Det hela tog sin start i en stad i centrala Jugoslavien, vars namn försvunnit i dimmorna. Jag, Benny och Jonas arbetade för en av stadens mindre välrenommerade bevakningsfirmor, vid namn "Rent-A-Cop" (hyr en snut). Vid tillfället ifråga hade vi blivit underrättade av Rent-A-Cop att vi skulle utföra ett bevakningsuppdrag åt knark-roteln. Våra order var enkla. Vi skulle hålla en lägenhet under uppsikt och kontinuerligt rapportera läget. Det till synes rutinartade bevakningsuppdraget skulle dock visa sig bli ett allt annat än ett vanligt vaktpass. Lägenheten ifråga låg i ett synnerligen nedgånget och snuskigt bostadsområde; intressant nog så låg Bennys lägenhet just i detta bostadsområde. Iallafall, vid arbetspassets början var vi situerade på ett lämpligt avstånd utanför lägenheten i en av dessa diskreta gråfärgade japanska tjänstebilarna. Vi hade att se fram emot vad vi trodde skulle bli ett mycket långtråkigt vaktpass.
Efter nån timme bestämmer sig Benny för att skaffa sig lite snacks, varpå han glider ut ur bilen för att knalla till en närliggande affär. Några minuter efter att han lämnat bilen kommer en suspekt person gåendes mot den byggnad där lägenheten låg. Jonas, eagle-eye, upptäckte honom först och knackade mig på axeln för att få min uppmärksamhet. Bra, äntligen napp. Vi iakttog honom medans han fortsatte in i huset. Ljuset tändes i den lägenheten vi hade order om att bevaka och vi kunde skymta mannens förehavanden då och då i fönstrena. Ungefär en kvart senare kommer samma lirare ut ur byggnaden på ett högst okonventionellt sätt. Tydligen hade han bestämt sig för att pröva lyckan varpå han kastat sig ut genom köksfönstret på tredje våningen. Jag & Jonas köpte dock inte den teorin. Med dragna tjänstevapen rusade vi mot nedslagsplatsen. Killen var stendöd. Jag kikade upp mot köksfönstret och la märke till en lirare som såg ner på oss. Några ord till Jonas och vi var på väg in i byggnaden efter vad troligtvis var förövaren. Olyckligtvis för oss tycktes de som byggde huset varit inspirerade av labyrinter; det och att ljuset inte funkade i 80% av byggnaden ledde till en minst sagt förvirrande jakt efter förövaren.
Under tiden inträffar någonting i den närliggande affären som till idag inte fullt ut kan förklaras. Benny hade som sagt gått till den närliggande affären för att inskaffa sig lite gottgott m.m. Väl i affären får han för sig att affärinnehavaren har lite skumrask affärer vid sidan om. Ni vet, lite röka och sånt, så han börjar pressa snubben på information och det tar inte lång tid innan killen erkänner. Det är inga allt för allvarliga saker dock, så Benny bestämmer sig för att strunta i det. Han går ut ur affären, vänder sig om och rusar in i affären igen med draget tjänstevapen och börjar gasta "razzia". Snubben bakom disken säger någonting och sekunden senare bestämmer han sig för att hans hjärna skulle passa mycket bättre på väggen bakom honom och drar upp en pistol som han har under disken. Benny gör processen kort och dekorerar om väggen bakom kassan i röda nyanser som tyvärr inte går alltför bra ihop med de övriga väggarnas mörkgröna färg. Han "konfiskerar" sedan rökat, tar ett par godispåsar och knallar ut ur affären.
Tillbaka till vår jakt efter förövaren. Vi hade efter mycket om och men lyckats spåra upp förövaren. Han låg och tryckte i ett gammalt, skjul liknande, hus på taket. Häftig skottlossning utbryter. Efter ett litet tag inser Jonas & jag att det behövs lite tyngre argument för att övertala den här killen att ge sig. Jag har som alltid med mig mina två gamla följeslagare, "herr Grym" och "herr Död", d.v.s. två mini-uzis som jag har i min ryggsäck. Jonas har också med sig lite tyngre grejer. Vi hinner dock inte införa våra tyngre argument i "debatten" förräns vi ser snubben resa sig upp och öppna rocken. Nej den här killen var inte en blottare - det var sannerligen inte för att visa sin Petter-Nicklas han öppnade rocken utan det var för att visa de 7 feta dynamit-gubbarna han hade hängandes runt midjan. "Faaaaaannn..." var så långt vi hann tänka innan allt svartnade.
En timme och 45 minuter senare, befinner vi oss utanför en ambulans. En bit bort står hela bostadshuset i brand och brandkåren gör sitt bästa för att släcka elden. En inspektör ifrån knark-roteln ger oss dåliga nyheter. Hela utredningen hade tydligen skitit sig och allt var vårt fel. J-a kostym nissar, leta syndabockar är det enda de är bra på. De tar våra tjänstevapen och brickor. Hade jag orkat skulle jag sätta en kula i dom, men mitt arma huvud ringde, jag såg allt i två upplagor och hörseln kom lika fort som den gick, så jag struntade i det. Lite senare var hela gänget samlade i min lya och vi snackade om vad vi skulle göra. Att stanna kvar var inte mycket till val, dessutom var inte pröjset alltför bra heller. Efter en hel del tankeverksamhet bestämde vi oss för att ge oss av...
Fortsättning följer...
