|



|
Skall vi göra det? Kan man göra det? Är de inte för små? Ja, de frågorna ställde vi till oss själva. Nämligen åka i två månader till Malaysia och Thailand med två små barn. Thea 14 månader och Alfons tre år. Omgivningen reagerade med skepsis till våra planer, men det stärkte bara oss.
Så sagt och gjort den 13 oktober så flög vi till Kuala Lumpur (Malaysia). Det skall sägas att resa med två så små barn, så länge i ett flygplan är inte det roligaste man kan göra. Att sitta inklämd i flygstolarna och äta själv på ett plan är en ren bedrift, tänk då med två små barn.
Väl framme i K.L så tog vi in på hotell Swiss
Inn. Där sov vi sedan länge och väl. K.L är väl inte direkt en barnvänlig stad men det ordnade sig ändå. Efter diverse shopping och sightseeing, bland annat så skulle vi upp i
Petrona Towers
men de var stängda på grund av terror risken. Två dagar orkade vi med i K.L sedan bar det iväg till Pulau Pangkor, en ö på Malaysias västkust.
Ön är mycket vacker men det regnade en hel del när vi var där så efter tre dagar begav vi oss till Ipoh.
Ipoh är en stad i västra Malaysia. Det fanns inget speciellt att göra där så det blev till att spendera många timmar på McDonalds i väntan på natt tåget till Thailand. Jo förresten, vi hade tur att få bevittna en
buddhistisk ceremoni
som tågade genom staden. Medlemmarna befann sig i trance och slog sig blodiga med diverse föremål såsom yxa, svärd och andra "roliga" saker. När de så svimmade av utmattning togs de omhand av följeslagare som lade upp "kombattanterna" på ett lastbilsflak för diverse omplåstring. Efter att ha sett denna ceremoni så tog vi så tåget mot Thailand och för vidare färd mot Krabi.
Efter att ha stannat och "laddat batterierna" i
Krabi så begav vi oss ut till Ko
Lanta. Båtresan på tre timmar i den lilla båten gick bra. När vi väl hade installerat oss på
hotell Andaman Lanta Resort
kom så lugnet över oss. Vi hade pool vid hotellet så det blev att vi använde oss av den på grund av att det var ingen vidare strand. Det fanns nämligen en massa glasskärvor och sådant som inte är så bra att stiga på i sanden. Efter fyra dagars vistelse på ön så fick vi nog, det var för lugnt! Så vi begav oss med båt tillbaka mot Krabi och Railey Beach.
Där var vi två nätter och vi hade nog varit där längre om inte det varit för två saker: Thea hade nästan blivit uppäten av mygg och sen var det så fuktigt så att lakan, örngott och madrasser var mögliga. Så vi begav oss mot Ao Nang.
Där tog vi in på det fina hotellet Peace Laguna Resort. Tyvärr kunde vi bara stanna där tre dagar för sedan blev det högsäsongspris (1 November) trots att det inte var så mycket turister i sikte. Det var rätt så konstigt för vädret var fortfarande inte det bästa. Men det gick inte att pruta för det. Så vi blev tvungna att flytta igen. Till ett lite sämre hotell. Vi gjorde båtturer till
Ko Poda, där
fiskarna som simmade längs strandkanten var mycket uppskattade av barnen, trots att de inte lyckades fånga en enda fisk med händerna, eh!
Pranang Beach besöktes också. Kanonfint!
Elefant tur stod också på schemat. Alfons tyckte det var kul den första minuten för att sedan tröttna rejält. Nä, då var det roligare att mata elefant ungarna med bananer. Vi begav oss sedan iväg med ett annat par som vi träffat i Ao Nang (hej, Arvidssons) mot Phuket.
Efter att ha klarat av spyor, näsblod, kastade stenar i fiskdammar och en borttappad ryggsäck så var vi framme i Phuket. Efter att ha bott på ett hotell mitt ute i ingenting i två dagar så flyttade vi till Kata Beach. Vi gjorde lite dagsturer till diverse stränder, men mest var det relaxing som gällde. Det andra paret skulle tyvärr åka hem och vi skulle (tyvärr) flytta till Patong för att träffa ett annat par som hade tagit en restresa till från Sverige till Thailand.
Det skall ju nämnas i sammanhanget att vi varit i Patong förut men jag/vi tycker bara sämre och sämre om det. Man kan ju lika gärna åka till Magaluf, det är samma sak förutom sexturismen då förstås. Så efter ett par dagar där så fick vi nog och flydde med buss till Surat Thani för vidare färd med natt tåg till Hua Hin.
Hua Hin visade sig vara rätt så mysigt, däremot gick det inte att bada i havet där eftersom det blåste så väldigt mycket, vilket inte resebroschyrerna upplyser om, eller? Så efter ett par dagar så befann vi oss plötsligt i
Bangkok och Plaza
Hotel. Där besökte vi ett
zoo. Krokodilerna var mycket uppskattade av en viss liten kille. Ett barnmuseum besöktes också. Lite shopping av diverse piratsaker blev det ju också.
Men vi hade ju nio dagar på oss innan vi skulle åka hem. Alla som har varit i Bangkok vet att det är inte så lätt att ta sig fram med barnvagn! Likaså är ju trafiken och avgaserna lite jobbiga... Så var skulle vi ta vägen? Jo, Pattaya ligger ju nära och bra.
Vi hittade ett mycket
bra hotell, Bannammao
Resort i utkanten av Jomtien, som ligger bukten bredvid Pattaya. Det skall ju sägas om Pattaya att det är nog en av de fulaste städerna i Thailand. Hotell, horor, stjärtgossar och sexturister består Pattaya av. Jomtien är väl inte mycket bättre, men det är betydligt lugnare tempo i Jomtien och dessutom vågade man bada
där (förorenat vatten i Pattaya.)
Så diverse vattenparker besöktes och uppskattades av barnen och olika snabbmatskedjor fick många besök av oss. Så vi tillbringade nästan hela återstoden av tiden i Jomtien innan vi skulle åka hem till Sverige.
Så stod man då där på Malmö centralstation iförd t-shirt och sandaler i mitten av december och undrade var de två månaderna tog vägen. Madde längtade ju hem till julbestyren men jag gick in en djup depression som först nu börjar släppa. Jag vänjer mig nog aldrig vid snö, kyla, regn, mörker och allmän gråhet som vintern innebär här i Sverige.
Men när man summerar resan så här i efterhand så skall det sägas att det är ju inte så lätt alla gånger att resa med så små barn. Men de anpassar sig väldigt lätt till diverse situationer och barn är oftast väldigt lätta att resa med. Jag menar, minsta motorljud och de somnar. Sen får man ju resa lugnt och ta det i barnens takt. Så res iväg med (era) ungar det är inget belastning, det är en förmån.
Nå vad väntar Ni på...?
|



|