Olle Torbratt, Liljekonvaljeholmens föreståndare, delar ut Guldkrattan.
(foto: Lasse Norén)
Om sommarens resa kan vi som inte var med läsa i tidningen. Höstens program hittar Ni som vanligt på sista sidan.
Som redaktör blev jag i våras mycket glad över insändaren, och nu gläds jag över ett inkommet svar på vårens insändare. Jag hoppas att detta är början till en debatt i vår medlemstidning. Kära medlemmar fatta pennan och skriv, så att vi får något på insändarsidan i varje nummer.
Väl mött till höstens verksamhet i vår förening!.
Så är det åter höst och dags att skriva något till hösnumret av vår tidning. Det är väl bara att acceptera att vi står inför en höst och en vinter - inte lönt att vänta på den sommar som aldrig kom. Kanhända blir det bättre nästa år!
Min inte bara gå och vänta till nästa sommar - nej, nu tar vi nya tag och försöker göra något bra under kommande månader, bli lite mer aktiva i vår förening. Det har tunnat ut lite väl mycket på våra möten. Det känns inte bra och man frågar vad det är som är fel. Är det verksamheten som inte är bra? Fortsätter det så här blir det tragiskt! Vad göra?
Under sommaren har det varit trögt att få respons för de aktiviteter som ordnats. Resan till Ängelsberg höll nästan på att gå i stöpet p g a svagt intresse. Nåja, den kom till stånd men det hade varit trevligt om bussen varit fullsatt.
Tillsammans med de övriga Uppsalaföreningarna har vi fått ett s k kulturbidrag från förbundet och har därför genomfört vad vi kallat "Kultursommar". På Hotell Linnés veranda har det varit författaraftnar, där Håkan Nesser, Gunilla Lindberg och Carola Hansson berättat om sina böcker och samtalat med åhörarna. En trevlig sångafton med titeln "Sånger att luta hjärtat mot" bjöd oss Mats Höjer och Sölve Olofsson på. Tyvärr - samtliga träffar var dåligt besökta. Det kändes inte alls bra.
Nu återstår ett arrangemang inom denna ram. Den 7 oktober blir det en offentlig underhållning i TR-salen. Det är Eddie Oliva som gästar oss. Det vore trevligt om vi kunde fylla salen då - hjälp till att propagera.
Närmast framför oss har vi UPPTAKTS- och PLANERINGSDAG (obs en hel dag) ute på Holmen den 12 sept. Sofia Modigh, duktig och framåt f d förbundsordf i UNF, numera sakkunnig på Socialdepartementet kommer att söka aktivera och inspirera oss.
HÖGTIDSMÖTE håller vi den 11 oktober, som är en söndag. Talare blir Göran Magnusson, ledamot av förbundsstyrelsen och riksdagsman från Köping. Diplomutdelning kommer att ske.
Vår förening har fått en inbjudan från Folkrörelsearkivet att genomföra ett ritualenligt logemöte på Folkrörelsearkivens dag den 7 nov.
Vi har lovat att göra detta i samarbete med TROTS ALLT.
Programmet för hösten återfinns på annan plats och rullar på med de olika aktiviteterna.
Träffpunkten har startat i början av september och studiecirklarna kommer också igång.
Vi träffas på Drabanten vid våra olika aktiviteter i höst - visst gör vi det?
Så vackra
lönnlöven blir
när de vissna.
(Shiko)
Den 8 aug for vi - ett gäng förväntansfulla resenärer mot Västmanland, mot sjön Åmänningen för att ta en titt på sevärdheten. Att det råkade vara en av de i sommar så sällsynta soldagarna bidrog ju till att göra det extra trevligt. Första uppehållet blev i Norberg, som ligger i hjärtat av Bergslagen och där det finns ett otal kulturminnesmärken som minner om den gångna storhetstiden då Bergslagen var en rik och blomstrande bygd. Tyvärr hann vi inte denna gång se något mer än Elsa Anderssons konditori. I och för sig ett minnesmärke så gott som något. Vitsigt? Där njöt vi av gott kaffe, fralla och en stor bit av den berömda tangotårtan - mumsigt värre.
När vi kom till Ängelsberg möttes vi av en guide som tog oss med till Oljeön. Först en kort promenad och så transport per motoriserad flotte. På Oljeön (Barrön) i Åmänningen ligger ett märkligt minnesmärke från petroleumindustrins första dagar, ett oljeraffinaderi från 1870-talet. Detta, som är det äldsta bevarade i vårt land, anlades av en bokhållare vid namn August Ålund. Han utarbetade också metoderna för framställningen. Hit fraktades råolja från Pennsylvania båtledes upp genom Strömsholms kanal och här bedrevs en framgångsrik verksamhet med att ur råoljan framställa fotogen, smörjolja och paraffin. Det isolerade läget är förklarligt med tanke på brandriskerna och visst var det ett ohälsosamt och riskfyllt arbete. Bolaget upphörde definitivt 1927, men under detta sekels första decennier svarade Ålund och C:o för nästan all fotogentillverkning här i landet.
Vår mycket kunniga guide kunde verkligen levandegöra Oljeön för oss, hur arbetet gick till, hur man levde och bodde här. Vi fick också "sniffa" på den lädersmörja som fanns i några dammiga flaskor och detta förde tanken till läderstövlar.
Under återfärden med flotten kunde vi beundra de magnifika privatvillorna, bl a Ulvaklev, som låg på strandsluttningen mot Åmänningen. Det var torn och tinnar och mycken ståt.
Nu var det dags för lite mat. På Nya Serveringen, inrymd i en gammal bruksvilla, fick vi en god och vällagad lunch. Det smakade bra innan vi skulle företa bruksvandringen.
Den man som visade oss runt var mycket kunnig och kunde också förmedla sitt kunnande till oss så att vi "hängde med". Det är något osäkert när tillverkningen av järn började här, troligen på 1100-talet. Man har kunnat klarlägga att en borgare från Västerås vid namn Englika slog sig ner här på 1300-talet. Efter honom fick bruksorten sitt namn Engelsberg eller Englikaberg som det först hette. Denne bergsman var f ö farfader till frihetshjälten och rikshövitsmannen Engelbrekt Engelbrektson.
I slutet av 1600-talet byggdes här upp ett helt brukssamhälle. Men det är byggnaderna från 1700- och 1800-talen som nu utgör landets enda komplett bevarade järnbruksmiljö och som bevaras som världsarv.
Vandringarna startade vid mulltimmermasugnen, som är en av de få bevarade. Vi fick en god beskrivning över hur den invecklade järnframställningen gick till. Det stora vattenhjulet, som använts för att dra malmkrossen sattes igång. Det var imponerande.
Vi passerade förbi "järngatan", där det flytande, vitglödgade järnet en gång rann ut i formar för att stelna till tackor. I botten på formarna fanns järnmärkena, EB = Engelsberg och AJ&Co står för Johnsonkoncernen, som f ö ännu äger bruket.
Vandringen fortsatte förbi det fina brukskontoret, malmvåghuset, inspektorsbyggnaden, som ligger bakom vackert smidda grindar, till herrsmedjan där man kunde se hur järnet vidare behandlades. Runtom finns flera ekonomibyggnader och ett flertal arbetarbostäder med namn som Lilla Slaggarbo, Slaggarbo 1 och 2. Dessa är o regel röda med vita knutar. En lindallé leder upp till herrgården, som ligger högt på en kulle, gråmålad och ståtlig med många utsmyckningar. Framför flyglarna finns två runda paviljonger uppförda i turkosskimrande slaggsten. Som sig bör finns en stor vacker park med lusthus enligt tidens sed.
Det mest intressanta i Ängelsberg är den väl bevarade bruksmiljön som visar arbetarnas tunga och strävsamma liv. Men mycket annat finns också. Den vackra järnvägsstationen, byggd 1900. Järnvägslinjen Stockholm - Västerås - Ängelsberg togs i bruk 1875. Här finns också IOGT-lokalen uppförd 1906 och flera andra gamla, fina hus.
En dag går fort och det var dags att vända hemåt. I Sala gjordes ett uppehåll vid Måns-Ols, en fin servering alldeles vid sjökanten. På verandan kunde vi njuta av gott kaffe och jättestora varma wienerbröd. Inte många gånger i sommar man kunna sitta ute och njuta av en sommarkväll.
Så var vår resa till ÄNGELSBERG slut. Den blev lyckad - tror jag? Synd bara att inte flera kände för att fara med - de har gått miste om en fin upplevelse.
Tack ni (29) som ställde upp!
OBS - Ängelsberg stavas både med E och Ä - varför?
Första gången Kökar nämns i källorna är i det kända och omdiskuterade danska Itinerariet från 1200-talet, vilket beskriver segelleden mellan Danmark och Estland. Ett gammalt franciskanerkloster har grävts fram på Hamnö, den del av Kökar där kyrkan ligger.
På Pensionat Jansson blev vi väl omhändertagna med stuvad abborrfilé till middag.
Lördag 6 juni väcktes vi tidigt för nu skulle vi hinna så mycket. En strålande sol gladde oss, dessutom var det vindstilla. Vi skulle möta Ulla Lena Lundberg, så spänningen låg i luften. Hur skulle hon ta emot oss? Men det blev glädjande mycket bra. Hon är en mjuk och glad människa. Hela dagen ägnade hon åt oss och visade utgrävningar och kyrkan m m. Det finns mycket att se på öarna såsom säregen natur med lågväxt skog, krypande enar och björkar.
Söndag 7 juni väcktes vi klockan 5.00 för vi skulle först åka tai i två lag till första färjeläget på Kökar. Därifrån med färja klockan 7.00. Tre timmars resa till Lumparland, Långnäs färjehamn. Därifrån med buss till Mariehamn. Det smakade fint med lunch där. sedan fortsätta med nästa färja till Sverige.
Vi hade ett avslutande och sammanfattande seminarium ombord och tackade Margareta Bergstrand och Anita van den Bosch för den fina organisationen under dessa tre dagar. Allt hade gått så bra, till och med vädret var strålande. Avslutningsvis kan jag nämna, att vi var åtta personer från Uppsala och två från Stockholm.
Olle Torbratt, Liljekonvaljeholmens föreståndare, delar ut Guldkrattan.
(foto: Lasse Norén)
Tack för Din insändare. Du är ingalunda ensam om att reagera i denna fråga. Jag - och säkert många med oss - har också undrat vad detta drickande har för påverkan på folks sätt att se på alkoholen.
Önskar ibland att någon skulle våga sätta sig emot alkoholdrycker vid representation, firmafester o dyl. Som det är nu är vi absolutister ibland helt bortglömda. Tyvärr!
Önskar någon skulle kunna göra en bra Tv-serie där nykterheten får råda i stället. Det är inte alls trist att vara nykter. Tänk om någon kunde gå ut med det budskapet och få någon att våga vara annorlunda, för annorlunda - det är vad man är i folkets ögon om man är absolutist.
Godtemplardricka kan gott få heta Godtemp-lardricka. Fram med det i folkets medvetande bara! Smaka! Det är annorlunda men hur var det när Du drack öl för första gången? Var det gott? Kanske inte men Du vande Dig för att det var tufft, brukligt. Gör Godtemplardrickat tufft.
Det vimlar av vintips till olika maträtter. Ta fram matrecept som Godtemplardrickat är speciellt lämpat till?
Visst finns det väl resurser inom IOGT-NTO att visa framfötterna. Fram med information som fängslar och roar, som gör folk nyfikna.
Jag är stolt över att gå ner med Godtemplar-flaskorna till den gemensamma flaskinsamlingen i huset där jag bor.
Kan vi som godtemplare se att så sker? Vi i Lf 38 bör med vår riksorganisation påtala detta till våra vänner med samma åsikt i vårt grannland. Öl- spritreklam bör inte få avgöra var VM skall hållas! Norska stortinget bör få en erinran om att sport och alkohol inte hör ihop! Men vad jag kan se, så är det inte lagen som bestämmer utan ekonomin, d v s det kommersiella i detta sammanhang.
18.00 Fartfylld dansteater av barngruppen Gunstabusarna.
18.30 Opalerna: Sångglada pensionärer sjunger Evert Taube och andra visor, allsång.
19.00 Salongsmusik med NBV-orkestern.
19.30 Opalerna framträder under ledning av Caisa-Britta Wahlund.
20.00 Riksantikvarie Sven Lundkvist kåserar: "Att leva i sin tid".
20.30 NBV-orkestern gör ännu ett bejublat framträdande.
Under kvällen presenteras lejonet i entrén av Amalia Årfelt och Gunilla Gunnarsson.
Kaffeservering.
Arrangör: Uppsalakretsen och NBV.
Upp
Sept 12 UPPTAKTSMÖTE på HOLMEN - obs lördag - heldag.
- " - 30 Sång och musik med Göte Andersson
Okt 11 HÖGTIDSMÖTE - obs söndag.
- " - 21 Blandad kompott med Nils Warnebo
Nov 4 DATA-träff! Anders A ansvarig
- " - 18 Hemligt ännu så länge
- " - 22 Gemensamma julmarknaden
- " - 29 Första advent i Lena kyrka
Dec 2 Opalerna underhåller
- " - 6 Lilla Julafton tillsammans med övriga föreningar
Träffpunkten startar den 9 september
Söndagspromenader: 4 okt, 1 nov
| HTML-version 2000-06-04/RS |