Jag säger det igen: jag gillar lättlästa böcker. Antonio Tabucchi har skrivit en underhållande, ironiserande och lekfull deckare. Egentligen kanske man inte borde kalla den deckare. Emellertid besitter den en mängd egenskaper och innehållsliga delar som en normal deckare gör. Nåväl i det närmaste en deckare, då.

Historien berättar om en ung portogisisk journalist, Firmino, som får i uppdrag av sin buttre chefredaktör att bli tidningens specialutsände i Porto. Det har begåtts ett fasansfullt mord som måste rapporteras för allmänheten i den aldrig avstannande jakten på smaskiga reportageoch höga upplagor. Firmino är med om att nysta upp fallet och ser till att de skylldiga ställs inför rätta. Så långt, deckarmässigt.

Tabucchi har haft den goda smaken att skriva i ett tonläge jag till en början tog för klichéartat och nedtecknat utan större eftertanke; efter ett tag slog det mig dock att det fanns ett syfte: när läsningen mognat och jag kommit in i berättelsen kröp en Kafka liknade stämmning över mig. Med den i bakhuvudet öppnade texten upp sig för nya och minst sagt intressanta djup. Läsningen blev skojig, lättsam och ironiskt hållen; den fylldes med smått absurda porträtt av karaktätrer som virvlade förbi i händelsekedjan. Lockbeten kastades ut mot stora delar av vår västerländska moderna kulturhistoria, som ex Lukac, Camus, Nietsche, Charles Laughton och Orson Wells mfl.

Slutligen blev jag varse ett snyggt brott mot den gängse deckarstandarden: det var alldrig huvupersonen, läs hjälten, som upptäckte sanningen eller vem skurken var. Det var något som förmedlades honom, det skedde indirekt. Firmino forslades runt som en slags informationskopp, att fyllas med innehåll. Ett berättarknep besläktat med Kafkas, där huvudpersonen slumpmässsigt med berättelsens egen logik skickas runt emellan en rad olika personer som är med och avgör samt formar hans öde. En deckarhjälte som inte var "spindeln i nätet" Nu är inte Tabucchis berättelse lika abstrakt och tolkningsvänlig som Kafka med väl så rolig och smått absurd att det blir en god stunds läsning. En av dess styrkor blir dess närmare koppling till vår europeiska historiska verklighet då den handlar om övergrepp gjorda i någots eller någons "goda" namn. Den här utspelar sig i Portugal, som ju som så många andra EU-länder lidit av en totalitär regim under 1900-talet. Kort och gott: en riktigt bra bok.

Rekomendationer för vidare läsning: Kafka "Processen" och "Slottet;" Camus "Främlingen;" filmen "Processen," i regi av Orson Wells

Per Alvsten