Det är bra, för att inte säga mycket bra med en ny svenska utgåva av Sapfos lyrik -eller rättare sagt det som finns kvar efter att tiden tuggat i sig sin del. På ca 2500 år har mer en femhundra dikter reducerats till en en enda fullt bevarad dikt och ett litet antal fragment, 214 st. Det är inte mycket, men vad som bevarats har ändå behållit en förunderlig lyskraft och styrka. Människan har aldrig glömt denna historiens första kvinnliga sångerska och kompositör -ty hennes verk är ursprungligen gjort för att sjungas fram till ljudet av en lyra.
Redan under sin samtid tycks Sapfo ha uppnått en viss ryktbarhet; under hellenismens tidevarv, århundradena efter Alexander den stores död, anses hon av Antipater från Thessaloniki varande en av de nio stora kvinnliga poeterna: han tillskriver henne betydelsen av att överträffa de kvinnliga poeterna liksom Homeros överträffar de manliga.
För några år sedan intresserade jag mig för första gången på allvar för Sapfo, i och med ett litterärt projekt. Sapfo blev en av berättelsens huvudpersoner. Då jag sökte efter källor samt inspiration fann jag inget på svenska, utan fick tillgripa hennes verser i tysk respektive engelsk översättning. På svenska fick jag nöja mig med ett par citat ur Sture Linnérs, "Den gyllene lyran" och de rader som finns att få sig till måls i Breitholz "Litteraturens klassiker." Det fick duga, tänkte jag under det att en tilltagande avundsjuka på de stora kulturspråken tilltog,där man med en större självklarhet och lätthet kan komma åt klassiker. Utgivning och markanden är en helt annan, som sagt.
Därför känns det upplyftande och glädjande att det nu finns en välöversatt och språkligt smidig tolkning till svenska att tillgå. Klassiker och kanon behövs på hemspråket för att man som läsare ska kunna uppfatta subtiliteter och betydelseförändringar; och på så sätt utveckla samt förfina tolkningsförmågan såväl som det berikar läsakten.
I slutet av boken har man lagt till utförliga och bra kommentarer för hur man har gått till väga vid vissa tolkningsalternativ i översättningsarbetet. Översättarna och uttolkarna redogjör ur ett internationellt perspektiv, för hur de ställt sig till varierande förslag och idéer som andra personer hävdat. Det är intressant samt, att det ökar respekten för vad som på så vis känns varande ett gediget arbete.
Jag kommer att återvända många gånger till dessa Sapfos strofer för att känna fläktarna från ett ioniskt hav mot mitt bleka ansikte och stilla hungern efter lyriska underverk. Så vill jag även njuta i förtjusningen över det historiker och litteraturhistoriker kunnat locka fram ur de rester tiden lämnat åt oss, små människor långt borta från det vi kallar ursprunget. Min enda invändning mot den förövrigt vackra utgåvan, gäller det direkta läsvärdet. Där ställer jag mig mer skeptisk till en utgåva som denna. Frågan är hur mycken glädje man har av ett par enstaka ord eller fraser tryckat på ett pappersark och inbundet, ty stora delar av textmassan utgös av det. Det som sätter gränserna hör fantasin samt fililogin till. Läsvärdet ökar i proportion mot bakgrundskunskapen om Sapfos samtid och hennes kulturmiljö. Å andra sidan kan man faktiskt läsa om och ta sig lite tid till att lära sig några bakgrundsfakta…..ja det är faktiskt vad jag vill rekomendera. För att det är roligt, helt enkelt!

Rekomenderad vidareläsning: Sture Linnér "Den gyllene lyran" Longinos "Om litterär storhet"