Varning!
Känslosamma personer med bristande insikt i skillnaden mellan rollpersoner och spelares moral gör klokast i att sluta läsa nu.
För att inte riskera att någon läsare förfasas över misstänkt moraliskt fördärv vill jag med bestämdhet understryka att stycken i nedanstående text där rollspelets spelares namn förekommer egentligen skall ersättas med respektive spelares rollpersons namn. Texten beskriver rollpersoners karaktär och handling, inte spelares. Vidare är vårt rollspel fiktion och kopplingar mellan spelarna och spelarnas respektive rollpersoners moral saknas. Detta inses omedelbart med lätthet av alla människor med erfarenhet av rollspel, men för att inte någon spelare skall bli missbedömd av oförstående läsare vill jag entydigt klargöra detta.
Skälet till att spelarnas namn och inte rollpersonernas namn förekommer är att jag inte kommer ihåg rollpersonernas namn. Å andra sidan kanske det kan intressera någon läsare att veta vilken spelare som ligger bakom respektive vansinnesidé. Men gör det med denna varning i åtanke.
Stockholm den 4:e Maj, 2000
Jonas Almqvist
Knarkspan och butiksrån
(Utspelar sig i Jugoslavien, där rollpersonerna arbetar för rent-a-cop)
Vi får ett spaningsjobb av bossen på narkotikaroteln. Ska spana på en knarkkurir. Vi har kört upp vårt vrålåk i en tvärgata med bra utsikt mot langarnas HQ. Jag får syn på killen i en fönsterruta, han står och snackar med någon på fjärde våningen ovetandes om att jag filmar honom genom videotillsatsen på mitt prickskyttegevär CWS-50. Tobbe sköter kommunikationen med spaningscentralen. Benny och Niko blir snart uttråkade och beger sig över till en liten affär för att köpa snacks. När Benny kommer in får han för sig att sätta dit ägaren, en riktigt slemmig typ. Benny ber att få köpa hasch, och efter mycket tjafs är killen påväg att plocka fram grejorna. Då rycker Benny fram pistol och bricka och börjar hojta om arrestering. Killen får panik och Benny golvar honom. Vad Benny inte tänkt på är att han hela tiden filmas av butikens övervakningskamera.
Spanjobbet är segt och långtråkigt, enda tills herr knarkkurirs kropp slungas ut genom fönstret på fjärde våningen och landar 10m framför vår bil. Otroligt nog lever snubben. Då jag har kirurgutbildning kämpar jag för att hålla honom vid liv medans Tobbe kör oss i full fart till akuten. Benny och Niko rör sig in mot brottsplatsen. I trapphuset får de syn på 4 snubbar liggandes i trappen som en gång förmodligen varit knarkkurirer, numera blodiga biffar med bly i. De har kokain på sig som Benny tar hand om. Vild skottlossning hörs från övervåningen. Förstärkningen kommer och Niko och Benny avancerar upp för trapporna med höjda vapen.
På 4:e står en kille bakom en dörr i slutet av en trång korridor och skjuter som en galning med en automatkarbin. Han hojtar nått om att han är armerad med sprängämnen och vill har fri lejd ut ur lokalen. Det skiter vi förstås fullständigt i eftersom vi aldrig förhandlar så länge vi själva inte tjänar nått på det, så vi fyller både dörren och killen med bly. En enorm explosion kastar oss ner i trapphuset och blåser ut hela våningsplanet. Kul!
Tv - stjärnor
Då vi kommer hem roar vi oss med lite av den cola Benny hittade hos knarklangarna. Till vår bestörtning sänder orbitalnews ut Bennys fula nuna i etern med rubriken "skenheliga polisen". Vi andra är också med på bild. Enl. o.n ägnar vi vardagen åt att skydda befolkningen och vår fritid åt att råna affärer, ett påstående som gör sig bra kompletterat med videosekvensen där Benny riktar sin hiroki mot butiksinnehavaren i affären utanför knarklangarnas HQ. Vi blir kallade till chefen på narkotikaroteln, han ger oss en rejäl avhyvling. Sanningen kommer dock fram; Benny rånade inte affären utan försökte gripa affärsinnehavaren. Tyvärr intresserar inte detta orbital news.
John Wayne konfiskerar sprit
Efter att ha skämt ut oss i tv ligger vi lågt ett par dar.
Spelarna börjar nu bli smått uttråkade så nu tar lappskickandet vid. Tobbes lapp är roligast; när Benny är på stan tar Tobbe en av sina läderhuvor han samlar på och täcker insidan med superklister. Benny vaknar upp följande dag och inser med bestörtning att han har extremt svårt att få av sig den läderhuva någon satt på honom när han låg och sov. Omedveten om vad som egentligen hänt tar jag tag i huvan och sliter av den från Bennys fejs, Niko håller emot. Det gjorde väldigt ont, och Benny gör nu ännu större skäl för sitt smeknamn "ugly". Benny hämnas med att pissa ner Tobbes säng samt alla hans nyinköpta läderkläder. Själv gör jag upp en lägereld på Tobbes nya parkettgolv och värmer på lite fläsk och bruna böner till middag. Niko häller i sig vad han tror är steroider, men som visar sig vara ecstasy. Han håller på att ramla ut genom fönstret, men lyckas grabba tag med en hand runt fönsterkarmen. Jag och Tobbe halar upp honom.
Terrorister i tunnlar
Hemma i Tobbes lägenhet har vi ledsnat på biosoft filmer och bruna bönor, så vi kollar in orbital news. Där får vi veta att ett stort gisslandrama just nu utspelas i en bank två kvarter bort från oss. Vi rusar dit. Polisen har redan avspärrat området runtomkring banken. Efter en massa misslyckade övertala-slag blir vi avvisade från brottsplatsen, eftersom vi bara kommer från narkotikaroteln. Skitskallar, de fattar inte att de är körda utan oss. Vi drar upp till stadsbyggnadskontoret och efter att ha viftat lite med polisbrickor och eurodollar får vi tag på en karta över banken. Vi lägger märke till att det finns kloaktunnlar som leder in i banken på gatan utanför...
Ned i tunnlarna. Efter att ha smugit en stund får vi kontakt med fienden, dvs. jag får 2 st kaliber 5.56 i axeln. Har dock en schysst National Armour-rustning så vad gör det? Vi försöker övertala terroristerna att ge sig, vårat tyngsta argument är Tobbes SPAS-14 automathagelgevär. Vi får inget gehör men dock ett mycket intressant förslag; Soso, deras ledar, erbjuder sig att dela bytet med oss om vi kan fixa ut dom ur stan. Tja, jag gillade aldrig polisyrket särskilt mycket ändå, så vi tackar ja och sticker därifrån. 14 terrorister, Soso och vi kommer upp i en liten gränd. Vi delar upp oss, och bestämmer ett rende-vouz hos Nikos ladugård ute i skogen senare samma kväll. Dumskallarna går på det men Soso och vi beslutar oss för att dela på kakan på 5 pers istället för 19. Vi lämnar landet samma dag och passerar gränsen mot Rumänien efter att ha betalat gränsvakterna en vacker slant för att kolla på solnedgången istället för att kika i vår baklucka eller i våra pass.
Soso fimpas
Vi har inte duschat på en vecka och doftar just nu eau-de-kloak efter att ha krälat i rumänska kloaker. Vi och Soso tar in på ett billigt hotell i tyskland och inser att det är dags att tvätta av oss lite skit. Hotellet är extremt sunkigt och duscharna ligger i en barrack utanför. Niko får vakta våra vapen medans vi andra går ned till barracken. Jag tar dock med mig min Made ner om jag skulle få oväntat besök i min sunkiga dusch. Tobbe tar med sig en gaffel.
Ur min dusch kommer en massa svart skitsörja istället för vatten så jag låter det rinna igenom några minuter. Då hör jag att ett fordon parkerar utanför. Jag kikar ut och ser fyra biffar i kostym och svarta solglajor kliva ut ur en van. Ringer upp Soso och rapporterar gästerna, han säger att de är ok och är polare till honom. Hmm.. skumma polare. Nu funkar i alla fall vattnet så jag tvättar bort skiten från kloakerna. Då ringer mobilen. Det är Niko. Han var tvungen att gå och skita (akut) och kunde inte kolla vapnena under tiden. Efter att ha fyllt toan, torkat sig med sin tröja (det fanns inget toapapper) och upptäckt att det inte går att spola så hörde han skottlossning från vårt rum. Med tvål i ögonen och adrenalin i blodet skriker jag åt honom att ligga lågt, backup-teamet är på väg. Det skiter han förstås i så han rusar upp för trappan och sparkar in dörren till Soso's rum.
I lampkronan hänger Soso och över golvet simmar hans hemoglobin. Niko lägger en pizza och sparkar in dörren till rummet mittemot. Tomt.
Vid det här laget har jag hunnit upp för trappan. Tobbe och Benny är strax bakom. Vi hör röster från grannrummet till Soso's och Benny rusar in. Lika fort rusar han ut då ett gäng kulor träffar väggen bredvid honom.
Det står en snubbe i rummet med en lätt kulspruta i perfekt vinkel mot dörren. Han verkar täcka några andra, vi gissar att de är påväg ut genom fönstret vid det här laget. Jag känner att nått drastiskt måste ske. Utan att orda kastar jag mig halvflygandes in i rummet med min magnum sträckt mot killen med tunga puffran, ungefär som Mel Gibson i dödligt vapen eller nått sånt. Får in ett perfekt slag! och målar den grådaskiga väggen gråare med killens hjärnceller. Landar på en rullvagn och fortsätter min flygtur i full karriär ut genom fönstret. Faller två våningar men kommer kvickt på fötter och sätter en kula i skallen på en snubbe som försöker starta deras flyktbil. Tärningarna är med mig idag!
Under tiden ramlar Tobbe ut genom fönstret och landar på Benny, som tidigare gjort ett snyggt kaninskutt ut ur hotellet och ner på kostymnissarnas flyktbils tak. Benny knockas medvetslös när Tobias dimper ned ovanpå honom. De andra skurkarna drar därifrån i ett vektorfordon. Vi beslutar oss för att inte ta upp jakten. Niko kommer ner med våra vapen, och vi drar mot Italien. Efter en tråkig vecka i en liten italiensk skithåla har vi rånat ett snabbköp, snott en lastbil med 7 kor och letat upp Benny som gick vilse i skogen.
Bankjobbet
Vi nådde fram till Milano en sen höstkväll. Eftersom vi bränt nästan alla våra stålar tänkte vi stanna ett par dagar för att tanka ekonomiskt. Våra sista eurodollar gick åt till att tjacka tyngre vapen, jag kom över en ak-47 med granattillsats för en hygglig slant samt 10 kg dynamex i en svart attachéväska. Benny köpte 2 Hiroki Panther, Tobbe och Niko spräng- och chockhandgranater. Jag passade också på att skaffa lite nya kläder, en mörkerkikare samt två svarta sopsäckar som jag visste snart skulle komma väl till pass. Veckan som följde tillägnades rekognoscering, jag öppnade ett konto i banken för att få lite information om deras säkerhetsrutiner. Det visade sig att deras valv var tidsskyddat. Tuff skit, det betydde att vi inte kunde storma in i vanlig ordning och skrika efter stålarna - valvet öppnades endast under förutbestämda tidpunkter. Jag bokade en tid för deponering av värdeföremål och fick en vecka senare reda på att följande dag 9.15 skulle de öppna valvet. Det här var vår chans. Under veckorna ruttnade korna i lastbilen eftersom vi helt glömt bort att ge dom vatten...
Niko monterade draperier för vår BMW:s tonade sidofönster, och tog plats bakom ett av dem med mitt prickskyttegevär CWS. Han parkerade lastbilen 60 m snett utanför entrén till banken. Klockan 9.10 gick jag, Benny och Tobbe in för vårt livs uttag. Två säkerhetsvakter med pansarrustning bevakade utgången.
Kl 9.15.00 öppnades valvet. Kl 9.15.03 träffades vakterna av en chockhandgranat från Benny. Kl 9.15.06 fick den vänstra vakten skallen sönderblåst av Niko via CWS-50. Kort därefter tog han även ut den andra. Tobbe blev tvungen att pensionera en bankanställd som envisades med att röra sina händer mot larmknappen, istället för att knäppa dem ovanpå huvudet liggandes på mage som han faktiskt blev instruerad. Jag rusade in i valvet med en svart sopsäck, efter att först ha övertalat en bankkvinna om att ge mig koden till ett säkerhetslås. Eller rättare sagt, min Made Magnum skötte snacket.
Inne i valvet tömde jag sedlar och guldtackor i sopsäcken, och rusade ut. När jag kom ut i banken försökte en kille i publiken spela hjälte och kasta sig på larmknappen. Larmet gick, och snubben fick ta emot 40 kulor från Bennys två Hiroki Panther. Nåja, vi hade inte tänkt stanna länge till på den här festen ändå. Det var dags att dra, så vi rusade ut och kastade oss in i Merchan. Benny sprang ut ur banken sist av oss tre och lämnade kvar ett par aktiverade spränghandgranater utan säkerhetspinne som avskedspresent. Smart, det skulle fördröja snutens spårning.
Niko ställde sig på gasen och vi lämnade city. När vi svängde utanför stan blev vi stoppade av en snutbil. Snutarna hoppade ur och började röra sig mot oss med höjda vapen. Folk började flippa ur men jag var iskall och sa att vi sett en misstänkt bil bränna iväg åt andra hållet då snuten frågade oss om bankrånet. Ett perfekt övertala-slag från Niko gjorde att vi slapp knäppa snutarna.
"Faan, vi måste knäppa ungarna!"
Utanför stan hade vi parkerat vår lastbil. När vi kommer fram ser vi att fyra snorungar har tagit loss två rampdelar och använder det till fotbollsmål. Det skulle dom aldrig gjort, nu blev vi tvungna att tysta dom med en chockgranat. Som tur var fanns det inga vittnen. De hade dock sett oss, och det skulle de aldrig gjort, så vi beslutade oss för att fimpa dom. Tobbe gav två av dom de dåliga nyheterna med sin kofot, Benny gick lös med sin kniv. Onödigt sätt att dra på sig psykospoäng, men vad gör man inte när man snart är lyst i hela jävla Italien och har en sopsäck proppfull med $ i bilen?
Vi körde in bilen och liken i lastbilen, och vips hade vi bytt flyktbil och körde nu lugnt i riktning mot gränsen till frankrike. Vi hade inte blivit tagna, flyktbilen var spårlöst försvunnen och ingen hade sett oss. Vi hade inga handskar på oss i banken och hade inte heller brytt oss om att dölja ansiktet. Det spelade ingen roll; utseendet och fingeravtrycken kan man lätt byta ut genom en cybertech-operation. Skulle vi ansträngt oss att dölja dessa skulle vi fått leva i ovisshet om det lyckats eller ej. Vårt kanske största problem just nu är att vi har flera heta vapen som måste dumpas, helst förstöras. Bagateller, dock. Framtiden ser faktiskt mycket ljus ut. Den här kuppen hade aldrig lyckats om det inte vore för vår mycket omfattande planering och research.
