Mystikerna

Egentligen vet vi ingenting om Gud. Däremot har de män och kvinnor som vi kallar mystiker, erfarenhet av Gud. De har upplevt honon på ett sätt som har förändrat deras liv, men de vet fortfarande ingenting om honom. Låt oss åskådliggöra detta med en liknelse.

Tidigare visste vi lite eller ingenting om elektricitet. Om vi då, i vilken form som helst, hade fått erfara den, hade vi i alla fall inte vetat något om den. Vi hade säkert försökt att berätta för våra medmänniskor om vad som hade hänt, men eftersom språket då självklart inte hade några ord för detta, skulle vi ha varit hänvisad till allegorier, liknelser och symboler. Hela tiden hade vi varit tvungna att tala i termerna: "som om det var si eller så", och då använda oss av de ord och begrepp som var välbekanta för oss och vår omgivning. "Det var som en stark, smärtsam kittling", kanske jag hade sagt. Sedan kanske denna symboliska berättelse skulle utvecklas till någon slags förklaringsmodell till vad som hade skett. Med tiden kanske också berättelsen skulle ha börjat uppfattas, inte som en symbolisk berättelse, utan mer som en exakt beskrivning av verkligheten.

Jag tror att det förhåller sig på samma sätt med Gud. Vi vet ingenting om honom, men en del män och kvinnor, mystikerna, har fått erfara hur en Gudserfarenhet kan påverka oss människor. Detta har de självfallet försökt att återge för sin omvärld och då tvingats använda ett symbolspråk, som senare tiders människor har uppfattat som en exakt beskrivning. Vad dessa mystiker, t.ex profeterna, Jesus, Theresa av Avila och mäster Eckehart i realiteten erfor, kommer vi sannolikt aldrig att därför få reda på. Det vi har, är deras symboliska berättelser och tolkningar, som då det gäller profterena, sedan har utvecklats till det vi idag kallar religioner.

Jag kan omöjligen uppfatta religionerna - teologierna som några exakta avbildningar av verkligheten. Jag ser dem mer som försök att, trots språkets otillräcklighet, förklara hur olika människor har upplevt den direkta erfarenheten av Gud och då oftast i symbolikens och mytens form. Eftersom dessa människor levde i olika kulturer och tidsepoker, kommer därför också berättelserna att präglas av dessa olikheter. De har naturligtvis använt sig av den begreppsvärld, det symbolspråk och den form av mytbildning som var vanlig i den tid och den kultur där det hände. Detta kan vara en rimlig förklaring till olikheterna i de religioner som utvecklades. Den bakomliggande upplevelsen däremot, tror jag är en och densamma. Jag kan inte tro på att det finns någon speciell Katolsk, Buddhistisk, Hinduisk, Muslimsk eller Lutheransk upplevelse. Skulle den, som vi får anta kristne astrounat, som under sin hemresa från månen fick en mycket omvälvande andlig upplevelse, ha fått en annan upplevelse om han hade varit muslim? Knappast -men han hade troligtvis beskrivit den annorlunda.

Ni som är intresserade och vill stifta bekantskap med mystik - ta gärna en titt under rubriken lästips