Biografen Astoria
Historia
Astoria byggdes 1928 för att bli Anders Sandrews första stora premiärbiograf. Salongen, som på den tiden hade balkong, fick nästan 820 platser . Eftersom ljudfilmen ännu inte slagit igenom (Den kom samma år som Astoria öppnade) så fanns det plats för en tolv man i orkesterdiket framme vid duken. Där fanns också en 8 meter bred scen för varité och teaterföreställningar. Salongens färger gick i brunt rött och guld. Astoria har genomgått ett flertal moderniseringar och förändringar. Den viktigaste skedde 1959 då slalongen byggdes helt om. Balkongen togs bort och man byggde en s.k. skidbacke, en kraftigt lutande parkett. Salongen utrustades med nya fåtöljer med en bättre komfort. Ombyggnaden medföljde att antalet platser minskade till 678. Foajen byggdes även den om till det utseende den har haft fram till idag.
Nästa, och kanske den sista ombyggnaden skedde under sommaren i år. I samband med en renovering och stabilisering av den fastighet i vilken Astoria ligger inhyst, beslöt dåvarande Sandrews (Idag Sandrew Metronome) att helt renovera och bygga om framför allt salongen. Astoria skulle bli Stockholms enda THX-klassade singelbio. Sagt och gjort. Bakväggen jämnades ut, Nya ftöljer och matta sattes in, Den slitna ridån byttes ut och ett THX-godkänt ljudsystem installerades. Ett helt nytt ventilationssystem tillkom. Maskinrummet fick ingång från salongen. Det var nämligen så att filmen förr i tiden till stora delar bestod av det brandfarliga ämnet nitrat. För att undvika att eventuell brand skulle kunna sprida sig till salongen så var maskinsummet tvunget att inte stå i direkt förbindelse med salongen. Maskinisten fick gå genom fastighetens portar och bakgårdar för att ta sig till maskinrummet. Idag kostar man oftast på en direktingång till maskinrummet när man bygger om biografer till flersalongsbiografer. Det för att kunna låta maskinisten alternera som vaktmästare. Men singelbiograferna har ibland detta arrangemang kvar ändå. Foajen förändrades inte speciellt mycket. Ett nytt marmorgolv lades in och de allmänna utrymmen fräschades upp.
Hur är då Astoria som biograf?
Astoria brukar ofta anses som Stockholms bästa biograf. Så var det innan ombyggnaden och så kommer det förmodligen fortfarande att vara. Det finns inte mycket att anmärka på. Det stank av mögel som fanns innan ombyggnaden harförsvunnit med den gamla ventilationsanläggningen. Även ridån var i ett desperat behov av att pensioneras.De som har besökt Astoria och har gott minnekommerkanske ihg hur ridån såg ut. Sammetsröd med guldfransar vid kanterna (Det tog mig två åratt inse att det var just guldfransar och inte pakettejp). Fransarna var inte nu original utan var ditsydda för att dölja revor som uppstått i tyget. Men jag kan lugna de som tror att det var originalridån från 1928 som åkte på tippen. Så var inte fallet. Den ridån försvann långt tidigare. Det var för övrigt väldigt få ridåer som överlevde övergången från normalbild till vidfilm och cinemascope under 40 och 50-talen. Filmduken blev för stor för ridån. Följaktligen fick de allra flesta biografer nya ridåer under denna period.
Det bästa med Astora är den ypperliga sittkomforten. Det finns 22 rader. Mellan rad 7 och 16 sitter du i bekväma fåtöljer med gott om benutrymme. Normalt är det en knapp meter mellan raderna men här är radavstånden 1,2 meter. Och tro mig, de extra 20 cm märks. Det finns dock ett par minus. För att få räknas som en storbiograf så måste du ha minst 500 platser. För att komma upp i det antalet har man satt in vanliga klaffstolar i salongens båda ändar. Jakten efter platser har dessutom inneburit att den första raden har kommit väldigt nära scenen. Detta kombinerat med att duken blivit ännu större innebär att det inte är speciellt bra att sitta längst fram, inte ens för den som normalt brukar göra det. På sista raden har s.k. loveseats, på svenska fästmanssoffor, installerats. Enkelt utryckt är det tvåsits klaffstolar. Ett annat aber är handikappsanpasningen. Det finns inte några speciella handikapplatser. Nu går det ganska bra att ställa rullstolar och liknande i de utrymmen som finns utan att man ser eller hör dåligt men det är ingen ursäkt. Handikappsplats ska finnas. Dessutom måste man forcera en trappa i foajen utan några som helst hjälpmedel till hands. Skärpning Sandrews.
Tekniken
Finns i princip ingenting att klaga på. Salongen är THX-klassad med allt vad det innebär. Ljudet alstras av Stockholms kralligaste ljudanläggning. Astoria är också en av de få biografer som har 5 frontkanaler och därmed kan utnyttja det digitala formatet SDDS fullt ut. Projektorerna är 2 st philips DP70 frn 50-talet, Vilket kan synas antikt men det är ingen ålder för det som brukar kallas projektorerna Rolls-Royce. Däremot finns det inte möjlighet för att köra 70mm film. Det krävs faktiskt inte mycket för att göra det möjligt, men det visar tyvärr på hur litet intresset är att visa film tillhörande kategorin kollosalformat.
Interiör
Vad gäller inredningen är förändringarna över lag positiva. Den typiskt klassiska sandrewsröda färgen som blivit en smula fadd med åren är det nog ingen som saknar. Istället går salongen i en gråblå ton som kanske kan kännas lite livlös. Sätena är blå med siffror insydda i guld. Foajén ser ut somden gjorde tidigare. Möjligen är den funktionell men med tanke antalet platser är foajén definitivt för liten. Golvet är helt marmorbelagt vilket desvärre gör att det kan bli väldigt högröstat när det är mycket folk - och mycket folk är väl ändå tanken med en stor singelbiograf!? Toaletterna är små men fräscha. Dörrarna till salongen är två stycken enkelpar på vardera höger och vänster sida. Det är synd att Sandrews inte sattsade på att bygga ett inre dörrpar när de ändå byggde om. Som det är nu så sipprar ljud alltför lätt emellan foaje och salong.
Sammanfattning
Det är inte att sticka ut hakan att säga att Astoria är, om inte den bästa, så i alla fall en av Stockholms, ja Sveriges, biografer. Det positiva överväger till mycket stor del. Den fr därför följande betyg.
Betyg (Av 5)
Salong: 4,5 (Minus för: klaffstolarna, saknas handikapplatser samt simpla enkeldörrar)
Teknik: 5 (Det går inte att få så mycket bättre idag. Litet minus för att det inte går att köra 70mm utan modifiering men det säger egentligen mer om hur vanlig denna typ av film är idag.)
Foaje: 4 (Minus för: storleken avsaknad av ljuddämpande ytor och handikappshjälpmedel)
Totalt: 4,5 (Jag tror inte jag kommer att hitta nån femma i Stockholm)
Esbern Lund-Johansen
Esbern Lund-Johansen är biografmaskinist
Foto: Rikard Westman
|
