Sumatra

	Som nämnts lämnade vi Singapore med flygbåt. Den stannade vid Batam Island där du får gå genom den Indonesiska tullen. Sedan bar det i väg med en annan flygbåt till Selat Panjang. När vi kommit dit så var vi de enda "turisterna". Ingen förstod någon engelska men teckenspråk ock kroppsspråk har löst och löser många svårigheter. Vi hoppade på en ytterst liten färja som vi hoppades skulle ta oss till Pekanbaru. Sedan så begav sig färjan ut på Siak floden och djungeln tog vid. Det gick inte så vidare fort men vad gjorde det. Det kändes som om man hade åkt nerför Amazonfloden. Djungel tätt inpå båten, varmt, fuktigt och vattnet brunaktigt. När det blev kväll så gick vi ner under däck och bredde ut oss på våra "bekväma" britsar. I det dunkla ljuset från en liten lampa och båtmotorns ljud så somnade man rätt så snart.
	12 timmar senare så var vi i Pekanbaru. Därifrån så tog vi buss till Bukittinggi. Där stannade vi i två dagar och "vilade" upp oss.
	Sedan for vi vidare mot Parapat och Lake Toba. Bussturen tog 13 hemska timmar på serpentinvägar. Man mår ju inte bättre av att bussen var överfull och att man hör folk spy i kapp. Nog pratat om detta!
	Lake Toba är en spektakulär krater sjö på 800 meters höjd. Sjön är på djupaste stället 450 meter. I mitten av denna stora sjö (nästan lika stor som hela Singapore) så ligger Samosir Island. Det är centrum för Batak folket. Deras hus och andra byggnader har en väldigt speciell stil. Vi tog alltså båten över sjön och klev av vid Tuk Tuk. Båtarna kör nämligen dit man vill bli avsläppt. Väl iland så tog vi in på ett hotell alldeles intill strandkanten. Huset vi skulle bo i gick i Batak stil och såg väl ganska risigt ut utanpå. Men vilken chock vi fick när vi väl kom in. Det var det finaste rummet vi varit i än så länge på denna resa. Vi stannade på ön i tre dagar. Under dessa dagar hyrde vi motorcykel och körde runt ön. Det är en otroligt vacker ö och mycket trevliga människor som bor där. Lake Toba är ett "måste" om ni någon gång tar er till Sumatra.
	Vårt nästa mål på resan var Bukit Lawang. Där har dom ett rehabiliterings center för orangutanger som har levt sitt liv i fångenskap och ska återanpassas till friheten. Bukit Lawang ligger i djungeln vid en stor flod. Där finns gott om bungalows för "turister". Man ansöker om att få ett "permit" för att komma in på själva orangutang området. Området är inte avgränsat på något sätt utan det är djungel överallt .Det är bara det att det finns mat stationer uppe bland träden. Skötare finns också i närheten för att se till att både orangutangerna och vi turister sköter oss. När väl orangutangerna kom i närheten av en så insåg man att dom var väldigt stora och då var det ganska skönt att veta om att det fanns en skötare i närheten ut i fall... Man blev också betänksam över vad människan sysslar med när man fick se undernärda och nästan halvdöda orangutanger som hämtats från diverse Zoos runtomkring i världen eftersom de har misskött djuren. Dom satt där i burarna för att äta upp sig eller för att tillfriskna. Sedan är det ett väldigt långt steg från fångenskap till att överleva i frihet. Ibland så går det, ibland inte. Men är det inte så att djur ska man inte ha i bur eller...? Två dagar senare så var vi i Sumatras huvudstad Medan. Därifrån tog vi en flygbåt till Malaysia och Penang.