KVINNORS SVÅRIGHETER INOM FILMVÄRLDEN

 

En snabb jämförelse med litteraturen där kvinnor har framträdande röster,
även om det inte alltid varit så, visar att det är en kreativ enmansprocess
och att det är mycket dyrare att göra film än att skriva en bok.
Det handlar om makt och ekonomi.
 
'Filmavtalet' som Harry Schein presenterade 1963 var en lösning
på hur vi överhuvudtaget skulle ha råd att göra film i Sverige.
Det gick ut på att svenska staten skulle avveckla nöjesskatten,
i gengäld skulle 1/10 av biljett intäckterna gå till ett fondsystem som
skulle ge ett finansiellt lyft för svensk kvalitétsfilm och filmkultur.
Ur detta avtal uppstod Filmhuset på Gärdet med rum för ateljéer,
forskningsinstitut, arkiv, biografer, bibliotek etc.
Denna filmreform hjälpte till att generera debutanter,
men fortfarande inte en kvinnlig debutant.
 
Filmproduktion är ett kollektivt konstverk som kräver ett samarbetande
lag och pga denna produktionskedja, vidmakthålls maktförhållandena
där kvinnor är underkastade männen pga de traditionella yrkesrollerna.
 
De dominanta posterna innehas av regissörer, manusförfattare och
producenter som ingår i trion av initierade och sätter igång filmskapandet.
Resten är yrkesgrupper som till största delen är underordnande i
produktionen och servar dessa.
 
Ett bra exempel på detta är att 'Guldbaggar' inom den svenska filmen
bara delas ut till regissörer, manusförfattare, skådespelare och ibland
till fotografer. Resten av filmarbetarna får ingen belöning, vilket också
tyder på hur branschen värderar de olika positionerna.
 
Enligt Bourdieu "hålls fältet samman av denna croyance (tro), som
förenar alla de stridande, de (oftast unga) nya pretendenterna
lika väl som dem som redan intagit maktpositioner inom fältet
och strävar efter att bevara status quo."
 
Det är alltså innehavarna av maktpositionsrollerna, lika väl som resten
av branschfolket, som själva ser till att hierarkin uppehålls, där regissören
är den som innehar den absolut förnämsta platsen utifrån allmänhetens
synvinkel.
 
Ett mycket bra exempel är Alfred Hitchcock. Hur många känner till att han
mycket sällan skrev manus till de filmer han regisserade. Däremot skrev
hans fru Alma Reville, enskilt och med andra, ett antal av dem.

 

NÄSTA SIDA