Vattenkraft

Vatten.

Text nedan: Översikt, sammanfattning, området, status, klimat o flöde, näring, sikt o syre, metaller,, biologi

Översikt

Översikt, sammanfattning och område behandlar hela Gullspångsälvens avrinningsområde medan övriga titlar endast rör Skagern och anslutande vattendrag.

Fakta är hämtat ur skriften "Gullspångsälven 1999" utgiven av Gullspångsälvens Vattenvårdsförbund. Detta förbund bildades 1968 och har sedan dess bedrivit vattenkontroll i området. Värmland anslöt 1978. Förbundets medlemmar är kommuner, landsting, industrier, fiskodlingar, skogsägare och kraftbolag. Sekreterare är Leif Gustafsson, Karlskoga kommun.
Skriften finns tillgänglig på bibliotek och kommunalkontor i berörda kommuner.
Undersökningarna är sammanställda av Ann-Charlotte Norborg och Holger Torstensson vid ALcontrol (fd KMlab) i Karlstad.

Början / Startsida /i Sammanfattning: Klimat / näring / TOC / syre / försurning / metaller / transporter / biologi

Text ur "Gullspångsälven 1999" daterad 00-04-20 av Ann-Charlotte Norborg (projektansvarig) och Holger Torstensson (kvalitetsansvarig) på ALcontrol. För diagram(figur) och kartor(karta) hänvisas till skriften.

SAMMANFATTNING

På uppdrag av Gullspångsälvens Vattenvårdsförbund har KM Lab (numera ALcontrol) utfört 1999 års miljöundersökningar inom ramen för den samordnade recipientkontrollen i Gullspångsälvens avrinningsområde. Undersökningarna omfattade vattenkemi, metaller i vattenmossa, växtplankton och bottenfauna.

Klimat

Avsevärt större flöden än normalt i april och oktober
En mild inledning på året samt avsevärt större nederbördsmängder än normalt under årets första hälft, gav mycket stora flöden, främst i april, i både Timsälven, Svartälven och Gullspångsälven. Även i oktober var flödena avsevärt högre än normalt.

Rekordhöga årsmedelflöden
För året som helhet var flödena ca 40% större i Gullspångsälven och drygt 20% större i Timsälven och Svartälven jämfört med normalvärden (figur 1). Arsmedelflödena var de högsta under hela perioden 1989-1999.

De rekordhöga flödena medförde stor tillförsel av organiska ämnen (främst humus) från skogs- och myrmarker till vattendrag och sjöar. Detta bidrog i sin tur till syrebrist i många sjöar. De stora nederbördsmängderna minskade också buffertförmågan (motståndskraften mot försurning) i många vattendrag.

Näringsämnen (fosfor, kväve) (fosfor karta 7)

Huvudsakligen låga till måttliga halter
Merparten av de undersökta sjöarna och vattendragen var obetydligt påverkade av direktutsläpp och jordbruk och hade låga eller måttligt höga halter av fosfor och kväve 1999.

Mycket höga halter av fosfor och kväve i Hovaån och Krokebäcken
Högst halter förekom i Hovaån och Krokebäcken, där påverkan från jordbruk respektive avloppsreningsverket i Älgarås, gav mycket höga halter av både fosfor och kväve. Skagern hade höga kvävehalter orsakade av jordbrukspåverkan, utsläpp från Karlskogaområdet samt nedfall från luften.

Högre halter av fosfor och kväve vid botten än ytan
Flera av sjöarna, särskilt inom delavrinningsområdet Timsälven, hade avsevärt högre halter vid botten än vid ytan. Detta orsakades av läckage av fosfor från bottensedimentet i samband med syrebrist samt sedimentation av organiskt bundet kväve (plankton). Dessa sjöar har en naturligt hög biologisk produktion samtidigt som de är grunda och därför har en begränsad syretillgång. Särskilt höga var halterna i bottenvattnet av Lonnen (extremt höga fosforhalter och mycket höga kvävehalter) och norra delen av Daglösen (mycket höga kvävehalter).

Mycket hög ammoniumhalt i bottenvattnet i norra delen av Daglösen
Till de mycket höga halterna i Lonnen bidrog förmodligen jordbrukspåverkan. I Daglösens norra del förelåg en stor del av kvävet som ammonium i så höga halter (1800 myg/l i februari) att det kan vara giftigt för fisk och andra vattenlevande organismer. Orsaken till de mycket höga halterna var utsläpp av ammonium från avloppsreningsverket i Filipstad.

Tydlig påverkan av fosfor i Lesjöälven nedströms Lesjöfors
I Lesjöälven nedströms Lesjöfors var fosforhalten tydligt högre än uppströms. Orsaken kan vara påverkan från reningsverket, Spring Wire eller läckage från tidigare utsläpp via sediment.

Minskande fosforhalter på många håll
I flera av sjöarna och vattendragen föreligger trender mot minskande fosforhalter, t.ex. i Älgälven, Norrelgen, och Torrvarpen. I Möckeln, Letälven och Gullspångsälven minskar både fosfor- och kvävehalterna. I de nämnda vattnen bidrar sannolikt minskade utsläpp från punktkällor till haltminskningen (figur 2).

Det finns även exempel på minskande fosforhalter i vatten som ligger högt upp i avrinningsområdet och inte är påverkade av punktkällor, t.ex. Skillerälven uppströms Filipstad och Svartälven vid Sågen. I dessa fall kan orsaken vara försurningspåverkan. (Vid försurning frigörs aluminium som reagerar med fosfat och bildar en fällning som stannar kvar i marken eller sjunker till botten i sjöar.)

Organiska ämnen (TOC) (karta 8)

Måttligt höga halter med några undantag
Halterna av organiska ämnen (främst humus från skogs- och myrmark) var måttligt höga i nästan hela avrinningsområdet 1999. I Skagem samt nedströms delavrinningsområden med stor andel sjöar (där det organiska materialet kan sedimentera) - Saxån, Sörelgens utlopp och Gullspångsälven - var haltema låga. Krokebäcken och Hovaån hade mycket höga halter och vattnet var dessutom starkt färgat och betydligt grumligt. Dessa vattendrag ligger i jordbruksbygd, varför den främsta förklaringen till de höga halterna är markerosion.

Ökande flöden har gett ökande halter av organiska ämnen
Flertalet sjöar och vattendrag uppvisar trender mot ökande halter av organiska ämnen (figur 3). Under 1999 var halterna på många håll de högsta sedan 1989. Orsaken är senare års ökade nederbörd och avrinning som dragit med sig mycket humusämnen från skogs- och myrmarker. Det ökade vattenflödet har också förkortat vattnets uppehållstid i sjöarna, vilket minskat självreningen genom sedimentation.

Korttidsreglering orsak till kraftigt varierat färgtal i Gullspångsälven?
I Gullspångsälven (figur 4) har färgtalet under senare år varierat kraftigt. Det rekordhöga vattenflödet under 1999 gav färgtal som var dubbelt så höga som medelvärdet för perioden 1974-1999.
En bidragande faktor till senare års kraftiga variationer kan vara ökad korttidsreglering vid produktion av elström. Vid tappning ökar erosionen i strandzonen, vilket sannolikt ökar humushaltema, medan magasinering av vår- och höstflod ger ökad sedimentation och därmed minskar halterna.

Syre (karta 9)

Syrebrist i många sjöar
Under 1999 förekom syrebrist i flertalet sjöar i Timsälvensystemet, i Lesjön och Bredreven i Svartälvensystemet samt i Möckeln. Den främsta orsaken till syrebristen är syretärande nedbrytning av organiskt material som tillförts från omgivande mark och från planktonproduktion i sjöarna. Då sjöarna är relativt grunda med små djuphålor räcker den för nedbrytningen tillgängliga mängden syre inte riktigt till. I den norra delen av Daglösen bidrog utsläpp av syretärande organiska ämnen från Filipstads avloppsreningsverk till syrebristen.

Ökande tillförsel av organiska ämnen ger minskande syrehalter
I några av sjöarna, bl.a. Bredreven (figur 5) och Möckeln, finns trender mot minskande syrehalter. Orsaken bedöms vara ökningen av organiska ämnen (humus) kopplad till senare års ökade avrinning.

Försurning

Surstötar i Lungälven och Svartälvens övre delar
Flertalet sjöar och vattendrag hade god motståndskraft mot försurning (alkalinitet). I samband med snösmältning och/ eller nederbörd under våren och hösten förekom surstötar i Lungälven (årslägsta pH/alk: 6,1/0,05 mekv/l) samt Svartälven vid Sågen (årslägsta pH/alk: 5,8/0,03 mekv/l) och Älgälven (årslägsta pH/alk: 6,1/0,05 mekv/l) i de övre delarna av avrinningsområdet.

Ökande nederbörd ger försämrad motståndskraft mot försurning I många sjöar och vattendrag syntes trender mot ökande buffertförmåga (alkalinitet) under 90-talet (figur 6). Orsaken var kalkningsinsatser och ett minskande nedfall av försurande svavel. De senaste nederbördsrika åren har gett ökad vattenföring, varför trenden brutits.

Metaller

Huvudsakligen låga halter
Undersökningamma av metaller i vatten och utplanterad vattenmossa gav huvudsakligen låga eller mycket låga halter.

Påverkan av bly, koppar och zink i Lesjöälven nedströms Lesjöfors
I Lesjöälven nedströms Lesjöfors var blyhalten måttligt hög i både vatten och vattenmossa och tydligt förhöjd jämfört med en uppströms belägen provpunkt. Även för koppar och zink förelåg en liten påverkan nedströms Lesjöfors. De förhöjda halterna orsakas sannolikt av läckage från deponerat avfall inom Lesjöfors industriområde och metallförorenat bottensediment. I viss mån bidrar även utsläpp av spillvatten från Spring Wire och dagvatten från stålverksområdet.

Påverkan av bly, krom, molybden och nickel i Letälven nedströms Degerfors
I Letälven (Åtorp) nedströms Degerfors var haltema av bly och krom i vattenmossa tydligt högre än uppströms, vilket även gällde molybden i vatten. Även för krom i vatten och nickel i vattenmossa bedömdes en liten avvikelse föreligga. Orsaken är läckage från bottensedimentet och till mindre del direkta utsläpp från Degerfors järnverk (Avesta Sheffield). Undantaget gäller molybden som till stor del härrör från direktutsläpp samt läckage från deponerade slaggrester.

Påverkan av zink, krom och bly i Hovaån nedströms Hova
Hovaån nedströms Hova hade höga halter av krom och zink i vattenmossa. Jämfört med en uppströms provpunkt (figur 7) var avvikeIsen tydlig för zink och liten för bly och krom. Orsaken till haltökningen kan vara påverkan från ytbehandlingsfÖretaget Bundy AB eller sedimentläckage från "gamla synder". En utredning är motiverad för att närmare fastställa orsaken.

Transporter
Rekordhöga flöden gav rekordhöga transporter
Det rekordhöga vattenflödet under 1999 medförde rekordstora transporter av kväve och organiska ämnen (TOC) i Timsälven, Svartälven och Gullspångsälven medan fosfortransporten var relativt sett lägre.

Under 1999 tillfördes Vänern 24 ton fosfor, 1 655 ton kväve och 20 300 ton organiska ämnen (TOC) från Gullspångsälven.

Låga till måttligt höga arealspecifika förluster av fosfor och kväve
Den arealspecifika förlusten (årstransporten dividerad med avrinningsområdets areal) av fosfor bedömdes som måttligt hög i Timsälven, mycket låg i Svartälven och låg i Gullspångsälven.

Den arealspecifika förlusten av kväve var måttligt hög i Timsälven och Gullspångsälven och låg i Svartälven.

Biologiska undersökningar (karta 10)

Algfloran antyder ökad näringsrikedom i Lonnen
Undersökningen av växtplankton påvisade näringsrika förhållanden i Lonnen och måttligt näringsrika förhållanden i Möckeln. Förändringar i artsammansättningen under perioden 1989-1999 indikerar att Lonnen blivit något näringsrikare medan Möckeln är relativt oförändrat måttligt näringsrik.

Bottenfaunan indikerar försämring i Bredreven och förbättring i Lesjöälven Undersökningen av bottenfauna indikerade en försämrad syresituation i Bredreven. I Lesjöälven nedströms Lesjöfors tycks vattenkvaliteten ha förbättrats, vilket bl.a. märks som ökat artantal av sländor.

Gödningspåverkan i Gullspångsälven vid minimitappning?
I Gullspångsälven bedömdes bottenfaunan ha höga naturvärden. Samtidigt fanns vissa indikationer på hög näringstillgång. Orsaken kan vara påverkan från Gullspångs reningsverk vid minimitappning.

Början / Startsida

Området

Hela avrinningsområdet har en befolkning på ca 77 000 personer. Ytan är 5050 km2 fördelat 67% skog, 13% sjö, 4% jordbruk, 16% övrigt (mest myrmark). Kring Hovaån dominerar jordbruksmark.Ytan 5050 kan även delas i sjön Skagern 161 + tillflöden via Letälven 4510 + Skagersholmsån 77 + Hovaån 108 + övriga 194 km2

Utsläppspunkter -> recipient
R=Västra Götalands, S=Värmlands, T=Örebro, W=Dalarnas län
arv=avloppsreningsverk

Nummer hänvisar till kartan.
Timsälven
2. S Nordmarks arv -> Nordmarksälven
3. S Filipstads arv -> Daglösen
4. S Persbergs arv -> Yngen
5. S Nykroppa arv -> Östersjön
6. S Storfors arv -> Storforsälven
7. S Brattfors arv -> Lungälven
23.S Gammelkroppa fisk -> Kroppsälven
24.S Miljöbolaget -> Storforsälven
25.S Brattfors fisk -> Lungälven
28.T Imatra -> Kilstabäcken
29.T Kedjeåsen -> Kedjan/Timsälven
Svartälven
1. W Fredriksbergs arv -> Liälven
8. S Lesjöfors arv -> Lesjöforsälven
9. T Hällefors arv -> Svartälven
10.T Grythyttans arv -> Torrvarpen
15.T Loka Brunn arv -> Södra Loken
19.W Säveforsprodukter -> Älgälven
20.W Diverse -> Sörelgen
21.W Div -> Halvarsnoren,Älvestorp
22.S Spring Wire -> Lesjöälven
26.T Ovako Steel -> Svartälven
27.T Icopal -> Torrvarpen
30.T Brotorp -> Svartälven
Letälven (inkl sjön Möckeln)
(STW) Timsälven och Svartälven
11.T Karlskoga arv -> Möckeln
31.T Bofors -> Möckeln
32.T Björkborn -> Möckeln
33.T Valåsen -> Möckeln
34.T Avesta Sheffield (fd Degerfors järnverk) -> Letälven
12.T Degerfors arv -> Letälven
13.T Åtorp arv -> Letälven

Till Skagern
(T) Letälven
14.T Finnerödja arv -> Skagersholmsån
16.R Älgarås arv -> Krokebäcken
35.R Bundy AB -> Hovaån
17.R Hova arv -> Hovaån

Till Vänern
(STR) Skagern
18.R Gullspångs arv -> Gullspångsälven

Början / Startsida

Status

Vattenkemi samt metaller i vattenmossa 1999
Skala för vatten; Bra (1)- (2) - (3) - (4) - (5) dåligt; i mätpunkt:

1010 Skagern
(1)Låga fosforhalter
(3) Höga kvävehalter
(1)Syrerikt tillstånd
(2) Låg halt organiska ämnen
(3) Måttligt färgat vatten
(3) Måttligt siktdjup
(2) God buffertkapacitet
(3) Måttligt hög klorofyllhalt

1021. Letälven, Åtorp
(2) Måttligt höga fosforhalter
(2) Måttligt höga kvävehalter
(3) Måttligt hög halt organiska ämnen
(3) Måttligt färgat vatten
(3) Måttligt grumligt vatten
(2) God buffertkapacitet
(2) Låga halter av bly, kadmium, koppar, krom och nickel i vatten
(1)Mycket låga halter av zink i vatten
(3) Måttligt hög halt av koppar i vattenmossa
(2) Låg halt av bly, kadmium, krom, kvicksilver, nickel och zink i vattenmossa

1101. Hovaån, Nötebron
(4) Mycket höga fosforhalter
(4) Mycket höga kvävehalter
(2) Låg halt ammoniumkväve
(5) Mycket hög halt organiska ämnen
(5) Starkt färgat vatten
(5) Starkt grumligt vatten
(1)Mycket god buffertkapacitet
(2) Låga halter av bly, kadmium, koppar, krom, nickel och zink i vattenmossa
(4) Hög halt av krom och zink i vattenmossa
(3) Måttligt hög halt av koppar i vattenmossa
(3) Låg halt av blyoch nickel i vattenmossa
(1)Mycket låg halt av kadmium och kvicksilver i vattenmossa
1121. Krokebäcken
(4) Mycket höga fosforhalter
(4) Mycket höga kvävehalter
(5) Mycket hög halt organiska ämnen . Starkt färgat vatten
(4) Betydligt grumligt vatten
(1)Mycket god buffertkapacitet
1122. Hovaån, Älgarås
(3) Måttligt hög halt av koppar i vattenmossa
(2) Låg halt av krom, kvicksilver, nickeloch zink i vattenmossa
(1)Mycket låg halt av blyoch kadmium i vattenmossa

1005. Gullspångsälven, Södra Råda
(1)Låga fosforhalter
(3) Höga kvävehalter
(2) Låg arealförlust av fosfor
(3) Måttligt hög arealförlust av kväve
(3) Måttligt hög halt organiska ämnen
(3) Måttligt färgat vatten
(3) Måttligt grumligt vatten
(2) God buffertkapacitet
(2) Låga halter av koppar, krom och nickel i vatten
(1)Mycket låga halter av bly, kadmium och zink i vatten
1003. Gullspångsälven, Åråsforsarna
(2) Måttligt hög halt av koppar och krom i vattenmossa
(2) Låg halt av bly, kadmium, kvicksilver, nickel och zink i vattenmossa

Början / Startsida

Klimat och flöde

Lufttemperatur och nederbörd 1999

Mild inledning, rekordvarm höst
Under årets fyra första månader (januari-april) var det något mildare än normalt. I maj var det däremot kallare än normalt. Sommaren dröjde sig kvar långt in i september. Denna månad var mycket varmare än normalt med nästan lika hög medeltemperatur som augusti. Även november var avsevärt mildare än normalt. För året som helhet var medeltemperaturen 1 °C över normal.

Nederbördsrik vår, torr höst
I januari, mars tom juni samt december föll avsevärt mer nederbörd än normalt. Den rikliga nederbörden orsakade mycket stora flöden främst i april. I oktober och november var nederbördsmängderna avsevärt mindre än normalt. Under året föll ca 100 mm mindre nederbörd i Atorp (769 mm) jämfört med Daglösen och Fredriksberg. Särskilt under juli, oktober och november var nederbörden mindre i Åtorp.

Vattenföring

Flödestoppar i april och oktober, litet flöde i september och november
Den höga temperaturen i september gav en lång växtperiod. Avdunstning och upptag i vegetation medförde därför lägre flöden än normalt. Detta trots att mängden nederbörd var över den normala.
Trots relativt lite nederbörd var flödena i oktober klart över de normala. Detta kan förklaras med en viss eftersläpning av flödet i förhållande till den högre nederbörden i september p.g.a. sjöarnas utjämnande effekt tillsammans med en stor tappning för produktion av elkraft. Året avslutades med tvära kast i vattenflödet. Lite nederbörd i november gav mindre flöden än normalt och mycket nederbörd i december resulterade i högre flöden än normalt.
För året som helhet var flödena 41 % större i Gullspångsälven (och 23 % större i Svartälven och Timsälven) jämfört med normalflöden.

Rekordhöga flöden
I Gullspångsälven var 1999 års flöde det högsta under hela perioden 1989-1999.

Början / Startsida / Fosfor, kväve / (i Möckeln) / kvot / klorofyll (alger)

Näringsämnen

Fosfor och kväve
Marginell ökning nedströms Degerfors
Beroende på sedimentation i Skagern hade Gullspångsälven de lägsta medelhalterna av fosfor.
Kvävehalterna var måttligt höga i både Letälven och Gullspångsälven, men ökade något nedströms.

Mycket höga halter av fosfor och kväve i Hovaån och Krokebäcken.
Krokebäcken och Hovaån hade mycket höga halter av både fosfor och kväve till följd av utsläpp från Älgarås reningsverk samt jordbrukspåverkan.

Lite fosfor, mycket kväve i Skagern
Skagern är stor och djup, vilket ger goda förutsättningar för självrening genom sedimentering, varför fosforhalterna var låga. Kvävehalterna bedömdes som höga. Förklaringen är jordbruks- påverkan samt att den stora sjöytan gör att Skagem tillförs en hel del kväve från luften. Kväve renas heller inte så effektivt genom sedimentering.

Obetydlig påverkan i Gullspångsälven
Undersökningen av bottenfauna i Gullspångsälven gav bedömningen ingen eller obetydlig påverkan av näringsämnen/ organiskt material. Sparsam förekomst av de mest förorenings- känsliga arterna och endast en bäcksländeart indikerade dock en hög nätingstillgång. Orsaken kan vara påverkan från Gullspångs reningsverk vid minimitappning i älven.

Trender
Minskande fosfor och kvävehalter i Letälven
Vid de båda stationerna i Letälven finns trender mot minskande halter av både fosfor och kväve.

Minskande halter även i Gullspångsälven
Fosforhalterna uppvisar en trend mot minskande halter. Minskningen var var särskilt tydlig vid slutet av 80-talet, men halterna tycks nu ha stabiliserat sig kring 10 myg/l.

Kvävehalterna, som minskade kraftigt under 80-talet, har under 90-talet planat ut till en nivå strax över 600 pg/l. Huvudorsaken till den kraftiga nedgången under 80-talet var minskade utsläpp till Möckeln från Björkborns industriområde i Karlskoga.

(Möckeln är mer näringsrik än Skagern. Möckeln hade 1999 måttligt höga halter i ytvatten av fosfor och kväve. Halterna var avsevärt högre i bottenvattnet än i ytvattnet. Orsaken är läckage från bottensedimentet i samband med syrebrist. Fosfor som är bundet till järn i sedimentet går i lösning vid syrebrist. I samband med syrebristen i februari uppmättes en måttligt hög ammoniumhalt pga hämmad nitrifikation dvs omvandling av ammonium till nitrat. Undersökningar av både växtplankton och bottenfauna bekräftar att Möckeln nu är måttligt näringsrik. Fosforhalten minskade särskilt tydligt under senare halvan av 70-talet, vilket kan sättas i samband med utbyggnaden av reningsverk, nedläggning av småjordbruk och minskad glesbygdsbefolkning. Frånsett svackan vid mitten av 80-talet, förmodligen klimatologiskt betingad, var halterna under 80-talet relativt stabila. Under 90-talet har de minskat ytterligare, vilket kan vara en följd av försurning och eventuellt kalkning. Vid försurning frigörs aluminium som reagerar med fosfat och bildar en fällning som stannar kvar i marken eller sedimenterar i sjön. På motsvarande sätt kan vid kalkningen tillförd kalcium bilda kalciumfosfat. Trenden för kväve följer i stort trenden för fosfor frånsett att kvävehalterna under hela 90-talet varit mycket stabila.)

Kväve/fosfor-kvot

Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor visar potentialen för massutveckling av blågröna alger. Vid kväveöverskott (N /P-kvot > 30) är risken för blågrönalgblomning liten, men risken ökar med ökande kväveunderskott (N /P-kvot < 30).

Ingen risk för blågrönalgblomning
Kväveunderskottet i Skagern indikerade ingen större risk för blomning av blågrönalger.

Klorofyll (alger)

Låg algförekomst
Klorofyllhalten ger ett grovt mått på mängden växtplankton. Algförekomsten var låg i Skagern.

Ökande algförekomst i Skagern
I Skagern tycks klorofyllhalten öka. Tydligast är ökningen under de senaste åren, vilket kan sättas i samband med ökad fosfortillförsel p.g.a. ökad avrinning samt relativt höga sommartemperaturer.

Början / Startsida / Organiska ämnen / färgtal / siktdjup / syre försurning

Sikt och syre

Organiska ämnen (TOC= totalt organiskt kol)

Mycket höga halter i Krokebäcken och Hovaån Krokebäcken och Hovaån vid Nötebron hade mycket höga halter av TOC. Dessutom var vattnet starkt färgat och betydligt grumligt. Vattendragen är belägna i jordbruksbygd, varför de höga halterna förklaras av markerosion förstärkt av 1999 års höga flöden. I Krokebäcken bidrog även utsläpp från reningsverket i Älgarås.

Måttligt höga halter i Letälven och Gullspångsälven
I Letälven och i Gullspångsälven var halterna av organiska ämnen måttligt höga.
Bottenfaunan i Gullspångsälven bedömdes som opåverkad av näringsämnen/ organisk belastning. Dock fanns vissa indikationer på hög näringstillgång, som antyder påverkan från Gullspångs reningsverk vid minimitappning i Gullspångsälven.

Sedimentation i Skagern
Genom sedimentation i den stora sjövolymen var halten organiskt material i Skagern låg och siktdjupet måttligt.

Trender
Rekordhögt färgtal i Gullspångsälven
Under sista hälften av 70-talet och första hälften av 80-talet skedde en jämn ökning av färgtalet i Gullspångsälven. Under 90-talet har variationerna varit ryckigare. Variationen kan kopplas till vattenföringen. Det rekordhöga vattenflödet under 1999 förde med sig stora mängder humus från skogs- och myrmarker, vilket gav färgtal sim var dubbelt så höga som medelvärdet för perioden.
En bidragande faktor till senare års kraftiga variationer i färgtal kan vara ökad korttidsreglering vid produktion av elström. Vid tappning ökar erosionen i strandzonen, vilket sannolikt ökar humushalterna medan magasinering av vår- och höstflod minskar halterna genom sedimentering.

Svagt minskande siktdjukt i Skagern
I Skagern skönjes en trend mot minskande siktdjup. Den förmodliga orsaken är ökad tillförsel av brunfärgade humusämnen samt ökande algförekomst.

Regleringspåverkan ger större variationer i Gullspångsälven
I Gullspångsälven varierar halten organiska ämnen och färgtalet i stort på samma sätt som i Möckeln. Under senare år har dock färgtalet varierat mycket kraftigare i Gullspångsälven än i Möckeln. Under naturliga förhållanden borde Skagerns stora vattenvolym fungera utjämnande på vattenkvaliteten i Gullspångsälven. Senare års stora variationer kan därför tolkas som en effekt av ökade vattenståndsvariationer p.g.a. korttidsreglering.

Syre Försurning

Syretillgången i Skagern varit stabilt mycket god under hela perioden 1989-1999.

God buffertförmåga
I Letälven, Skagern och Gullspångsälven var motståndskraften mot försurning (alkaliniteten) god. I de jordbrukspåverkade vattendragen Krokebäcken och Hovaån var buffertförmågan t.o.m. mycket god.
Bottenfaunan i Gullspångsälven visade inte heller någon försurningspåverkan.

Trender
I Gullspångsälven ökade buffertförmågan under 80-talet och första hälften av 90-talet p.g.a kalkningsinsatser och minskat svavelnedfall. Under de senaste nederbördsrika åren har en svag minskning skett.
Under perioden 1989-1999 föreligger svaga trend er mot minskande buffertförmåga i Krokebäcken och Hovaån. Buffertförmågan är dock mycket god.
I Letälven och Skagern syns inga trender under samma period.

Början / Startsida / Metaller i vattenmossa / vatten

Metaller

Metaller i vattenmossa
Kopparhalterna var måttligt höga vid samtliga stationer inom delområdet, men förmodligen är detta naturligt.

Påverkan av zink. krom och bly i Hovaån
I Hovaån nedströms Hova uppmättes höga halter av krom och zink. Jämfört med stationen uppströms Hova var halterna av flertalet metaller högre nedströms Hova. För bly och krom bedömdes avvikeIsen som liten och för zink som tydlig. Orsaken till haltförhöjningen är förmodligen utsläpp från Bundy AB eller sedimentläckage från "gamla synder". En utredning är motiverad för att närmare fastställa orsaken.

(Provvärden Hovaån: Pb=9 25 20, Cd=9 6 22, Cu=32 42 32 Cr=31 100 45, Ni=25 29 33, Zn=15 134 22 mg/kg PS)
(Provvärden Letälven: Pb=6 26 20, Cd=8 15 22, Cu=38 44 32 Cr=11 87 45, Ni=6 22 33, Zn=10 16 22 mg/kg PS)

Haltökning för bly, krom och nickel i Letälven
Frånsett de måttligt höga kopparhalterna var halterna av övriga metaller i Letälven mycket låga eller låga.
Jämfört med stationen uppströms Degerfors var halterna av samtliga metaller högre före utloppet i Skagern. AvvikeIsen klassades som tydlig för bly och krom och liten för nickel. En tidigare utredning (KM Lab 1999) har visat att det främsta bidraget till haltökningen är läckage från bottensedimentet och till mindre del direkta utsläpp från Degerfors järnverk (Avesta Sheffield).

Måttligt höga halter av nickel och krom
I Gullspångsälven var, förutom kopparhalten, även halterna av nickel och krom måttligt höga. Jämfört med Letälven var halterna av nickel, zink, kadmium och kvicksilver obetydligt högre.
Jämfört med Letälven uppströms Degerfors var avvikelsen för krom och nickel tydlig och för övriga metaller liten.

Metaller i vatten
Halterna av metaller i vatten var överlag låga eller mycket låga.

Haltökning av främst molybden och krom i Letälven nedströms Degerfors
Jämförelse av halterna upp- och nedströms Degerfors visade på en haltökning för bly, nickel, krom och molybden. För molybden klassades avvikelsen som tydlig, för krom som liten och för övriga metaller som obetydlig. Haltökningen orsakas av läckage från bottensedimentet och till mindre del direkta utsläpp från Degerfors järnverk (Avesta Sheffield). Undantaget gäller molybden som till stor del härrör från direktutsläpp samt läckage från deponerade slaggrester.

Transport av metaller
(Kadmium har ej beaktats eftersom halterna ofta ligger under detektionsgränsen.)

I Letälven vid Atorp (nedströms Degerfors) var transporterna av molybden (+216%), krom (+73%) och nickel (+24%) större än vid Möckelns utlopp medan transporterna av övriga metaller var ungefärligen oförändrade. Med undantag för molybden som till större delen härrör från direktutsläpp samt läckage från deponerade slaggrester, beror mängdökningen huvudsakligen på läckage från bottensedimentet nedströms järnverket (Avesta Sheffield). Läckaget har förstärkts av 1999 års rekordhöga vattenflöden.

I Gullspångsälven var transporterna av bly lägre (-31%) än i Letälven vid Åtorp medan transporterna av övriga metaller var större.

Transponerade mängder av metaller i Letälven upp- (1025) och nedströms Degerfors (1021) samt i Gullspångsälven (1005) 1999:

i punkt   1025   1021   1005

Kadmium    <25    <20    <22 kg
Bly        493    515    355 kg
Nickel    1161   1444   2101 kg
Krom       533    924   1207 kg
Koppar    1617   1514   2207 kg
Zink      6944   6809   7189 kg
Molybden   449   1418   2205 kg

Början / Startsida / Nedan: Översikt / allmänt

Biologi

Översikt - biologiska undersökningar
Biologiska undersökningar är ett viktigt komplement till vattenkemin och ger en integrerad bild av den totala påverkan. Enligt nuvarande planering sker undersökning av bottenfaunan i sjöarna vart 10:e år och Skagern står på tur år 2002.

Åråsforsarna i Gullspångsälven nära utloppet till Vänern har undersöks varje sedan 1989. Bedömningen 1999 blev:

Ingen eller obetydlig påverkan av försurning och näringsämnen/organiskt material

Höga naturvärden.

Lokalen hyser ett mycket högt antal arter och två ovanliga arter hittades, nattsländorna Goera pilosa och Psychomyia pusilla.

Allmänt om biologiska undersökningar

På senare tid har det blivit allt vanligare att använda biologiska undersökningar i miljökontrollen av vatten. Fördelen med studier av växt- och djursamhällen är att de kan visa både genomsnittliga förhållanden och extremvärden under en period före provtagningen. Detta skall jämföras med fysikaliska och kemiska undersökningar som endast ger en ögonblicksbild av tillståndet vid tidpunkten för provtagningen.

Genom att analysera organismsamhällen och med kännedom om förekommande arters ekologiska krav, kan man utläsa förhållandena i miljön. Biologiska undersökningar är således ett viktigt komplement till vattenkemi.

Syftet med en undersökning av ett vattenområde är ofta att kartlägga eventuell miljöpåverkan av ett utsläpp. Eftersom miljöpåverkan är likställt med effekter på biologiska system är det naturligt att göra direktstudier av biologin. Antalet och artsammansättningen av vattenlevande organismer i naturliga samhällen är relaterade till vattenkvaliteten. Vid en förändring i vattenkvaliteten kan organismerna antingen anpassa sig till de nya förhållandena eller försvinna. I vissa fall ersätts de av andra arter. Härigenom får man såväl artmässiga som mängdmässiga förändringar. Genom att analysera organismsamhället är det därför möjligt att utvärdera tillståndet i vattnet.

När man inte känner till exakt vilka ämnen som släppts ut eller när det är orimligt dyrt att analysera dem, kan man göra en generell bedömning av miljöpåverkan via biologiska undersökningar. Blandningar av olika ämnen kan ge en större påverkan än ämnena vart och ett för sig (synergism). Det motsatta förhållandet, d. v .s. att ämnena tar ut varandras verkan (antagonism) kan också förekomma.

Även omgivningsfaktorer, som vattenomsättning, temperatur och syrehalt mm, kan påverka effekten av ett utsläpp i både positiv och negativ riktning. Nämnda förhållande går som regel inte att studera genom kemiska och fysikaliska undersökningar, utan för detta krävs biologiska undersökningar. Dessa ger en integrerad bild av den sammanlagda påverkan som föreligger.

I rinnande vatten kan vattenkemin variera mycket beroende på fluktuationer i belastning och flöde. Ibland kan en påverkan som ger påtagliga miljöeffekter äga rum under en mycket kort tid (minuter, timmar). En sådan tillfällig händelse är ofta omöjlig att täcka in med ett normalt provtagningsprogram - det skulle kräva kontinuerliga provtagningar. Genom att studera växt- och djursamhällen som har exponeras för sådana tillfälliga händelser, kan man i efterhand fastställa den miljöpåverkan som skett.

För att statistiskt säkerställa långsiktiga förändringar av miljön behövs undersökningsresultat från en längre tidsperiod. Tidsserierna bör omfatta årliga undersökningar i fem till tio år eller längre. Detta innebär att det också finns ett egenvärde i en undersökning, som underlag för studier av eventuella framtida förändringar.

Början