KATTER TILL SJÖSS

Vi har haft tur med alla våra katter att de varit så anpassningsbara som de varit. Ingen av dem har haft något emot att åka båt eller att få springa lösa på skärgårdsöarna.

Vi tänkte dela med oss lite av våra 20 års erfarenheter av att ha katter till sjöss men eftersom alla katter är egna individer och reagerar olika så får man testa sig fram. Vi kanske kan verka lite pjoskiga ibland men våra katter får bara springa lösa när vi är ute med båten. Annars är de innekatter.

Det här är lite av våra erfarenheter

På resan är båten kattens hem. Där finns tryggheten, husse, matte, matskålarna, kattlådan, värmen och skydd för regn.

Till att börja med bör katten få välja en egen vrå, speciellt om den verkar orolig. Vi har en motorbåt och det brummande motorljudet är det inte alla katter som gillar. Då kan ett litet skrymsle vara ett bra gömställe. Alltså gäller det att lämna det fina prånget där man kan lägga sina egna saker och överlåta det till katten. Den annars så trygga kattkorgen brukar katterna bestämt ta avstånd ifrån på våra resor.

Våra katter brukar hålla sig inne i båten när vi åker. Där känner de sig trygga. De tycker antagligen att det är lite skumt att golvet rör sig och utsikten förflyttar sig.

I slussar kan det vara läge att hålla koll på katten eftersom man själv kan behöva handla snabbt i olika situationer. Vi låser numera in våra katter sedan en god vän till oss fick lov att släppa av matte i Hammarby slussen för att springa i land och jaga katt i två timmar. Det är inte så lätt att få tag på en katt som tycker att omgivningen är ovan och läskig.

Första gången vi har katten med på sjön har vi den kopplad tills vi ser hur den beter sig. Hittills har katterna varit väldigt försiktiga och lugna första gången och då har vi tagit av dem kopplet och bara haft halsband med vattentät kapsel med mobilnummer mm. Se till att halsbandet är töjbart annars är risken stor att det lilla livet fastnar i någon gren och får tillbringa återstoden av sitt liv på ön om ni inte hittar eller hör katten. Vi ID-märker alltid våra katter för säkerhets skull.

Innan katten har lärt sig sjökatts-vett lägger vi alltid till med båten på en ö som är i ”kattstorlek”. Vi brukar alltid försöka följa med katten iland och ”avlysa” ön från alla fiender. Det verkar som om katten tycker det känns tryggt att husse eller matte gått runt lite på ön. Detta gäller även efter att katten har sjövana. Dessutom brukar katten tycka det är kul att få sällskap på promenaden. De går ofta fot tills man vänder tillbaka till båten. Då går de sin egen väg. Kattens revir är inte så stort första dagen men ligger man på en lite större ö får man tänka på att reviret blir större och större för varje dag man ligger på ön.

Katten kommer hem när den blir hungrig. Även om det finns möss som de jagar och äter så är det vanliga fodret ändå bäst. Alltså bör det alltid finnas mat och dryck framme så de vet det.

Hemma så har vi lärt upp katterna att komma på ett bestämt lockrop och då får de sitt favoritsnask. Denna övning och träning är viktig inför båtsäsongen och om husse eller matte gömmer sig efter lockropet brukar det vara en kul lek för både husse/matte och katten. När vi kommer hem efter arbetet och ger katterna mat så använder vi lockropet oavsett om katten befinner sig bredvid matskålen eller är i ett angränsande rum.

Våra katter har alltid använt kattlådan i början av båtsäsongen. Det brukar ta åtminstone en vecka på semestern innan de kommer på att man kan göra sina behov i någon buske iland. Alltså kan man se katten komma med 100-knutars språng mot båten, kasta sig in i båten, rusa till toan och sedan med ett leende bland morrhåren pusta ut för att de hann till lådan i tid. Så fort det lilla besöket är avklarat är de redo för att genast sticka ut i det fria igen. Även om man kan tycka att de kan göra sina behov i det fria är det ganska tryggt att se att katten kommer ombord med jämna mellanrum.

När katten är i iland brukar vi gå upp på ön några gånger per dag och locka på katten. De brukar alltid komma fram och då får de lite gottis om de vill ha. Vi försöker alltid att ta upp katten i famn och kela och sedan sätta ner den ganska snart. Detta för att de inte skall veta om vi bara hälsar på i skogen eller om det här är den gången de blir infångade och mot sin vilja tas med till båten för att det är kväll eller för att vi skall åka. Men en sak är dock helt klar och det är att om man är absolut tvungen att åka en dag så bör man inte släppa ut katten om ön är stor. Även om katten alltid kommer när man kallar på den så kan man ge sig tusan på att just denna gång blir undantaget som bekräftar regeln.

Våra katter får inte vara ute sent på kvällarna. Mest för att matte vill ha hela familjen samlad när hon går och lägger sig. Om man vänjer katten vid att den ska vara hemma när det blir mörkt så brukar katterna hålla sig i direkt närhet av båten när det mörknar och bara väntar på att bli inkallade. Det finns också många fördelar med att ha fasta rutiner ombord på båten. Bland annat så slipper man att ha någon ventil öppen så att myggen kommer in.

När vi ligger i gästhamn eller annat olämpligt kattområde så får katterna inte gå ut själva. Då kan det vara bra att ha vant katten att gå i koppel så att de kan få en promenad ändå.

Katten är ju fenomenal på att lägga märke till saker. Till exempel lär den sig snabbt hur man beter sig innan man skall åka iväg. Om katten då är iland och inte har lust att åka så är den ofta som bortblåst. Alltså kan det vara lämpligt att låsa in katten först och sen börja packa ihop.

Innan vi drar upp ankaret brukar vi alltid kolla att katterna är kvar på båten så de inte har lyckats smita i något obevakat ögonblick. Än så länge har ingen av våra katter smitit men man vet ju aldrig. Det kan bli långt att åka tillbaka och hämta dem. Däremot så har vi haft bekanta vars katt har varit ombord på annan båt som har seglat iväg. Därför brukar vi alltid be våra båtgrannar att kolla båten innan de åker om vi inte riktigt vet var katterna befinner sig när båtgrannen skall åka.

En och annan gång tar katten hem och visar upp sitt byte. I bästa fall hinner man stänga till båten eller så hinner man fånga in musen och bärga den iland. Vid ett tillfälle missade vi musen och den smet ner under durkarna. Vi visste precis var musen var för katterna satt ovanför aktuell durk och vaktade. Varje gång vi öppnade durkarna smet musen iväg och gömde sig på omöjliga ställen. Vi förvarade sallad och tomater precis där musen var så den hade gott om mat. När matte en dag hade fått nog av fripassageraren så konfiskerade vi den sallad som vi visste att han frossade på.

Eftersom musfälla inte ingår bland båtens normala utrustning så fick vi hitta på något annat. Vi satte i stället ner en hög glasburk med max en halv centimeter vatten i för att musen inte skulle drunkna samt en ”gångbräda” till burköppningen. Som vi misstänkte blev musen törstig ganska snart och hittade burken. Vi såg på katterna att något hänt och mycket riktigt – när vi lyfte på durken satt musen i burken och kunde inte komma upp. Snabbt och enkelt tog vi burken upp i land (en bra bit bort) och släppte ut musen i det fria. Oh vilken lättnad för matte men sorg och bedrövelse för kissarna som högljutt klagade.

Katter har väldigt lätt för att bli för varma och steget till värmeslag är inte långt. När vi märker att någon visar tendens att ha det för varmt så brukar vi fukta pälsen ordentligt med vårt dricksvatten och sedan är det problemet ur världen ett tag.

Glöm inte att vara extra noga med att se till att katten alltid har gott om färskt vatten i skålen när det är riktigt varmt ute.

Det finns många andra djur i skärgården, både snälla och mindre snälla. I början av sommaren, innan fågelungarna klarar sig själva, bör man försäkra sig om att det inte finns några fågelbon i utsatt läge på ön som man lägger till på. I övrigt finns det vissa rovdjur i skärgården som vi är oroliga för och det är främst örn, mink, huggorm och räv. När det gäller örn så verkar katter ha en mycket bra förmåga att upptäcka stora fåglar även om de flyger på 100-200 meters höjd. Lägger man dessutom till att fågeln är mycket skygg så kanske farhågorna är överdrivna utom på kanske mycket stora öar som katten utforskar.

Med minkar så är det en helt annan sak. Katten verkar tro att det är en stor skogsmus och jagar minken på ett lekfullt sätt men minken är inget annat än en järv i miniformat. Den är totalt orädd eftersom den inte har några naturliga fiender och blir den trängd så kan den skada en oförberedd och lekfull katt. Minken är det djur som jag är mest orolig för i skärgården.

När det gäller huggormar, som kan vara nog så talrika på skärgårdsöar, så brukar katten för det mesta vara på sin vakt och klara sig från att bli ormbiten. Säkerhetsavståndet är 50 cm. Blir katten trots allt biten så har den ändå mycket goda chanser att klara sig, men tar bettet i munnen, halsen eller angränsande områden så kan andningssvårigheter uppstå. Veterinär bör alltid kontaktas. Men vanligen mår katten dåligt från ett par timmar till några dygn efter bettet som ömmar starkt och är missfärgat. Ni har väl skeppskatten försäkrad ?

Räv finns också i skärgården som t.ex på Storö, Bockö och Lökaö några distans rakt öster om Möja. Öarna som man kan påträffa räv på är normalt relativt stora så om man väljer en ö i kattstorlek så slipper man nog den faran. De flesta djur i skärgården brukar dock byta öar lite då och då och har man konstaterat att ön är rävfri det ena året så kan det finnas räv på ön året efter.

Men faror kan lura lite varstans, om man matar en svanfamilj med ungar från båten och katten är för nyfiken och trillar i vattnet så kan det bli riktigt besvärligt. Här måste nog husse agera och rädda katten och dessutom vara rädd om sig själv.

Inför semestern så slutar vi att klippa klorna på katterna för att de skall vara långa och vassa vapen om katten behöver försvara sig eller fly upp i ett träd.

Även om katter är bland det vigaste som finns så kan dom trilla ned i vattnet. När båten ligger förtöjd mot en ö så brukar det inte vara några större problem för då simmar katten mot ön. Ligger däremot båten på den så kallade redden en bra bit från land så låser vi in våra katter i båten om vi t.ex. tar jollen till ön av olika anledningar. Jollen kan också vara en säkerhetsrisk om stora båten har höga fribord eftersom det är lätt att hoppa ned men svårare att hoppa upp på stora båten. Jollen kan också, om den är löst förtöjd, röra sig så långt att katten inte kan hoppa tillbaka till den stora båten utan försöker sig på ett omöjligt eller misslyckat hopp.

Har man haft katt i båten så vet man att alla prång blir undersökta. När vår båt var nybyggd för flera decennier sedan så visade katten Missan, som var vår skeppskatt då, att man kunde komma ner i motorrummet genom att krypa in under instrumentbrädan. Det tog åtskilliga bad ombord innan hon blev ren. Som tur var hade vi redan då rutinen ombord att inte starta motorn innan vi visste var katten fanns. En bekant till oss fick riva hela babords inredning för att kunna få ut sin katt som krupit in där och fastnat. Det kan nog vara skäl att försöka studera inredningen i båten och spärra eventuella hål och prång som katten kan smita igenom.

Fästingar är ett gissel i Stockholms skärgård med omnejd. Gurra Wettermark, en av våra tidigare skeppskatter, hade en gång 17 st. mellan höger öga och öra efter ett besök på Bockholmen i Mälaren. Vi har alltid med oss en fästingtång men på senare år tycker vi att det går lättast att ta bort dom med händerna utom när dom just har satt sig och inte sugit blod. Ett år så provade vi ett fästinghalsband på Gurra eftersom han var som en magnet för fästingar och det fungerade mycket bättre än vi hoppades. Problemet var att keliga Gurra stank som en kemifabrik även efter vi tog bort halsbandet på kvällen. Varken han eller vi klarade avhållsamheten från att gosa på kvällarna så därför försvann fästinghalsbandet.

När katterna har kommit hem för kvällen är det dax för fästingkontroll och bortplockning innan fästingarna har hunnit bita sig fast. Har man en ljus katt ser man dom tydligt men är katten svart så får man leta betydligt intensivare och söka efter små färgskiftningar och blänk i pälsen. De allra flesta fästningar får man bort genom att borsta och leta i pälsen.

Glöm inte att ta med något desinfektionsmedel t.ex. Jodopax som inte svider ifall katten får något sår.

Att fiska brukar vara väldigt tacksamt när man har katter ombord. Gurra som inte var blyg vid matskålen kunde äta 5 st. flundror rensade och kokta, varje var stor som en dessert tallrik. Att fiska är mycket rogivande och får man avsättning för fångsten när övriga familjen har tröttnat på kokt, rökt och stekt fisk så kan det inte bli bättre. Tänk bara på att katten inte bör äta för mycket rå fisk eftersom det orsakar B- vitamin brist och katten behöver också en varierande kost

Innan man lägger till på någon ö får man tänka på att kolla på sjökortet så att ön inte är ett naturreservat eller fågelskyddsområde.

När man har varit skeppskatt ett antal år som Kajsa Kavat, och dessutom tycker om vatten, så kan det nästan bli lite för mycket av det goda. Kajsa är som alla katter mycket otålig och hon hoppar gärna i vattnet och simmar iland om hon tycker att vi är för långsamma med att lägga i ankaret och förtöja vid ön. Är vi osäkra om vi kan landa på en ö så får hon vistas i "skeppsarresten" tills vi ligger förtöjda. Kajsa är en riktig skeppskatt i alla bemärkelser och tycker som sagt även om att bada. Det har ännu inte gått en sommar utan att hon har gått ned i vattnet och badat från de öar som vi har landat på. Om hon gör det för att det är kul att simma eller om det är för att svalka sig har hon inte berättat för oss.

Det här var lite av våra erfarenheter med katter till sjöss. Även om det verkar som att det kan lura en massa faror i skärgården så är det för det mesta mycket lugnt och ingen av våra katter har verkligen skadats under alla år. Det finns inget så mysigt som en härlig båtsemester tillsammans med våra kissar. Under alla de år som gått har vi och våra katter varit med om så mycket äventyr att vi nog skulle kunna få ihop material till en tjock bok.

För er som är lite osäkra på om katten verkligen har skeppskatts-diciplin eller ej och kommer när man kallar på den, så kan vi förmedla en ritning på en radiosändare som fästes på halsbandet och en pejlmottagare som är mycket enkel och billig att färdigställa. Sändaren lär ha en räckvidd på 300 meter men det betyder att man hela tiden söker av ett 600 meters stråk, det räcker nog i de allra flesta fall.

Även våra skeppskatter har semester när vi är ute med båten