De s.k deviserna är enkla levnadsregler i 12-stegsprogrammets anda. Även de, är självfallet från begynnelsen avsedda för att underlätta alkoholisternas nykterhet. Som så mycket annat i 12-stegsprogrammet, har de dock visat sig vara mycket användbara för alla människor som vill skapa mer frid och harmoni i sina liv.

Tag det lugnt!

Mycket enkelt och lättfattligt. Hur det än ser ut - jäkta inte, det går inte fortare för det. Till slut jäktar jag fast jag inte alls har brottom. "Det är lätt att säga", kanske jag tänker och visst kan det väl vara så. Ibland har vi brottom. Men många gånger är det en brådska som jag själv har skapat med mitt sätt att leva. En åtminstone till viss del onödig brådska. De följande deviserna visar hur jag kan undvika denna onödiga brådska.

En sak i taget!

Det är inte bara missbrukare som har benägenheten att försöka göra allt samtidigt. Det kan vi alla drabbas av, i större eller mindre omfattning. Då känner vi oss ännu mer stressade och försöker att klara ännu fler saker, vilket som regel inte lyckas och stressen ökar...
Alltså: en sak i taget. Då mår vi bättre och arbetet går som regel fortare.

Det viktigaste först!

Skall vi göra en sak i taget, är det också nödvändigt att börja med det viktigaste och inte med det som jag först får syn på. Ta några få minuter och tänk efter: vad är det som är viktigast. Det brukar bli synnerligen väl använda minuter.

Gör det enkelt!

Krångla inte till allt så förtvivlat. Ibland blir vi så listiga och framsynta att vi nästan biter oss själva i rumpan. Det går inte att förutse alla eventualiteter och när vi försöker göra det, blir det ett sådant planerande för den enklaste lilla småsak, att vi nästan glömmer vad problemet egentligen bestod av.

Lev och låt leva!

Lev och låt leva betyder inte att vi skall strunta i andra människor. Däremot är det inte just min livsuppgift att kontrollera alla människor i min omgivning och deras göranden och låtanden. Ofta påverkas jag så starkt av andra människors handlande och av vad de säger, att min sinnesjämvikt rubbas, trots att det inte på något sätt påverkar mitt liv. Alltså: bli inte likgiltig för andra människor, men avstå från att försöka kontrollera dem. Den enda varelse i universum jag kan förändra, är mig själv.

Om jag försöker leva så gott det går efter dessa principer, kommer jag att märka hur "det inre livstempot" sänks och att jag mer och mer sällan blir upprörd. Jag kommer att röra mig mer stillsamt genom livet och det mirakulösa är att jag inte får mindra uträttat, snarare mer