag slår mig ned och dricker. Det smakar gott. Men plötsligt är glaset borta. Jag blir arg och ledsen och anklagar den man som sitter till höger om mig för att ha tagit det. Jag sneglar mot de andra glasen på bordet. Nej, inget är mitt. Sedan finner jag mitt glas vid väggen nedanför en karta. Oj, jag har ställt det där själv, när jag för en stund sedan reste mig från bordet för att titta på kartan.

Lärdom: Det skulle bli mindre strul i mitt liv om jag gjorde en sak i taget och upphörde med att anklaga min omgivning för sådant som jag själv ställt till med.


Fällor

Många människor gillrar omedvetet fällor för sig själva och andra i vakenlivet för att (omedvetet) få tillfälle att leva ut sitt barndomstrauma. En mycket enkel och vardaglig sådan fälla kom jag på mig själv med, när jag i min ungdom började sällskapa med en ny man. Jag upptäckte att jag då blev mycket slarvigare än vanligt. Hur kom det sig? Jag kom fram till att det var ett slags test om mannen i fråga skulle kunna acceptera mig precis som jag var med min slarviga sida och allt. Kunde han inte det, gjorde jag slut.


Här är en svårare fälla man kan gillra för sig själv
:
En kvinna, S, är tillsammans med en man som hon är mycket fäst vid och som ger henne mycket värme och kärlek. Ändå drömmer hon att relationen till honom strular till sig.

Familjen ska ut och åka. S uppmanar en parant kvinna, som står och tittar på, att sätta sig bredvid hennes man i framsätet. Den främmande kvinnan gör som hon säger. S slår sig ned i baksätet. Mannen startar bilen och det bär iväg. De två där framme tycks ha det glatt och trevligt, medan drömmaren i baksätet känner sig gräsligt ensam och övergiven.

S brukar även i vakenlivet bete sig mycket självdestruktivt, för att "få" återuppleva sin kärlekslösa barndom och framför allt sin svartsjuka gentemot sina syskon. Barndomstraumat har blivit till en oemotståndlig nattsvart drog. Svartsjukan projicerar hon nu på sin nya man, som inte alls är lagd åt det äventyrliga hållet. Barndomens starka programmering gör att S periodvis demonstrativt "stänger dörren om sig" och lämnar sin man utanför.

Det gäller för mannen att förstå att hennes dåliga humör/depression inte kommer sig av något han sagt eller gjort, utan av något hon råkat ut för när hon var barn. Gör han inte det, vilket inte är lätt, är risken stor att förhållandet spricker.

Bättre, ja, i längden det enda hållbara, är förstås om drömmarna kan bli första steget för S till läkning av barndomstraumat, så att hon slutar testa sin man med sina destruktiva spel. För mer om sådana spel, se Eric Berne i litteraturlistan. Men ofta kommer den här typen av drömmar att följa personen i fråga många år efter det att han/hon anser sig ha gjort upp med sitt förflutna. De gamla ränderna sitter i. Man kan tycka att det är jobbigt och onödigt med sådana påminnelser. Men de är nyttiga!


Jag har ovan beskrivit Ss svartsjuka, som en farlig drog, som hon bara måste utsätta sig för. I denna avslutande dröm handlar det om ett högst reellt drogmissbruk:

E drömmer att hennes våning översvämmas av knarkare. Hon mår mycket illa av detta.
E har haft drogproblem, men tagit sig loss. Nu har hon en egen liten lägenhet, där hon lever i frid och ro. Drömmen kan ses som en påminnelse om hur hon haft det förr och en varning: ”Fall inte tillbaka i det gamla beroendet!”

Lucid Dreams
I kapitlet om mardrömmar berättar jag om senoierna i Sydostasien som lärde sina barn att besegra sina fiender redan i själva drömmen. Det händer faktiskt att även vissa av oss västerlänningar kommer så långt i umgänget med sina drömmar.
Drömmar där man är medveten om att man drömmer kallas Lucid Dreams.
I en av mina kurser fanns två elever som ibland kunde gripa in och förändrade handlingen direkt i drömmen i stället för i en meditation efteråt.

Den första eleven drömde om okända människor som hade det svårt och som han först inte ville låtsas om, men som han allt eftersom drömmen framskred, blev allt mer lyhörd och hjälpsam mot.

Drömmen blev ett viktigt steg i en process, där han som barn på grund av situationen i barndomshemmet, fått svårt för att visa medkänsla. Tack vare drömmen kunde han ta itu med denna oförmåga till empati också i sitt vakenliv.

Den andra eleven uppträdde i två roller samtidigt i sin dröm. Helt unikt!
Dels som en tonåring flicka som var rädd för en man, som farit illa med henne tidigare. Dels som en vuxen som ställer förövaren till ansvar för det han gjort.

Tillbaka till Titta på dig själv:agerande