Guds avbild

Människan - Guds avbild

"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem".

Första Moseboken kap 1

Den västerländska syndbördan

Jag undrar hur mycket det har skrivits och talats om synd. Ingen människa kan väl sväva i tvivelsmål om att vi är ett syndigt släkte. Vi behöver inte göra oss skyldiga till våldshandlingar och andra hemskheter för att vara syndiga. Vi har ju genom det teologerna kallar syndafallet, blivit besmittade med den s.k. arvssynden - vi är syndiga av naturen. Vi har medfödda egenskaper som gör att vi ofta väljer det onda i stället för det goda. Vi vänder oss med fördel mot det jordiska istället för mot Gud. Och visst är det så. Det är vad vi kallar för mänskliga egenskaper och som går i arv från generation till generation. Det finns mycket att säga om synd och om de föreställningar som vi har och har haft om den. Vill Du läsa mer om detta, se artikeln om synd.
Det glömda arvet
Vi är emellertid också bärare av ett annat arv. Detta arv, vilket jag ser som vår sanna natur, har kommit i skymundan för allt detta syndafrosseri som främst den västliga kyrkan har ägnat sig åt under åtskilliga sekler. Detta vårt gudomliga arv, ligger som en dold skatt inom oss själva. Precis som en skatt på oceanens botten. Den finns så nära oss men är ändå så svår att upptäcka. Att den är svår att upptäcka, tror jag mycket beror på att vi har skapat oss en livsstil som hindrar oss. Vi skulle kunna se det som att vi lever och förhåller oss till livet på ett sådant sätt att det alltid går vågor på medvetandets ytan. Vi kan då inte se skatten - i bästa fall tro på att den finns. Det är också just vad människorna, på uppmaning av kyrkan, har gjort genom seklerna. De har trott på skatten. Det har dock funnits män och kvinnor inom alla religioner, inom alla kulturer och under alla tidsepoker som har funnit den. De kallas för mystiker.
Den längtande människan

Nu tycker jag mig emellertid se en annan människa börja träda fram. De kan inte nöja sig med att tro på att skatten finns - de vill uppleva den. De verkar drivas av någon slags längtan som de oftast har svårt att klä i ord, men som hela tiden finns där. Jag tror att det är i denna svårdefinierbara längtan som t.ex. New-age rörelsen har sin drivkraft. Det gudomliga arvet börjar att röra sig mot medvetandets ytligare nivåer och det gensvar som kommer från människan är längtan. En längtan som ofta inte vet sitt mål. Den är blott och bart - längtan.

Människan skall inte nöja sig med en tänkt Gud,
ty när tanken förgår,
förgår också denne Gud.
Mäster Eckehart, Medeltida mystiker