Det här är ingen objektiv redogörelse för AA:s 12-stegsprogram. Den är i allra högsta grad subjektiv. Det är som jag uppfattar det. Ingenting på min hemsida som handlar om AA:s 12-stegsprogram eller närliggande områden, är något annat än mina personliga åsikter och erfarenheter. Det är också en mycket summarisk översikt, tillkommen för att eventuella läsare skall få en liten inblick i mina erfarenheter av tolvstegsprogrammet. Oändligt mycket mer finns att säga och för de som är intresserade, kommer inom kort en sida med lästips. Det är en kort presentation av 12-stegslitteratur som jag har uppskattat.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden
Det Du nyss läste är en bön som kallas "sinnesrobönen" och måste nog vara en av världens mest lästa böner. För mig är den en koncentration av 12-stegsprogrammet. Den kan sägas vara dess essens. I denna enkla bön ligger insikter och erfarenheter dolda, som har hjälpt många miljoner missbrukare, men också andra, till ett nytt liv.
Det första steget
Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen,
att vi förlorat kontrollen över våra liv
Mycket grovt förenklat börjar jag med att erkänna min maktlöshet inför det som plågar mig. Byt ut "alkoholen" mot det som är ditt speciella problem och som Du vill förändra, men inte förmår. "Vi erkände att vi var maktlösa inför vår sorg; vår bitterhet o.s.v." Istället för att egga mig till fortsatt kamp, uppmanar mig det första steget att ge upp kampen. Inte på så sätt att jag motståndslöst låter min plågoande ta över mitt liv, utan att jag kapitulerar genom att erkänna min maktlöshet och ger mig inte längre in i någon kamp som jag obönhörligen kommer att förlora.
Det andra steget
Vi kom till insikt om att en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
När jag till alla delar inser att min egen kraft inte räcker, måste jag ju självfallet förlita mig på någon annan kraft som är starkare. Här är det frågan om att tro på någonting som är starkare än jag själv. För mig var det i början någon slags kraft som fanns förborgad i gruppens gemenskap.
Det tredje steget
Vi beslutade att lämna vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan jag själv uppfattade honom.
Nu kommer det kanske svåraste: att så helt och fullt lita på denna kraft, att jag vågar lämna över allt som jag inte själv mäktar göra någonting åt. I det tredje steget uttrycks detta som att "lämna sin vilja och sitt liv i händerna på Gud, sådan jag själv uppfattar honom". För egen del innebar den kanske största svårigheten att befria mig från en Gudsbild som egentligen inte var min. Jag lämnar ju rimligen inte över min vilja och mitt liv i händrna på någon jag inte kan tro på. Också här fick jag ovärderlig och avgörande hjälp av gruppen. Jag började mer och mer tro på en kraft som finns i mig själv, men som normalt inte är tillgänglig. Däremot: när jag satt i min grupp och vi delade med oss till varandra av våra erfarenheter och ibland också av vårt innersta, hände något förunderligt.
Helt plötsligt bara "visste" jag, att allt det som oroade mig skulle bli bra. Kanske inte på det sätt jag hade tänkt mig - men det skulle bli bra. Jag kunde se hur jag med all ängslan, all oro, alla sömnlösa nätter bara hade skadat mig själv och detta till ingen som helst nytta. Det som jag inte kan förändra, kan jag ju än mindre förändra genom att vara rädd eller bitter, eller ligga vaken på nätterna. Här fick jag en påtaglig upplevelse av hur det känns att acceptera det oundvikliga och lämna över till Gud - sådan jag själv uppfattar honom. Det tredje steget handlar alltså om sådana saker som hopp, förtröstan och tillit.
Det fjärde steget
Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
Här gör jag en inventering av alla de egenskaper jag har, som har ställt till "trassel" i mitt liv. Det kan vara frågan om beteenden och attityder som gör att jag jämt och ständigt hamnar i konflikter, eller på annat sätt, skapar kaos i min tillvaro. Så länge som jag inte är medveten om dessa mina egenskaper och kanske dessutom projicerar dem på andra, kommer de att sätta krokben för mig i mina försök att skapa inre harmoni.
När jag är klar med detta, gör jag samma inventering då det gäller mina goda egenskaper. Jag får inte förfalla till en självdestruktiv självbild som innebär att jag bara kan se mina negativa egenskaper. Det märkliga brukar då vara att det visar sig betydligt svårare att se sina egna positiva sidor.
Det femte steget
Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.
Det finns ett gammalt ordspråk som säger: "När jag nämner trollet vid namn, spricker det". Denna gamla sanning har man tagit fasta på i det femte steget. När jag har lyft fram mina brister och delat dem med någon annan, har jag inte längre något att dölja, något som jag måste skydda. Då jag visar mig för någon annan precis som jag är, lyfter jag av skammen. Jag behöver då inte längre gå omkring och låtsas vara något jag inte är - jag är fri!
Det sjätte steget
Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
Nu gör jag upp med mig själv om jag innerst inne vill släppa det som jag har funnit av brister i fjärde stegets självinventering. Jag kanske ser att jag borde förändra något - men vill jag?Det sjunde steget
Vi bad ödmjukt honom att avlägsna våra brister
Med sjunde steget, som med de övriga, går det att arbeta på olika sätt. Jag kan be om Guds hjälp, men också själv göra vad jag kan. De flesta jag känner till har gjort båda sakerna. En metod som ofta fungerar, handlar om min självbild. Jag bygger upp en självbild av en person som verkligen vill bli befriad från vissa brister. Ännu bättre är det att jag i min självbild redan är den människa jag vill vara. Jag ser mig inte längre som t.ex en person som inte vågar stå för sitt ord, jag är redan en sådan. Jag börjar handla och bete mig på ett sådant sätt som en sådan person skulle göra
Det åttonde steget
Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla
Det här är frågan om att städa upp i mitt förflutna, för att det inte skall oro och störa mig i framtiden. Då det gäller missbrukare brukar det vara det mest smärtsamma och skrämmande steget.
Då det gäller övriga, tror jag att också de med sina brister kan ha skadat andra. En mycket dömande och intolerant människa t.ex, kan knappast ha undgått att skada någon annan. Däremot tror jag att det bör vara en viss "dignitet" på skadan, för att sedan ta upp den i nionde steget och försöka gottgöra den jag har skadat. Det kanske inte är lämpligt att, tio år efteråt, be om förlåtelse för någonting som jag har sagt i ett gräl, om det inte är något mycket allvarligt. Däremot tror jag att det är bra att ta upp allt i förteckningen i steg åtta.
Det nionde steget
Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra
Nu skall vi gottgöra de människor som vi med våra brister tidigare har skadat. Det kan ske på många sätt. Är det t.ex frågan om någon jag har lurat på pengar, är det ju enkelt - jag betalar tillbaka efter bästa förmåga. Har jag plågat någon med ord ber jag om förlåtelse. Ibland kan det gälla någon avliden och då är det ju för sent - men kanske inte. Jag tror det är viktigt att för sig själv formulera det jag skulle vilja ha sagt och vem vet - kanske hör den jag ber om förlåtelse på något sätt...Det tionde steget
Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.
Det tionde steget är att steg som jag dagligen arbetar med. Därför är det till stor del de praktiska omständigheterna som bestämmer hur det skall gå till. Det allra bästa är att göra det tillsammans i en grupp. Eftersom detta ofta inte är möjligt, kan jag reservera 10-15 minuter för mig själv varje kväll. Då går jag igenom dagen och ser efter vad jag har misslyckats med och behöver arbeta vidare med. Glöm dock för all del inte att se efter vad som har gått bra - vilka framsteg du har gjort. Det som i sammanhanget är av yttersta vikt, är att inte vara intolerant och fördömande mot dig själv.Det elfte steget
Vi försökte med bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade honom - varvid vi endast bad om insikt om hans vilja med oss och styrka att utföra den
Till vem eller vad jag här vänder mig är djupt personligt. Alla har vi olika bilder av det vi kallar Gud och jag tycker inte det är möjligt att upphöja en bild till den "enda sanna". Då det gäller meditation finns det hur många sätt som helst. Det viktiga är att jag kan finna ett inre stilla rum där jag ostörd kan umgås med det jag uppfattar som Gud, utan att störas av livets oro och stress.Det tolfte steget
När vi som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister, (byt ut "alkoholister" mot ditt eget problem) och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.
Egentligen säger texten allt som behöver sägas. Det är frågan om att "föra budskapet vidare" till andra med samma problem som jag själv och att leva efter dessa priciper så gott jag kan. Vad som då är viktigt är att jag inte försöker att mästra andra. Jag berättar, om någon så önskar, hur jag gjorde. Sedan måste det emellertid vara varje människas beslut om de vill följa den här vägen eller inte. Av hela mitt hjärta önskar jag alla glädjen att finna det jag fann.