Framslagning av en rollperson
Grundegenskaperna är det som man bygger mycket av sin rollperson kring. I alla fall
vid själva skapandet. När spelet sedan är igång är det många fler faktorer som
spelar in. Men de är fortfarande stommen för allt det speltekniska. En
regelfanatiker kommer säkerligen att gny åt mina förslag, men jag är helt av den
uppfattningen att regler inte slaviskt ska följas. Istället bör de ses som något
man fritt ska kunna justera och förändra. Allt för att passa den enskilda
spelgruppen.
Det finns inget rätt eller fel sätt att slå fram sin rollperson på. Om man vill
skapa en rollperson med hösta tillåtna värde i alla grundegenskaper, så visst. Men
om man tänker steget längre, hur kul är det då att spela? Även fast allting
utspelas i en fantasivärld så bör det finnas med, eller strävas åt, en viss nivå av
realism. Och trots att rollspersonerna är speciellt utvalda äventyrare och ska ses
som bättre än den genomsnittliga människan.
Jag tycker inte att man ska neka en spelare ett visst yrke bara för att han inte
lyckats slå fram tillräckligt höga grundegenskaper. Sådant skapar bara osämja. Att
istället t ex sänka sitt PSY och istället höja upp sin FYS för att nå över gränsen
bör ses som fullt tillåtet. Eller att helt enkelt strunta i att rollpersonens
grundegenskap är otillräcklig. Man ska dock komma ihåg att en del yrken är helt
emot vissa varelser. Det viktigaste är dock att trivas med sin karaktär. Att
spelmöte efter spelmöte sitta med en karaktär man inte trivs med är ganska döfött.
Jag tänkte här nedan presentera en rad olika metoder för framslagning som jag
stött på under min tid som spelledare och spelare. De flesta finns med i DoD's
grundregler samt i Expert.
En uppsättning
Slå endast en uppsättning. En variant som jag tror att bara ett fåtal använder sig
av (...eller?). Risken för en rollperson med värden under genomsnittet är
överhängande. Kan trots detta ge en hel rad högintressanta karaktärer. Varför inte
en människa med STO 3 och STY 18?
Tre uppsättningar
Slå tre uppsättningar och välj den som är "bäst". Bäst behöver i detta fall inte
betyda att man väljer den värdemässigt bästa uppsättningen, utan istället den
uppsättning som passar bäst för just den typ av karaktär spelaren vill spela. En
tjuv behöver nödvändigtvis inte vara stark, även fast det oftast underlättar
likväl som en trollkarl inte behöver vara karismatisk.
Byt ut
Att byta ut tärningar mot automatiskt högsta utslag, t ex 3T6 mot 2T6+6 tycker jag
personligen är en dålig variant. Grundegenskaperna ger visserligen rollpersonen ett
mycket mer heroiskt intryck, men man tappar mycket av charmen. Sannolikheten för
ett dåligt värde som skulle kunna göra rollpersonen speciell att spela är väldigt
små.
Slå om ettor
Denna variant använder jag mig mest av själv. Den känns rättvis och kan fortfarande
ge värden under medelvärdet. Vill man öka på chanserna ytterligare för höga värden
kan man även tillåta att tvåor slås om.
Den nästan helt fria karaktären
Jag har inte sett reglerna för det "nya" DoD 1991, men vad jag har hört får man
köpa till sig allting utifrån en klumpsumma. Givetvis kan man använda detta system
och ge spelaren en klumpsumma att köpa sina grundegenskaper från. Det blir ett
givandes och ett tagandes då man helt enkelt inte kan köpa till sig väldigt höga
värden i alla grundegenskaper.
Man kan givetvis kombinera ihop olika typer av framslagningsmetoder. T ex att slå
fram tre uppsättningar där man slår om alla ettor.
