Typexempel på drömtolkning

M drömmer om en isig trädlös värld. Hon går längs en strand och är rädd att falla i det svarta kalla vattnet. Hon har valt den besvärligaste vägen. Hennes kamrater har tagit en väg högre upp och undrar över Ms vägval Hon har räknat med att hon ska hitta genvägar tillbaka om det skulle behövas, men ser inga sådana. Det är inget insmickrande landskap. Dystert, mulet, väldigt halt. Hon anar ett bottenlöst svart hål där framme där stigen slutar. Några unga män skyndar förbi…

M följer, som vi brukar i mina kurser, drömschemat steg för steg i sin tolkning. Här har jag bara tagit med de punkter som hjälpte henne att förstå just den här drömmen.
(Siffrorna inom parentes hänvisar till drömschemat.)

Känslor (2 a): ”Min starkaste känsla i drömmen är rädsla. Jag känner igen den rädslan från min arbets- och livssituation. Jag har bestämt mig för att byta jobb. Jag måste pröva på något nytt för att inte stagnera. Men blir trött vid blotta tanken på att träffa nya människor och tvingas lära mig något nytt. Helst skulle jag vilja gå i pension. Det finns ingen glädje i livet!”

Agerande (2 b): ”Typiskt mig, att gå för mig själv. Och att vilja se något nytt, utforska det obekanta. Jag är inte är rädd för att göra saker ensam.”

Frågor (4): ”Varför är det så isigt och halt? Jag har valt en osäker väg och är rädd att hamna i det djupa svarta vattnet. Trots att jag har en inre styrka går jag stundtals även i mitt vakna liv ned mig i mörka svackor.

Vart tog genvägarna tillbaka vägen? Jag tror det betyder att tanken att jag skulle gå tillbaka till mitt gamla jobb inte känns bra.

Vilka är de unga männen? De är delpersoner med ung vital energi.”

Förändring (10): M gör om drömmen på det viset att de unga männen hjälper henne bort från det tillfrusna landskapet. ”Jag lär känna dem. De är orädda och vet vägen. Det känns bra och tryggt. De har en energi som jag saknar och som jag avundas dem. Och lust. Man mår bättre om man gör saker, inte faller in i sofflivet. Jag gör för stor affär av att byta jobb. Det löser sig nog, bara man är sig själv.”

Senare fick jag veta, att M trott att hon ensam måste bära ett nytt och viktigt projekt på sina axlar på den nya främmande arbetsplatsen. I själva verket fanns där några unga entusiastiska assistenter, två flickor, som hon nu har glädjen att arbeta tillsammans med.
Projektet har hittills gått mycket bra enligt M. Hon ser nu de unga männen i drömmen som ett förebud, en sanndröm, om vad som komma skulle.

Min (UHs) egen uppfattning är att de unga männen kan, om man vill, tolkas som okända delpersoner som länge, alltför länge, fått vänta på att dela med sig av sin styrka och handlingskraft.

Ev. tillbaka till Innehåll på första sidan.


Några livsavgörande drömmar


1. En god vän till mig, som hade bestämt sig för att omskola sig till ett annat yrke, drömde att allvarliga stränga män (delpersoner) uppenbarade sig och tvang honom förklara, varför han ville byta jobb. På det viset fick han i drömmen hjälp med att bearbeta den förestående förändringen, något som kan behövas i en sådan situation. Alltför ofta bestämmer vi oss för hur vi ska göra utan att ta kontakt med våra känslor. Utan att känna efter. Vi kör helt enkelt över oss själva.

2. Jag (UH) hade för några år sedan ett eget litet företag. Det var roligt och gick rätt bra, men så småningom beslöt jag mig för att det fick vara nog. Jag bestämde mig för att överlåta firman på en yngre kvinnlig kollega, som gärna ville ta vid.

Vi gjorde upp ett litet enkelt kontrakt. Då hände det underliga! Jag blev jättearg, jag såg helt enkelt rött så fort jag tittade på det där papperet som låg och väntade på våra underskrifter.
Vad var egentligen i görningen?

På natten drömde jag tre drömmar, som jag förstod måste ha med detta att göra:

Den tydligaste var att en tystlåten vänlig man omsorgsfullt klipper mitt hår. Jag ser förväntansfullt på hur min nya frisyr formas. Just när han är klar och jag uttrycker min belåtenhet, öppnas dörren och in rusar en ung axelbred mörk karl med en sax i högsta hugg. Han är ”min” karl, den som jag är ihop med. ”Va, har du låtit den där typen klippa dig!” ryter han åt mig. ”Det är ju mitt jobb!” Och så klipper han av en stor tofs hår på höger sida av mitt nyfriserade huvud, så att testarna ryker. Men jag finner mig undergivet och tänker, att han är ju ändå min karl. Den som jag tycker så mycket om.

Så vaknar jag och förstår att den våldsamme mannen i drömmen är en symbol för den pådrivande kraften/delpersonen i mig, den som är så stark och dominerande hos de flesta av oss västerlänningar. Den som i och för sig varit till stor nytta i mitt liv, men som också kört över både mig själv och andra. Tänk att äntligen få möta denna kraft livs levande!

Och i och med att jag nu tänkte börja ta det lite lugnare (en stillsam man klipper mitt hår till en ny frisyr), så känner sig denna karriärsugna delperson åsidosatt, ja, rent av obehövlig, vilket han naturligtvis inte kan acceptera.

Jag förstår, att jag måste få hjälp att leva ut mina känslor inför att lämna min firma, så att min intet ont anande efterträderska ska slippa drabbas av min mentala obalans. Jag får löfte av en drömkamrat att komma till henne nästa morgon, strax innan jag ska skriva på kontraktet. Jag känner mig glad och lättad.

Samma natt drömmer jag att min dotter, Matilda, idag vuxen, är 5 år. Hon kommer till mig och frågar om vi inte ska följa med grannfamiljen, som vi brukar umgås med, till kyrkogården. ”Jovisst”, säger jag, ”det kan vi väl göra.” Jag tar henne i handen och så går vi dit tillsammans.
”Säg nu vad du ville”, säger jag till henne. ”Får vi följa med till kyrkogården?” frågar hon grannfrun. ”Javisst”, svarar hon. ”Och när vi är klara där, kan vi gå till lekparken, som ligger strax intill. Dit brukar vi ofta gå och där har vi alltid haft så kul.” Och så gör bägge familjerna detta tillsammans.


Sens moral: Man måste sörja det man lämnar, innan man kan gå vidare. Först begrava sina döda. Sedan gå till lekparken, där fantasin får spelrum och det nya växer fram i samvaro och lek.

Denna dröm ledde till att jag aktivt gick in i sorgen över det jag förlorade i och med att jag gjort mig av med min firma. Oavsett vad man jobbat med, nästan, finns det alltid något att sörja när man slutar. Sina arbetskamrater, sin sociala roll, känslan av ett meningsfullt sammanhang osv.

Men det som gladde mig mest med drömmen var att jag nu hade så god kontakt med mitt inre lilla barn att det är hon, i min dotters gestalt, som kommer till mig och hjälper mig i stället för tvärt om. Jag kände stor ömhet för både min dotter och mitt eget inre barn, när jag kom att tänka på detta.

Nästa dag hos min goda vän fick jag skrika ut och storgråtande tala om för den där stöddiga manspersonen i drömmen vilken drummel han var och att man inte får göra på det viset. Sedan gick jag till mötet med min efterträderska i en helt annan sinnesstämning.

Idag skulle jag kanske inte ha tagit i på det viset, utan tackat den energiske för vad han trots allt gjort för mig under livets gång. Jag skulle förklarat att helt sysslolös skulle han säkert inte bli i fortsättningen heller, även om hans roll skulle komma att förändras. Idag vet jag att alla våra delpersoner kommit till för vårt eget bästa. Jag vet också att det inte går att göra sig av med dem men att deras roll kan modifieras i takt med hur vårt medvetna jag utvecklas.

När jag träffade min efterträderska kunde jag inte, trots att jag bestämt mig för motsatsen, låta bli att berätta om min dröm. Och då erkände hon att hon också hade ångest inför ägarbytet. Skulle hon verkligen klara av att ta över? Hur skulle det gå med ekonomin? Frågorna var många.

Vi kramade om varann, innan vi skrev på vårt viktiga dokument.

Tillbaka till Innehåll.