Lake
Tabell / bild / Uggleupplagans text nedan / vinterbild / pimpelfiska lake
Lake 24 kB Saxat ur Tidens stora bok om Fiskar

Lake
Lata lata
Storlek: 60-70 cm, max. 120 cm
Vikt: 2-5 kg, max. 24 kg
Den enda sötvattensarten i torskfamiljen, laken, har en rund kropp med två ryggfenor. Den andra är liksom analfenan mycket lång. Bukfenorna sitter framför bröstfenorna och deras andra fenstrålar är trådartat utdragna på längden. Mitt på hakan sitter en skäggtöm. Kropp och fenor är gråbruna till grönaktiga och försedda med en iögonfallande marmorering.
Laken för ett undanskymt liv och förekommer i flodernas övre och mellersta lopp, i vissa dammar, i högre belägna uppdämda sjöar och ibland också i flodernas nedre lopp. De är tämligen talrika i Donau och en del av dess bifloder, där de enligt dykare inte gömmer sig en och en mellan stenarna, utan lever i grupper om fem eller fler runt trädrötter och uppspolade timmerstockar.
De leker nattetid och i skymningen över sandbotten från december till mars vid en vattentemperatur av 2,8-6 °C, ofta under is. De befruktade äggen förs bort med strömmen och sjunker till bottnen på lugnflytande ställen. Beroende av vattentemperatur kläcks ynglen efter 1-2 månader.
Till skillnad från de flesta andra fiskarter intar laken den största delen av näringen under höst- och vintermånaderna. På sommaren faller de emellanåt i sommardvala. De är särskilt aktiva under natten.
Laken är mycket glupsk och kan till och med jaga ifatt och sluka fiskar, som är obetydligt mindre än de själva. Köttet och framför allt levern är mycket välsmakande. Trots detta och trots att de kan växa till en beaktansvärd storlek, är laken av föga ekonomisk betydelse. Detta beror på att de är mycket svåra att fånga på grund av att de är nattaktiva. Levern användes förr i tiden för att läka ögon på grund av den höga halten av vitamin A.

Viktig föda: stäm, stensimpa och elritsa.
Lake Saxat ur Nordisk Familjebok uggleupplagan:
Lake, Lota vulgaris Cuv. , zool. , en till torskfamiljen hörande art, närbesläktad med långan, är den enda sötvattensarten af torskfamiljen samt förekommer i hela norra och mellersta Europa till norra Italien samt i Nord-Amerika och norra Asien. I Skandinavien förekommer laken ganska allmänt ända upp i finnmarken i såväl insjöar som älvar. Det är en glupsk roffisk, som städse uppehåller sig nära bottnen och ofta på djupt vatten. Vid leken, som försiggår från midten af dec. till början af febr., växlande efter olika förhållanden, söker laken gärna grus- och sandbotten, ofta grundbankar eller s. k. "lakåsar", stundom ute på tämligen djupt vatten. Laken har liten, men mycket talrik rom, uppskattad till mera än en million romkorn hos en medelstor hona. Laken är ganska seglifvad. Från sin nära släkting i saltsjön, långan, skiljes den bl. a. genom saknaden af större tänder. Tänderna äro nämligen samtliga små och tättsittande såväl i käkarna som i gommen. Kroppsformen är långsträckt, hufvudet platt. Färgen är ofvan marmorerad af svart, gult och grönt, med enstaka, större, mörka fläckar, undertill ljusare, hvitaktig. Längden är 30-60 cm. och däröfver. Vikten uppges kunna uppgå till lO kg. och däröfver; i allmänhet går den ej öfver 2-3 kg. Laken räknas till våra läckraste insjöfiskar. R. L.
Början