I bibeln talar Jesus om vetekornet som måste dö, för att det skall kunna bära skörd och vi kan också se hur vi alla "dör" många gånger under våra liv, för att sedan födas till något nytt. Förvisso är det en process och ingen händelse, men principen är densamma. Något måste dö, upphöra för att göra födelsen av något nytt möjlig. Ingenting kan födas ur ett intet.
Allt handlar alltså om förändringar och förändringar upplever vi många gånger som smärtsamma. Kanske vår livspartner lämnar oss eller kanske företaget där vi arbetar läggs ned. Då det gäller förändringar gör vi ofta motstånd. Vi accepterar inte förändringen. Vi kanske för en lång och hopplös kamp för att vår partner skall stanna kvar. Vi skulle kunna likna det vid att någon flyter med en strid flod som inte låter sig påverkas. Om vi då inte förmår acceptera att floden rinner åt det håll den vill, utan vi stretar och försöker simma åt motsatt håll, mår vi dåligt. Vi förbrukar alla våra krafter på detta meningslösa simmande. Vi har inte ens ork nog att hålla undan för de stenar och grund som vi passerar. All energi går åt till att försöka förändra flodens lopp.
Jag känner mig tillfreds med mitt liv idag. Då jag ser tillbaka, kan jag emellertid se att det skulle ha räckt med att om en enda liten händelse hade blivit annorlunda, så skulle jag idag ha befunnit mig i en helt annan livssituation, på en förmodligen helt annan plats. Jag kan dock försäkra att dessa händelser, då de inträffade, många gånger var mycket ovälkomna. Det är därför i fler än ett avseende jag har anledning att känna tacksamhet för att jag inte lyckades med att "simma mot strömmen". Jag tycker mig också se, att då jag levde med denna kosmiska lag om död och pånyttfödelse gick allt bra, medan livet var mycket smärtfyllt då jag försökte att trotsa den.
Skall vi då reflexionslöst acceptera allt som kommer i vår väg ? Självfallet inte. Som i så många andra fall består inte tillvaron av svart eller vitt. Vi måste hela tiden avgöra vad som är oundvikligt och inte. Själv tycker jag att den bön som man avslutar bl.a Anonyma alkoholisters (AA:s)möten med, innehåller den visdom som jag behöver för att veta vad hur jag skall göra.
"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden".