BETYDELSEN AV FAMILJ & SLÄKTSKAP I FILMVÄRLDEN


Bourdieu säger att den 'sociala alkemin' inom ett fält kan vara

framgångsrikt, endast därför att sanningen om systemet undgår
just dem som deltar i produktionen av den sociala energi som
mobiliseras. De uppfattar inte den makt de bidrar till att skapa
eller använder sig av inom fältet.
De betyder att de som verkligen drar fördel av systemet och dess
effekter aldrig ser hur det verkligen förhåller sig, även när det sker
på det mest cyniska sätt.


I förhållandet mellan habitus och fält framträder många namn
som gynnas av denna sociala alkemi som Bourdieu tar upp.
I ett fält som är så pass dominerat av kontakter i relation till
hur jobben fördelas och omflyttas, vilket kan exemplifieras med
att Daniel Bergmans "Svenska Hjärtan" beviljades stöd från
dåvarande filmkonsulent Reidar Jönsson som även skrivit manus.
Samma sak händer i Kjell Sundvalls "Sista kontraktet", där dåvarande
filmkonsulent Mats Arehn är medförfattare.
Även förre filmkonsulent Peter Hald gav systern Johanna Hald
pengar för "Lotta på bråkmakargatan" och Daniel Flamholc
gör sin tredje film med pappa producent Leon Flamholcs hjälp.
Dessutom finns det två stora klaner inom branschen; Bergman och Ekman.
Ingmar, Jan, Mats, Eva och Daniel är alla regissörer.
Hos Ekman klanen finner vi både regissörer, manusförfattare
och skådespelare; Gösta d.ä., Hasse, Gösta d.y., Mikael och Stefan.


Bourdieu menar att produktionsapparaten, liksom dess verksamhet,
inte får reduceras till enbart framställningen av filmen.
I takt med att det konstnärliga fältet vunnit större autonomi och en
samhällelig bild av konstnären tagit gestalt, har även konstnärslivet
blivit en del av dessa konstnärers verk.

"Ingen skulle komma på tanken att reducera en profets verk till de

sentenser han formulerat och de liknelser han berättat och lämna
åt sidan de prövningar han genomgått och de underverk han gjort".
Därför menar Bourdieu att varje ekonomisk teori om produktionen
av symboliska föremål, som bara tar hänsyn till de materiella
produktionskostnaderna är falska, eftersom skaparen mobiliserar den
symboliska förvandlingsenergi som finns inom fältet genom sin specifika
auktoritet, vilken skapas av fältet genom dess egen struktur.


Bourdieu påpekar även att avantgardekonstnärerna
är tvungna att oavbrutet upprätthålla och sälja
"sin konstnärsdiskurs och sitt konstnärsuppträdande såväl
till sina konkurrenter som till försäljare och potentiella köpare".
Vilket betyder att konstnären ständigt bör umgås med producenter
och annat branschfolk. Detta förhållningssätt producerar ofta
skvaller om hur kvinnor tagit sig in i filmvärlden; "sängvägen" är ett
ofta citerat uttryck. "Om hon inte varit vacker hade hon aldrig lyckats"
är ett annat.
Förvisso har det visat sig vara ett sätt att "skaka hand med rätt person".
Denna, i dagslägets uppfattning, negativa klang drabbar till 99% kvinnor,
eftersom de högre posterna innehas av en hög procent män.
För kvinnorna kan det här resultera i ett ännu högre krav på sig själva,
dvs. de måste vara bättre än männen för att överhuvudtaget lyckas.
Därmed löper dessa kvinnor större risker att utsätta sig för misslyckande
och ju starkare socialt skyddsnät du har, desto större möjligheter
har du att få nya chanser efter ett misslyckande.
I fallet Mai Zetterling saknades ett socialt skyddsnät.

 

NÄSTA SIDA