Festtal vid A-huset och Drabantens 25-årsjubileum lördagen den 26 oktober 1996.

Ärade festdeltagare! Vi har samlats för att fira ett hus, A-huset, och en förening, Drabanten, som båda funnits i 25 år.
A-huset har hela tiden haft samma ägare och har i dag en samägandeform - Ansvar äger 2 femtedelar och Riddartemplet S:t Erik, IOGT-NTO-föreningarna 31 Thor och 38 Uppsala 1 femtedel vardera. Drabanten är ett samarbetsorgan mellan Riddartemplet och 31 Thor och 38 Uppsala och som tidigare svarade för förhyrningen. I dagsläget hyr föreningarna var för sig av A-huset.

Varför heter då huset A-huset? Jo Försäkringsbolaget Ansvar var vid husets tillkomst engagerade i liknande hus i Luleå och Örebro som fått heta A-huset i Luleå respektive Örebro, A-et står för Ansvar. Vissa betänkligheter fanns för namnet eftersom det i Uppsala fanns A-kiosker varför förväxling befarades Drabanten fick sitt namn genom en utlyst pristävlan och stadfästes vid A-husets invigning.

Men låt oss börja från början.
Slottskällan vid Svandammen som IOGT förvärvade år 1903 var hemvist åt logerna Oden, Yngve Frei och Templarvakten som vid sammanslagningen mellan IOGT och NTO år 1970 blev till en förening 38 Uppsala. På denna plats , Bangårdsgatan 13, låg den fastighet som lokalförening 31 Thor köpte år 1917 för 64 000 kr och som blev dess mötesplats till den 6 mars 1968. Riddartemplet S:t Erik hyrde Blåbandslokalen på Kungsgatan för sina samman- komster. Redan på 1940-talet väcktes tanken på ett Nykterhetsfolkets hus och representanter från IOGT-föreningarna och Thor sammanträffade i frågan utan något beslut. Thor hade egna planer på nybygge och 1943 presenterade Nils Jorild ett första ritningsförslag. Den egna tomten bedömdes för liten varför en förfrågan om köp av granntomten gjordes år 1950 till ägaren som enligt protokoll besvarade detta med ett gott skratt. Den andra granntomten som innehöll stadens auktionskammare vågade man inte fråga staden om köp då man befarade att stadens makthavare kunde komma på idén att i stället köpa Thors fastighet. Byggnadstillstånd söktes men alltid fanns förhinder. Det krävdes kvarterssanering, stadsplanen var inte klar och det rådde nybyggnadsförbud - dessutom var det brist på arbetskraft. När byggandet av det nya Folkets hus pågick gjorde Thor en hemställan om att få bli delägare. Detta avvisades dock under förevändning att man endast ville vara uthyrare.

Planerna på ett NYKTERHETSFOLKETS HUS återuppväcktes år 1953, men först år 1958 hölls ett informationsmöte om ett gemensamt bygge och den 27 januari 1960 tillsattes en gemensam byggnadskommitté. Då hade också Ansvar kommit med i bilden och den 17 maj 1962 konstituerades A-huset i Uppsala AB. Styrelsen utgjordes av Hans Hellgren, Nils-Erik Nilsson, Herbert Ahlqvist, Per Johannes och Gunnar Hjerne tillika firmatecknare. Suppleanter var Lennart Ekman, Rune Haglund och Anders Nerman.

1963 kontaktades drätselkammarens ordförande Gösta Lundin för inköp av stadens fastighet som inrymde auktionskammaren och som Thor icke vågat antyda intresse av. Lundin ställde som villkor att även Musikskolan skulle få lokaler i huset och att därmed Nykterhetsfolkets hus även skulle bli ett Musikens hus. Köpet genomfördes och även granntomten med sin "gott skrattande ägare" förvärvades.

Riddartemplet S-t Erik uttalade sitt intresse av att komma med i huset under förutsättning att lokalerna utformades efter dess önskemål. Detta godtogs och 1965 ingår också RT S:t Erik i A-huset AB som delägare.

Nu gällde det att få hyresgäster för att kunna utforma lokalerna efter individuella önskemål. Kravet att ordna garageplatser löstes genom samarbete med Samariterhemmet i kvarteret Hamder. Auktionskammare, bowlinghall, biografsalong och hotell var en del objekt som dock avskrevs. Statliga företag, Musikskolan och bankkontor blev hyresgäster, liksom Ansvar och ägandeföreningar.

Från dec. 1967 till 30 sept. 1968 förekom en investeringsavgift på "oprioriterade" nybyggnationer på 25% vilket för A-huset skulle innebära en fördyring på 2,5 miljoner kronor. Den 6 juni 1968 erhölls igångsättningstillstånd med villkor att arbetet påbörjades den 30 sept. 1968. Evakuering av kvarvarande hyresgäster och rivning hastade.

Den 21 november 1968, sedan grävskoporna gjort sitt, tog ordenschefen i sedermera IOGT/NTO Olof Burman det första spadtaget. På bilder från evenemanget ses en ansenlig skara herrar i hatt och någon enstaka kvinna bevittna händelsen.

Åkerblads Arkitektkontor AB, Stockholm, antogs som arkitekt, Byggnadstekniska Ingeniörsbyrån i Uppsala antogs som byggledning och kontrollant. Karl Johansson Byggnads AB, Uppsala, blev huvudentreprenör för bygget.

Byggverksamheten startade men den 26 april 1969 anmälde Nils Jorild från KJ-Bygg att firman hade vissa bekymmer med arbetskraft. Enligt arbetsmarknadens myndigheters bestämmelser fick endast anställas arbetskraft från Norrland. Norrlänningarna var emellertid mycket rörliga och svåra att få kvar på arbetsplatsen. För dagen hade man arbetare från Västerås. Brist på träarbetare var också ett faktum, varför risk med försening av bygget förelåg. Den 16 december samma år (1969) hölls dock taklagsfest på Slottskällan och varje arbetare fick 20 kr i gratifikation.

Föreningarna som ingått som delägare i A-huset bildade år 1969 ett förvaltningsbolag som sedan blev Drabanten. Dess uppgift var att planera för samlings- och föreningslokalerna samt Cafeterian. En intendent tillika vicevärd anställdes samt en vaktmästare. Till cafeterian anställdes en föreståndarinna.

Med någon försening var A-huset klart för invigning och hade då kostat 10,1 milj. kronor. Invigningen ägde rum söndagen den 30 augusti 1970 och var i två avdelningar. Klockan 15:00 var den officiella delen under medverkan av IOGT:s internationella chef Sven Elmgren, Ansvars styrelseordförande Ragnar Lund och Stadsfullmäktiges ordförande Blenda Ljungberg. Kommunala musikskolan under ledning av musikdirektör Malte Rondin spelade.

På kvällen hade föreningarna sin invigningsfest i Drabantens regi. Invigningstal hölls av Herbert Ahlqvist. A-trion och Göte Andersson sjöng. IOGT:s musikcirkel spelade under ledning av musikdirektör Torsten Engrelius och Sten Sture Folkdansgille dansade. Dans var det också till Roland Dahls orkester.

Direktör Gunnar Hjerne som varit den drivande kraften i byggnadsskedet avgick den 31 december 1970 som VD i bolaget och ersattes av Åke Eriksson.

Cafeterian gick från första början med förlust, första året med 73 tusen kronor. Förslaget att minska smörgåsarnas storlek räckte inte att vända trenden. År 1972 utarrenderades därför cafeterian och blev till restaurang. Det gick inte bättre för arrendatorerna som byttes ofta. Nuvarande arrendatorn har verkat i 15 år.

Danserna i den stora salen - Drabantsalen - var den första säsongen populära och gav överskott. Konkurrens från en studentnation och ökade kostnader ändrade bilden, Skadegörelse som vid ett tillfälle kostade 1500 kronor bidrog också till det blev underskott på danserna som fick upphöra. Genom att engagera personalen med att ordna danser på Liljekonvaljeholmen var förhoppningen att därmed få ett extra tillskott.

Drabantens eftersläpning med hyran till A-huset bara ökade och var år 1975 hela 223 000 kronor varför föreningarna ålades att skjuta till 59 000 kronor vardera för att minska skulden. En omfattande kontraktförändring genomfördes också. Drabanten behöll förhyrningen av föreningslokalerna och A-huset övertog övrig uthyrning som tidigare legat på Drabanten. Intendentens tjänst upphörde och en arvodestjänst som vicevärd inrättades. På grund av överskott på kontors- och affärslokaler i Uppsala drabbades bolaget av hyresförluster.

Eftersom danserna i Drabantsalen upphört blev lokalen ledig. Uppsala Stadsteater blev hyresgäst år 1976. Meningen var att det skulle bli ett år. I stället blev det elva år. Helt problemfritt blev det inte vilket framgår av det brev som daterats den 11 maj 1983 med följande lydelse:

Ang fläktsystemet på Drabantenhuset i Uppsala. Fläktsystemet inom de av oss förhyrda delarna av Drabanten har uppenbarligen genomgått något slags förändring till det värre. Ett oerhört undertryck uppstår i salongen under föreställningarna, vilket dels medför att takplattorna klapprar och att textilier i dekor och kostymer fladdrar på ett sätt som kan vända tragedi till fars, dels att vindstyrkan i kringutrymmena omöjliggör de arbetsuppgifter som skall ske där. Den kalla luften sänker temperaturen, svettiga medarbetare som kommer från scenen, varma av strålkastarljus och fysiskt ansträngande regi, kyls snabbt av i halv storm för att sedan åter göra entré på scenen. Servicefunktioner till scenen tvingas arbeta i ständig kall blåst. Dörrarna mot foyern och mot lastintaget tjuter. Ur skyddssynpunkt har nu blåsten överskridit alla acceptabla värden. Ständiga förkylningar och urinvägsinfektioner riskerar den konstnärliga och tekniska personalens hälsa och yrkesutveckling. Något radikalt måste omedelbart göras.

Med vänlig hälsning
AB Upsala stadsteater

Problemet åtgärdades och stadsteatern blev kvar till 1986 då man flyttade ut och hade då vattenskadat golvet som fick ersättas.

Redan den 1 januari 1987 blev LP-stiftelsen ny hyresgäst efter stadsteatern. Omfattande ombyggnad genomfördes. Dessförinnan hade också energibesparande åtgärder genomförts i huset. Efter fem år anmälde LP-stiftelsen att lokalen var för stor och att mindre utrymmen önskades. Den 1 okt 1992 flyttade därför LP- stiftelsen ut i foajén som avskiljts f rån Drabantsalen och byggts om. Även Drabantsalen byggdes om och fick bl a fönster mot Baptistkyrkan och en resebyrå som tidigare hade affärslokalen mot Bangårdsgatan fick utökat utrymme.

Föreningslokalerna hade några år dessförinnan byggts om för att bli mer ändamålsenliga. C-salen försvann och AB-lokalerna fick utökat utrymme. Ombyggnaden gjordes handikappvänlig och hörslingor installerades.

I den ständigt pågående flyttkarusell inom stat, kommun, och landsting så drabbas också A-huset. Även företag med kontor eller lokaler i huset har flyttat ut. Med ett visst vemod måste noteras att en bra hyresgäst från starten, Musikskolan, har lämnat huset under året. Även Ansvar har tagit ner skylten och flyttat från sitt kontor men kvarstår som delägare i huset, än så länge.

Med början i Luleå år 1973 har A-husen bolagsstämmor på gemensam plats vartannat år. A-huset på platsen är då värd. Styrelseledamöterna får då tillfälle att under trivsamma former träffas och utbyta erfarenheter. En stor gemensam fråga som avhandlats är frågan om övergång från AB till ett samägande. Ärendet väcktes redan år 1980 och blev föremål för omfattande undersökningar och utredningar. Stor tveksamhet fanns mot förslaget, inte minst bland Uppsalas representanter. Den 9 januari 1989 genomfördes äntligen ändringen.

Bakom alla beslut och åtgärder som genomförts finns alltid personer. Genom anställning eller arvodesförhållande har en del personer varit knutna till vårt A-hus och svarat för det praktiska arbetet. och bör därför ha ett extra omnämnande. Jag tänker då på Åke Eriksson, Ansvar, som i 24 år var centralfiguren i egenskap av VD. Roland Sjöberg som i inledningsskedet hade mycket att bestyra som vaktmästare samt Bertil Noaksson med assistans av hustrun Inga-Lisa var vicevärd under en hektisk period. Till slut bör nämnas Kjell Olsson som med energi och driftighet kämpade intill sin alltför tidiga bortgång.

Övriga befattningshavare har genomgående varit intresserade och dugliga personer, fjärran från kontokortsaffärer eller fiffel. I varje fall har jag som revisor icke anledning att säga något annat. JÄMO skulle möjligen ha invändningar mot den mansdominans som förekommit och fortfarande förekommer.

Samarbetet med AFFAB upphörde den 1 januari 1994 då den ekonomiska delen övertogs av Olle Sjömans Revisionsbyrå.

Blev A-huset det NYKTERHETSFOLKETS HUS som alla en gång drömde om? Kanske inte helt. Men det har utan tvekan bidragit till bra lokaler för den verksamhet som bedrivs. Trots kostsamma ombyggnader, reparationer och underhåll har det under 80- talet och till nu lämnat överskott som kommit föreningarna till del. En förhoppning är att hyresmarknaden skall stabiliseras så att inga lokaler förblir outhyrda. Det är en förutsättning för ett fortsatt gott ekonomiskt utbyte för vårt A-hus.
Hur det blir med det är en annan historia.

Lars Abrahamsson