Det finns också en hel del historier om bus genom tiderna, många kommer just från det här årtiondet.

Vad sägs om dessa bus:
Det var mörkt. Riktigt kolsvart. Ut på bron kom en tant. Hon titta upp mot himlen och tackade Gud för att djuren och gubben var frisk. Med sig hade hon mjölkstöven, silen och en mjölkhämtare. Hängde grejorna på cykel och styrde den över gårdsplan mot ladugården.

I mörkret satt två grabbar från byn. De hade bestämt sig för att hitta på något men visste inte vad De lyssnade på kvinnans psalmgnolande. Hon var framme vid porten. Det skramlade i mjölkattiraljerna. Rosa och Stjärna råmade längtansfullt när de hörde det välbekanta skramlet.

I samma ögonblick som hon satte sig att mjölka smög sig pojkarna fram till cykeln och knöt fast klädlinan i den. När hon var klar kom hon ut i mörkret igen. Nu med en hink med mjölk. Hon tog cykeln för att gå in med mjölken. Mitt på gården tog klädlinan slut tvärt och kvinnan ramlade över cykeln.

Mannen i huset hörde vad som hände och kom ut på bron. Gorma och skrek över dessa osnutna pojkvaskare. Men de låg där tyst och fundera på nästa bus. I skydd av ett mörker som inte finns i dagens upplysta byar.

Några grabbar hade fått tag på svartkrut. Av det kan man göra smällare. Om man tycker att det är jobbigt att klyva ved kan man göra det med lite svartkrut. Men när man hållit på ett tag då vill man göra något som är lite större. Lite häftigare.

Pojkarna hittade ett tre kvarts tums rör som man fyllde med krut. Sen smög man upp till den gamla sågen. I stället för vedklabbar tog man ett helt timmer som låg på upplägget. Å så laddade man. Man tände på. Huka sig. Och hu vad det smällde. Hela timmerupplaget flög i luften. Gubbarna som skulle såga fick börja med att samla ihop timret. Rena rama plocke pinn.

Viktoria hade en get. Hon hade lånat bocken i klubben. På vägen tillbaka mötte hon en artig pojke som hälsade och såpratade lite. Tillräckligt länge för att en inte lika artig grabb kunde smyga fram för att skära av snöret till getabocken. En tredje grabb låg i gräset en bit bort och bräkte. I bockens öron var grabbens bräkande en signal till naturens mest lustfyllda händelse. Så bocken satte iväg rakt ut i mörkret i hopp att finna sin get. Victoria efter, i hopp att finna sin bock.

Det här hände när han skaffat den där lättviktaren som han olagligt körde runt med i byn. Inte hade han åldern inne. Och inte blev det bättre när han tuffat till sin lättviktare, genom att ta bort tramporna, för det innebar att han inte hade någon broms. Efter några häftiga övningar bakom Henry Wallanders gård brann emellertid cykeln upp. Det lönar sig inte att vara allt för häftig.

Till 20:e Knut brukade byns ungdomar bära ved. Man stal lite ved här och där för att lägga upp på någons bro. Det fanns de som fick bron fylld under den natten. Men det fanns också de som till sin förskräckelse kunde konstatera att all klyvd ved var borta från vedboden. De blev inte så glada när de kunde se den på grannens bro.

De mest populära busen som har följt oss genom årtiondena är att spela hartzfiol och palla äpplen eller morötter.

Men det är ju lätt att göra misstag. Nu ska ni få lära er lite grann,

1. Ska man palla morrötter, så ska man inte slänga morotsskruttarna efter sig när man går hem. Det var en Strömmer som gjorde det en gång i tiden. Det var bara det att han gick inte hem. Han gick till en kompis.
2. Blir man tagen på bar gärning i morotslandet ska man snällt ta emot den morot man blir bjuden på. Det gjorde en Nordström.
3. Ska man palla äpplen så ska man inte ha så bråttom ur trädet att man glömmer en sko. Trädets ägare kan ju gå runt och leta efter en fot som passar. En Norberg fick en sån sko i näven en gång.
4. Ska man palla jordgubbar ska man inte smyga omkring i skogen runt husen, samtidigt som Radio Västerbotten rapporterar om att två stycken brottslingar har rymt till fots från Sörbyn. Man kan förstå att hela klubben engagerades i skallgångskedja efter "förövarna"
5. Ska man palla äpplen, får man inte vara koncentrerad på försvarstal och undanflykter, när man kommer hem till mamma och pappa. Då kan man glömma bort att äpplena man nyss hade pallat lämpligtvis inte ska ätas när man kommer in genom dörren.
6. Ska man palla rovor så ska man vara riktigt säker på vad man ska palla. Det är inte så kul när man har cyklat ända till Torsbäcken, i Olofsfors, bara för att konstatera att rovorna har blivit raps. Fråga Karl Gunnar.

Ett avslutande råd till alla barn, ungdomar och vuxna som ska ut på bus. Mörkret kan vara ett skydd. Men det ger också offret möjligheter att beblanda sig med de som busar. Det har både Johan Eriksson och Hans Roland gjort. På det viset har de effektivt skrämt bort alla busar.

Järnäsbrevet
Millenniumfesten
1900-1920
1920-1940
1940-1950
1950-1960
1960-1980
1980-2000
Anekdoter och skrönor