|
|
Indonesien |
Komodo |
|
|
| För att ta sig till Komodo så fick vi
ta oss till färjelägret på Lombok. Därifrån båt till Sumbawa och
sedan buss genom hela denna ö. Sedan ytterligare en båttur på cirka
sju timmar innan man får hoppa av den något större båten för att ta
en liten båt in till Komodo. Det är en liten nätt restripp som tar
ungefär 30 timmar. Komodo som kallas "drakön" eller som vi kallade den, "djävulsön" är en nationalpark. Ön har alla diverse trevliga djur. Förutom varaner så har dom gått om råttor, giftormar, giftiga vattenormar, vildsvin och många andra trevliga kryp. När vi väl kommit fram så ville vi bada i det inbjudande havet. Men det första som vi såg när vi kom ner till stranden var en stor varan som lufsade omkring där, givetvis totalt orädd för oss. Eftersom dessa djur simmar väldigt bra så ångrade vi oss ganska så snabbt och skyndade oss tillbaka illa kvickt mot "turistbyn". Dom få bungalower för turister som finns på Komodo står på pålar för att förhindra att varanerna inte tar sig in alltför lätt. Vi såg åtminstone sex - sju stycken varaner som gick genom området på dagen, totalt orädda. Sedan gick vi med en av nationalparkens vakter på en guidad tur genom skogen, guiden bar endast en lång käpp till försvar. När han berättade om vad ön hade för olika giftiga djur så insåg vi att vi skulle ha haft någonting annat än vanlig sandaler på fötterna. Vi kom fram till en öppen plats där det låg tre stora varaner. De såg mer döda än levande ut. Man kunde knappt se att dom andades. Vi kom så nära som tre meter ifrån dom. Då lyfte en av varanerna på huvudet. för att sedan ta ner huvudet igen. För bara ett par år sen så hängde man upp en hjort i ett rep varje vecka och sen fick varanerna "hugga i", alltmedan turisterna stod ett stycke bort i en inhägnad och beskådade det blodiga skådespelet. Men detta matandet gjorde att varanerna blev slöa och feta och nästan tappade sina naturliga jaktinstinkter. Därför slutade man med matandet. Varanerna har ett fantastiskt luktsinne och kan känna lukten av blod på uppemot 50 kilometers avstånd. Varanerna ligger mest och sparar energi tills tillfälle uppstår. När väl en hjort dyker upp så räcker det med att varanen rispar hjorten med sina tänder. För det är bakteriehalten i varanens mun som är det dödande. Sen så kan hjorten springa sin väg men som sagt, varanen hittar den döda hjorten med hjälp av sitt luktsinne. Efter den guidade turen så var det nästan kväll. Vi gick och käkade och när vi sen skulle gå den svagt upplysta gången upp till vår bungalow som låg ungefär 75 meter ifrån restaurangen var vi ordentligt nervösa. På kvällen och under natten så hörde vi att det prasslade i taket och man hörde dessutom små tassar mot golvet. Madde hon vaknade en gång och skrek att det hade varit någonting som var i hennes hår. Jag sa: "du bara inbillar dig". Nästa gång hon skrek så gick jag upp och tände fotogenlampan. Synen som mötte mig var inte alltför rolig. Det var råttor i rummet! Inte särskilt stora men tillräckligt stora för att hålla oss vakna hela natten. Som tur var så skydde dom ljuset. På morgonen såg vi följderna av nattens "härjningar". Råttorna hade satt i sig tvålar och diverse andra hygienartiklar. Jag tyckte det var synd att råttorna skulle vara tvungna att behöva äta sådant, så jag strödde ut kexsmulor över hela golvet. Jag undrar vad näste nattgäst tyckte om det, he he. Efter den natten prövningar så kunde vi inte komma fort nog i från Komodo. Så vi begav oss mot Flores. Besök gärna Komodo för det är fantastiska urtidsdjur att beskåda. men stanna inte över natten!
|
