SKEPPSKATTEN 2003
ÄNTLIGEN HAR BÅTSOMMAREN 2003 BÖRJAT
FÖR CASHINAWA OCH KAJSA.
Det är mycket som jag måste inspektera på mina domäner eftersom jag
inte har kontrollerat mitt havsrevir sedan oktober förra året.
Så här i början på sommaren så är vi inte så där väldigt modiga utan är lite mer försiktiga av oss.
Puss på dig. Dags för årets första saltvattens puss.
Inget går upp mot att få en frisk havsbris i nosen efter en varm sommardag.
När jag är ute i vildmarken så är jag mycket försiktig och tittar mycket noga
så att jag inte råkar ut för några stora vilddjur som kan dyka upp.
Man ser grynnorna bäst när man ligger på taket, för kapten litar man ju inte alltid på.
Här ligger jag, Skogens Konung
Så här i gräset är det inte många som kan se mig, hoppas att det även gäller alla fästingarna.
Nu ligger vi utanför Dragets kanal och bara solar och myser.
Det här var den bästa sommaren i kattaminne.
OJ DÅ Snacka om blåsväder.
Som liten kattflicka så är det tryggt med en bamsig Maine Coon som fästman.
Här ute så brukar trutarna och fiskmåsarna bråka med mig, men det har dom inget för. Jag är tuff.
Asch då, här har jag plumsat i för första gången i mitt liv när ön plötsligt tog slut när jag jagade fiskmåsar.
Matte trodde att hon skulle rädda mig men jag klarade mig bäst själv, så det så.
Dagen före midsommar var det dags igen. Semester!!! Husse och matte packade ner en massa prylar och min kattkompis Kajsa Kavat och mig och så åkte vi iväg med båten. Resan började lite läskigt när vi slussade ut från Mälaren till Saltsjön för då slamrade det ordentligt och efter slussen gungade det jättemycket av alla Vaxholmsbåtarna. Efter ett tag blev det lite lugnare i vattnet och då var det riktigt skönt att vara på väg. Vi landade på en liten ö och då började kattsemestern på riktigt.
Vi får vara ute hela dagarna när vi ligger på små öar men på kvällarna blir vi hemkallade och inlåsta. Matte är mycket bestämd på den punkten. Hela familjen ska vara inne när det blir mörkt säger hon.
Redan andra dagen tog Kajsa sitt första dopp för i år. Ingen av oss andra såg var hon badade men hon var dyblöt så - som den skeppskatt hon är måste hon ha varit nere i vattnet igen. Det fanns massor av småfåglar på den här ön men de var alldeles för snabba för mig så jag låg bara och spanade på dem. Det fanns en hel andfamilj också och de flörtade med matte så de fick bröd av henne. Lustiga små djur det där som flyter omkring i vattnet och kacklar.
Efter några dagar åkte vi till en liten ö utanför Nämdö. Resan tog nästan hela dagen och på långa resor kan man inte göra så mycket annat än att ligga och slöa och ta igen sig. På den här ön fanns det massor av stora vita fåglar. Trutar kallar matte dem för. De dök mot Kajsa och mig flera gånger. Kajsa blev jätterädd så jag beslöt mig för att göra något åt situationen. Jag försökte jaga bort alla trutarna som landade på ön. Jag sprang med hög fart och sedan kastade jag mig fram i luften. Jag flög som ett jetplan och ropade "Se upp alla trutar för här kommer jag". Jag lyckades aldrig fånga någon men jag skrämde dem ordentligt, hi, hi. Jag är störst, bäst och tuffast.
Jag passade på att ta ett dopp i havsvattnet också. Det var så soligt och varmt så jag behövde svalka mig. Äsch, om sanningen ska fram så missade jag klippkanten när jag jagade trutarna och kanade ner i vattnet. Som tur var så var det ingen hög kant utan jag kunde ta mig upp själv. Sen kom matte springandes med en handduk och torkade mig. Eftersom det bara var 16 grader i vattnet var det ganska skönt att bli ompysslad efter badet.
Det fanns massor av fästingar på den här ön. Jag fick flera stycken på mig. Matte blir lite halvhysterisk när hon ser dem och säger att fästingarna kan äta upp mig. Hon är bra pjåskig tycker jag.
Efter någon vecka åkte vi iväg till en stor ö som heter Utö. Där låg vi i gästhamnen. Jättetråkigt, för vi fick inte gå ut på hela tiden. Tack och lov låg vi bara där en natt. Gästhamnar är inget för skeppskatter det kan jag lova.
Sedan åkte vi vidare igen. Den här gången landade vi på en ögrupp som heter Fågelskären en bit söder om Trosa. Äntligen en ö igen nu när man hade fått spring i tassarna. Här fanns massor av flugor och fjärilar som man kunde jaga. Oj oj oj vad jag fick motion. Dessutom var matte och husse ute och gick en hel del promenader och då följde Kajsa och jag med.
Efter några dagar var det dags att resa vidare igen. Så fort man lärt känna ön ordentligt ska man resa vidare som det värsta nomadfolk. Nå ja, det är ju kul för oss också att komma till nya ställen. Den här gången hamnade vi på en ö söder om Västra Stendörren.
En jättemysig ö med massor av skog. Och ÄNTLIGEN. Jag fångade min första mus. Jag tog med den till båten men eftersom jag kom ihåg hur matte lät förra året när Kajsa tog hem en mus så tog jag inte ombord den utan jag la den framför båten. Det var en näbbmus så den gick inte att äta. Oj vad stolt jag blev över mig själv. Den kvällen fick jag ingen godnattpuss av matte. Jag undrar varför?
Sista dagen på resan fick vi inte vara ute på eftermiddagen. Då hade husse sett en mink alldeles bredvid båten så då blev vi hemkallade och instängda. Husse sa att han skulle börja samla till en päls åt matte men han lyckades aldrig fånga minken.
Oh vad jag tycker det är härligt att ligga med båten på en skärgårdsö där man kan gå ut och in som man vill på dagarna. Men allt har ju sitt slut. Efter de här veckorna ute i skärgården var det slut på semestern och vi fick lov att resa hem.
När man sedan kommer hem har man mycket att stå i. Man måste ju kolla igenom hela lägenheten och se om något hänt och kolla om reviret utanför fönstren är sig likt. Men när man gjort det kan man lägga sig i solskenet på balkongen och drömma sig tillbaka till öarna man varit på under resan, tänka på fiskmåsarna, änderna, flugorna och framförallt på de små mössen.
Ja det här var lite av det jag gjorde i somras.
Många skärgårdshälsningar från Cashi med husse Ingvar och matte Ingegerd