Tabell /
bild
Saxat ur Tidens stora bok om FiskarGös Stizostedion lucioperca Storlek: 80-100 cm, max. 130 cm. Vikt: 12-15 kg, max. 18 kg. Gösen den största sötvattensfisken bland abborrarna. Kroppen har en ideal byggnad för snabba rörelser i vatten. Munnen är rikligt tandbeväpnad, framåtriktad, och längst fram på underkäken sitter två iögonfallande stora och sylvassa huggtänder. Överkäken når bakom ögat, och sidolinjen slutar i motsats till abborren först vid stjärtfenans bas. Ryggen är grågrön, och på sidorna befinner sig 8-12 svartbruna tvärband, som smälter samman till fläckar och som också finns på stjärtfenan och de båda ryggfenorna. Den annars vita buken blir mörkare under lektiden särskilt hos hannarna. Större delen av dagen döljer sig gösen nere vid bottnen. På morgonen och tidigt på kvällen stiger den upp till ytan på jakt efter föda. Lektiden infaller för det mesta i april och maj. Hannen gräver under den här tiden en omkring 50 cm bred och 5 cm djup lekgrop, i vilken rengjorda rotbitar läggs. På dessa lägger honan sina ägg, och hannen bevakar dem med stor ihärdighet och gör dem rena från slam genom att vifta med fenorna. En kort tid lever ynglen av zooplankton, men börjar redan vid 3-5 cm längd att äta främmande fiskarters ägg. Vuxna fiskar livnär sig uteslutande av andra fiskarter. Födan utgörs av större zooplanktonarter (t.ex. Leptodora), fiskägg och senare även av fiskar (mörtar, aborrar och löjor). Gösen, som lever i små stim, håller sig till skillnad från gäddan längre ut från stranden. Den blir 10-15, i enstaka fall upp till 20 år gamla. Den hör till de värdefullaste och ekonomiskt viktigaste europeiska sötvattensfiskarna. På den senaste tiden har den försvunnit från många förekomstplatser eller förökar sig inte längre där naturligt. Utsättningar av gösyngel förekommer. |