"Hur bara kan du påstå, att Gud är god när du själv kan se all ondska, allt lidande och allt elände i världen"?

Jag tror att det är den i särklass vanligaste frågan som jag konfronteras med som präst. Jag har också vid flera tillfällen hört teologer och andra troende kristna, försöka att klara ut detta. Det som har varit gemensamt för dessa försök, är dels att det har blivit otydlig och svävande, dels att de som har ställt frågan inte har blivit så värst mycket klokare. De har gått därifrån med frågan fortfarande hängande i luften.

Det förefaller som om att kyrkorna inte har några svar att ge, åtminstone inte några svar som kan stilla människornas frustration. Kanske det inte heller är så konstigt - att vi inte har några svar. Kanske har vi fallit offer för våra egna doktriner. Det är måhända inte möjligt att hävda Guds allmakt, samtidigt som vi tillskriver honom godhet. Det skulle förvisso innebära att våra egna dogmer har försatt oss i en helt omöjlig situation, en situation som helt enkelt inte låter sig klaras ut.

I min kyrkas trosakt, kan vi läsa att "fullkomlig rättvisa leder världen". Det kan vi aldrig påstå inför t.ex. ett föräldrapar vilkas barn har blivit mördat. Ändå tror jag att det är sant - att fullkomlig rättvisa leder världen. Däremot anser jag inte att världen är rättvis. Jag tror på att Guds goda, rättvisa ledning finns tillgänglig jämt och överallt. Det är bara det att vi människor inte alltid låter oss ledas. Ofta gör vi "myteri" och går våra egna vägar. Hur kan då detta stämma med doktrinen om Guds allmakt? Hur kan en god, allsmäktig Gud tillåta människor att utsätta andra för sådana oerhörda lidanden som vi kan se exempel på ?

Jag tror att Guds ledning finns "inplanterad" i alla människor. Det är på detta sätt, genom människan, som Gud kan leda vår värld. Jag tror alltså inte på Gud som en yttre kraft, förmögen att direkt intervenera i människans verklighet och styra allt till det bästa.