Indonesien 

Bali



Risterass på Bali

 

Bali, paradisö? Nja, men ön har enormt mycket att erbjuda i form av sevärdheter och kultur. 
Dessutom är det väldigt grönt och fint ute på landsbygden där det finns risterasser överallt. Men de
där riktigt fantastiska stränderna som man ser i resekatalogerna finns inte på Bali. Men det är klart, så värst "dåliga" är stränderna inte heller.
 
  När vi väl kommit till Bali efter en lång flygning från Nya Zeeland så begav vi oss till Sanur. Dels för att söka upp svenska konsulatet och dels för att spana in var föräldrarna skulle bo någonstans när de kom ner. Vi tog in på ett hotell som låg precis granne med föräldrarnas hotell, enda skillnaden var prisklassen. Sanur är en liten turistort som mestadels består av ganska så stora hotell längs stranden. Inte direkt charmigt men uppfyller turistens önskemål om en avslappnande semester.
 
  Efter att ha vistas ett par dagar i Sanur och ordnande med diverse pappersexercis och planerande inför bröllopet så begav vi oss till Kuta. 

Kuta kan liknas vid Mallorca. Här finns ett bra uteliv och en berömd strand som surfare från hela världen kommer för att besöka. Dessutom finns det enormt mycket försäljare som följer efter en och försöker prångla på en massa olika saker. Detta var mycket störande till en början, men som med allting annat så vänjer man sig. Efter ett par dagars badande och försök till surfande så var det dags att ta emot vår första gäst. Det var syrran som flugit in från USA.

 
  Nu begav vi oss tillbaka till Sanur och tog in på samma hotell som vi varit på innan. Dagen efter så hämtade vi svärföräldrarna och Maddes bror och syster på flygplatsen. Så allt som allt var det sju stycken som kommit till Bali för att vara med på bröllopet. Det ska sägas direkt att Maddes föräldrar knappt varit utomlands förut och nu så var de på Bali. 

Visst gnyddes det lite innan från bägge håll om att åka till Bali för att vara med på bröllop. Men nu så var de här och för det var vi innerligt tacksamma.

 

 

 

 

 

 

Efter att de fått vila upp sig i två dagar efter den ansträngande flygresan så hade jag lyckats hyra en minibuss med en lokal guide (det gäller bara till att ha tålamod och försöka pruta så mycket man kan). 

På Bali är det många byar som specialiserar sig just på en sak att tillverka. Så vi åkte till en by där det enbart fanns batik "verkstäder". Sen så besökte vi en guld och silver by där diverse smycken tillverkades och såldes. Efter det så väntade en konstnärsby. Vidare till Hall of justice, ett tempel. Det var en mycket rofylld plats tills det att ett busslast med japaner med kameror "intog" stället. Vi åkte sedan till Water Palace och badade i kejsarens källor, kallt men uppfriskande. 

 

 

 

 

En av många statyer på Water palace

Här var det nära att apan hade knyckt svärmors glasögon!

Det gick "hett" till här

 

Någon dag senare så besökte vi Ubud och Monkey Forest. Det är som det låter, en skog fylld med halvtama apor som låter sig matas ur handen. Men 
en del apor var väldigt närgångna, en apa försökte rycka svärmors glasögon.

Vi var även på en barfotadans där dom går på glödande kol. Mannen som gick omkring på kolet hade försatts i trans sa mannen som presenterade föreställningen. Trans eller inte men det "osade" om fötterna på "barfotamannen" efter föreställningen.

 

Flugorna yrde på den offentliga slaktplatsen i Ubud

 

 

 

Jag och Madde just nyvigda

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagen D var kommen och giftermålet var nära. Vi gifte oss barfota omgivna av grönska mitt i svärföräldrarnas bungalowområde. Vi förstod inte mycket av vad prästen sa eftersom han pratade "Baliengelska" men vi sa i alla fall JA! Efter det så var det dopp i poolen som gällde eftersom värmen var ganska så intensiv. På kvällen så hade Agung, ägaren av Maddes och mitt hotell dukat upp en buffé enbart för oss. Buffen bestod av tio olika maträtter, sedan efterrätter och givetvis diverse drycker därtill. Ordet för denna dag är fantastiskt. Inte ens i vår vildaste fantasi hade vi trott att allt skulle gå så smidigt. 

Dagen efter så var det slut på föräldrarnas vistelse på hotellet. Nu var det dags för dem att följa med oss på "luffen". Vi hyrde en minibuss som tog oss upp till Lovina. Väl där så tog det ett tag innan vi hade bestämt oss för vad vi skulle bo (många viljor). Där stannade vi i tre dagar. 

Lovinas  har svarta lava stränder. Men det som Lovina är mest känt för är att delfinerna kommer in i havsviken varje morgon. Givetvis så passade vi på att se delfinerna. 

Man åker ut i en båt vid 6-tiden på morgonen, inte långt ifrån Lovinas kustlinje så ser man delfinerna. Dom hoppade kring båten. Det var mycket fascinerande. För det är något extra att sitta i en båt ute på havet och först och främst se delfiner som hoppar omkring runt båten och dessutom har man en soluppgång att beskåda. 

 

Madde, nöjd och belåten med sitt "kap"

 

 

 

 

 

 

 

 

Pocketkamerans förbannelse, så nära men ändå... (Lovina)

 

  Ena dagen i Lovina så firade man också indonesiskt nyår. Det innebär att man inte får vistas utanför sina hem på hela dagen. I vårt fall inte utanför hotellgrindarna. Militären patrullerade regelbundet så det fanns ingen möjlighet att smita iväg. Konstigt sätt att fira nyår på eller? Men det gick ju ingen större nöd på oss för det fanns ju en pool och lite andra saker att sysselsätta sig med.
 

Detta gör aldrig Madde om mer har hon sagt

 

 

 

När vi var på väg till Kuta ifrån Lovina så stannade vi på vägen. För det var en överraskning på gång för Madde. Hon fyllde 26 år denna dagen. Vi hade bundit en bindel för hennes ögon och sen leddes hon genom en stig i djungeln. Överraskningen  var att få hoppa bungyjump. Hoppet gjorde man vid ett vattenfall.
Min syster ville också pröva på detta så de begav sig ut på rampen som ledde ut över vattnet. 50 meter nedanför så låg vattnet svart och olycksbådande. Syrran hoppade först sedan var det Maddes tur. Hon tvekade första gången, men hoppade sedan. Mycket modigt gjort. Jag fick senare en förfrågan om att göra likadant men jag kände av en gammal fotbollsskada,
så jag var tyvärr tvungen att säga nej.

På vägen till Kuta så stannade vi även vid Lake Batur. Kanske Balis finaste plats, åtminstone vymässigt. 

 

 

 

 

 

 

Lake Batur

  De sista fyra dagarna som föräldrarna och syskonen var kvar på Bali spenderades i Kuta. 
De shoppade och badade och tog det allmänt lugnt. Man kan ju inte köra alltför hårt med de gamla!
När vi tog farväl av dem vid flygplatsen så var det nära till tårarna. Samtidigt ville vi vidare mot nya mål. 22 dagar på Bali är lite för mycket i vår smak men visst hade det varit fantastiska dagar.
 
  Dagen efter så packade vi ihop våra saker och begav oss i buss mot Padangbai och för vidare färd
med båt till grannön Lombok.
 


Till Lombok Tillbaks till Asienkarta Tillbaka till huvudsidan