Buspojken i unga år
Bertil Sundberg, evigt ung femtioelvaårig
spjuver. Född och uppvuxen i Waxholms Rådhus. Det hade sina sidor att växa upp i
stadens rådhus. Det var inte lätt att skilja på vad som var privat och offentligt i en
sådan stor byggnad. Vilket medförde vissa konsekvenser i leksammanhang. Tidig
konfrontation med kurran, eftersom man inhyste såväl polisstation som fyllecell på
bottenvåningen. Och konstaplarna fick därför ibland agera babysitters. Som en
30-talets kombination av Bill den Förskräcklige och Emil i Lönneberga blev hyssen
många. Att stöpa tennsoldater var på modet och Rådhusets pannrum var idealiskt för
ändamålet, vilket åstadkom ett präktigt gnistregn och larm till Brandkåren för
misstänkt skorstensbrand. Kolerisk fader skällde ut två ovetande ynglingar. Att passa
lillebror Arne på taket invid klocktornet var nog mindre välbetänkt, med tanke på
avståndet till marken, men det undgick dessbättre den kära moderns vetskap. Men många
åskådare inklusive Stadens tjänare fick sig en försmak av Broadways segerparader, när
vi hystade ut några tusen mångfärgade lappar från klocktornet. Att Borgmästaren fick
sig ett päronskrutt mitt i hatten från tredje våningen passerade heller inte obemärkt.
Brottslingen blånekade dock. Hållfasthetsprov av ljuslanterninen till ett av
nämndrummen visade att glaset inte gick att gå på. Det var heller inte särskilt
populärt hos borgmästaren att spela pingis med den nye poliskonstapeln i den anrika
Rådsalen. Men den dög utmärkt till mörkerlekar med tjejerna vid klassfesten. Lekte
alltså tidigt med tjejer - det har inte gått över än.
Kastade bl. a ryska smällare från Rådhusets klocktorn på KA1:s Musikcorps, vilka
regelbundet koncerterade å Rådhustrappan. Undgick dock denna gång upptäckt och
rotting.
Efter Samrealskolans handelslinje med
läxläsning till tonerna från AFN Munich-Stuttgart blev det en USA-febe, när man fick
hem album med Stan Kenton och hans progressive jazz. Men det följde “studier”
vid Norra Latin i Kgl Hufvudstaden. Tillbringade dock alltför mycken tid på syndens
näste Nalen spisandes amerikansk negerjazz. Tilläts inte ens pröva upp i högre
ring pga för stor bortovaro. Lingua Latina var bättre som pingisracket än Caligulas
lektioner. Var i stället en baddare på fri idrott, och kurator Sigge Bruce hade
allvarliga samtal med föräldrarna för att söka förmå ynglingen att skärpa sig..
Studentkompetens fick inhämtas å Borgarskolan. I 50-talets idyll fick man de jobb man
sökte, eller också fixade idrottsklubbens ledning ett lämpligt. Många företag ville
ha elitidrottsmän. Ett extraknäck var dock som “rytare” alltså hallåman på
gamla UP, United Press på Bergsgatan i Stockholm. Tänk er när
19-åringen blev tilltalad “Redaktörn” från Barometern i Kalmar... Som alla
unga diskade man sig över till New York och spisade Charlie Parker, Lester Young och
Chubby Jackson på Royal Roost -The Metropolitan Bopera House på Broadway.
Kanske Birdlands föregångare? Lumpen på Svea Livgarde på studentkompaniet ihop
med bl a Sven Delblanc, Bo Holmkvist och Ingemar von Heine. I 1 bra för kondisen.
Idrotten var kul, blev Stockholms-mästare på 400 m, och DN spådde lysande framtid - med
rationell träning.. Försökte komma med till OS i Helsingfors 1952, men Lidingöbron
blev ens Waterloo. Körde ned med mopeden i spårvagnsspåret på väg till Gösse
Holmérs landslagsläger på Bosön. Blev läktaren i stället. Tidigt giftemål
och 2 gossar rätt tätt. Hustru blev TBC-sjuk och stämplade ut. Schlagern “Gå upp
och pröva dina vingar” måste ha animerat till jobb på SAS 1954.
Som trafikassistent på Bromma som fisken i vattnet bland massor av flyg- och
markvärdinnor, när det var glamour kring dessa.. Knäckade som flygsteward på
BussGustavs Vickers Viking, och erbjöds jobb av ett nytt charterbolag med gamla
RAF-piloter och hängdes på en trestreckad stationschefsuniform på Bulltofta för detta
embryo till svensk charterflygs verkliga genombrott sommaren 1956. En dag for Mr Bulltofta
himself, Gösta Andersson, ut på plattan och mötte ett mindre plan, en Saab Safir, som
just landat. Det var den legendariske Carl Gustaf von Rosen, som med
Gunvor och barnen kommit tillbaka efter sina år i Etiopien hos Kejsar Haile Selassie. Vi
får sedermera mer med varandra att göra. Drabbades av halsfluss mitt i sommaren och fick
sulfabehandling och blev spetälsk. Inte riktigt, för det var psoriasis, som löstes ut.
-Tropikerna, sol och salta bad kurerar ! sa doktorn. OK då. Alltså kurs mot Hawaii per
Johnsonlines MS Los Angeles. Flygbolaget Europaflyg skulle ändå gå i
ide över vintern.. Betade av fem öar och pallade kokosnötter på den minsta. Gick inget
bra att äntra palm på infödingsvis. Halvvägs uppe kom man ingenstans, förrän
tyngdlagen började verka och det blev flått oxinnanlår på nerfärden. Besök på Doles
Pineapple Cannery i Honolulu. Juice och isvatten i kranarna. Tålde inte se åt ananas på
åratal. Solade på Waikiki Beach och såg surfarna fräsa omkring. Men med 20 cent på
fickan ingen chans till kanotfärd - eller hos världens vackraste brudar - räckte i alla
fall till bussen. Hemma helt kurerad till våren, erbjöds assistentjobb på Transair
Sweden, med det kändes inte rätt just då.
Skicka e-post till 