Lang som skådespelare:
|
 |
Föraktet är en av Godards mer lättillgängliga filmer, ändå arbetar den som brukligt är med Godard på flera olika plan som alla inbjuder till tolkningar. Det metafilmiska är närvarande som alltid. Fokuserar man på Lang och hans roll i filmen, där han spelar filmregissören Fritz Lang, ser man genast prägeln; en film om en film, en skådespelare som spelar sig själv. Det hela bättras på av att själv Godard har en roll som regiassistent.
Det är en sentimental film. En av de mest emotionellt laddade filmer Godard regisserat, rejält förstärkt av Georges Delerues ljuvligt smäktande, återkommande musikteman. I den oundvikliga uppluckringen av förhållandet Bardot / Piccoli flödar sentimentaliteten; vacker, påträngande och utan slisk. Karaktärerna agerar på Godardskt vis, distanserat och utan att nå fram till varandra. Uppbrottet, avskedet är centralt i filmen. Godard sa nog själv ajöss till en illusion i och med inspelningen av Föraktet, det var en dyr produktion och den finansierades med amerikanska pengar. Nyss hade han hyllat amerikanarna som filmskapare men nu fick han känna på baksidan med det amerikanska systemet, med en stark producent som lägger sig i den konstnärliga verksamheten. Då blir Lang i filmen Godards alter ego. Han står för konstnären som kämpar för sin integritet men som blir överkörd av mammon. "Chaque matin, pour gagner mon pain, je vais au marché ou on vends des mensognes, et plein d'espoire je me range à côté des vendeurs" (Varje morgon, för att tjäna mitt bröd, går jag till marknaden där lögner säljs, och ställer mig hoppfullt bland försäljarna) säger han citerandes Brecht, eller BB som han föredrar kalla sin landsman, om sin Hollywoodtid. Liknande känslor har Lang själv haft i drömfabriken och han får i Föraktet en möjlighet att illustrera dem, likaväl som de står för Godards känslor för filmens amerikanske producent. Lang citerar inte bara Brecht utan även andra litterära giganter om konstens och livets dilemman, medan producenten säger saker som "Whenever I hear the world culture I bring out my checkbook."
Men Lang representerar även sig själv. Självklart är det en hommage att ha med honom i filmen, men det finns en annan aspekt. Visst har hans verk haft stor betydelse men nu är det sextiotal och en ny film växer fram. Langs filmer är historia och han har redan gjort det som blev hans sista film. Hans rollkaraktär står för något gammalt. Måhända var detta äldre något ärligare, kanske bättre och säkert mer oskuldsfullt men Lang har trots allt varit med om att bygga upp de konventioner Godard vill bryta. Då blir Lang inte bara Godards alter ego utan även hans motsats, den gamle mästaren som får ge vika för nya krafter, inte bara producentens förtryck utan även Godard själv.
Langs egentligen enda stora filmroll före denna var i en stumfilm nästan femtio år tidigare (Hilde Warren und der Tod - 1917), vars manus han skrivit själv. Där spelar han döden, en karaktär inte alltför långt från hans roll i Föraktet. För här är han gammal och trött, hans konstnärliga styrka är så gott som död, och ingen verkar intresserad av hans visdom. Mästaren är död, leve den nye mästaren! Även om det inte var Godards avsikt går det att läsa in Langs roll som en dödförklaring av honom. Lang levde fram till 1976 men Godards film blev hans farväl till filmen. Som han säger i en fras, "Include me out".
Sam Victorin
Föraktet har nyligen släppts på video. Den visas även på Cinemateket i Stockholm den 14 och 17/1 -99.
| <<Läs föregående artikel | Innehåll | Läs nästa artikel>> |